Hade jag följt Strobist-principen skulle jag inte behöva släpa med mig så mycket studioutrustning när jag är ute och fotograferar hos kunder på uppdrag, åtminstone inte när det gäller porträttfotografering och personalfotografering.
Min packningslista för personalfotografering
Nu är inte den helt satt i sten, och det kan variera lite beroende på uppdrag, ljussättning och humör. Men, för att visa på ett ungefär hur det ser ut när allt är uppackat på ett bord så ser det ut som på bilden ovan. Stativ, studioblixtar, softboxar, paraplyer och sladdar i massor.
- 4-5 st studiostativ
- 1 st kamerastativ
- 3 st Profoto Compact (2 st 300 & 1 st 600R)
- 1 st 1×2 meter reflexskärm
- 3 st nätsladdar
- 2 st förlängningssladdar/dosor
- 1 st vitt paraply
- 1 st svart paraply
- 1 st Profoto softbox Octa 150 cm
- 1 st Profoto Speedring
- 1 rulle silvertejp
- 1 paket häftmassa
- 2 st reflexskärmshållare
- Snöre
- Måttband
- 2 st synksladd
- vitt tyg
- ND-filter
- klämmor
- spännband
Just denna utrustning var anpassad för en personalfotografering jag har gjort för Poolia ett par gånger tidigare (här hittar du skiss över tidigare ljussättning), och bilderna ska friläggas innan de monteras in på en bakgrund, så jag behövde inte tänka på att få till en bra bakgrund direkt.
Portabla fotostudion uppackad
Fast portabel är nästan att ta i, den fyller två halvstora avlånga väskor och väger ett par kilo totalt. Inget man vill bära längre sträckor vet jag (en gång var det snökaos och ingen taxichafför ville arbeta, så jag vet).
Softboxar tar plats
För det mesta i porträttväg fungerar det här. Jag använder nog oftare softboxar än paraplyer, då man har betydligt bättre kontroll över ljuset, men för detta tillfälle räckte blixtparaplyer bra. En softbox i sig tar kanske inte så stor plats när man vikt ihop den, men Profotos speedringar (för att koppla fast softboxen på blixtaggregatet) är lite otympliga i en smal väska. Så för denna gång blev det bara en sådan.
Tror att det var ungefär samma utrustning som när jag gjorde en personalfotografering på plats hos fastighetsmäklare tidigare i år. (Samma gång jag var tvungen att släpa mig genom snön på vägen hem för att taxichafförerna inte gillade underlaget).
Stativ är A och O
Man kan nog aldrig ha för många lätta stativ. Varje gång jag är korkad och tar med för få kommer jag på att jag nog hade behövt ett till. Visst, man ska inte glömma något av det som står på listan, men att ha några stativ extra förenklar det mesta.
Man vet aldrig hur det ser ut på plats (om man inte kollat det innan dvs) och ett stativ tillsammans med några klämmor eller snöre eller tejp kan lösa det mesta, bli en bra bakgrundshållare eller avskärmare. Eller vad som helst.
Sladdar också, gärna långa
På den här typen av uppdrag tar jag nästan alltid med mig mina Profoto Compact-blixtar, en vacker dag ska de uppgraderas till D1:or eller så ska jag bli mer mobil och köpa en till AcuteB 600R (eller med Air, vi får se).
Men, tills dess är det dessa som gäller, och då behöver man el. El från ett eluttag, eftersom de gillar nätström. Och för att komma åt el behöver man sladdar, ibland väldigt långa eftersom eluttag kan sitta lite överallt. Oftast långt bort från där de behövs. Så många sladdar är alltid bra. Men tar plats de också.
Det går såklart att experimentera med ett portabelt batteri (sinuskonverterare kallar vissa dem, tror jag) från Innovatronix, men det har jag aldrig provat. Och är man ändå där det finns el känns det lite onödigt mycket att släpa på.
En, men gärna flera reflexskärmar
I min lilla fotostudio har jag alla möjliga typer av paneler och reflexskärmar, men de är rätt otympliga (2×3 meter stor vikbar pappskärm t ex). Då är det oslagbart med ihopfällbara reflexskärmar, gärna med någon slags ram i plast eller aluminium.
De där man brottas med att fälla ihop som man lägger i en rund väska tycker jag är bökiga att bära med alla andra väskor. I mindre format är de mer praktiska dock. Det smarta med de som har en ram är att när den väl står där med sitt stativ har man genast många ställen att fästa andra saker på om om det behövs.
Det går att ha mindre utrustning
Första gången jag fotograferade personalen på Poolia använde jag tre blixtar, två reflexskärmar och en bakgrund jag hade med mig. Nu när jag vet vad jag behöver har jag skippat bakgrunden och fotograferar mot en vit vägg istället, och en av reflexskärmarna gjorde inte så mycket nytta, så den fick stanna hemma.
Den blixten som är riktad mot den vita väggen är inte livsnödvändig, men bra. Utan den blir bakgrunden inte helt vit och det gör friläggningen aningens mer tidkrävande. Men det skulle gå bra utan den också.
Till sist, måttbandet
Ett sista tips innan jag hejdar mig. Glöm inte måttband, det är otroligt smidigt om man vet innan hur långt det ska vara (ungefär) mellan modellen, blixtar, reflexskärm och bakgrund när man fotograferar samma sorts bilder vid upprepade tillfällen. Det går så mycket snabbare att ställa upp allt och sedan finjustera istället för att uppfinna hjulet på nytt.
Det var nog allt.
Comments on this entry are closed.