Nu är äntligen bygget av en rundfond (eng. ”cyclorama” eller ”cyc”) i vår lilla fotostudio klart. Har inte hunnit använda den så mycket än till helkroppsbilder hittills, men bara att ha en helt vit och slät vägg eller fond som bakgrund känns otroligt användbart. Vill man komplettera med en pappersbakgrund i någon kulör är det ju bara att hänga den framför.
Vi byggde inte rundfonden själva utan anlitade snickare och målare som gjorde det åt oss, det hade säkert inte varit omöjligt att konstruera och bygga en själv, men vi hade bara inte tid. Sen finns det en poäng att anlita proffs, på samma sätt man tycker att företag ska anlita fotografer och inte göra allt själva.
Så byggdes vår rundfond, steg för steg i bilder…
Lightroom är verkligen oslagbart när det gäller att snabbt sortera och gallra bland de, ibland, tokigt stora mängder bilder som man har tagit vid en fotografering. Visst, det finns alternativ som t ex Aperture och andra som också erbjuder liknande möjligheter att hantera stora mängder foton, men jag fastnade för Lightroom.
Mängden timmar det spar in är rätt otrolig, och för varje liten justering jag lär mig eller kommer på brukar snabba upp processen ytterligare. Innan det är dags att sätta igång med färgjusteringar och andra inställningar för råkonvertering brukar jag tycka att det är skönt att reducera antalet bilder som jag ser framför mig. Då har jag ett sätt som jag tycker funkar smidigt, nämligen betygsättning med stjärnor/rating. Funkar säkert på liknande sätt i andra program man kan ge bilder attribut och sedan filtrera med dessa.
- Markera alla bilder du vill gallra bland
- Tryck 1 för att ge alla en (1) stjärna i betyg/rating
- Hitta filter-menyn i ovankant och välj ”Attribute”
- Markera en (1) stjärna vid ”Rating”
- Sen är det bara att klicka ”0″ (nolla) på alla bilder du vill dölja
Eftersom ett filter som bara visar bilder som har minst en stjärna är aktiverat kan man enkelt sitta och klicka ”0″ på alla man vill välja bort, det fungerar både om du tittar på översikten med tumnaglar, eller visningsläget för stor bild och även i Develop-modulen. Så det är ganska flexibelt.
Kast, ok, bra, bättre & bäst
När du är klar har alla bilder du valt ut vid första sållningen fått en stjärna och de som valdes bort har noll/ingen stjärna. Vill man senare göra ytterligare sållningar kan man göra om processen men med två, tre, fyra, fem stjärnor. Men då får man komma ihåg att inte automatiskt ge dem en nolla om man inte vill att de ska hamna i första bortvalsgruppen. Låter mer krångligt än det är, känner jag.
Det går såklart att göra detta med färgmarkeringar eller nyckelord, men jag tycker det här är smidigt. När man är klar har man en enkel uppdelning av bortvalda bilder och sen grupper med olika betyg.
Glöm bara inte att spara inställningarna i Lightroom om du inte har katalogen inställd att göra det automatiskt. Kan bli tråkigt om du t ex gör en backup och inte alla inställningar kommer med.
Genvägar sparar otroligt mycket tid, i alla program man använder tillräckligt ofta för att komma ihåg dem dvs. Photoshop har sina och Lightroom har såklart också ett gäng som man använder mer och mer när man väl har lärt sig dem.
Några genvägar jag använder hela tiden:
- V – Förhandsvisa svartvitt
- G – Översiktsvy (Library)
- D – Develop
- R – Crop/Beskär i Develop
- C – Jämför två valda bilder
- L – Växla mellan olika ljuslägen (kring bilden)
- Tab – Visa/dölj sidopaneler
- J - Visa mer/mindre bildinfo på översikten
- 1,2,3,4,5 – Sätt betyg på bilder (stjärnor)
Det finns såklart fler, Adobe har en lång lista på alla tangentbordskommandon i Lightroom här. Fast vill man ha en lite mer pedagogisk översikt har Brian Reyman gjort en interaktiv PDF som är aningens smartare.
Ladda ner PDF här.
