Ibland är det enklaste sättet det bästa. T ex när jag skulle fotografera entreprenören, politikern och mångsysslaren Amir Sajadi för VeterinärMagazinet. De använde dock bara utomhusbilderna jag tog av honom på Drottninggatan, och de kanske var ännu enklare om man ska tänka så.

I alla fall, jag hade tänkt att de skulle ha nytta av några superenkla porträtt, gärna använda i svartvitt när han står mot grå bakgrund i olika poser. Sånt tycker jag ofta brukar funka i artiklar, när man kan variera bildstilen lite och blanda studiobilder med miljöbilder. Lätt att slänga ut på sidorna lite överallt.

Såhär enkelt såg det ut i fotostudion, En vit pappersbakgrund (det var innan vi hade byggt vår rundfond), ett stativ och en mellanstor Profoto Softbox (60 x 90 cm) där ljuset kom från en Profoto D1 250 Air.

En blixt rakt uppifrån, nästan

Softboxen hänger lite lite framför och ovanför där Amir står på golvet med hjälp av ett bomstativ. Den pekar inte exakt rakt ner, lite pekandes mot honom och bakgrunden. Avståndet från hans huvud upp till softboxen är mindre än en meter.

Eftersom ljuskällan är så nära modellen kommer minsta lilla förflyttning eller ändring av vinkeln på ljuset förändra hur personen i bilden blir belyst och hur skuggorna faller. Kliver man in lite för långt direkt under blixten blir ljuset på pannan starkt och skuggorna i ögonhålorna mörka.

Riktar man blixten lite snett blir bakgrunden genast belyst på ett annat sätt om man står nära bakgrunden, men det kan ju ha en poäng ibland.

Enklast är att sätta en tejpbit på golvet eller sätta något som gör att modellen inte går för nära ljuset, eller så lättar man upp med en reflexskärm av något slag underifrån (vilket jag inte gjorde här).

Apropå reflexskärm så blir en vit skjorta automatiskt en reflexskärm i sig, även om den inte hjälper mot skuggor i ansiktet, det blir mest att det studsar upp ljus under hakan (där man kanske hade velat ha det mörkt ändå). Men så är det med vitt.

Mer ljus + längre avstånd = enklare

Vill man inte vara så begränsad av att ljuset förändras av minsta lilla förflyttning kan man istället ta en ljuskälla och placera längre bort (en större ljuskälla som relativt blir lika stor som denna på lite mer avstånd t ex). Då är ljuset mer konstant över ett längre avstånd. Men då blir det också en annan sorts bild.

Alla bilder togs med en Nikon D700 och ett 85mm/1.4-objektiv. Slutartiden var konstant 1/200 sekund och bländaren f/2.8. Tror jag körde blixten på lägsta effekten vilket motsvaras av en inställning på 4 (varför nu den skalan börjar på 4, har jag aldrig fattat).

För fler inlägg på samma tema: Ljussättning med en blixt

Jag gillar den här typen av bilder, ska försöka göra fler i samma stil framöver. Det är ju också väldigt enkelt om man är ute hos kund, att bara ha med sig en blixt men kunna göra porträtt i olika miljöer. Kanske ta med en reflexskärm också för säkerhets skulle, men inte krångla till det så mycket alltid.

Det enda som kan begränsa är såklart takhöjden, på vissa kontor kan det vara aningens för lågt i tak för att det ska fungera att få upp en blixt som helst ska vara utanför bild, men det brukar funka.

Det här är ett av resultaten från en fotografering av affärsporträtt jag gjorde nyligen, efter att ha tagit några porträtt med en blixt kändes det som jag hade en bra ljussättning att ha som grund att utveckla från.

Ljussättningen är i princip samma som för skate-porträtten i det tidigare inlägget, en Profoto D1 250 Air med en Magnum-reflektor plus raster som lyser genom en stor reflexskärm med diffusionmaterial ovanifrån.

Underifrån reflekteras delar av ljuset med en silverfärgad reflexskärm och snett bakifrån kommer ett kantljus från en andra Profoto D1 i en mellanstor softbox, halv gömd bakom den svarta vikväggen så den effektiva ytan blir mer som en strip softbox, dvs ganska smalt.

