Nu när 2011 snart är till ända, börjar det bli dags att syna siffrorna, och se hur det har gått med allt. Som en liten mjukstart kollade jag på Google Analytics för att se från vilka länder alla som läser denna blogg, min engelska blogg och tittar på min portfolio kommer ifrån.

Det kanske vore lättare att skriva från vilka länder det inte kommit några besökare, men mina geografikunskaper kan inte längre säga exakt vad länderna heter där det är den ljusaste kulören på Afrika-kartan. Ska kollas upp.

133,068 besök från 172 länder

Enligt statistiken har det varit besökare från 172 länder (om man ska utgå från Googles definition), eller kanske snarare 171 länder eftersom (not set) inte kan vara ett land. Anledningen till att jag tar ”besök” istället för ”besökare” är för att det är ett hyfsat neutralt besök. Man kan ju aldrig egentligen veta hur många unika besökare det är, om man inte frågar alla.

Topp 20 besökande länder

1. Sverige (57,631)
2. USA (20,562)
3. England (4,653)
4. Spanien (4,082)
5. Tyskland (3,912)
6. Kanada (3,436)
7. Frankrike (2,510)
8. Norge (1,684)
9. Finland (1,645)
10. Indien (1,639)
11. Indonesien (1,597)
12. Polen (1,568)
13. Australien (1,430)
14. Holland (1,378)
15. Danmark (1,239)
16. Ryssland (1,176)
17. Thailand (1,113)
18. Brasilien (1,007)
19. Italien (904)
20. Filippinerna (801)

Kanske en ganska okonstig lista, med några få överraskningar. T ex Indonesien på nummer 11 och Thailand. Och kanske Filippinerna. Fast det räcker ju med att det är några ivriga besökare, eller att det hamnar en länk på något forum där för att det ska kunna bli lite statistik.

Grannländer skiljer sig åt

Det här är ju inget som på något sätt påverkar mitt arbete, egentligen. Jag har aldrig fått några uppdrag från Indonesien även om jag har fått hyfsat många besök därifrån. Men det är kul. Tidigare i år fick jag ett mail från en kille i Ecuador som ville ha lite råd om vilka Profoto-blixtar han skulle köpa till den fotoutbildning han var lärare för. Och han frågar mig, i Sverige.

Tillbaka till grannländer, Ghana har t ex besökt mig 105 gånger, medan Elfenbenskusten bara varit här två gånger. Iran kom hit 486 gånger, medan Irak bara var här 29 gånger. Libyen två gånger mot 137 besök från Egypten. Pakistan 201 gånger mot Afghanistans två gånger. Och så vidare.

Skriv på engelska, få internationella besök

Det är väl kanske slutsatsen på detta, eftersom jag har en engelsk blogg med ett ganska tydligt fokus blir det lätt att få besök från alla möjliga länder. Just fotospråket är ju rätt internationellt, fototermer utgår ofta från engelska och de som söker information kan hyfsat enkelt förstå vad det står.

Ett kort tag för något år sedan funderade jag på att lägga in länkar till automatöversättning av bloggen. Jag hittade t om ett Wordpress-plugin som kunde översätta hela bloggen och göra flera språkversioner, ungefär som jag har på engelska och svenska idag. Fast för allt innehåll, bara att trycka på en knapp.

Men, efter att ha provläst något inlägg som var översatt av en robot skippade jag det och skriver nu bara utvalda saker på engelska, även om det tar betydligt längre tid. Sen vore det synd att ha en blogg på franska utan att kunna svara på kommentarer.

Vill ni ha besök från hela världen till er blogg, skriv på engelska så kommer de att komma förr eller senare. Sen brukar det bli relativt sett mycket mer kommentarer eftersom folk kommer från hela världen och inte behöver vara blyga. Det är nog min sista slutsats av detta.

Jag slängde nyligen ut en fråga på min Facebook-sida som löd ”Vad skulle du vilja se mer inlägg om?” (gå gärna in och kryssa för det ni gillar också).

Responsen har varit fantastisk, tre personer har svarat hittills, och majoriteten (2 st) vill ha fler inlägg om marknadsföring för fotografer. Så jag skriver ett om en rätt aktuell grej, nämligen hur den här bloggen med hjälp av specifika blogginlägg om olika fotograferingar jag har gjort drar till sig kunder som letar efter just det jag har skrivit om.

Eftersom jag bara kan använda mig själv och min blogg som exempel blir det en otrolig massa ”jag” och ”min” i det här inlägget. Hoppas det inte är alltför avstötande och kaxigt, men det är de enda bra exempel jag har.

En butik med tusentals skyltfönster

Om du har en portfolio eller blogg har du säkert installerat Google Analytics, och har du inte det, eller något annat bra statistikprogram, måste du göra det direkt. Nu.

När jag tittar på mina topp 10 sökord för mig hittills i år, är det som sagt bara topp 10. Visst, de ger mycket trafik, men det är nog de 10.000 andra sökorden som ger betydligt större chans att de leder till uppdrag. Att mitt namn är det som hamnar högst är ju kul för mitt ego, men jag tror inte det är kunder som vill anlita just mig. Kanske någon enstaka som fått ett tips från en kollega, men resten är nog de som är intresserade av bloggen.

Det som leder till jobb är andra saker, oftast väldigt specifika grejer där många kunder kanske först provat att söka på ”Fotograf Stockholm” och efter att ha kollat på några hemsidor givit upp när de inte hittar vad de letade efter.

Man ska såklart satsa på att ha en bra startsida på sin portfolio, och gärna även kategorisidor som enkelt och smidigt talar om för den intresserade vad man gör, hur man gör det och var man finns. Men att tro att alla kunder knappar in domännamnet rätt eller kommer direkt till förstasidan via Google så de kan få läsa/titta på presentationen på det sätt du tänkt dig kan man glömma.

Satsa på ditt skyltfönster, men troligtvis kommer de möjliga kunderna in via någon annan ingång, något som stämmer bättre med vad de letar efter.

