Personalfotografering ”on location”

När det gäller personalfotografering för företag brukar de oftast ske i min studio, men många gånger är det smidigare för kunden om jag tar med mig min utrustning och sätter upp en tillfällig liten fotostudio på plats hos dem.

Det svåraste med personalfoto är nästan alltid att hitta tider då alla är på plats samtidigt, och att då även försöka planera in en liten resa till mig är ibland att krångla till det för mycket. Så var det t ex när Adobe ringde och behövde nya personalbilder för några nyckelpersoner till webb och bildarkiv.

Ljussättning för personalporträtt på plats

Fler inlägg med ljussättningsdiagram hittar du i arkivet

Sittande porträtt vid bord

För det mesta brukar jag fotografera porträtt stående (de jag fotograferar står upp alltså, jag står rätt ofta också), men denna gång hade de ett konferensrum jag fick låna och använda som tillfällig fotostudio, och där fanns ett bord som kändes bra att sätta folk vid. Inget märkvärdigt, men det passade bra i bild på något sätt, och den senapsgula väggen bakom gav det hela en bra inramning.

Till skillnad från en tidigare fotografering av jurymedlemmar i ALMA (Astrid Lindgrens Minnespris) där de hade ett jätte jättelitet rum med ett ljusgrått eller nästan vitt bord kunde det här bordet inte användas som reflexskärm.

Eller kunde och kunde. Det skulle såklart gå, men då hade färgat ljus studsat upp i ansiktet och det hade kanske inte blivit så roligt, åtminstone klurigt att färgkorrigera i efterhand.

Eftersom varje konferensrum fortfarande har stora papperblock som man kan rita på började jag med att riva av några pappersark och lägga på bordet för att gömma den gulbruna ytan och istället använda det som en reflexskärm för lite mjukt ljus underifrån. Brukar vara bra för att lätta upp skuggor och få in lite mer ljus i ögonen på de man avporträtterar.

Effekten av det vita pappret blev inte tillräcklig, så jag kompletterade med en rund reflexskärm med silveryta som jag lade på bordet ovanpå de vita pappersarken. Precis utanför bild, men tillräckligt för att det inte skulle studsa färgat ljus i alla fall.

Huvudljuset denna gång kom från en Profoto Compact i en stor Profoto Softbox Octa (5 fot/150 cm). Lite från sidan och vinklad nedåt för att ha kvar lite av skuggan under haka och näsa, plus få reflektioner från reflexskärmen.

Till höger i bilden ovan satt mina modeller för dagen, och till vänster satt jag med en Nikon D700 och ett 85mm/1.4-objektiv. Ganska skönt att sitta vid ett bord och fotografera faktiskt.

Den här bilden är tagen från andra hållet, till höger syns kanten på softboxen och bredvid den som ska fotograferas ställde jag en reflexskärm på ram, fast den användes inte som reflexskärm utan för att blockera huvudljuset från att lysa upp den gula väggen bakom (till vänster utanför bild).

I testbilderna utan den blev den väggen lite för skarp i färgen och den mjuka inramning som jag fick till krävde att väggen var lite mörkare, därav något som hindrade ljuset. Jag hade bara med mig ett tyg med en vit och en guldfärgad yta, så jag vände den guldfärgade ytan bort från kameran så det inte studsade tillbaka på modellen eller väggen.

Egentligen hade jag behövt en skärm till för att blockera ljuset från bakgrundsblixten till höger om modellen, på bilden till höger var den placerade lite väl nära innan jag hade fått till allt rätt, och det kom in ljus direkt på objektivet (flare). Men, det gick såklart att lösa genom att flytta den lite längre bort.

Ha alltid med svart tyg

Jag brukar ha med mig ett stort svart tygstycke för att enkelt kunna göra en ljusblockerare (flag), men av någon anledning hade jag missat att packa ner den. Annars är det enkelt att ha den för att tejpa upp på fönster eller ett stativ om man vill dämpa ljusinsläppet eller liknande. Vitt tyg är också bra, om det är neutral, då kan man göra om ett soligt fönster till något mjukare ljus med lite tejp.

Bakgrundsljus och kantljus i ett

Även om det är enklare att använda separata blixtar för kantljus och bakgrundsljus går det ofta att kombinera dem. Här är det den allra enklaste lösningen, ett vitt, genomskinligt blixtparaply som står på ett kort golvstativ och belyser både bakgrunden och ena sidan av modellerna.

Eftersom bakgrundsljuset är riktat bort från modellen och bort ur bild blir det bara det avtagande ljuset som belyser bakgrunden. En ganska svag toning alltså. Alternativet hade varit att ha en separat softbox som kantljus och kanske en snoot för bakgrunden, men det här blev bra det med.

Sen är ju kantljus något som har helt olika effekt på olika människor. På första bilden har killen inte långt hår och därför når ljuset bakifrån hela vägen fram till kanten på kinden, medan tjejen bredvid här har långt hår som är i vägen och det blir bara lite upplyst i kanterna.

Samma sak med kläder, det ska till rätt mycket och riktat ljus för att få en ljusstrimma på mörka kläder, medan samma effekt på en vit tröja eller skjorta kan bli överexponerad i kanterna om man inte justerar inställningen lite.

Bygga om för helkroppsporträtt

Sen var det några ur deras personal som även ville ha helkroppsporträtt och då krävdes bara en liten omflyttning för att sätta ljuset lite närmare väggen.

Alla bilder framkallades sedan i Lightroom och fixades till lite ytterligare i Photoshop. Av någon anledning pratade de faktiskt mindre än man kunde tro om att jag ”kunde väl använda Photoshop”. De kanske är trötta på sånt prat eftersom de jobbar på Adobe? Annars brukar det vara standardfraser vid porträtt.

Denna fotografering skedde 2010, och då fotograferade jag även Henrik Pontén på Antipiratbyrån. Det verkar vara någon som vill signalera att jag har gjort rätt som faktiskt betalar för programmen som jag använder (även om ingen frågade om jag hade gjort det).

Men ändå.