Ljussättningsskiss för porträtt med två blixtar

Skillnaden mot de tidigare bilderna där jag bara använde en blixt är inte så stor, kantljuset gör såklart att allt inte ser fullt lika mörkt ut på skuggsidan, men i övrigt är det mer utseende och klädsel som gör att bilderna ser olika ut.

Det som däremot påverkar resultatet väldigt mycket mer i en ljussättning där ljusets karaktär och riktning känns mer distinkt är vinkeln på ljuset och vinkeln på modellen (ansikte och huvud kontra ljuskälla).

Vinklar och posering

Vrider man sig lite bort från ljuset blir det genast ganska mörkt i ansiktet och mer dramatiskt, vänder man däremot ansiktet direkt mot ljuset känns allt ganska öppet och glatt trots skuggorna.

Vinkeln på ljuset uppifrån påverkar också väldigt mycket hur man upplever personen på bild.

Tydliga skuggor från kindben och haka kan på samma gång vara bra för att fokusera på ansiktet och inte det under hakan.

Är det för högt blir det lätt mörkt i ögonhålorna och kanske inte något ljus i ögonen som kan få folk att se ut som hajar. Och det är ju inte så kul.

Sen var det den där grejen jag nämnde i inlägget med testbilderna för denna ljussättning, nämligen att om man inte placerar diffusionsskärmen så att inget ljus från huvudljuset går utanför den, kan det bli som i bilden till höger.

Här har en liten ljusstrimma gått direkt förbi diffusionsskärmen och träffat hans kostym, eller så är det studsat direktljus från reflexskärmen.

Huvudsaken är att man håller koll på det, i den misslyckade bilden ser det mest ut som någon stått med en stor spegel och fått en solkatt att träffa hans mage. Bästa lösningen är att köpa fler långa/höga stativ så man inte är så låst som jag var, men det var lätt att be honom backa en decimeter bara.

Nu använde jag vit bakgrund som blev mellangrå av att inte så mycket ljus nådde fram till den, men flyttar man blixtar och modell närmare kan den lätt bli ljusare, eller omvänt om man vill ha en mörkare bakgrund.

Får återkomma senare med fler varianter jag gjorde på denna ljussättning. Kommentera gärna om du har några frågor eller synpunkter.

Ett av de enklaste sätten att ljussätta med bara en blixt är att ställa den bredvid modellen som ska fotograferas. Bilden ovan är egentligen en testbild jag tog när jag höll på att göra de sista finjusteringarna innan vi satte igång med porträttfotograferingen på allvar.

Jag hade innan fotograferingen ställt in ljuset och tagit lite testbilder på mig själv (som jag börjar bli rejält trött på) och gick sedan på lunch. Sen kom Erik som när han inte fotograferas håller på med stand-up comedy, och vi började prata om hur han ville ha det och allt det där.

Så jag satte troligtvis bara på en blixt och började sen ta några testbilder för att se hur ljuset fungerade på honom. Själv har jag inte så mycket hår, så det brukar alltid vara smart att finjustera lite när det kommer folk med frisyrer. Plus att alla blir olika, beroende på hudtyp och annat. För att inte tala om hur olika klädsel påverkar känslan i bilden.

Ljussättningsdiagram: en blixt + reflexskärm

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

En stor ljuskälla på ena sidan

Egentligen behöver det uppenbarligen inte vara mer komplicerat än så. Den färdiga bilden som jag hade tänkt den blev till slut en som använde sig av tre olika blixtar, men den här gillar jag också. Speciellt som just den här uppställningen är väldigt flexibel, vilket många andra inte är.

Just porträttfotografering i fotostudio kan annars vara lite krångligt om man ska fotografera ett större antal människor. Vissa är långa, korta, tjocka, har hår eller inte. Osv. Den här typen av ljus kan man nog mer likna vid att ställa upp någon vid ett stort fönster, vilket ofta blir bra.