Att komma igång med genvägar och tangentbordskommandon snabbar upp arbetsflödet i Lightroom rejält när man väl har fått in alla kombinationer i minnet. Jag brukar mest använda de enkla, kräver de 7 olika tangenter brukar de aldrig fastna i mitt huvud.
Någon bra kombination jag har missat?
En av fördelarna med att använda studioblixtar vid porträttfotografering är att man har full kontroll över hur ljuset faller och kan styra det med lite olika inställningar och tillbehör. Som jag tjatat om tidigare finns det en poäng i att dokumentera hur man ställde upp blixtar, reflexskärmar, bakgrund och annat som gjorde att bilden blev som den blev.
När jag fotograferade delar av personalen på bemanningsföretaget Poolia för DM-byrån Smicker tog jag med lite blixtar och annat till deras lokaler och byggde upp en tillfällig fotostudio i deras lokaler för att göra fotograferingen så smidig som möjligt för dem. Slutresultatet av arbetet har börjat hitta ut på deras webb, nyhetsbrev och andra kanaler.
Slutresultatet som kunden ville ha var ljusa, fräscha personporträtt där alla kändes avspända och glada. Det enda kluriga var att jag fotograferade merparten av alla som skulle fotograferas här i Stockholm på huvudkontoret medan en annan fotograf skötte fotograferingen ute på några lokalkontor runt om i landet. Men alla bilder ska givetvis ha samma känsla så vi pratade ihop oss om en ljussättning som var någorlunda likadan.
Det jag tog med till porträttfotograferingen för att bygga fotostudio av var tre stycken kompaktaggregat från Profoto (ComPact 300 & 600) tillsammans med en vinylbakgrund som kunde hängas från taket, två reflexskärmar från Photoflex/Lastolite och några stativ.
Stort, mjukt huvudljus passar de flesta
Huvudljuset jag använde var en blixt med en 150 cm stor softbox (Profoto Octa) som jag placerade till höger om kameran (se skiss/diagram) och riktade lite snett framför modellens kropp/ansikte för att få lite av ljuset att ”glida” över på skuggsidan. Samma ljus reflekterades i en reflexskärm på vänster sida om modellen (sett från kameran) med en Sunfire-yta (silver och guld om vartannat för att ge varma och mjuka reflektioner som upplättning av skuggorna).
Som om man stod vid ett stort fönster
För att ge en liten illusion av att solljus kommer från ett stort fönster och ger en mjuk, vit högdager på högersidan av modellens ansikte (återigen sett från kameran) placerade jag en blixt bredvid bakgrunden och riktade den i princip mot kamerans objektiv. På blixten satt en reflektor som styrde ljuset lite, men effekten kom mer av att direktljuset gav ett kantljus (”rim light” som det ibland kallas) bakifrån på kind och i håret plus att samma ljus reflekterades och gjordes större av den andra reflexskärmen som tog lite av det ljuset och gjorde den delen av ansikten ljusare. Placeringen av den skärmen gjorde även att inget ljus från blixten bredvid bakgrunden träffade kamerans objektiv direkt.
Vit bakgrund är sällan helt jämnt vit
För att få den vita bakgrunden vit ställde jag den sista blixten precis bakom personen som skulle fotograferas även om det inte är optimalt (krävde lite utjämning av bakgrunden i efterhand med hjälp av Photoshop) så gjorde det i alla fall friläggningen enklare än om man hade haft en helt obelyst bakgrund. Visst, jag hade kunnat kört chroma med bluescreen/greenscreen för att ytterligare förenkla friläggningsarbetet i efterhand, men eftersom bakgrundsbilderna skulle vara ljusa kändes det här som en bra, lite lagom, lösning.
Kameran som användes var som vanligt en Nikon D700 med ett 85mm/1.4 som jag tycker passar bra för porträttfotografering.
Först fotografering, sen fotomontage
Efter fotograferingen på plats hos kunden var klar var det dags att samordna med den andra fotografen för att se till att bakgrunderna som han hade fotograferat separat användes på samma sätt. Så det efterarbetet bestod mycket av att frilägga personerna och lägga in dem mot bakgrundsbilden på ett sätt som kändes naturligt.
