Ibland är det enklaste också det bästa, både när det gäller porträttfotografering och ljussättning. Kanske blir tjatigt till slut, men bästa sättet att lära sig något är att göra det tillräckligt många gånger tills det sitter. I ryggmärgen. Inte alltid lockas av att göra något helt nytt (även om det såklart är bra om man vill lära sig något nytt).
Den mest flexibla ljussättningen
Jag fotograferar rätt mycket porträtt till företag, allt från personalfotografering till styrelseporträtt och bilder till reportage och reklam. Det finns nog ett ansikte med i säkert 90% av de bilder jag tar. Eftersom alla ansikten är olika, alla har olika hudtyper, alla har olika frisyrer osv osv, så finns det en poäng med att hitta en ljussättning som fungerar med minsta gemensamma nämnare. Den blir nästan automatiskt den bästa och mest flexibla.
Mer exempel och ljussättningsdiagram längre ner på sidan
Läs mer / kommentera…
Ett av de enklaste sätten att ljussätta med bara en blixt är att ställa den bredvid modellen som ska fotograferas. Bilden ovan är egentligen en testbild jag tog när jag höll på att göra de sista finjusteringarna innan vi satte igång med porträttfotograferingen på allvar.
Jag hade innan fotograferingen ställt in ljuset och tagit lite testbilder på mig själv (som jag börjar bli rejält trött på) och gick sedan på lunch. Sen kom Erik som när han inte fotograferas håller på med stand-up comedy, och vi började prata om hur han ville ha det och allt det där.
Så jag satte troligtvis bara på en blixt och började sen ta några testbilder för att se hur ljuset fungerade på honom. Själv har jag inte så mycket hår, så det brukar alltid vara smart att finjustera lite när det kommer folk med frisyrer. Plus att alla blir olika, beroende på hudtyp och annat. För att inte tala om hur olika klädsel påverkar känslan i bilden.
Ljussättningsdiagram: en blixt + reflexskärm
Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram
En stor ljuskälla på ena sidan
Egentligen behöver det uppenbarligen inte vara mer komplicerat än så. Den färdiga bilden som jag hade tänkt den blev till slut en som använde sig av tre olika blixtar, men den här gillar jag också. Speciellt som just den här uppställningen är väldigt flexibel, vilket många andra inte är.
Just porträttfotografering i fotostudio kan annars vara lite krångligt om man ska fotografera ett större antal människor. Vissa är långa, korta, tjocka, har hår eller inte. Osv. Den här typen av ljus kan man nog mer likna vid att ställa upp någon vid ett stort fönster, vilket ofta blir bra.
Blixten stod på ett stativ och själva ljusmodifieraren i det här fallet var min gamla Profoto softbox Octa, en åttkantig softbox med en diameter på 150 cm. Höjden på blixten var ungefär 1,8 meter, så det är lite över ögonhöjd på modellen på bild (kan man se lite på reflexerna i ögonen).
…och en stor reflexskärm på andra sidan
Eftersom bakgrunden var någon slags mellangrå kulör (egentligen vitt bakgrundspapper på rulle, men eftersom den var en bit bort blev den inte ljusare än så) hade det varit synd om Erik skulle smält ihop med den på skuggsidan.
Så jag tog en stor vit två meter hög kartongskiva jag brukar använda till det mesta när det gäller att reflektera eller avgränsa ljus och placerade den på motsatta sidan från softboxen. Det går såklart att använda det mesta som är vitt och reflekterar ljus som reflexskärm, men den här verkade mest praktiskt idag.
Det räckte för att det inte skulle bli kolsvart i skuggorna på den svarta skjortan och så gav det även lite ljus åt skuggsidan av ansiktet. För en skarpare effekt kunde jag nog ha använt en silverfärgad reflexskärm, men då blir det genast ett annan typ av porträtt. Plus att jag som sagt inte hade tänkt att det här var så det skulle vara, det var ju två andra blixtar som skulle varit igång. Sen kan man alltid flytta reflexskärmen närmare eller längre ifrån modellen för att på så sätt styra hur starkt ljuset som reflekteras blir i bild.