Blixten stod på ett stativ och själva ljusmodifieraren i det här fallet var min gamla Profoto softbox Octa, en åttkantig softbox med en diameter på 150 cm. Höjden på blixten var ungefär 1,8 meter, så det är lite över ögonhöjd på modellen på bild (kan man se lite på reflexerna i ögonen).

…och en stor reflexskärm på andra sidan

Eftersom bakgrunden var någon slags mellangrå kulör (egentligen vitt bakgrundspapper på rulle, men eftersom den var en bit bort blev den inte ljusare än så) hade det varit synd om Erik skulle smält ihop med den på skuggsidan.

Så jag tog en stor vit två meter hög kartongskiva jag brukar använda till det mesta när det gäller att reflektera eller avgränsa ljus och placerade den på motsatta sidan från softboxen. Det går såklart att använda det mesta som är vitt och reflekterar ljus som reflexskärm, men den här verkade mest praktiskt idag.

Det räckte för att det inte skulle bli kolsvart i skuggorna på den svarta skjortan och så gav det även lite ljus åt skuggsidan av ansiktet. För en skarpare effekt kunde jag nog ha använt en silverfärgad reflexskärm, men då blir det genast ett annan typ av porträtt. Plus att jag som sagt inte hade tänkt att det här var så det skulle vara, det var ju två andra blixtar som skulle varit igång. Sen kan man alltid flytta reflexskärmen närmare eller längre ifrån modellen för att på så sätt styra hur starkt ljuset som reflekteras blir i bild.

Enkel men flexibel ljussättning

Men men, intressant att kanske gå tillbaka till det enklaste enkla ibland. Och det här är nog i den kategorin. Huvudsaken är att man har en stor ljuskälla, annars blir det inte lika förlåtande och flexibelt. Nu skulle modellen kunna vara 20 centimeter kortare eller längre, och det hade ändå blivit ungefär likadant resultat.

Bakgrunden fixade jag aningens i efterhand med Photoshop (jämnade ut lite ljusmässigt), men på det stora hela är bilden bara öppnad i Nikon Capture NX2 och sparad som JPEG.

Ett ljus – flera varianter

Det smarta med det här ljuset, kom jag på (men provade aldrig) är att om man flyttar modell + ljus närmare bakgrunden får man en ljus bakgrund, och vice versa. Sen kan man experimentera med att ha olika mycket upplättningsljus från reflexskärmen (eller prova en silverfärgad) för att se hur det blir.

Flaggar man av ljuset lite från softboxen kan man rätt enkelt skapa en tonad bakgrund som går från ljusare till mörkare, om man vill det.

Den stora poängen med att ha ljuset rakt från sidan är att man inte behöver tänka lika mycket på att ljuset ska komma snett uppifrån i en viss vinkel (samma höjd och vinkel passar inte alla). Här är det rätt rakt på sak, och jag tycker nog det är ett rätt bra ljus då det visar upp hur någon ser ut med lagom mycket ansiktsdrag och rynkor. Flyttar man däremot modellen ”för” långt fram jämfört med ljuskällan kommer det att göra att det inte kommer något direktljus i ögat på skuggsidan av ansiktet, och då blir det genast något annat. Och kanske inte lika användbart. Om man inte fotograferar åt musiker som vill ha det så dvs.

Ska nog vid tillfälle prova vad man kan göra med den här ljussättningen, men kanske försöka att ta mer än bara en bild så jag har lite att jämföra med.

Får återkomma med exempel när jag har dem.

Lagom till jul hyrde jag en fotostudio på City Studios i Stockholm och bjöd in lite kompisar och deras familjer för en studiofotografering så de hade lite bilder till julkort och julklappar. Totalt var det tio familjer med barn i blandade åldrar som kom förbi under dagen där det varierade rätt kraftigt i hur inspirerade modellerna var.

Barnfotografering är inget jag har som verksamhet (vill du ha tips om bra barnfotografer finns det några rekommendationer här från mina besökare), men nu inför jul tyckte jag det var ett kul projekt för de jag känner. Så får man träffa dem också, inte helt lätt nu när alla har barn och fullt upp inför jul.

