En modellfotografering (TFP)

Här är en till porträttbild från min första TFP-fotografering, denna gång med alla blixtar på till skillnad från testbilden jag visade upp tidigare (utan kantljus). Totalt är det fyra blixtar, i princip en från varje håll, som används.

Själva idén med Time For Print är ju rätt skön, alla jobbar tillsammans för sig själva och det egna varumärket/marknadsföringen. Så är det ju inte direkt lika uttalat på kundfotograferingar, även om alla där också vill göra sitt bästa.

Det blev i alla fall en ljussättning som baserades på en beautydish.

Ljussättning med fyra blixtar & vikväggar

Diagrammet ovan visar hur blixtarna stod för bilden i detta blogginlägg, men för att experimentera lite flyttades huvudljuset och upplättningsljuset runt lite för olika bilder, vad är annars vitsen att experimentera om man inte ändrar på lite saker? Sen är det ju smart om man kommer ihåg vad som gjorde att en viss uppställning fungerade, så man lär sig något.

Huvudljus och huvudljus

Just i det här exemplet kanske det är lite fel att prata om ett huvudljus, eftersom den relativa ljusstyrkan från höger (Profoto D1 250 Air + beautydish) och från vänster (Profoto D1 250 Air + 150 cm softbox Octa) inte skiljer sig åt så jättemycket. Skuggorna i ansiktet och på halsen svajar lite till vänster, sett från kameran, men det kommer lika mycket från att det är ett mer kontrastrikt ljus från beautydishen (från höger).

De stora vikväggarna som syns på bilden är ett både enkelt och smart sätt om man vill styra ljuset lite mer som man vill. Eftersom det är vita väggar bara en, två meter bort åt vardera håll, får man annars rätt mycket reflekterat ljus som kommer in och bråkar med en idéer.

Det går såklart nästan lika bra att göra med hjälp av ett stativ som håller en gardinstång där man hänger något neutralt svart tyg som får blockera ljuset från att studsa överallt. Det behöver inte vara en otymplig vikvägg (som också börjar se aningens skev ut).

Gamla och nya studioblixtar

Eftersom jag bara har två nya Profoto D1, och behövde ytterligare två blixtar för att få till ljussättningen som jag ville ha den, var jag tvungen att komplettera med två gamla Profoto Compact.

De är inga dåliga blixtar, de har tjänat mig otroligt väl under många år utan ett endaste problem, men i kombination med de moderna, digitala, superexakta D1:orna känns det lite som att blanda yxor med skalpeller. Bra yxor, men ändå yxor.

Den stora stora skillnaden, förutom att de går att ställa in med stor nogrannhet, är att Profoto D1 kan ställas ner väldigt mycket så man kan ha en relativt stor bländaröppning utan att behöva tejpa på ND-filter hela tiden för att få ner ljuseffekten. Det måste man däremot göra på Compact-blixtarna.

Kantljuset bakifrån slogs genom vardera en reflexskärm på ram med en diffusionsduk för att göra det lite mjukare, men om det är något som jag skulle förbättra på många, inte alla, av bilderna så är det att ändra vinkeln och flytta runt dessa blixtar så kantljuset och hårljuset varierade lite mer. Alternativt bara flytta vikväggarna närmare och längre bort från kameran.

Retusch och svartvitt

Niouscha, modellen, ville främst ha svartvita bilder, så jag har bara gjort i ordning dem i svartvitt. Får se om det finns tid att ta fram några i färg framöver. Hursomhelst så är ju nästan all retusch betydligt lättare i svartvitt, man behöver nästan bara tänka på kontraster, inte hudtoner, och kommer undan med lite saker som skulle sticka ut i färg. Men speciellt så kan man lättare ha jättemycket kontrast utan att det blir konstigt, eller jättelite.

Grundinställningarna gjordes i Lightroom 3, men jag fortsatte sedan i Photoshop CS5 för att göra lite mer lokal kontrast och putsa upp lite detaljer. Lightrooms Adjustment Brush i all ära, men lager och masker är betydligt enklare om man vill justera något i efterhand.

Sen inser jag varje gång jag har möjlighet att göra lite mer pysslig hudretusch att jag oftast gör det väldigt mycket först, och sen drar ner opaciteten på alla lager tills det känns hyfsat naturligt igen. Och för de här bilderna tycker jag det passar, eftersom modellen var osminkad och håret inte heller hade träffat någon stylist dagen för plåtningen.

Ordning och reda

Jag brukar ha originalbilden kvar, helt orörd, i det understa lagret i Photoshop, och sedan lägga olika justeringslager och rena pixelförändringar i separata lager med masker som jag sorterar i olika grupper, t ex ”justeringslager”, ”hudretusch” eller liknande. Allt ligger sedan i en enda grupp där alla lager och undergrupper är samlade.

Detta dels för att det är smidigt med ordning, och dels för att jag enkelt kan dölja och visa all retusch, eller bara de bitar som jag vill se effekten av. Efter att ha skrivit detta inlägg på min engelska fotoblogg för något dag sedan fick jag ett tips av en dansk att man i Photoshop kan hålla ner Alt-tangenten och klicka på ett lager för att bara visa det lagret, och alla andra ska döljas (Option-klick på Mac). En liten genväg jag faktiskt inte visste (men hur ska man kunna alla tangenbordskombinationer i Photoshop, egentligen?).

Utrustning som användes:

Nikon D700
Nikkor 85mm/1.4
Manfrotto kamerastativ
2 x Profoto D1 250 Air
Profoto Air Remote
2 x Profoto Compact 300
Profoto Softlight Reflector (vit beautydish)
Profoto 150 cm Softbox Octa
2 x Chimera panel med diffusionstyg
Flera studiostativ
2 x vikväggar
Vit bakgrundspapper
Fotomodell
Fotograf
Silvertejp

Skriv gärna en kommentar om det är något jag har missat eller förklarat på ett förvirrande sätt. Eller om du bara vill säga hej.