Nu kanske inte slutresultatet ser superrealistiskt ut, men det var aldrig målet heller. Hade vi däremot försökt att skapa den här typen av bilder med lämpliga bakgrunder direkt vid fotograferingen skulle det ha blivit ett väldigt mycket större projekt.
Att fotografera uppemot 80 personer är ett rätt stort projekt i sig, skulle vi ha behövt bygga upp en ljussättning vid 10-15 olika miljöer hade fotograferingen aldrig klarats av på de tre dagar som vi hade planerat. Ska det bara vara en eller några bilder går det väl bra, men multiplicera varje timme i Photoshop med 50 eller 80 så blir det genast gigantiskt.
Givetvis behöver man inte nödvändigtvis använda stora studioblixtar, med ungefär samma uppställning kan man uppnå ett liknande resultat med småblixtar.
Bra smink = enklare retusch & bra stämning
Men, den saken som gjorde det här fotoprojektet så mycket enklare än många andra stora porträttfotograferingar jag har genomfört var att det fanns med smink/make-up i budget. Och hon som skötte det arbetet var otroligt duktig så efterbehandling och retusch i Photoshop gick betydligt snabbare än vanligt.
Sen skadar det aldrig att vara ett bra team, först satt de och blev sminkade av henne samtidigt som hon berättade om alla kändisar hon hade sminkat på olika uppdrag, sen hade jag med mig ett extra par ögon vid fotograferingen som kunde hjälpa till och se att håret låg bra eller att kavajerna hängde rätt. De som fotograferades blev betydligt lugnare också av att det blev en rätt trevlig process de var delaktiga i, inte bara jobbigt att bli fotograferad ensam i ett rum som vissa kan tycka ibland.
Allt som allt ett väldigt roligt fotoprojekt och tillsammans med nöjd kund och reklambyrå så känns det som mycket att lära sig av vid liknande fotograferingar framöver. Bra planering, bra ljus, bra smink och ett bra team – sen brukar det bli bra bilder.
Lite av resultatet kan du se här
Att välja objektiv till systemkameran är aldrig lätt även om urvalet troligtvis kan göras något mindre genom att sortera bort allt som är för dyrt. Sen blir det dags att fundera på vad man egentligen har nytta av, vill ha och kommer att använda. Själv har jag en uppsjö med objektiv som mest bara blir liggande, dels för att vissa är anpassade för DX-formatet och kamerahus jag sällan använder (efter att ha bytt upp mig till FX/fullformat) och dels för att jag har köpt något nytt som ersätter eller överlappar användningsområdet för det gamla.
Hur mycket pengar jag har ”förlorat” på att inte sälja av gamla grejor medan de var värda något vet jag inte, så jag försöker att inte tänka på det, eller inbilla mig att man behöver två kamerahus i reserv med tillhörande objektiv.
Det är fler än jag som funderar på att köpa nytt objektiv och vissa hör av sig och frågar om tips. Jag är ingen expert på alla objektiv eller deras prestanda, kan bara uttala mig om de jag själv äger och hur de fungerar i arbetet för mig. Så ta inte det jag skriver som några absoluta köpråd, bara en persons åsikter och erfarenheter som du kan klura på när du ska köpa något.
Här är ett ”läsarbrev” som jag svarade på nyligen:
Hej Stefan,
du har verkligen fått till det snyggt med din variant på Wordpress/Thesis. Den matchar snyggt din hemsida också. Korten är inte fel de heller…
Hittade dig när jag googlade på studiotips, porträtt mm.
Några frågor om du har tid från mig, ditt nya fan =)
Jag är en glad amatör med en Nikon D300 + 17-55 + lite annat. Jag fotar mest ungarna (3 st små under 6 år) och lite sociala tillställningar mm. Nu börjar kidsen så smått idrotta och ge sig ut på naturen med mulle mm. Jag hänger med på det mesta och försöker fota ibland. Funderar dock på att byta ut min 17-55 mot en 24-70 + köpa en 70-300 ev. Jag vet inte men jag är inte 100% nöjd med 17-55:an. Inbillar mig inte att jag blir en bättre fotograf av att köpa bättre dyrare saker men vad är dina kommentarer på 24-70 ihop med en 70-300?