Kunder letar efter specifika saker

Det är i den stora högen av sökord som uppdragen finns, är jag övertygad om. Jag fotograferar t ex kakel åt en kund löpande. Det är tre företag som efter jag lagt upp sidan på min portfolio om produktfotografering av kakel som hört av sig och velat höra vad det kostar (tyvärr ledde inget till faktiskt jobb, men ändå). I skrivande stund är den sidan nummer två på Google om man söker på ”fotografering kakel”. För övrigt det enda sökresultatet på förstasidan som är en fotograf som erbjuder dessa tjänster.

Nu var just det ett dåligt exempel eftersom jag skulle skriva om hur bloggande som fotograf kan hjälpa kunder att hitta dig. Men att en enda sida i min portfolio kan ge sådan respons är rätt intressant. Tänk då hur det skulle vara om det även fanns några blogginlägg kring ämnet?

Etiketter underlättar sökandet

Har du en blogg bör du tagga alla inlägg med relevanta ord, dessa etiketter kommer sedan att bli ett arkiv som (om du inte stängt av funktionen i t ex Wordpress) bli en bra sida där de intresserade hamnar och ser alla inlägg du skrivit inom just det ämnet. Och har du många bra inlägg är chansen stor att kunden tycker du verkar kunna din sak som fotograf eftersom du gjort så många liknande uppdrag.

Har du sedan ett litet arkiv med taggar/etiketter kan det svara smart att få in det i nya inlägg du skriver om t ex ”smyckesfotografering” och gärna rätt tydligt. Då kan de intresserade kunderna lätt hitta alla andra inlägg du gjort, för att kanske se lite fler exempel på hur du tänker, jobbar och hur resultatet blir.

Alla kunder söker inte på samma sätt

Själv har jag några inlägg om klädfotografering, eftersom jag har gjort den typen av fotouppdrag så mycket att jag känner att jag kan skriva några vettiga inlägg om det. Söker man på Google idag efter klädfotografering hamnar jag just nu som nummer ett. Det kan såklart ändras vilken dag som helst, men nu är det så. Söker man istället på ”fotografering kläder” hamnar ett inlägg som nummer två. För sökorden ”produktfotografering kläder” blir det plats 3, 4 och 5 för sidor på min blogg.

Man kan aldrig att förutspå exakt hur en möjlig kund kommer att söka, och vilka ord de kommer använda när de letar efter en fotograf. Sitt bredvid någon som använder Google så ser du hur olika alla gör.

Det kan alltså vara smart att se till att inte bara använda samma ord hela tiden, de som t ex letar efter en fotograf som kan hjälpa dem att fotografera deras kollektion kläder kanske söker på ”produktfotograf” eller ”produktfotografering kläder” eller ”fota kläder” eller ungefär vilken kombination av ord som helst.

Produktbilden nedan kan beskrivas på tusen olika sätt, vissa letar efter ”fotografering packshot” andra bara ”produktfotografering”. Sen finns det såklart några som är mer specifika, och syns man på sådana sökord är chansen stor att kunden blir väldigt glad att ha hittat en fotograf som har gjort något exakt likadant förut och vet hur man gör det enklast. Eller snyggast.

Kunderna behöver hjälp att hitta dig

Grejen med text är ju att det är det enda sättet för Google att förstå vad sidan handlar om, som man som fotograf har full kontroll över. Du kan skriva vilka ord du vill och styra helt till vilka andra sidor det ska länkas till internt.

Får du en massa inlänkar är det bara att gratulera, men där har man betydligt sämre kontroll på hur det presenteras. Det går inte att hindra någon att skriva ”kassa bilder” och länka till din hemsida.

Med en blogg blir det på något sätt en naturlig del av bloggandet att skriva i vanlig text, och eftersom det blir tjatigt att formulera saker på samma sätt hela tiden väljer åtminstone jag att uttrycka mig olika. Att försöka få in ”produktfotografering” fem gånger i en mening blir rätt trist, och det hjälper inte kunderna att hitta dig.

Skriver du däremot lite synonymer och omformulerar hela grejen med att fotografera produkter så det passar in blir det också naturligt att Google kommer hitta dig på fler sätt så som dina kunder letar efter dig.

Personligt underlättar kundrelationen

En sak jag har märkt med den här bloggen jag har, och kunderna som hittar mig via den, är att relationen börjar på ett lite närmare plan.

Det blir allt oftare som möjliga kunder kontaktar mig och utgår från något fotouppdrag jag har presenterat på bloggen, eftersom det var så de hittade mig när de letade efter något specifikt.

Ett aktuellt exempel är en kille från en fysisk klädbutik i Stockholm som ringde upp mig idag, och hade läst mina inlägg om klädfotografering. De behövde bilder till en webbshop de skulle starta upp, och istället för att inledningen på samtalet var stelt så hoppade vi istället fram direkt till ungefär vad de ville ha och hur de ville att det skulle göras.

Även fast han då samtidigt hade sett bilden ovan som är tagen i det källarrum som jag tidigare hade använt som fotostudio kontaktade han mig. Förut trodde jag att kunder skulle bli avskräckta av att se hur pappigt det kan se ut runt omkring, men uppenbarligen är det faktiskt resultatet som räknas. Det är ju bra.

Rent kreativt kanske det inte är optimalt att gå direkt på lösningen, men när det gäller åtminstone produktfotografering för en webbshop vill jag gärna veta ungefär vilken nivå de är intresserade av att resultatet ska hamna på, och försöka pejla om de är beredda att betala för arbetet.

Eftersom han hade läst inläggen förstod han också ungefär hur enkelt det var genomfört, och det verkade passa dem, eftersom det skulle bli ett löpande arbete som gärna skulle flyta smidigt och vara kostnadseffektivt.

Hade han bara sett färdiga bilder i min portfolio skulle det varit en mycket längre process att beskriva själva arbetsflödet, försöka hitta en rimlig nivå och utifrån detta matcha deras betalningsvilja mot det resultat de ville ha.

Transparens säljer (för det mesta)

Är man en superspeciell fotograf som bara får jobb för att man har ett hemligt recept som ingen annan vet om kanske det inte är så smart att visa hur man gör. Men för de flesta andra (t ex jag) brukar det sälja bättre, och ge chans till betydligt enklare och trevligare jobb, om man är öppen med hur det går till.

