Personalbilder och porträttfotografering är en del av det jag fotograferar och efter ett par år hinner man få lite grepp om vad som fungerar och inte. Oftast fotograferar jag medarbetare och ledningsgrupper i min kompakta fotostudio men många gånger är det smidigare för alla parter om jag tar med mig några studioblixtar och tillbehör för att sätta upp en studiomiljö på deras kontor.
Att ta ett (1) porträtt är inte så svårt, inte heller att ljussätta för en person. Då kan man experimentera lite och prova sig fram, eller välja ett ljus som passar just den personens ansikte och utseende för att få till det riktigt bra.
Ljussätta för alla
Ska man däremot få 20, 30 eller 50 medarbetare att se bra ut i fotostudion kräver det lite mer tanke bakom det hela. Och man får oftast hålla sig till något som fungerar för flera hudtyper, frisyrer, klädslar och kroppsformer. Då blir det lätt att man tar till det lite säkrare, dvs ett stort och hyfsat mjukt ljus.
3 studioblixtar, men två räcker
Bilden ovan är ljussatt med tre stycken studioblixtar från Profoto(2 st Profoto Compact 300 och en Compact 600R), det skulle säkert gå att få det ungefär på det här sättet med endast två blixtar, men nu hade jag tre och tyckte jag kunde använda alla. Sen går det alldeles utmärkt att byta ut studioblixtarna mot mindre kamerablixtar, t ex Speedlights, och få motsvarande resultat.
Huvudljus, hårljus och bakgrundsljus
I korthet är det så ljussättningen för porträttet är gjord. Huvudljuset som är stort består av en studioblixt med en ljusmodifierare från Profoto som heter Octa och har en diameter på 150 cm, en åttakantig softbox som upplevs som i princip rund. Octan är placerad väldigt nära personen som ska fotograferas för att ljuset ska bli så mjukt som möjligt, inte riktad rakt mot ansiktet utan lite framför så ljuset ”glider förbi” och även träffar skuggsidan.
Lätta upp skuggorna med reflexskärm
För att inte skuggsidan av ansiktet ska bli för mörk placerade jag en vit reflexskärm på andra sidan av modellen som reflekterar en viss del av ljuset från blixten. Hade jag velat ha mer ljus, eller hårdare, kunde jag använt en silverfärgad reflexskärm, men här passade ett vitt, mjukt ljus bra. Genom att placera den nära eller en bit bort kan man enkelt styra hur mycket ljus som reflekteras och därmed också hur ljus skuggsidan blir. Den vita reflexskärmen i det här fallet var bara en enkel vit skiva wellpapp, men det går såklart bra med vilken vit yta som helst, bara den är helt vit så inte eventuell färgton påverkar bilden.
Lyft bilden med hårljus
Även om effekten inte så supertydligt gör det en rätt stor skillnad om man kan placera en blixt bakom modellen och rikta mot baksidan av huvudet. I det här fallet använde jag en blixt med reflektor som hade ett raster i sig för att styra spridningen av ljuset så att ljuskäglan blev smalare och mer riktad. Det är främst som s.k. hårljus för att de med mörkt hår inte ska få sina frisyrer att smälta in för mycket i den mörka bakgrunden. Sen blir det en bonus när man ser till att ljuset även träffar baksidan av huvudet och halsen samt axlar för att få till en liten ljus kant där som definierar personen på bild och hans/hennes form lite.
En tonad bakgrund
Sista blixten ställde jag på ett ministativ bakom personen som fotograferades och riktade mot bakgrunden. Även där använde jag ett raster på blixten för att få en begränsad ljuskon som gav en tonad bakgrund. Hade jag inte använt denna blixt skulle bakgrunden varit lika mörk över hela bilden som den är i toppen, dvs nästan svart.
Det om det, en ljussättning som kanske inte är världens mest spännande, men med ett så pass mjukt och stort huvudljus funkar det till rätt många ansiktstyper, frisyrer och utseenden. Och det är nästan ett måste när man plåtar många människor där bilderna ska ha en gemensam känsla i ljuset.
Det är alltid smart att göra några anteckningar hur blixtarna stod, gärna avståndet till modellen och bakgrunden och kanske även hur de var riktade för att komma ihåg hur man hade ställt in allt den där gången det blev bra bilder.
Jag försöker så gott jag kan dokumentera hur jag gjorde så jag förhoppningsvis om ett tag har ett litet bibliotek med diagram över ljussättningen vid olika förutsättningar som jag kan komma tillbaka till när inspirationen tryter eller om man har bråttom.
Här är ett exempel från en modellfotografering i fotostudio jag gjorde för ett tag sedan. När jag hade fått alla blixtar på plats och vinklat reflexskärmar och annat och mätt upp ljuset var det bara att skriva ner inställningarna (bländare, ljusstyrka osv) på ett papper och sen börja fotografera.
Det behöver inte vara så komplicerat i början, bara man har papper och penna brukar det ordna sig. Vill man vara extra duktig kan man sen ladda ner en Photoshop-fil från en kille som varit ännu duktigare och gjort en massa lager innehållandes de vanligaste blixttyperna och ljusmodifierarna som man kan använda sig av.
Fördelen med studiofotografering är att man kan styra ljuset på ett sätt som inte är lika enkelt i andra miljöer. Visst, man kan använda sig av studioblixtar utomhus, men man vet ju inte riktigt hur miljön ser ut, och allt det där. Står du i ett rum som du använder som fotostudio kan du rätt enkelt göra samma uppsättning av ljuset, om och om igen, fast bara om du kommer ihåg hur du gjorde.