Enkel men flexibel ljussättning
Men men, intressant att kanske gå tillbaka till det enklaste enkla ibland. Och det här är nog i den kategorin. Huvudsaken är att man har en stor ljuskälla, annars blir det inte lika förlåtande och flexibelt. Nu skulle modellen kunna vara 20 centimeter kortare eller längre, och det hade ändå blivit ungefär likadant resultat.
Bakgrunden fixade jag aningens i efterhand med Photoshop (jämnade ut lite ljusmässigt), men på det stora hela är bilden bara öppnad i Nikon Capture NX2 och sparad som JPEG.
Ett ljus – flera varianter
Det smarta med det här ljuset, kom jag på (men provade aldrig) är att om man flyttar modell + ljus närmare bakgrunden får man en ljus bakgrund, och vice versa. Sen kan man experimentera med att ha olika mycket upplättningsljus från reflexskärmen (eller prova en silverfärgad) för att se hur det blir.
Flaggar man av ljuset lite från softboxen kan man rätt enkelt skapa en tonad bakgrund som går från ljusare till mörkare, om man vill det.
Den stora poängen med att ha ljuset rakt från sidan är att man inte behöver tänka lika mycket på att ljuset ska komma snett uppifrån i en viss vinkel (samma höjd och vinkel passar inte alla). Här är det rätt rakt på sak, och jag tycker nog det är ett rätt bra ljus då det visar upp hur någon ser ut med lagom mycket ansiktsdrag och rynkor. Flyttar man däremot modellen ”för” långt fram jämfört med ljuskällan kommer det att göra att det inte kommer något direktljus i ögat på skuggsidan av ansiktet, och då blir det genast något annat. Och kanske inte lika användbart. Om man inte fotograferar åt musiker som vill ha det så dvs.
Ska nog vid tillfälle prova vad man kan göra med den här ljussättningen, men kanske försöka att ta mer än bara en bild så jag har lite att jämföra med.
Får återkomma med exempel när jag har dem.
Lagom till jul hyrde jag en fotostudio på City Studios i Stockholm och bjöd in lite kompisar och deras familjer för en studiofotografering så de hade lite bilder till julkort och julklappar. Totalt var det tio familjer med barn i blandade åldrar som kom förbi under dagen där det varierade rätt kraftigt i hur inspirerade modellerna var.
Barnfotografering är inget jag har som verksamhet (vill du ha tips om bra barnfotografer finns det några rekommendationer här från mina besökare), men nu inför jul tyckte jag det var ett kul projekt för de jag känner. Så får man träffa dem också, inte helt lätt nu när alla har barn och fullt upp inför jul.
Klicka på diagrammet för fler inlägg med ljussättningsdiagram
Vit bakgrund, ungefär som en rundfond
I hyrfotostudion på City Studios som ligger i centrala Stockholm hyfsat nära Hötorget har de en bakgrund som är hyggligt bred och räcker till för några personer, eftersom den inte är av papper smutsas den inte ner lika snabbt, men det är trots det lite småpill i efterhand för att ta bort lite sånt i Photoshop. Men smidigt är det att kunna ljussätta så att det blir ett jämnt ljus över hela bilden.
Stort huvudljus med lite spets
När man hyr fotostudio där ingår fyra blixtar, alla av märket Elinchrom, och några ljusmodifierare, vilket såklart är väldigt praktiskt så man slipper släpa på sina egna saker. Kolla på deras hemsida för en detaljerad lista över vad som ingår, men det jag hittade och använde var en 140 cm Octabox, en beautydish med silvergrej i mitten och två mellanstora softboxar i formatet 60 x 60 centimeter.
Som huvudljus lät jag en Elinchrom RX600 vara ca 2-2,5 meter från modellerna och agera allmänljus. Denna hade en Octa monterad för att ge det stora ljuset med en beautydish som lös upp modell och bakgrund. För att ge lite mer kontrast åt ansikte och överkropp satte jag en annan Elinchrom RX600 i överkant av denna på ett bomstativ.