En reklambyrå i Göteborg där AD:n hade följt min blogg anlitade mig för det enskilt största jobb jag har genomfört i år. De använde skissbilder från de plåtningar jag gör för Poolia och ville gärna ha något i den stilen.

Om de hade velat kunde de anlitat någon annan fotograf, skickat länken till Utrustningslista för porträttfotografering ”on-location” plus exempelbilder och ljussättningsdiagram från det här inlägget: Ljussättning vid porträttfotografering – Poolia till den fotografen. Men de gjorde de inte.

Istället kontaktade de mig, ville ha bilder från personal på en massa kontor och tyckte att eftersom jag hade gjort det förut kunde jag kanske även hjälpa dem att hitta lokala fotografer runt om i landet dit det var för långt för mig att åka som kunde följa mina anvisningar om ljussättningen och efterbehandlingen skulle vara på dessa personalfotograferingar, en slags projektledare helt enkelt. Så slapp de den biten av jobbet.

Kunder kanske är fotointresserade?

Det här ska jag nog utveckla till ett eget blogginlägg framöver, men det har hänt massor med gånger att någon som är fotointresserad, entusiast eller amatör, på ett företag får uppdraget att hitta en fotograf till vad de nu ska göra.

Eller har hittat bloggen och tipsar den som letar efter fotograf på företaget. Alla företag har ju inte stora marknadsavdelningar eller har råd att gå via reklambyrå, fotografagentur eller något sånt. Då frågar man kanske den som verkar kunnig på området, och den har kanske läst min blogg?

Varför blogga som fotograf?

Egentligen är det vad jag har svamlat om nu med över 1800 ord enligt Wordpress (och inlägget är inte ens slut än), och det var inte riktigt meningen. Strukturen i det här inlägget är lite haltande, men grattis om du orkade läsa igenom allt.

Själv bloggar jag mest för att det är kul. Jag skrev tidigare ett inlägg (läs gärna Vad är min blogg värd) där en enkelt summering av de timmar jag har lagt ner blev en totalkostnad på en bit över en miljon kronor (om jag kunde ha tjänat pengar på annat när jag istället skrev till bloggen dvs).

Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag aldrig tänkte på marknadsföring när jag skriver inlägg till bloggen. Men det är faktiskt en bonus som blivit mer och mer ett syfte. Har jag ett uppdrag där jag tror att det också finns ett intressant blogginlägg att skriva om det ser jag till att dokumentera det ordentligt. Kanske ta några ”behind the scenes”-bilder och sånt.

Det är några saker jag vill göra mer av nästa år som fotograf, och för att underlätta det säljarbetet kommer bloggen att vara det jag kommer använda som referens. Visst, det blir säkert att jag även hänvisar till min vanliga portfolio, men inläggen på bloggen kommer hjälpa mig att sälja bättre än bara bilderna.

Bloggen är för mig också ett mycket bättre flöde att arbeta med. Jag uppdaterar hemsida/portfolion alldeles för sällan, men bloggen är oftast ganska aktuell. Så jag förbättrar hela tiden min chans att dyka upp på Google, eller länkas till.

Att det är en ego-boost utan dess like är väl självklart. Med kommentarer och frågor från hela världen, en statistik som visar att folk har sett det jag har skapat även de dagar då inga kunder ringer, gör att man kan hålla självförtroendet hyfsat intakt.

Jag fick ju t ex äran att vara med på tre uppslag i senaste specialnumret av fototidningen Kamera & Bild – Allt om Fotoprylar. Det hade nog aldrig hänt utan bloggen, tror jag. Och det kan jag leva på länge, inte ekonomiskt såklart, men bara att få vara med i en tidning är ju kul.

Profoto har länkat till mig några gånger via deras blogg, och det har kanske inte genererat några direkt jobb, men glad blir man.

Om jag vore kund och letade fotograf

Alla är såklart olika, men jag gillar personliga relationer. Man måste inte bli vän med alla eller lägga till dem på Facebook. Men, att lära känna de man jobbar med, om så bara litegrann, tycker jag gör jobbet så mycket trevligare.

Och om jag hade behövt en fotograf skulle jag nog hellre kontakta någon jag inte bara gillade bildresultatet från utan även trodde kunde vara en hyfsat trevlig och intressant person. Det underlättar arbetet rätt mycket, om personkemin finns och kommunikationen inte behöver vara krånglig.

Jag skrev tidigare ett inlägg om ”Tips på bra yrkesfotografbloggar”, och den listan känns fortfarande aktuell. Den borde uppdateras med några fler jag har hittat nyligen, men fortfarande tycker jag att den typen av ”dela-med-sig”-attityd kombinerat med ett snyggt resultat gör att jag inte skulle tveka att anlita dem om jag hade behövt.

Då kan väl tilläggas att jag bara träffat en av dem i verkligheten, pratat med en annan i telefon och haft kontakt via Facebook/Twitter och bloggkommentarer med övriga. Men det räcker.

Det enklaste sättet enligt min mening när det gäller att hitta en ton, nivå och allt det där för bloggen är att fundera själv hur det låter och uppfattas. Eller fråga några man tycker är vettiga.

Själv kan jag stå för allt jag skriver, visst kan det bli lite egenkärt eftersom jag bara skriver om vad jag själv gör och tycker, men det får duga.

Och det ger resultat. Jag tror att 70-80 procent av mina uppdrag kommer via nätet, och en stor del har hamnat på bloggen innan de kom till min portfolio. Ska räkna ut det där mer noga framöver, men ungefär.

Plus att de som tycker att jag verkar vara jobbig eller pretentiös kanske aldrig hör av sig. Så har man löst det också.

Så, världens längsta blogginlägg är klart. Borde ha delat upp det.

Tillför gärna något genom en kommentar om dina erfarenheter eller synpunkter. Det uppskattas inte bara av mig utan av alla andra som läser.

Statistik är roligt om det betyder något och om det går att förstå sig på. Google Analytics bjuder på allt det där. Till min hemsida, min svenska blogg och engelska blogg kommer folk från hela världen men av helt olika anledningar.

