Shaun Tan, porträtt & pressbilder

Shaun Tan är en australiensisk barnboksillustratör (bland annat) och vinnare av 2011 års ALMA-pris, på besök i Stockholm för att delta (och ha huvudrollen) i årets pristagarvecka som inkluderar en massa intervjuer, föreläsningar och workshops, plus en resa som går till Munchen, Lillehammer och Vimmerby för att sedan avslutas i Stockholm igen med prisutdelningen på Konserthuset där han får ta emot priset av H.K.H. Kronprinsessan Victoria.

Mitt uppdrag är i princip detsamma som förra året med Kitty Crowther, och året därinnan med Tamerinstitutet. Att fotografera pressbilder för Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne som de kan använda i trycksaker, på deras webb och nyhetstjänster etc.

Vi började på Skeppsholmen med att fotografera lite inledande porträtt, och eftersom solen sken så mycket och himlen var så blå ville jag åtminstone få med ett sånt porträtt, som också visade Stockholm från sin finaste side, vilket krävde en blixt och lite mer.

En blixt och blå himmel

Idag var det väldigt fins väder, inte nödvändigtvis det bästa vädret att fotografera porträtt om jag får välja, men så blåste det också rejält.

Enligt appen i min iPhone som berättar var solen står vid ett bestämt klockslag och en viss dag verkade det som att för att ha solen i ryggen (och slippa en helt utfrätt himmel) blev det Djurgården och Gröna Lund som fick vara bakgrund.

Strandvägen kan vara svårare att få med eftersom det ligger så många båtar på den sidan av ön, och vi hade inte tillräckligt med tid att åka någon annanstans.

Eftersom det blåste rätt rejält, och jag i förväg inte visste att en från ALMA skulle vara med och assistera, skippade jag allt vad blixtparaply och softboxar heter.

De blir bara som stora fallskärmar eller segel, och har en förmåga att vilja flyga iväg, eller åtminstone vrida sig efter vinden även om stativet står stadigt.

Det blev ett stort stativ, en Profoto AcuteB 600R och en Profoto Magnum-reflektor istället. Efter att ha exponerat utifrån en slutartid på 1/200s blev det till slut en bländare på f/16 för att himlen skulle blå lagom mörk och väldigt blå. Sen slog jag på blixten och justerade effekten tills Shauns var rätt exponerad.

Idén var mest att få med honom mot något som gick att identifiera som Stockholm, och där är ju berg-och-dalbanorna på Gröna Lund tillsammans med en Djurgårdsfärja ganska bra.

Sett i efterhand hade det varit roligt om jag kunde tänkt på att huka mig lite och sänka kameran rejält för att få ett roligare perspektiv, men för att få med färjan hann jag inte med det (eller kom inte på det förrän efteråt).

När den delen av fotograferingen var klar som innebar mest förberedelser och inställningar (rätt skönt att börja med den tidkrävande delen om den man ska fotografera tröttnar och inte orkar vänta på fotografen en gång till).

Efter det var det bara porträtt i naturligt ljus, med lite silverfärgad reflexskärm som användes här och där. Totalt klarade vi av sju olika miljöer under ca 45 minuter där vi hittade bakgrunder som kändes varierade och lämpliga, och som också låg i skugga.

Solljus är ju kul på många sätt, men med så stark sol det var idag blir det mest hårda skuggor och en kisande kille på bilderna. Eller så blir det väldigt grönt av allt solljus på gräset som studsar, eller väldigt rött om det studsar på en röd vägg.

När fotograferingstiden var slut var det dags för fler intervjuer för Shaun, jag åkte till datorn och laddade in allt i Lightroom där jag gjorde grundläggande justeringar och skickade bilderna till kunden en timme senare.

Shaun var förresten en otroligt trevlig typ, han hade t om sett Zoolander och producerade sin egen Blue Steel-look på några bilder (alltid ett plus). Tyvärr blev inte de en del av bildleveransen av olika skäl.

Närmaste veckan kommer bli hektisk (inte lika hektiskt som hans schema, men ändå) med fotografering av olika event, föreläsningar, möten och workshops med bildleveranser direkt efteråt.

Sen kommer finalen med prisutdelningen på Konserthuset där jag återigen får damma av mitt teleobjektiv och sitta på balkong för att täcka in hela prisutdelningsceremonin. Och sedan fotografera kronprinsessan under vänligt överseende av hennes hovfolk.

Det är nästan man kan kalla sig hovfotograf, åtminstone åt ALMA.