Effekten av denna kombination syns lite olika på olika bilder, men utan detta tror jag att bilden ovan hade känts lite mer kontrastlös. Speciellt skuggorna i ansiktet hade inte blivit så tydliga. Sen beror det såklart mycket på vilken vinkel modellen har mot ljuset osv.
Två softboxar som kantljus
De två återstående blixtarna placerades vid kanterna på bakgrunden och pekades mot modellens rygg för att ge lite kantljus som alltid gör att de känns lite mer tredimensionella och inte flyter ihop med bakgrunden (om de t ex har ljusa kläder). På bilden ovan syns det nog mest i ansiktet som annars hade varit ganska mörkt på hans vänstra sida.
Ovant med Elinchrom
Jag använder annars blixtar från Profoto, men tillbehören är ungefär lika, skillnaden på ljuset i den här typen av bilder tror jag inte syns. Det som skiljer är deras sätt att skriva ut effekt när man ställer in blixtstyrka. Jag har skrivit ut de siffror som står på blixtarnas display om det skulle vara intressant för någon, har inte i huvudet vad det motsvarar i Wattsekunder eller något annat mått. Oftast kan man prova sig fram för att se vilken kombination som ger rätt blandning av ljus.
Blixtarna som gav kantljus ställde jag in så högt att högdagrarna inte blev utfrätta (brukar kunna ses på kamerans skärm med blinkande delar). De två blixtarna som var huvudljus kombinerade jag på ett sätt så det inte blev alltför stor skillnad på bakgrunden.
Den med beautydish står lite närmare och har ett hårdare ljus, så för att inte behöva justera det för mycket i efterhand lät jag den ha lite lägre effekt. Återigen, märks inte på just denna bild men när det var gruppfotografering vore det synd om det var ett allför exakt ljus på en liten fläck, enklare att ha ett rätt allmänt ljus som är mer tillåtande då.
Hyr en fotostudio
Ska återkomma med fler exempel senare, men jag kan i alla fall rekommendera City Studios som hyrstudio. Ganska prisvärt med tanke på att alla blixtar och tillbehör ingår. Och väldigt trevligt bemötande. Ser man bara till att utnyttja tiden hinner man med ganska mycket på en dag, i mitt fall fick alla familjer med sig 50-100 bilder som de kunde göra musmattor, kalendrar och andra julklappar av.
Men nu är det tillbaka till företagsfotografering tror jag, barnfotografering är kul, men i små mängder. Jag var helt slut efter en heldag, men väldigt nöjd.
Snart är det jul och trots att det varit rätt lugnt här på bloggen och inte så mycket aktivitet i fotostudion har jag ändå hunnit med lite julfotografering av familjen som kanske ska få pryda några julkort.
När man har världens bästa modell hemma hela dagarna vore det ju dumt att inte låta honom extraknäcka som fotomodell, åtminstone några minuter (längre än så brukar tålamodet inte räcka till).
Min erfarenhet av barnfotografering är ganska enkel. Sätt ett ljus som gör att det inte spelar så stor roll var han/hon befinner sig (på ett ungefär) och fokusera på att fånga det där ögonblicket där den lilla killen (i vårt fall) råkar vara vänd åt rätt håll och inte se arg/uttråkad/sur/ledsen ut.
Det finns säkert många barn som gillar att sitta still, men här ovan är det en som lärde sig gå för några veckor sedan och inte tröttnat på att visa upp det för alla än på ett tag. Då vore det dumt att försöka sig på något som involverar en fast position.
Ska skriva en utförligare beskrivning av ljussättningen snart, med diagram och allt (en engelsk version finns på Flickr) men i korthet användes en blixt ovanför kameran på bomstativ (Profoto Compact 300 med en Softlight Reflector/Beautydish) och en bakom modellen till höger (från kameran sett) med en Profoto Magnum (som kastar den långa skuggan). Vit pappersbakgrund som var utrullad så den bildade en jämn bakgrund att springa på.
Som sagt, mer snart.
Studiofoto av porträtt mot vit bakgrund är något som jag inte alltid tycker blir så bra. Eller snarare, det kan lätt kännas lite urvattnat om man inte gör något kul av det (t ex frilägger och monterar mot fejkad bakgrund). Gäller det väldigt närgångna porträtt funkar det såklart, men ska man ha med halvkropp eller helkropp tycker jag det kan bli aningens för sterilt många gånger.