Eftersom det har hunnit bli så många blogginlägg, och portfolion innehåller så många sidor, är det såklart väldigt många olika sökord som gör att besökare hittar hit. Ibland är det konstiga saker som jag knappt minns att jag skrivit, eller ens haft avsikt att göra till något länkbete.

Ego-boost, och viss försäljning

De senaste två åren har sökningar på mitt eget namn (som iofs delas med några fler i Sverige, och speciellt en tennis-spelare ute i världen) klättrat upp på toppen. Rent affärsmässigt vet jag inte vad det ger, eftersom jag inte vet hur många av just de sökningarna som är företag som letar efter mig som fotograf.

Sökordet porträttfotografering har jag legat bra till på ganska länge, men det kanske inte är så konstigt eftersom jag mest är porträttfotograf eller att det finns ett ansikte med på de flesta bilder jag tar.

Just det sökordet är ju rätt tydligt, på samma sätt som ”fotograf Stockholm”. Men det kan lika gärna vara någon som bara är intresserad eller söker praktik.

Sen ska jag vara ärlig och säga att just sökningar på porträttfotografering nog är det som har sämst statistik när det gäller antalet förfrågningar kontra jobb jag faktiskt blir anlitad för. Kanske är oundvikligt med så många besök.

För det mesta letar de efter en betydligt billigare fotograf, och eftersom jag huvudsakligen fotograferar åt företag kanske inte mina priser lockar en privatperson. Men, ibland kan även en som betalar med sina surt förvärvade och skattade pengar tänka sig att betala för ett bra porträtt.

Men oftare entusiaster än kunder

Just det tror jag är det som mest ger nya kunder, men såklart också besökare som bara vill lära sig mer om det eller är intresserade rent generellt. Därav nummer 3 som handlar om tips (fast leder till ett blogginlägg som i sin tur leder till en reklambyrås webb om jag inte minns fel).

Det gäller ju i och för sig det allra mesta av innehållet på bloggarna, jag kunde skriva massor om vikten av bra bilder och allt sånt som sägs sälja mig som fotograf bättre, men det känns ganska högtravande och trist.

Mycket roligare att skriva om sånt man kan och lär sig, eftersom varje grej jag sätter på pränt lär jag mig själv av. Eller så är jag bara en lärare som inte kommit ut ur garderoben ännu, och låtsas vara fotograf.

Väldigt få uppdrag per besökare

Majoriteten av de sökord som driver trafik till mig har i princip inget att göra med min verksamhet och de tjänster jag säljer. De är mest resultatet av att jag skriver beskrivningar till mina uppdrag jag presenterar, eller att blogginläggen innehåller mycket text och bilder.

Tyvärr har jag ingen statistik på hur många förfrågningar jag har fått i år via webben, det är ju inte alla som säger hur de har hittat mig (även om jag kommer ihåg att fråga ibland) eller skriver in sin förfrågan via kontaktformuläret (så man åtminstone vet att de har varit på min sida).

Ett engelskt sökord på topplistan

”Studio light” är ju kul att få besök via, det beror säkert på att den engelska bloggen i princip bara består av blogginlägg jag skrivit om ljussättning och studioblixtar, och sedan översatt till engelska. Där postar jag i princip inga andra saker, det skulle ta för lång tid. Skriva inlägg på engelska tar säkert tre gånger så lång tid som på svenska.

När det gäller besök kontra försäljning på de engelska sökorden är det såklart ännu sämre statistik. Jag fotograferar mest på plats i Stockholm och även om jag skulle hamna bra på vissa sökord internationellt är det mer en kul bonus, men jag kan inte tjäna några pengar på det.

Jag har ju inget att sälja till dem, förutom något enstaka fotojobb för engelskspråkiga i Sverige. Ganska försumbart, men kul när det händer.

Färre besök men mer försäljning ibland

Jag har några sökord som placerar sig bra på Google som inte genererar så mycket besök men ändå relativt sett ger många förfrågningar kontra antal besök. Det brukar handla om specialområden där en kund är ute efter någon som har gjort en specifik sak. Då känns det mer naturligt att kontakta just den fotografen eftersom man har visat att man kan göra just det.

Sen är det såklart inte alltid som det leder till några uppdrag heller, ett bra exempel är smyckesfotografering som jag har gjort ett par gånger men har insett att jag inte är helt lämpad för. Men det hindrar inte att någon sida hamnar bra på Google och att vissa skickar förfrågningar.

Statistik kontra verklighet

Även om det är över 500 som hamnat på mina webbsidor i år efter att ha sökt på ”porträttfotografering” betyder inte det att jag har fått 500 förfrågningar om just porträttfotografering. Och såklart ännu mindre 500 fotouppdrag på just denna tjänsten, ganska långt ifrån snarare.

Under de senaste åren har jag fått merparten av mina uppdrag via webben, många av dessa har gått från en förfrågan till en offert och sedan till en jobb som bokats in och genomförts. Hur många av dem som blivit fast kunder vet jag inte riktigt, men det är i alla fall tillräckligt.

Det mesta är en slump ändå

Trots att jag är väldigt aktiv på nätet och har mycket innehåll och är ganska ettrig när det gäller att försöka marknadsföra min blogg i vissa sammanhang, dels för att det är kul och dels för att det ger nya jobb, kommer ändå många uppdrag på sätt man inte hade planerat för.

Ett av mina största uppdrag i år som både resulterat i flest arbetade timmar och mest pengar på ett enskilt fotojobb kom via en reklambyrå i Göteborg som hade hittat mig förra året och rekommenderat sin kund att anlita mig.

De hade hittat mig på nätet men exakt hur de hade gjort det eller vad jag hade gjort för att förtjäna det uppdraget vet jag inte.

Svårt att veta vad som funkar

Det finns en gammal anekdot eller skröna som använts ofta angående reklam att si och så stor andel av reklamen är bortkastad, tror det var någon gammal reklamare eller kanske chefen för något varuhus i USA som sa det först.

Problemet är att man inte vet vilken del av marknadsföringen som funkar eller inte funkar, så alla fortsätter med sina annonser och sånt.

