När jag först fick briefen till en produktfotografering för Delicato tyckte jag det lät ganska okomplicerat. Deras bildbank skulle uppdateras med nya bilder på nya produkter, och några befintliga produktbilder behövdes i bättre upplösning.
Hur svårt kan det vara att fotografera en chokladboll, egentligen? Genomskinliga förpackningar eller saker som blänker väldigt mycket är en sak, men en chokladboll ser ju ut som den gör och borde inte innebära några direkta hinder.
Ok, alla bilderna skulle även vara frilagda för att enkelt kunna användas mot olika bakgrunder. Men, samma sak där, det borde gå rätt fort.
Granska en chokladboll under lupp
Såhär ser kokosflarnen ut på en chokladboll ut på väldigt nära håll. Så nära brukar vara inte vara, inte med ögonen i alla fall.
Och det här är ändå en retuscherad bild. Jag lade inte ner timmar på att få varje kokosflinga att se fantastisk ut, men lite för länge satt jag och plockade bort ”chokladfläckar” från dem. För att det skulle se bra ut.
Retuschera inte för nära
Problemet med den här typen av retusch är att man lätt tappar fokus på helheten. Har man börjat rensa bilden i ett hörn från olika småsaker man inte tycker ska vara med är det lätt att det antingen blir för kliniskt rent, eller att man i början sätter en nivå som är lite fånig.
Väldigt få bilder kommer granskas så nära, så det blir att elda för kråkorna om man ger sig i kast med varenda detalj. Och helt plötsligt ser bilden overklig ut. Det behöver vara lite skavanker och sånt i de flesta bilder för att man ska uppfatta dem som verkligheten.
Zooma ut
Det enklaste sättet att hantera en bild när man retuscherar den är att så mycket som det går betrakta den i den storlek som den kommer att användas. Och det är oftast inte så stor. Det är för det mesta yrkesskadade människor som tittar för nära på bilder, ungefär som det är reklamfolk som står på tunnelbaneperrongen med lutade huvuden för att se vilken byrå som gjort stortavlan (för de som får skriva ut det dvs).
Det kändes som sagt inte så komplicerat, men en bit in i projektet kom jag på en massa saker som ändå var rätt svårt med fotograferingen och efterbehandlingen.
Alla bilder skulle (såklart) kännas likartade i ljussättning, vinkel och retusch som de befintliga bilderna i bildbanken. Det blir ju lite svårt att använda bilderna om de varierar för mycket, och att varje gång det tillkommer något i sortimentet kanske det inte känns befogat att boka en ny plåtning av allt.
Vad jag har lärt mig
Så nu har jag i alla fall lärt mig det, att ta till synes superenkla produktbilder är inte alltid så lätt som man kan tro. Jag fick t om använda mig av funktionen Live-View som jag aldrig använt på kameran tidigare. Väldigt smidigt när jag hade en befintlig bild som jag ville jämföra vinkeln på, bara att hålla den utskriven på ett tunt papper framför kamerans display och justera stativet tills linjerna låg rätt.
Sen vet jag även att choklad lätt blir repig, fingeravtryck syns otroligt bra i släpljus, kokos blir lätt smutsig och att man oftas får lägga samman en bild av flera lager för att kunna justera blänk och färgmättnad på enklaste sätt utan att behöva ändra på ljussättningen från en produkt eller förpackning till en annan.
Och till sist, vill man få ut maximalt med upplösning och pixlar ur varje bild måste man verkligen se till att produkten fyller ut bilden. Annars kastar man bort väldigt mycket upplösning och då kanske bilderna ser suddiga ut på ljustavlor och annat. Mycket går såklart att lösa med uppskalningsprogram, men kan man undvika det är det såklart alltid bättre.
Det om det, snart tillbaka med fler porträtt.
Om den tidigare fotografen har arbetat på ett sätt som liknar mitt kan han eller hon skicka över en Photoshopfil i lager där varje justering (kurvor, skärpa, nivåer, masker etc) och inställning finns med. Då vet man vilka retusch-moment som bilden har gått igenom för att få den stil som den har. Har man sedan en ursprungsbild som liknar den kan man kopiera över alla dessa inställningar, men oftast måste man sen göra lite justeringar för att det ska bli bra.
