Före årsskiftet, när jag tog några författarporträtt av Ulf Stark var han inte ensam i fotostudion. Med var även den fantastiska illustratören Anna Höglund då de har gjort en bok ihop som kommer ut på Berghs Förlag.
Porträttbilden av Anna ljussattes på samma sätt som den jag tog på Ulf, med en Profoto Magnum-reflektor som huvudljus lite snett ovanifrån och lite upplättningsljus från samma riktning genom en 2 x 2 meter stor diffusionsskärm på ram (Chimera).
Förutom att jag gillar bilden, hennes utseende och det mesta så är det otroligt intressant hur olika hudtyper och ansikten ”reagerar” på samma ljussättning. Visst, vinkeln mot ljuset och avståndet till blixtarna kan variera aningens, men det mesta är lika.
Läs hela inlägget här…
Artistporträtt fotograferar jag ibland, men det har inte blivit så mycket senaste tiden, det är mer vanliga porträtt av osminkade, vanliga människor i olika sammanhang, oftast företag.
Så när Lasse Nilsen, ståuppkomiker och utbildad mimare ringde och ville fotograferas till hans nya show ”Mim” tackade jag ja direkt. Vem kan säga nej till en mimare, vitsminkad i randig tröja? Inte jag i alla fall.
Det blev en ljussättning med fyra blixtar, och premiär för mina nya Profoto D1 Air som jag inte hade hunnit använda än i år.
Läs mer om ljussättning av en mimare…
Ulf Stark är en författare jag har fotograferat tidigare (tillsammans med Stina Wirsén) för ett par år sedan. Då var det för Bonnier Carlsen, och denna gång var det Berghs Förlag som behövde författarporträtt, något som jag verkligen älskar att fotografera. Kanske för att de alltid är så roliga att ha i studion, författarna och illustratörerna alltså.
Förra gången var det i min tidigare lilla lilla lilla fotostudio i en källare, med två blixtar, en softbox plus paraply och svart bakgrund. Nu kändes det dags att ta fram min Profoto Magnum-reflektor som jag tyvärr använder alldeles för sällan. Men när jag gör det blir jag alltid lika nöjd.
Läs mer om Profoto Magnum och porträtten…
Jag är ingen bröllopsfotograf, även om det ibland har hänt att kompisar har frågat om jag vill fotografera på deras bröllop, och jag har sagt ja.
Det är ju en ära att bli tillfrågad, och även om de oftast säger att de mest vill ha några bilder från ceremonin och kanske något porträtt slutar det med att man sitter där med en miljon bilder och har dokumenterat precis varenda minsta detalj. Men, då behöver man inte fundera på vad man ska ge i present. Plus att det i min mening är ett väldigt roligt sätt att uppleva ett bröllop på.
I somras fotograferade jag på ett bröllop i Vasakyrkan vid Odenplan, men eftersom det regnade tog vi bröllopsporträtten i min lilla lilla fotostudio (nu har jag en som är aningens större).
Läs hela inlägget här…
Ibland är det enklaste också det bästa, både när det gäller porträttfotografering och ljussättning. Kanske blir tjatigt till slut, men bästa sättet att lära sig något är att göra det tillräckligt många gånger tills det sitter. I ryggmärgen. Inte alltid lockas av att göra något helt nytt (även om det såklart är bra om man vill lära sig något nytt).
Den mest flexibla ljussättningen
Jag fotograferar rätt mycket porträtt till företag, allt från personalfotografering till styrelseporträtt och bilder till reportage och reklam. Det finns nog ett ansikte med i säkert 90% av de bilder jag tar. Eftersom alla ansikten är olika, alla har olika hudtyper, alla har olika frisyrer osv osv, så finns det en poäng med att hitta en ljussättning som fungerar med minsta gemensamma nämnare. Den blir nästan automatiskt den bästa och mest flexibla.
Mer exempel och ljussättningsdiagram längre ner på sidan
Läs hela inlägget här…