Samma gäller lite för min blogg och hemsida, det har fungerat så bra de senaste åren och givit så många uppdrag att jag inte kan med mig att sluta. Sen kanske jag kunde fokusera mer på säljande innehåll, men eftersom det här fungerar och är roligt på samma gång, varför sluta, eller göra annorlunda?

If it ain’t broken, don’t fix it, som de brukar säga.

Men, varje gång jag reflekterar över detta slås jag över hur korkat det är att inte ha något konkret att sälja förutom fototjänster. Kunde jag bara få in någon krona om dagen via bloggen skulle det vara roligt, om än en rätt kass timlön.

Nyligen hade jag lyxen av att få en länk ”hittad” på rekommendationswebben StumbleUpon. Det var ett inlägg från min blogg på engelska, ett som handlade om ljussättning av ett affärsporträtt med tre blixtar (svensk version): ”Business Portrait with 3 lights”.

Dagen före hade min blogg 426 besök. Samma dag länken rekommenderades av Stumble Upon fick den istället 2918 besök. En hyfsad ökning på 685%. Fantastiskt roligt på alla sätt.

StumbleUpon och den långa svansen

När det gäller inlänkar nuförtiden är de sällan speciellt långlivade. Internet växer och det är inte många saker som kan ligga på topp under någon längre tid.

Enligt min statistik på Google Analytics var det lite bättre med trafiken från StumbleUpon, även om det allra mesta kom under en timme det dygnet länken pushades av dem. Skulle man räkna ut ökningen timme för timme just då lär det hamna på flera tusen procents ökning av trafiken, men dör lika fort igen. Nu, några dagar senare är det kanske 50-60 besök från StumbleUpon, men det är ju inte dåligt det heller.

Trafiken från StumbleUpon

Den här fina informationsgrafiken kommer från ett intressant inlägg på deras blogg, och visar bl a hur mycket trafik de driver och hur lång livslängden är på länkar som finns med i deras arkiv. Till skillnad från länkar via Facebook eller Twitter så fortsätter de uppenbarligen driva trafik bra mycket längre.

Svenska Pusha.se är ungefär samma sak, men så otroligt mycket mindre.

StumbleUpon är gratis, här finns förresten en demo om hur det fungerar. I korthet väljer man intresseområden och sedan kan man surfa runt på sidor som de och alla användare tror kan vara intressanta. Ett klick på tumme upp eller tumme ner ska göra rekommendationerna smartare för dig framöver. Sen kan man lägga till vänner via Twitter och Facebook m.m. för att bygga nätverk och allt det där.

Marknadsför din fotoblogg

Har du en blogg, kanske med foton, som du tror kan vara av intresse för andra, skaffa ett konto på StumbleUpon och lägg till den, en vacker dag kanske tillräckligt många andra (eller någon med stort inflytande) gillar den och vips får du en massa nya besökare.

Just den länken som gav mig så många besökare hade jag inte själv lagt till hos dem, den hade någon annan hittat. Har inte riktigt klurat ut vem än, men det gav i alla fall bra resultat.

Lägg gärna till mig om du redan är där, här är länken till mitt konto på StumbleUpon (eller sök bara efter ”stefantell” som användarnamn).

Kanske den jobbigaste rubriken jag har skrivit, men kunde inte hitta något sätt att vara tydligare utan att det känns lite smått pinsamt. Men, i korthet betyder det att jag numera har en Facebook-sida för min fotografverksamhet och bloggen.

Här hittar ni Fotograf Stefan Tell, Stockholm på Facebook.

Ärligt talat har jag inte riktigt någon utarbetad strategi för vad jag ska ha där exakt, eller på vilket sätt den sidan ska skilja sig från bloggen eller mina övriga eskapader i övriga sociala medier. Men, en sak är jag rätt säker på, Facebook är en rätt bra plats för att kommunicera ganska kravlöst med folk, och det är väl också poängen. Känns det motigt att skriva en kommentar här, kanske det känns lättare att göra det på Facebook?

Plus att det kan vara rätt skönt att skilja lite på sitt arbetsliv och det privata, så man inte tröttar ut folk man känner med statusuppdateringar som bättre hade passat för en verksamhetssida. Vill de följa den, gärna, men då slipper de som inte vill allt sånt.

Sen ska jag försöka sätta mig in lite bättre i hur Facebook hanterar statistik och hur man kan få alla Gilla-knappar och andra små boxar att fungera bra tillsammans. Än så länge har jag inte blivit klok på hur det egentligen funkar, men det går nog att prova sig fram.

Gilla på, och trevlig helg.

Statistiken jag får från Google Analytics för min hemsida/portfolio, den här svenska bloggen och även den på engelska är något jag kollar på nästan dagligen, ibland oftare. Det är ju alltid kul med diagram som pekar uppåt.

Webbstatistik för 2010

• 96.513 besök totalt
  
• varav 42.367 på svenska bloggen
• och 36.001 på engelska bloggen
• dvs 18.145 på hemsidan i övrigt

Totalt, alla delar på stefantell.se inräknat, visades 281,338 sidor (sidvisningar/ page views) med ett snitt på drygt 3 sidor per besök. Ett genomsnittligt besök var ungefär 3 minuter långt (så går det när man inte kan skriva kort) men sen får man inte glömma att lite över hälften (55 procent) upptäckte snabbt att de kommit fel eller valde att bara titta på en sida (bounce rate).

På andra sidan spektrumet fanns 1617 stycken som gick igenom mer än 20 sidor per besök (om det är foton i portfolion eller blogginlägg har jag inte kollat, men jag gissar på bilder, annars är det timmar de har lagt ner).

Hela världen, nästan

Besökare från 166 länder finns med i statistiken, här är topplistan.

• Sverige
• USA
• England
• Tyskland
• Kanada
• Spanien
• Frankrike
• Polen
• Norge
• Finland

Inte bara datorer

Windows står för ca 70% av besöken, medan Mac är nästan 30%. Sedan iPhone med 2% och Linux 1%. Ipad syns knappt, men är i alla fall före Android, Symbian och Blackberry.