Så det är rätt smart att dokumentera hur man har gjort. Anteckna hellre för mycket än för lite.
Förutom det du kan hitta på bloggen har jag samlat lite diagram och exempel på Flickr. Där finns det också ett par grupper med likasinnade som är lika nogranna. Värt ett besök.
Har du några bra exempel på liknande saker får du gärna kommentera, vore kul att hitta fler som tycker det där med diagram kan vara givande.
Hittade en fotograf i Göteborg som har en bra webb och en bra blogg där han uppdaterar rätt ofta med exempel på bilder han har tagit (verkar plåta rätt mycket bildbyråbilder). Där hittade jag filmen ovan där han dokumenterar hur en fotografering åt fashion-hållet har gått till, och kollar man bara på den färdiga bilden kan man inte tro att den är tagen i ett kök, men de är de uppenbarligen. Även om studioutrustning brukar ta mycket plats får man oftast plats med rätt mycket om det ”bara” ska bli en ansiktsbild, och varför inte använda köket som fotostudio?
Jag har inte själv provat att använda video här på webben, och det kommer nog dröja ett tag med det, men när det är gjort på rätt sätt förklarar det väldigt bra hur man kan göra. Jag fortsätter nog med mina diagram och annat för att förklara ljussättningen och komma ihåg hur jag gjorde.
Ett fototips som är värt ett besök eller ett bokmärke.
Studioporträtt av olika företags personal är något jag gör rätt mycket av. Det brukar vara roliga uppdrag där man får coacha folk som kanske inte står i blixtljuset så ofta för att få dem att slappna av och bli fantastiska på bild. Det är i alla fall min målsättning, för även hur mycket man kan göra i Photoshop i efterbehandlingen så är det alltid roligast om det blir bra från början.
Ju mer jag håller på med porträttfotografering desto mer inser jag att huvudsaken är att personen som ska vara med på bild kommer känna sig nöjd med så som de ser ut på bilden. Och oftast handlar det inte om att det ska vara ett stort leende, bara de inte ser arga ut blir det bra. För det sitter rätt mycket i blicken, är den bra så blir resten oftast bra. Kan man få till något i mungiporna skadar det inte, men det behöver inte vara så mycket mer.
Bilden ovan föreställer Henrik som är nyanställd på ACAD som håller på med akustik och sånt. Jag har tidigare fotograferat deras personal och nu kom det några fler så de ville att de nya bilderna skulle se likadana ut som de jag tidigare hade tagit. Och då är det bra att ha fört några slags anteckningar om hur blixtarna stod och kunna använda sig av lager från de tidigare Photoshop-filerna så att retuschen blir densamma.
Fotograferades i min fotostudio med enklast möjliga ljussättning (nästan). Vit bakgrund, en blixt som kantljus på vänstra kinden (sett härifrån) i en avlång softbox med raster och en till höger om kameran i en stor 150 cm Octabox från Profoto för att lysa upp ansiktet och ge lite ljus på bakgrunden.
Även om ljuset blev bra så är det blicken som lyfter bilden, tycker jag.
För ett tag sedan genomförde jag en produktfotografering med lite olika Amigurumi-figurer (japanska för ”knitted stuffed toys”, dvs virkade små leksaksfigurer) som några kompisar (kolla på bloggen Virka Mera) hade sysselsatt sig med att virka. Dels för att testa mönster i en bok som de skulle ge ut och dels för att det verkar vara en avslappnande hobby (när det inte trasslar dvs).
Sen tog det ett tag tills jag kunde ta mig tid att göra ett diagram där ljussättningen förklaras. Men, nu är diagrammet klart och här är det.
Bilden är ganska självförklarande tror jag, men i korthet användes två Profoto-blixtar (kan kan lika gärna använda mindre blixtar, typ SB-800 eller motsvarande för Canon eller andra märken). Huvudsaken är att man avgränsar ljuset med hjälp av en snoot eller ett raster för att hålla ljuset från att träffa alla ytor och styra spridningen. Annars blir det bara ingenting av allt och effekten försvinner. Ett underlag med någon slags reflekterande yta är också bra, t ex plexiglas eller så.
Vill veta mer om den här produktfotograferingen kan du kolla på det ursprungliga inlägget.
I korthet är det så ljussättningen för porträttet är gjord. Huvudljuset som är stort består av en studioblixt med en ljusmodifierare från Profoto som heter Octa och har en diameter på 150 cm, en åttakantig softbox som upplevs som i princip rund. Octan är placerad väldigt nära personen som ska fotograferas för att ljuset ska bli så mjukt som möjligt, inte riktad rakt mot ansiktet utan lite framför så ljuset ”glider förbi” och även träffar skuggsidan.
Även om effekten inte så supertydligt gör det en rätt stor skillnad om man kan placera en blixt bakom modellen och rikta mot baksidan av huvudet. I det här fallet använde jag en blixt med reflektor som hade ett raster i sig för att styra spridningen av ljuset så att ljuskäglan blev smalare och mer riktad. Det är främst som s.k. hårljus för att de med mörkt hår inte ska få sina frisyrer att smälta in för mycket i den mörka bakgrunden. Sen blir det en bonus när man ser till att ljuset även träffar baksidan av huvudet och halsen samt axlar för att få till en liten ljus kant där som definierar personen på bild och hans/hennes form lite.
Sista blixten ställde jag på ett ministativ bakom personen som fotograferades och riktade mot bakgrunden. Även där använde jag ett raster på blixten för att få en begränsad ljuskon som gav en tonad bakgrund. Hade jag inte använt denna blixt skulle bakgrunden varit lika mörk över hela bilden som den är i toppen, dvs nästan svart.