Klicka på diagrammet för fler inlägg med ljussättningsdiagram

Vit bakgrund, ungefär som en rundfond

I hyrfotostudion på City Studios som ligger i centrala Stockholm hyfsat nära Hötorget har de en bakgrund som är hyggligt bred och räcker till för några personer, eftersom den inte är av papper smutsas den inte ner lika snabbt, men det är trots det lite småpill i efterhand för att ta bort lite sånt i Photoshop. Men smidigt är det att kunna ljussätta så att det blir ett jämnt ljus över hela bilden.

Stort huvudljus med lite spets

När man hyr fotostudio där ingår fyra blixtar, alla av märket Elinchrom, och några ljusmodifierare, vilket såklart är väldigt praktiskt så man slipper släpa på sina egna saker. Kolla på deras hemsida för en detaljerad lista över vad som ingår, men det jag hittade och använde var en 140 cm Octabox, en beautydish med silvergrej i mitten och två mellanstora softboxar i formatet 60 x 60 centimeter.

Som huvudljus lät jag en Elinchrom RX600 vara ca 2-2,5 meter från modellerna och agera allmänljus. Denna hade en Octa monterad för att ge det stora ljuset med en beautydish som lös upp modell och bakgrund. För att ge lite mer kontrast åt ansikte och överkropp satte jag en annan Elinchrom RX600 i överkant av denna på ett bomstativ.

Effekten av denna kombination syns lite olika på olika bilder, men utan detta tror jag att bilden ovan hade känts lite mer kontrastlös. Speciellt skuggorna i ansiktet hade inte blivit så tydliga. Sen beror det såklart mycket på vilken vinkel modellen har mot ljuset osv.

Två softboxar som kantljus

De två återstående blixtarna placerades vid kanterna på bakgrunden och pekades mot modellens rygg för att ge lite kantljus som alltid gör att de känns lite mer tredimensionella och inte flyter ihop med bakgrunden (om de t ex har ljusa kläder). På bilden ovan syns det nog mest i ansiktet som annars hade varit ganska mörkt på hans vänstra sida.

Ovant med Elinchrom

Jag använder annars blixtar från Profoto, men tillbehören är ungefär lika, skillnaden på ljuset i den här typen av bilder tror jag inte syns. Det som skiljer är deras sätt att skriva ut effekt när man ställer in blixtstyrka. Jag har skrivit ut de siffror som står på blixtarnas display om det skulle vara intressant för någon, har inte i huvudet vad det motsvarar i Wattsekunder eller något annat mått. Oftast kan man prova sig fram för att se vilken kombination som ger rätt blandning av ljus.

Blixtarna som gav kantljus ställde jag in så högt att högdagrarna inte blev utfrätta (brukar kunna ses på kamerans skärm med blinkande delar). De två blixtarna som var huvudljus kombinerade jag på ett sätt så det inte blev alltför stor skillnad på bakgrunden.

Den med beautydish står lite närmare och har ett hårdare ljus, så för att inte behöva justera det för mycket i efterhand lät jag den ha lite lägre effekt. Återigen, märks inte på just denna bild men när det var gruppfotografering vore det synd om det var ett allför exakt ljus på en liten fläck, enklare att ha ett rätt allmänt ljus som är mer tillåtande då.

Hyr en fotostudio

Ska återkomma med fler exempel senare, men jag kan i alla fall rekommendera City Studios som hyrstudio. Ganska prisvärt med tanke på att alla blixtar och tillbehör ingår. Och väldigt trevligt bemötande. Ser man bara till att utnyttja tiden hinner man med ganska mycket på en dag, i mitt fall fick alla familjer med sig 50-100 bilder som de kunde göra musmattor, kalendrar och andra julklappar av.

Men nu är det tillbaka till företagsfotografering tror jag, barnfotografering är kul, men i små mängder. Jag var helt slut efter en heldag, men väldigt nöjd.

Ovan är en testbild jag tog när jag provade en ljussättning som använder sig av fyra st Profoto-blixtar (3 st Compact och en AcuteB 600R) med olika ljusmodifierare, eller Light Shaping Tools som Profoto kallar dem.