Varifrån kommer besökarna?

Google dominerar såklart, alla andra sökmotorer är bara någon promille, men det är lite klurigt att slå ihop alla olika Google som finns (även med Google Analytics) men störst är de. Sen kommer direktbesöken, men även dessa är lite svårtolkade. Det kan vara bokmärken eller länkar i mailprogram, eller att någon skriver in adressen direkt.

Inlänkarna kommer främst från Flickr, fotoforum (t ex Fotosidan & D70 Sverige), Twitter och ett antal bloggar som är vänliga nog att länka hit. RSS-flöden har blivit en allt större del. Bloglovin däremot är inget som har givit mig så många besök senaste åren.

Vad söker folk efter?

Under 2010 har mitt eget namn faktiskt seglat upp i topp, det känns både roligt och lite konstigt på samma gång. Men, det är väl också en av fördelarna med att ha ett efternamn som inte så jättemånga har.

Annars är det porträttfotografering, produktfotografering, fotograf/fotografer Stockholm och väldigt många sökningar med fototermer i. Det är såklart inte så konstigt med tanke på hur långa inlägg jag kan skriva där det förekommer en massa ord på saker man har i en fotostudio eller annat som rör fotograferande. Plus ett inlägg om butiken som säljer sprit och parfym på en flygplats som fortfarande ger trafik. Det borde jag egentligen ta bort.

Var landar de?

Av någon lustig anledning är det ganska dött lopp för de tre startsidorna, min fotoportfolio, den svenska fotobloggen och den engelska fotobloggen har vardera ca 4% av besöken.

Sen följer faktiskt fem olika inlägg på engelska med diagram över ljussättning från olika fotograferingar. På den svenska bloggen finns egentligen inget inlägg som toppar, då är det länken till taggen för alla mina svenska blogginlägg där det förekommer ljussättningsdiagram som får mest besök.

Bildsök

Just sökning på Google efter bilder är lite svårt att spåra, även om jag har ett plugin till bloggarna som ska hjälpa till att få sånt rätt. Men, trafik ger det så även om det kan vara smart att ha sina bilder på en annan plats, t ex Flickr och länk in på bloggen så missar man all den trafiken eftersom de troligtvis indexeras hos Flickr snarare än på bloggen.

Hursomhelst är det alltid smart för fotografer att tagga bilderna och skriva bra beskrivningar, plus att ha dem i samband med den text som hjälper sökmotorer att förstå vad för slags bilder de är.

100% ökning (och 400%)

I januari 2010 hade jag drygt 6.000 besök och i december var det uppe kring 12.000 besök (totalt på domänen). En fördubbling av besöken helt enkelt, trots att december är en rätt dålig månad med mycket helger och så.

Den engelska bloggen har ökat med 400% under samma period, fast den började såklart med färre besök så det får man ta med en nypa salt. Sen har den såklart en otroligt mycket större möjlig publik.

100 inlägg i år

Det blev inte riktigt hundra inlägg på den svenska bloggen i år, men tillsammans med de 30-40 på den engelska är det rätt många totalt. Jag har aldrig haft något mål att skriva ett visst antal, eller i en viss takt. Det har helt styrts av hur mycket tid jag har kunnat avvara. Och under hösten har det inte varit mycket tid över alls.

Planer för 2011

Jag skulle vilja ha mer tid för att få lite ordning och reda på bloggen, rensa upp och fixa portfolion så att alla bilder känns fräscha och bra. Sen vore det kul att kanske kunna utveckla det här till något lite mer.

Men, pengar styr och jobb måste göras. Min son behöver nya skor rätt ofta (känns det som), och arbeta ihjäl mig har jag inte tänkt göra. Idéer som inte genomförs blir man inte heller glad av.

Sen ska jag se om jag inte kan få lite fason på Twitter, LinkedIn och Facebook. Där har jag varit alldeles för dålig senaste åren. Men så länge telefonen ringer är det lätt att bara svara och jobba vidare.

Det om det. Har jag missat något är det bara att du hör av dig.

Inlänkar är alltid kul och bra om man vill ha trafik till sin blogg eller hemsida, plus att det är roligt när inlägg man skrivit snappas upp och sprids vidare. Om länken sedan kommer från Profoto USA och deras blogg full med intressanta exempel på fotografer som använder deras blixtar och ljusmodifierare är det såklart otroligt smickrande och kul.

Det började med en enkel klädfotografering

Tidigare i år fotograferade jag flera kollektioner för ett svenskt klädmärke i min fotostudio som ska användas i deras webbshop. Fotograferingen blev sedan ett blogginlägg på svenska om hur jag fotograferade 325 produktbilder på kläder.

Jag översatte sedan det svenska blogginlägget till engelska (skriva på engelska med korrekta fototermer tar alltid galet lång tid, även om jag tycker mig kunna språket hyfsat) och lade upp det på min engelska blogg.

Clothing Photography – Step by step döpte jag inlägget till (kanske lite högtravande, men uppenbarligen en effektiv titel). Egentligen är resultatet inget att skryta så otroligt mycket med. Upplägget var mer praktiskt för e-handel än snyggt för mode om jag ska vara ärlig. Inte för att jag inte gillar bilderna, men tar man 325 bilder och inte har tid eller pengar att göra någon som helst retusch får man hitta en nivå som passar och funkar.

Bloggar och Long Tail

18 augusti lade jag upp det engelska blogginlägget, 10 september hade Profoto USA hittat det och skrev ett väldigt smickrande inlägg om hur väl jag hade använt deras Profoto-produkter för att genomföra klädfotograferingen. Lite Twitter på det och så var snöbollen i rullning.

Nu kanske man inte kan kalla det snöbollseffekt, snarare en droppande kran. Men dropparna har alltid varit bra, eftersom besökarna på deras blogg verkligen är intresserade av ljussättning, fotografering och vad man kan göra med Profoto-blixtar och ljusmodifierare.

Sen kanske jag har bättre exempel på vilka bra resultat man kan få genom att ljussätta med deras produkter, men jag klagar inte. De besökare som kommer från deras blogg till min verkar ta sig tid att kolla runt och stanna ett tag.