Plan B. Köp ett 70-200 2.8VR istället och behåll 17-55:an. Synpunkter på det? Har du tagit mycket kort med 70-200? Det kanske är ett bättre val?
Generellt sett, vilka objektiv kom mest till användning för din resa till Marseille/Nice? Gillar de bilderna skarpt!
Får man ett så trevligt mail måste man svara något smart:
Hej,
tack för ett trevligt mail, alltid roligt att höra av ”sina läsare” 
Jag hoppar direkt till frågorna. 24-70 är såklart ett otroligt bra objektiv. Hade motsvarande till min Nikon D2x & Fuji S5 tidigare (hette väl 17-55 eller något sånt) men efter jag bytte upp mig till fullformat använder jag de gamla kamerorna väldigt sällan, har dem som backup när det krävs.
Men, eftersom 24-70 är så allround är det inte så värst kul om jag ska vara ärlig. Väldigt användbart om man vill göra lite allt möjligt i bildväg, men man får sällan några ”atmosfäriska” bilder, även om de alltid är bra färger och skarpa.
Egentligen skulle jag nog rekommendera något annat om du inte nödvändigtvis behöver ett så allsidigt objektiv, det kostar ju trots allt kring 15.000 eller något liknande.
När det gäller 70-300 var det min tur att bli besviken, det blir liksom aldrig riktigt roliga bilder med det. Jag kanske gör fel? Anledningen till att jag köpte det var för att jag plåtade lite biltävlingar och trodde jag kunde komma undan lite billigare och ändå få ett tele med VR. Jämför jag mina bilder från 70-300 med de som jag har tagit med ett gammalt 80-200/2.8 (skjutzoom) som jag köpte begagnat för länge sedan är det milsvid skillnad på bilderna. 80-200 ger krispiga och väldigt skarpa/fina bilder med skönt skärpedjup medan 70-300 är lite halvtrist hela tiden även fast det är längre brännvidd på det.
Tyvärr är 80-200 väldigt tungt och har ingen VR såklart, så det är rätt oanvändbart i allt annat än dagsljus om man inte har stativ eller en kamera som klarar höga ISO-tal. Själv funderar jag på ett 70-200 (VR) men det känns inte akut.
Om du är ute efter bilder som inte känns som de kommer från kit-objektiv tror jag du ska satsa antingen på bra, begagnade objektiv om du vill komma lite billigare undan. Det finns ett bra utbud på Fotosidan. Annars är ju en satsning på fasta brännvidder fortfarande den som är mest prisvärd och roligast i min mening. Jag använder ett 50/1.4, 85/1,4 (det jag använder absolut mest för porträttfotografering) och 35/1,? väldigt ofta även om det är lite krångel med att byta objektiv, men det blir bättre och roligare bilder, tycker jag.
Så, komplettera Plan B med ett fast 35 mm eller 50 mm (nytt eller begagnat) så tror jag du kommer bli mer nöjd. Mitt 17-55 har jag mest för att det är väldigt praktiskt för vissa jobb, men har jag tid att göra något roligare (eller privat) tar jag något annat.
När det gäller jobbet för DropIT/Dometic i Frankrike körde jag Fuji S5/Nikon D2x då, så det var antagligen 17-55 mm mestadels. Är några år sedan och då hade jag inte fullt lika många att välja bland, plus att vi reste runt en massa så jag försökte packa lätt.
Hoppas det hjälpte något, och att investera i objektiv snarare än att alltid byta kamerahus är alltid smart. Även om byte upp till fullformat var ett riktigt lyft för mig.
Har du fler frågor är det bara att du hör av dig igen. Eller skriv en kommentar på bloggen.
Det om det, är det någon annan som har en fråga som jag kan svara på är det bara att du skriver en kommentar eller skriver till stefan@stefantell.se så ska jag svara så snart jag kan. Vem vet, det kanske blir en hel frågelåda med smarta frågor och svar framöver?
