En av fördelarna med att använda studioblixtar vid porträttfotografering är att man har full kontroll över hur ljuset faller och kan styra det med lite olika inställningar och tillbehör. Som jag tjatat om tidigare finns det en poäng i att dokumentera hur man ställde upp blixtar, reflexskärmar, bakgrund och annat som gjorde att bilden blev som den blev.
När jag fotograferade delar av personalen på bemanningsföretaget Poolia för DM-byrån Smicker tog jag med lite blixtar och annat till deras lokaler och byggde upp en tillfällig fotostudio i deras lokaler för att göra fotograferingen så smidig som möjligt för dem. Slutresultatet av arbetet har börjat hitta ut på deras webb, nyhetsbrev och andra kanaler.
Slutresultatet som kunden ville ha var ljusa, fräscha personporträtt där alla kändes avspända och glada. Det enda kluriga var att jag fotograferade merparten av alla som skulle fotograferas här i Stockholm på huvudkontoret medan en annan fotograf skötte fotograferingen ute på några lokalkontor runt om i landet. Men alla bilder ska givetvis ha samma känsla så vi pratade ihop oss om en ljussättning som var någorlunda likadan.
Det jag tog med till porträttfotograferingen för att bygga fotostudio av var tre stycken kompaktaggregat från Profoto (ComPact 300 & 600) tillsammans med en vinylbakgrund som kunde hängas från taket, två reflexskärmar från Photoflex/Lastolite och några stativ.
Stort, mjukt huvudljus passar de flesta
Huvudljuset jag använde var en blixt med en 150 cm stor softbox (Profoto Octa) som jag placerade till höger om kameran (se skiss/diagram) och riktade lite snett framför modellens kropp/ansikte för att få lite av ljuset att ”glida” över på skuggsidan. Samma ljus reflekterades i en reflexskärm på vänster sida om modellen (sett från kameran) med en Sunfire-yta (silver och guld om vartannat för att ge varma och mjuka reflektioner som upplättning av skuggorna).
Som om man stod vid ett stort fönster
För att ge en liten illusion av att solljus kommer från ett stort fönster och ger en mjuk, vit högdager på högersidan av modellens ansikte (återigen sett från kameran) placerade jag en blixt bredvid bakgrunden och riktade den i princip mot kamerans objektiv. På blixten satt en reflektor som styrde ljuset lite, men effekten kom mer av att direktljuset gav ett kantljus (”rim light” som det ibland kallas) bakifrån på kind och i håret plus att samma ljus reflekterades och gjordes större av den andra reflexskärmen som tog lite av det ljuset och gjorde den delen av ansikten ljusare. Placeringen av den skärmen gjorde även att inget ljus från blixten bredvid bakgrunden träffade kamerans objektiv direkt.
Vit bakgrund är sällan helt jämnt vit
För att få den vita bakgrunden vit ställde jag den sista blixten precis bakom personen som skulle fotograferas även om det inte är optimalt (krävde lite utjämning av bakgrunden i efterhand med hjälp av Photoshop) så gjorde det i alla fall friläggningen enklare än om man hade haft en helt obelyst bakgrund. Visst, jag hade kunnat kört chroma med bluescreen/greenscreen för att ytterligare förenkla friläggningsarbetet i efterhand, men eftersom bakgrundsbilderna skulle vara ljusa kändes det här som en bra, lite lagom, lösning.
Kameran som användes var som vanligt en Nikon D700 med ett 85mm/1.4 som jag tycker passar bra för porträttfotografering.
Först fotografering, sen fotomontage
Efter fotograferingen på plats hos kunden var klar var det dags att samordna med den andra fotografen för att se till att bakgrunderna som han hade fotograferat separat användes på samma sätt. Så det efterarbetet bestod mycket av att frilägga personerna och lägga in dem mot bakgrundsbilden på ett sätt som kändes naturligt.
Nu kanske inte slutresultatet ser superrealistiskt ut, men det var aldrig målet heller. Hade vi däremot försökt att skapa den här typen av bilder med lämpliga bakgrunder direkt vid fotograferingen skulle det ha blivit ett väldigt mycket större projekt.
Att fotografera uppemot 80 personer är ett rätt stort projekt i sig, skulle vi ha behövt bygga upp en ljussättning vid 10-15 olika miljöer hade fotograferingen aldrig klarats av på de tre dagar som vi hade planerat. Ska det bara vara en eller några bilder går det väl bra, men multiplicera varje timme i Photoshop med 50 eller 80 så blir det genast gigantiskt.
Givetvis behöver man inte nödvändigtvis använda stora studioblixtar, med ungefär samma uppställning kan man uppnå ett liknande resultat med småblixtar.
Bra smink = enklare retusch & bra stämning
Men, den saken som gjorde det här fotoprojektet så mycket enklare än många andra stora porträttfotograferingar jag har genomfört var att det fanns med smink/make-up i budget. Och hon som skötte det arbetet var otroligt duktig så efterbehandling och retusch i Photoshop gick betydligt snabbare än vanligt.
Sen skadar det aldrig att vara ett bra team, först satt de och blev sminkade av henne samtidigt som hon berättade om alla kändisar hon hade sminkat på olika uppdrag, sen hade jag med mig ett extra par ögon vid fotograferingen som kunde hjälpa till och se att håret låg bra eller att kavajerna hängde rätt. De som fotograferades blev betydligt lugnare också av att det blev en rätt trevlig process de var delaktiga i, inte bara jobbigt att bli fotograferad ensam i ett rum som vissa kan tycka ibland.
Allt som allt ett väldigt roligt fotoprojekt och tillsammans med nöjd kund och reklambyrå så känns det som mycket att lära sig av vid liknande fotograferingar framöver. Bra planering, bra ljus, bra smink och ett bra team – sen brukar det bli bra bilder.
Comments on this entry are closed.