Bilden till höger är ljussatt med en Profoto Magnum-reflektor och även denna har de hittat och tipsat om tidigare, men då ”bara” på Profoto USAs Facebook-sida och via Twitter.

Skärmdumpen ovan är från Google Analytics och är några dagar gammal, men det fortsätter i ungefär samma anda. 15-30 besök om dagen numera och det verkar inte riktigt avta. Det tickar på, som man säger. När de tipsade om mig förra gången följde det ungefär samma mönster, en klassisk lång svans.

Det roliga med att omnämnas på en annan blogg på det här sättet är just att det finns kvar, och fortsätter ge besökare som i sin tur kanske hör av sig, kommenterar eller börja följa via RSS. Twitter har jag fortfarande inte lyckats få någon kontinuitet i, men det kanske kommer?

En vacker dag ska jag sätta mig ner och försöka hitta ett sätt att tjäna någon krona på alla besök, det vore väldigt roligt, men jag har inte riktigt klurat ut när jag ska kunna ta mig den tiden eller exakt hur det ska gå till.

Tills jag kommer på det är det bara kul att se hur folk i Bangkok, Bangalore och Buenos Aires går till en svensk blogg för att snöa in lite på ljussättning. Det var inte riktigt vad jag hade planerat, men kul är det.

Oavsett hur bra struktur du har på din blogg eller hemsida kommer det förr eller senare bli svårt att hitta. Och har du svårt att hitta eller överblicka innehållet lär besökarna som kommer dit för första gången inte ha det lättare.

När jag startade den här bloggen började jag i fel ända. Jag började sätta upp kategorier som jag trodde skulle passa. Men icke. Efter ett tag blev de där kategorierna bara hinder och en efter en togs de bort för att ersättas med några som passade bättre.

Och så har det fortsatt. Sen hjälper det inte att mycket av innehållet (som det ofta är på bloggar) hamnar i flera kategorier och det hjälper inte besökarna när de snabbt inser att det är samma innehåll överallt.

Om man lyssnar på SEO-experter säger många att man inte ska glömma bort det gamla innehållet på webbplatsen, och av egen erfarenhet stämmer det verkligen. Men, när besökarna väl hamnat på ens sajt eller blogg kommer de troligtvis att missa det. En sak är väl när de hittar något med Google, men väl framme på bloggen är man oftast styrd av hierarkin, och den brukar vara rätt stelbent.

Märk upp, märk rätt

Ett sätt, som egentligen inte tar så otroligt mycket tid i anspråk är att tagga och märka innehållet med etiketter. Några ord per inlägg räcker oftast bra. Om jag t ex visar upp ett fotojobb jag har gjort är det såklart smart att tagga det med den utrustning jag använde om jag senare vill kunna länka enkelt till flera exempel där liknande teknik eller utrustning användes.

Så det är mitt nya projekt, nu när jag försöker använda den här bloggen som ett mer nyttigt komplement till min vanliga webb som är byggd på en betydligt mer stelbent webblösning. Då blir det ändå enkelt att länka till taggar om jag har sett till att göra det rätt på bloggen när jag beskriver olika fotograferingar.

Själva idén är inte unik, men efter att ha använt Flickr några år känns det bara löjligt att inte använda sig av samma funktionalitet här.

Vi får se vad det ger.

Statistikanalys är egentligen bland det viktigaste man kan syssla med om man har någon som helst önskan att få någon form av respons eller affärer via hemsidan. Sen är det väldigt intressant.

Min egen statistik följer jag med Google Analytics, både på bloggen och på min portfolio. Så i transparensens tecken visar jag här upp en av de mer intressanta sidorna, nämligen besökarnas ”lojalitet” eller vad det kan kallas på svenska. Enkelt uttryckt, hur många sidor har varje besökare besökt?

Vid första anblicken kan man bli rätt deppad, över hälften (57%) av alla besökare tyckte nog att de hade hamnat helt fel, och det hade de nog. Så de stack någon annan stans. Skulle jag här jämföra varje 1-sidesbesök med vilka sökord de hade använt (för den absoluta merparten av mina besökare kommer via Google) har de troligtvis sökt på något som inte är en del av min verksamhet, men som följer med när jag beskriver mina uppdrag. Sen kan man samtidigt anta att just de sökorden är rätt dåligt representerade i sökmotorerna eftersom min webb uppenbarligen hamnar högt på resultatlistan, annars skulle de inte klickat på min länk.

I massan av besökare som har kollat på en sida finns såklart alla de som kan ha återvänt till bloggen eller min startsida för firman för att se om det har kommit något nytt, och har jag varit dålig på att uppdatera blir det troligtvis inga fler sidor för de besökarna.

Det kanske finns här?

För alla som har besökt totalt två sidor kan det ofta handla om att de vill kolla var de har hamnat, så de klickar någonstans och sen får det vara nog. Eller så har de hamnat rätt men tröttnar fort. Inte så lätt att veta utan att följa varje liten besökare. Lite som besökare i en fysisk besökare i en butik, går de ut efter en minut finns det säkert olika förklaringar till det.

Nu börjar det bli intressant

För de som tar sig tid att kolla på 3 eller fler sidor börjar man kunna anta att det finns något form av intresse som har hållit dem kvar. Så det är ju kul, men att hoppas på att de som tittat på bara tre sidor ska kännas som en blivande kund är väl att hoppas på lite för mycket, speciellt om de har kommit från bloggen, då har de knappt skrapat på ytan av det jag har att visa upp.

Men, så som min webb är uppbyggd räcker det kanske med att skumma igenom någon av huvudsidorna för att hinna skapa sig en hyfsad bild av det jag gör och se om det känns intressant.

En sida är ingen sida, men fyra eller fler är många

Den här gruppen, som totalt sett inte är stor i antal besökare, är ändå den mest intressanta gruppen. Kollar man runt på fler än 3-4 sidor måste det finnas något intresse för att lägga ner den tiden på besöket. Fast, för mig är det såklart svårt att veta om det är en som skulle kunna bli en kund eller bara någon som gillar det jag gör (eller bara har tid över)?