När bilderna till slut hittar sin plats i en layout med lite text och grafik brukar det mesta lösa sig, men bara rätt upp och ned krävs det mycket för att de ska kännas intressanta.
Vid en av mina senaste porträttfotograferingar hade jag möjligheten att prova lite olika ljussättningar med en kund som jag har arbetat med under flera år i diverse projekt (jag har t ex formgivit hans logotyp och webbplats) men aldrig fotograferat. Han är coach och en otroligt lugn och skön typ, smart också. Bilden ovan är nog den enda där han inte ser glad ut på, här t ex ser han betydligt mer ut som han brukar göra, med ett stort leende.
Här hittar du fler diagram över ljussättning i fotostudio.
Idén med denna ljussättning för porträttfotograferingen var att lite efterlikna hårt solljus, ganska inspirerat av de i min mening otroligt snygga svartvita porträtt SAS hade till skyltmaterial som fortfarande kan leva kvar på vissa resebyråer.
För att få ett så hårt och riktat ljus som inte spred sig över hela ansiktet använde jag min nya/gamla Profoto Magnum-reflektor (köpt begagnad för en rimlig summa pengar) som jag fortfarande hittar sköna användningsområden för (kolla t ex på detta porträtt i TV-stil). Den ger ett otroligt starkt, och väldigt oförlåtande ljus så det är inte tal om att få något kort skärpedjup, bilden ovan har bländare 10 tror jag. Visst, man kan tejpa dit några lager ND-filter för att få ner effekten, men så långt har jag inte kommit med experimenterandet.
Avgränsat ljus med snabb avtoning
För att ytterligare begränsa blixtljusets spridning satte jag dit ett raster (grid) som håller ljuskäglan till en mycket smalare kon. Det gör såklart även att det inte blir lika mycket ströljus som studsar runt i min relativt lilla studio. Med en sådan på blixten blir det även en kortare s.k. ”falloff” (kan man säga avtoning?) vilket gör att ljusets effekt går snabbare från stark till svag, eller ljust till mörkt.
Huvudljuset riktades snett uppifrån mot modellens ansikte och för att få bakgrunden helt vit ställde jag en annan blixt bakom honom riktad mot pappersbakgrunden. Det blev inte helt vitt överallt, men bara det är tillräckligt ljust kring kroppens konturer tar det inte många sekunder i Photoshop för att lösa det problemet. Viktigast är att slippa sitta och försöka frilägga håret om bakgrunden blir för mörk där.
Den tredje och sista blixten riktades bakifrån mot baksidan av huvudet för att ge ett litet kantljus på hans vänstra kind (högra från kameran). Det hade säkert fungerat rätt bra utan den också, men har man en blixt där blir genast huvudet lite mer tredimensionellt och det framhöver formerna på ett roligare sätt.
Ofrivilligt kantljus från bakgrunden
Kantljuset som syns på hans kind i skuggan kommer från bakgrundsljuset som studsar tillbaka från den vita pappersbakgrunden. Inget som från början var meningen, men tyvärr blir det svårt att undvika när det är för kort avstånd mellan modell och bakgrund. Men, det ger en liten separation mellan kind och öra, så det blev ändå bra till slut.
Inget smink och ingen retusch (nästan)
Den här tpen av ljussättning är verkligen inget som passar alla, men när det fungerar blir det kul. Visst, det hade kanske varit på sin plats med lite smink, men å andra sidan gillar jag när man ibland kan framhäva rynkor, ansiktsdrag och porer istället för att försöka dölja dem. Den enda retuschen jag gjorde var att tona ner blänket i pannan aningens.
Framkallad i Nikon Capture NX 2 som jag precis har börjat testa och konverterad till svartvitt med ganska mycket fokus på den blå regionen med mycket kontrast.
Ska återkomma med fler bilder från denna fotosession senare.
Och som alltid, jag uppskattar verkligen kommentarer och frågor, det gör bloggandet så mycket mer levande och givande.
