Jag slängde nyligen ut en fråga på min Facebook-sida som löd ”Vad skulle du vilja se mer inlägg om?” (gå gärna in och kryssa för det ni gillar också).
Responsen har varit fantastisk, tre personer har svarat hittills, och majoriteten (2 st) vill ha fler inlägg om marknadsföring för fotografer. Så jag skriver ett om en rätt aktuell grej, nämligen hur den här bloggen med hjälp av specifika blogginlägg om olika fotograferingar jag har gjort drar till sig kunder som letar efter just det jag har skrivit om.
Eftersom jag bara kan använda mig själv och min blogg som exempel blir det en otrolig massa ”jag” och ”min” i det här inlägget. Hoppas det inte är alltför avstötande och kaxigt, men det är de enda bra exempel jag har.
Man måste skriva ord för att hittas…
Jag upptäckte precis att jag har numera över 500 inlägg på min blogg. Och snart 50 på min engelska blogg (som fortfarande är rätt nischad och i princip bara har utvalda inlägg om ljussättning och fotografering).
Första inlägget skrev jag 12 maj 2008. Nu, över tre år senare, kan jag säga att det har varit värt det. Alla gånger. Kanske dock inte i pengar?
Om jag räknar lågt och säger att varje inlägg tar två timmar att producera, dvs skriva, hitta och anpassa bilder för, kolla fakta etc blir det över tusen timmar nedlagd tid. Det kräver ganska många uppdrag att skrapa ihop.
Med en timpenning grundad på SFFs prisguide (länk till PDF) 1000 timmar x 995 kr (redaktionella uppdrag) eller 1000 timmar x 1.500 kr (kommersiella uppdrag) har min blogg kostat mig mellan en till en och en halv miljon kronor. Rätt mycket pengar, huh?
Läs hela inlägget här…
Rykten om nästa kamera från Nikon kommer oftast före den officiellt utannonserade ens är på marknaden, så när D300 kom lade ryktesspridarna bara till en högre siffra i modellbeteckningen och började prata om vad D400 skulle kunna vara för kamera.
Samma gäller D700 som enligt rykten ska ersättas eller uppdateras med D750, D700x eller D800 (beroende på vems rykten man vill lyssna på). Känns ju rätt självklart att det kommer komma en uppföljare, men vad den ska heta eller vilka specifikationer den ska ha är bara gissningar.
Logik eller förvirring
D2H följdes ju av D2X och sedan D2Xs (och D2Hs, eller minns jag fel?). Samma är det med D200 som blev D300 och nu kanske D400. Sen finns det inte så många hundratal kvar att använda om de inte väljer att helt döpa om dem. Ganska förvirrande för konsumenter som gärna vill förstå av modellbeteckningen vilken kamera som är ”bäst”. Se bara detta förvirrande och förklarande diagram från Wikipedia. Där kan man enkelt se att D90 inte gärna kan ersättas av D100 som redan finns.
Vem gillar inte rykten?
Bilden ovan är från en artikel hos Digitalrev.com som är en Hong Kong-baserad kameraförsäljare, rätt smarta också uppenbarligen. Artikeln de har skrivit om D400 och D750 snappades upp av bl a NikonRumors och PhotographyBay (som har skrivit lite om Nikon D800 här), två webbplatser som publicerar rykten och nyheter med en vansinnig takt. Klart att det snappas upp när de t om har gjort fina skisser på hur de kan se ut och vilka tekniska specifikationer de kanske kommer ha.
Internet och ryktesspridning är ganska synonymt (se bara på det jag skriver) men frågan är om det egentligen är så bra i slutänden.
Hur många avvaktar inte tills de ser om det är värt att behålla den gamla modellen och vänta på en som är lite bättre, med större sensor, större bildskärm, fler megapixlar och kostar lite mindre?
Den som väntar
Jag har extremt lätt för att avvakta med köp, läser mig oftast alldeles för mätt på recensioner och sånt. Så när det kommer rykten om en ny modell som kanske kan vara den ”perfekta” blir det lätt att jag väntar lite till.
Just nu är jag otroligt nöjd med min D700, hade tänkt köpa en D3 egentligen men väntade och sen hann D700 komma ut. Sparade därmed rätt många tusenlappar man kan lägga på annat, t ex bra objektiv eller studioblixtar.
Så jag lär avvakta lite till, och är egentligen inte i behov av något nytt, men det är alltid kul att följa utvecklingen.
Det är alltid bra att ta med kameran när man är ute och seglar. Speciellt om man seglar med en SeaOn-trimaran uppenbarligen. Efter att ha blivit medbjuden på en höstseglats ett par år i rad av en kompis verkar det som bilderna jag har tagit i Stockholms skärgård fått eget liv.
Dels har det blivit ett uppdrag för segelmakarna Gransegel där jag åkte ut och genomförde en porträttfotografering av deras personal, sen (fast innan) så har jag fått äran att pryda ett uppslag i den lilla tidningen Flerskrovsbladet som ges ut av SCTS (Sveriges catamaran- och trimaranseglare).
Kanske inte världens största tidning, men alltid roligt ändå. Och ett stort uppslag. Allt detta ”bara” tack vare att jag lade upp bilderna på Flickr, min kompis gillade dem och skickade glatt vidare till andra seglingsintresserade människor han omger sig med och sen ledde det ena till det andra. Som det så ofta gör när saker sprids. Och när det leder till mer jobb och mer spridning är det bara att tacka och ta emot.
Vem vet, det kanske leder till fler seglingsrelaterade uppslag?
Även om bilder sägs säga tusentals ord kan det behövas lite väl formulerade ord ibland. En som jag har haft äran att arbeta med tidigare när jag drev webb & reklambyrå på det glada 90-talet är Krister Maxe som har ett väldigt otvunget förhållande till ordet och vad det ska åstadkomma.
Sån blir man kanske när man har arbetat mycket med DM/DR, skrivit säljbrev åt amerikaner och även givit ut böcker i ämnet (100 sidor om att skriva säljbrev som träffar rakt i hjärtat). Han har även en blogg där han glatt delar med sig av skrivtips som vid första anblick kan upplevas som väldigt enkla, men så är det med allt när man väl kan det. Det låter enkelt.
Värt ett besök, t ex om man vill följa hans serie ”99 skrivtips” där en av delarna heter det väldigt säljande ”7 tips för att få din kund att köpa nu”. Såklart.
Ingen av personerna på bild är Krister, de var några av de modiga och uthålliga MMA-slagskämparna jag fotograferade i Solnahallen för några år sedan när jag på inbjudan av Fighter Magazine var där under en gala med Vale Tudo och Cage Challenge på programmet, slagsmål i bur där ungefär det mesta är tillåtet.