Det var 19 besök under denna 30-dagarsperiod som tittade på över 20 sidor vardera. Det är rätt mycket, och det är inte gjort på en fikarast, även med bredband. Visst, de var bara 0,72% av den totala mängden, men där finns säkert några guldkorn.

Blivande kunder, studenter, praktiksökande eller intresserade?

Det är såklart frågan. Som stistiken ser ut är det bara ett fåtal besökare som går att identifiera med hjälp av detta, och då ser man bara från vilket företag de är, men de flesta kommer från rätt anonyma adresser via Telia, Bredbandsbolaget och andra som folk har bredband hos.

Så här är ett hyfsat stort antal besökare som skulle kunna vara väldigt intresserade av det jag har gjort, men att säga att de kan bli framtida kunder är att ta i lite. För väldigt ofta är det folk på skolor som söker inspiration eller letar efter ett ställe att söka praktikplats på, och inget fel i det såklart, men det blir det sällan uppdrag av.

Vad lär man sig av detta?

Ja, det är såklart frågan. Förutom den lilla egokick det innebär med många besökare kan man försöka att optimera webbplatsen så den ska vara så lätt och lockande som möjligt att stanna kvar på, då blir det genast fler sidvisningar. Troligvis.

Sen kan man hoppas att bra kvalité på innehållet gör att folk stannar, men utan länkar kors och tvärs, även på alla undersidor, blir det sällan några längre vistelser. Ju lättare det är att titta på en sida till, desto fler sidor orkar besökarna titta på. Tror jag.

Ska göra något motsvarande om någon månad för att jämföra, för det är bara förändringen som är intressant, egentligen. Jag lägger inga pengar på AdWords eller andra former av annonser, så all min trafik kommer från sökmotorerna på organisk väg. Och mer behöver jag inte för tillfället, har tillräckligt att göra som det är.

Och även fast merparten av mina uppdrag kommer via mina kontakter och rekommendationer är det alltid lika roligt när det kommer in uppdrag via webben, det blir en glad överraskning.

Slut på detta, kolla hellre vidare på det jag försörjer mig på istället.

www.stefantell.se

.

Vad folk söker efter på nätet och hur de tolkar sökresultat är något som aldrig upphör att fascinera mig. Skulle man översätta det till en shoppingsöndag vore den dominerad av folk som klev in i butiker och sen snabbt ut igen.

De som har fastnat längst på min webb under perioden 17 maj till 17 september har sökt efter följande saker, topp 12:

• Grafisk profil bokförlag
• Skara grafisk formgivning
• Böcker om porträttfotografi
• Bra logotyper
• Belönad grafisk form
• Reklam marknadsföring pressbild
• Ung 08 manga cosplay
• Eva Rusz
• Stockholms skärgård bilder
• Att köpa reklambyråtjänster
• Morgongåva +foto
• Världens bästa grafiska formgivare

Den person som sökte efter ”grafisk profil bokförlag” kollade sen vidare på 123 sidor (för jag har svårt att tänka mig att någon spam-robot gör sådana sökningar) och de övriga stannade mellan 20 och 50 sidor. Varför vet jag inte riktigt, men det är ju så det är rätt ofta på nätet. Man letar efter en sak och hittar en massa annat.

Gemensamma nämnaren för alla sökfraser ovan är att av någon märklig anledning hamnar jag högt på Google på de allra flesta, och det har verkligen inte varit meningen. Visst, jag har gjort en grafisk profil för ett bokförlag men det borde finnas de som gjort fler. Och jag finns inte i Skara. Och jag skriver inga böcker om porträttfotografi. Att jag är stolt över de logotyper jag har gjort stämmer ju, så den får vara orörd.

Roligast är ändå ”världens bästa grafiska formgivare” där jag hamnar som nummer 2 på Google, men skulle man sökt med citationstecken har jag svårt att se om jag skulle vara kvar i toppen. Eller kanske, för där fanns det bara två resultat. Men hur många söker efter det, och varför? Vill man anlita den som kallar sig så?

Babels torn och allt det där

En av svårigheterna med sökningar är att man inte vet vad man ska söka efter alltid, och speciellt inte vad de som har rätt information beskriver den som. Plus att de flesta är riktigt dåliga på att lägga upp bra information, även fast de har den. Då blir det svårt att leta. Lite som att leta efter böcker på ett bibliotek skött av fulla småbarn.

Sökmotoroptimering, SEO eller vad man ska kalla det är kul. Fast det får såklart inte bli för sterilt, man måste kunna läsa informationen också. Det trista blir när framgången i resultaten kommer på oväntade fronter, jag har t ex aldrig bett om att få en massa som söker efter Arlanda Taxfree men likt förbannat fortsätter de komma, eftersom de som egentligen borde ha trafiken inte sköter sitt jobb.

Man ska nischa sig, säger de

Och visst, det stämmer säkert. Men om man som jag har svårt att fatta sig kort blir det lätt att det slinker med lite ord som efter ett tag genererar en liten våg och sen, vips, kommer det besökare som letat efter något helt annat, som då kanske var dåligt representerat på nätet, och så kommer de tilll mig istället. Fast, ibland kan det säkert ge resultat, men det är inget jag har märkt av i alla fall. Sen kanske all trafik är bra trafik i slutändan?

Jag hade en liten plan tidigare att prova med ett strikt schema där jag bara skrev om sådant som exakt var relaterat till min verksamhet. Men det gav jag upp rätt snart eftersom det inte riktigt är vad jag vill och för att det kändes rätt trist. Men lite mer fokus kanske det ska vara?

Roligaste sökningen

En som återkommer lite då och då, och av någon märklig anledning hamnar hos mig är ”företag som behöver hjälp”. Där kan jag verkligen undra vem som söker efter den frasen, eller snarare de orden i följd? Är det någon som identifierar sig som så, eller någon som letar efter företag som beskriver sig så? I sådana fall, finns de?

Kanske inte så rolig sökning egentligen, men i sammanhanget blir den intressant.

Nu ska jag fortsätta kolla efter små trender som man kanske kan förstärka för att få lite mer ut av webbplatsen och kanske så den ger lite mer resultat.

.