Ett av mina verksamhetsområden som fotograf är författarporträtt för bokförlag, en väldigt rolig syssla kan jag meddela eftersom man får träffa personerna bakom böcker man kanske har läst, eller åtminstone har hört talats om. Och de är alltid väldigt trevliga, har inte mött på något undantag ännu.
Just i det här fallet är det extra trevligt eftersom författaren på bilden ovan, Ulf Nilsson, även är min svåger, och blir alltid bra på bild. Så egentligen är det lite fusk, men vem tackar nej till ett uppdrag där man både får ta bra bilder och ha en trevlig pratstund?
Ljussättning för författarporträtt
Klicka för fler inlägg med diagram över ljussättning
Clam shell för beauty eller författare
Jag brukar inte använda denna ljussättningsteknik ofta, men ibland blir det väldigt bra resultat av att köra på ljussättning för s k ”beauty”-porträtt även med de som inte är perfekt sminkade eller modeller.
Clam shell, som den kallas, går som namnet antyder ut på att man gör ett öppet snäckskal av huvudljuset och/eller reflexskärm. Man kan antingen ha en blixt ovan och en nedanför ansiktet, eller bara en ovan plus reflexskärm nedan. I det här porträttet använde jag en rund reflexskärm med silverfärgad yta, dels för att få en skarp reflektion i nederdelen av ögat och dels för att jag ville ha rätt mycket ljus underifrån som var skarpt och framhävde alla ansiktsdrag, rynkor och allt.
Reflexskärm på stativ eller i knäet
För enkelhetens skull monterade jag reflexskärmen på ett lågt stativ och vinklade upp det så reflektionen från huvudljuset föll där det skulle, man ser ganska tydligt med bara inställningsljuset från blixtarna vad som är rätt.
Det går såklart att be personen man fotograferar att hålla i reflexskärmen, men allt som distraherar eller känns lite onaturligt är ju bra att ta bort ur ekvationen vid porträtt. Eller så låter man ett bord fungera som reflexskärm, vissa cafeer envisas ju med att ha silverfärgade bord på sommaren av någon märklig anledning.
Istället för beautydish, en softbox
Många exempel på clamshell-tekniken använder en beautydish som huvudljus, mest för att den är väldigt bra för modeller med perfekt hy, och för det här porträttet hade det nog också blivit bra, men jag ville satsa på något mer åt det naturliga ljuset, så jag tog en större ljuskälla.
Så det blev som vanligt en 150 cm softbox Octa från Profoto, men placerade högt upp och vinklad nedåt eftersom modellen i det här fallet satt på en stol. Den var nog inte mycket mer än en meter bort från stolen, om man mäter från stolens bas till stativets bas, så sett ur modellens perspektiv var det en jättestor ljuskälla.
ND-filter för kort skärpedjup
Som alltid med Compact-blixtar från Profoto och när de används ganska nära modellen blir det väldigt mycket ljus. Och väldigt mycket ljus innebär ofta korta slutartider eller små bländaröppningar (stora bländartal). Eftersom min Nikon D700 inte kan synka på kortare tider än 1/200 sekund återstår bara bländaren som variabel jag kan ändra. För huvudljuset var redan på lägsta effekt.
Till detta porträtt använde jag ett ND8-filter som tar bort tre bländarsteg av ljus i kameran, det innebär samtidigt att det blir väldigt mörkt i sökaren och att autofokus kan få lite problem. Enda lösningen för det är att ha på modelljuset på blixten för fullt. Det blir lite skarpt ljus i fotostudion, men hellre det än att 90% av bilderna har skärpan på fel ställe.
Jag fick i alla fall mitt korta skärpedjup som jag ville ha, en bländare på 3.2 när man tar nära ansiktsporträtt med ett 85mm-objektiv blir så.
Mjukt kantljus bakifrån
Som du kanske har sett gillar jag kantljus bakifrån, jag tycker det alltid gör porträtt bättre och personen på porträtten snyggare eller mer intressanta som utseende. Ansiktsdragen definieras och huvudet blir mer tredimensionellt, vilket ofta är något bra vid porträttfotografering.
Kombinerar man diffuserat kantljus bakifrån med kort skärpeljup får man en skön flytande kontur som känns lite som när man fotograferar porträtt med ett stort fönster i bakgrunden. Skillnaden här är väl att bakgrunden fortfarande är grå (som bakgrundspappret var ursprungligen).
Alla blir snyggare med kort skärpedjup, så är det bara.
Ljuset bakifrån kom från två stycken Profoto Compact-blixtar, den ena i en mellanstor softbox där ljuset hade diffuserats/mjukats ut ytterligare av en reflexskärm med halvtransparent material, och den andra från en 30x 120 cm Strip Softbox där jag hade minskat på ljuset och ytan ännu mer genom att sätta på en stripmask vilket gör att ljuskällan är 7 cm bred. Allt för att få ljuset exakt där jag vill ha det.
En vacker dag ska jag köpa nya blixtar, troligtvis Profoto D1, som man kan ställa ner effekten på ännu mer och ställa in mer exakt. Men, tills dess får jag experimentera med ND-filter på kameran (aningens krångligt för fokuseringen som sagt) och ND-filter på blixtarna (enkelt på vissa reflektorer, krångligare på andra).
Samma uppställning på blixtarna användes även för porträttfotografering av en illustratör som Ulf arbetar tillsammans med, med det får bli en separat bloggpost tror jag, nu har det som vanligt blivit långt nog.
Skriv gärna en kommentar, det gör mig alltid glad.
Sen hade de även snö på taken utanför och fönstren som syns i bild var lite inskjutna så det kom inte in direkt soljus på de jag skulle fotografera. Snön blev en utmärkt reflexskärm och gjorde att det kom in ljus både från sidan och snett underifrån.