Ljussättningen användes sedan för att porträttera ett konsultbolag och deras anställda till deras konsultprofiler, men man vill ju gärna vara nöjd med ljuset innan man sätter igång. Så jag lånade en kille som jag delar lokal med som fick agera fotomodell (och gjorde det väldigt bra tycker jag).

Klicka här för fler inlägg med ljussättningsdiagram

Huvudljus

Som det oftast blir när man har hittat ett ljus som fungerar och blir bra på en massa olika ansiktstyper och utseenden är det lätt att man kör på det som funkar. I detta fall är den huvudsakliga ljuskällan en Profoto Octa 150 cm, det går såklart att göra detta med andra typer av softboxar, men den är den största jag har och ger alltid bra resultat, tycker jag nog. Placeringen var knappt en meter ifrån modellen, och riktningen en bit framför ansiktet på mitten.

Fyllnadsljus/upplättningsljus

I många fall använder jag en reflexskärm på andra sidan ljuskällan för att lätta upp skuggorna, men nu ville jag inte bara ha lite reflekterat ljus utan även kunna styra det så att ansiktsdragen fick ett lite mer tydligt ljus. Så det fick bli en blixt som placerades ganska lågt på en litet golvstativ och ett mjölkvitt paraply som ljuset gick genom. Denna studioblixt var en nyinköpt AcuteB 600R som till skillnad från Profotos Compact-blixtar kan ställas ner på betydligt lägre effekt. Då slipper man försöka få ner ljusstyrkan med hjälp av ND-filter eller andra åtgärder.

Kantljus bakifrån

För att inte fotomodellen (eller vad man ska kalla honom) ska flyta ihop med bakgrunden, som var en rulle vitt bakgrundspapper och inte belyst med annat än av ströljus från huvudljuset och upplättningsljuset, satte jag två blixtar på vardera sida bakom honom. Riktade framåt ungefär mot kanterna på hans huvud en bit uppifrån. Den ena blixten med en beautydish + raster och den andra i en avlång softbox. Anledningen till detta var för att få ett lite skarpare kantljus på hans kinder på ena sidan, men bara lätta upp lite på andra sidan utan att ”förstöra” den form ljuset gav och den skuggan som fanns där.

Tre eller fyra blixtar

Just den blixten som lyser upp en lite del av hans vänstra kind och ger ett blänk i pannan vid hårfästet kunde man skippa eller använda till annat, egentligen. Vill man åt den effekten är den relativt lätt att göra med lite retusch. Fast har modellen hår blir det genast lite annorlunda. Då kan det vara bra att inte låta håret bara bli en stor skugga på den sidan.

Och, som de säger; en blixt – ett problem, flera blixtar – flera problem. Så är det verkligen. Att få till en bra ljussättning med en blixt och en reflexskärm är relativt enkelt. Det är inte så många faktorer som spelar in. Lägger man till en ljuskälla blir det genast mer komplicerat, och fyra stycken är många faktorer som gör sitt till. Ändra lite här eller där så blir bilden genast väldigt annorlunda.

Men, alltid kul att pröva.

Studioblixtar eller kamerablixtar

Det här skulle nog gå att göra med ungefär samma resultat om man istället använde kamerablixtar t ex Speedlights. Eftersom den stora ljuskällan var en liten bit bort från ansiktet kunde den nog ersättas med en lite mindre som man placerar närmare. Det upplevda ljuset och reflektionerna i ögonen skulle bli hyfsat lika.

Det intressanta med en ljussättning som denna (eller de flesta ljussättningar) är hur olika det ändå blir beroende på hur personen/personerna man fotograferar ser ut. Frisyr (eller inte frisyr), benstruktur, hudtyp osv, allt spelar såklart roll och gör att man upplever bilderna som lite olika.

Så om det kan kännas tråkigt med en så stor ljuskälla som huvudljus ibland är det oftast nödvändigt vid fotografering av ett stort antal människor. Lite klurigare ljussättningar kan bli fantastiska på en person, men inte bli bra alls på andra. Och så vill man ju inte ha det.

Återkommer med exempel från det riktiga uppdraget senare.