Posts tagged as:

Porträttfotografering

Porträttfotografering i studio med en blixt

1 februari, 2010 · 9 comments

Ett av de enklaste sätten att ljussätta med bara en blixt är att ställa den bredvid modellen som ska fotograferas. Bilden ovan är egentligen en testbild jag tog när jag höll på att göra de sista finjusteringarna innan vi satte igång med porträttfotograferingen på allvar.

Jag hade innan fotograferingen ställt in ljuset och tagit lite testbilder på mig själv (som jag börjar bli rejält trött på) och gick sedan på lunch. Sen kom Erik som när han inte fotograferas håller på med stand-up comedy, och vi började prata om hur han ville ha det och allt det där.

Så jag satte troligtvis bara på en blixt och började sen ta några testbilder för att se hur ljuset fungerade på honom. Själv har jag inte så mycket hår, så det brukar alltid vara smart att finjustera lite när det kommer folk med frisyrer. Plus att alla blir olika, beroende på hudtyp och annat. För att inte tala om hur olika klädsel påverkar känslan i bilden.

Ljussättningsdiagram: en blixt + reflexskärm

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

En stor ljuskälla på ena sidan

Egentligen behöver det uppenbarligen inte vara mer komplicerat än så. Den färdiga bilden som jag hade tänkt den blev till slut en som använde sig av tre olika blixtar, men den här gillar jag också. Speciellt som just den här uppställningen är väldigt flexibel, vilket många andra inte är.

Just porträttfotografering i fotostudio kan annars vara lite krångligt om man ska fotografera ett större antal människor. Vissa är långa, korta, tjocka, har hår eller inte. Osv. Den här typen av ljus kan man nog mer likna vid att ställa upp någon vid ett stort fönster, vilket ofta blir bra.

Blixten stod på ett stativ och själva ljusmodifieraren i det här fallet var min gamla Profoto softbox Octa, en åttkantig softbox med en diameter på 150 cm. Höjden på blixten var ungefär 1,8 meter, så det är lite över ögonhöjd på modellen på bild (kan man se lite på reflexerna i ögonen).

…och en stor reflexskärm på andra sidan

Eftersom bakgrunden var någon slags mellangrå kulör (egentligen vitt bakgrundspapper på rulle, men eftersom den var en bit bort blev den inte ljusare än så) hade det varit synd om Erik skulle smält ihop med den på skuggsidan.

Så jag tog en stor vit två meter hög kartongskiva jag brukar använda till det mesta när det gäller att reflektera eller avgränsa ljus och placerade den på motsatta sidan från softboxen. Det går såklart att använda det mesta som är vitt och reflekterar ljus som reflexskärm, men den här verkade mest praktiskt idag.

Det räckte för att det inte skulle bli kolsvart i skuggorna på den svarta skjortan och så gav det även lite ljus åt skuggsidan av ansiktet. För en skarpare effekt kunde jag nog ha använt en silverfärgad reflexskärm, men då blir det genast ett annan typ av porträtt. Plus att jag som sagt inte hade tänkt att det här var så det skulle vara, det var ju två andra blixtar som skulle varit igång. Sen kan man alltid flytta reflexskärmen närmare eller längre ifrån modellen för att på så sätt styra hur starkt ljuset som reflekteras blir i bild.

Enkel men flexibel ljussättning

Men men, intressant att kanske gå tillbaka till det enklaste enkla ibland. Och det här är nog i den kategorin. Huvudsaken är att man har en stor ljuskälla, annars blir det inte lika förlåtande och flexibelt. Nu skulle modellen kunna vara 20 centimeter kortare eller längre, och det hade ändå blivit ungefär likadant resultat.

Bakgrunden fixade jag aningens i efterhand med Photoshop (jämnade ut lite ljusmässigt), men på det stora hela är bilden bara öppnad i Nikon Capture NX2 och sparad som JPEG.

Ett ljus – flera varianter

Det smarta med det här ljuset, kom jag på (men provade aldrig) är att om man flyttar modell + ljus närmare bakgrunden får man en ljus bakgrund, och vice versa. Sen kan man experimentera med att ha olika mycket upplättningsljus från reflexskärmen (eller prova en silverfärgad) för att se hur det blir.

Flaggar man av ljuset lite från softboxen kan man rätt enkelt skapa en tonad bakgrund som går från ljusare till mörkare, om man vill det.

Den stora poängen med att ha ljuset rakt från sidan är att man inte behöver tänka lika mycket på att ljuset ska komma snett uppifrån i en viss vinkel (samma höjd och vinkel passar inte alla). Här är det rätt rakt på sak, och jag tycker nog det är ett rätt bra ljus då det visar upp hur någon ser ut med lagom mycket ansiktsdrag och rynkor. Flyttar man däremot modellen ”för” långt fram jämfört med ljuskällan kommer det att göra att det inte kommer något direktljus i ögat på skuggsidan av ansiktet, och då blir det genast något annat. Och kanske inte lika användbart. Om man inte fotograferar åt musiker som vill ha det så dvs.

Ska nog vid tillfälle prova vad man kan göra med den här ljussättningen, men kanske försöka att ta mer än bara en bild så jag har lite att jämföra med.

Får återkomma med exempel när jag har dem.

Ljussättning med fönsterljus & reflexskärm

21 januari, 2010 · 4 comments

Enkel ljussättning för porträttfotografering i naturligt ljus vid fönster med reflexskärm

Att fotografera personalporträtt är något jag gör rätt ofta för lite olika kunder, och oftast sker det i min lilla fotostudio. Men, även då vädret och speciellt ljuset i Sverige under större delen av året inte riktigt går att lita på finns det stora poänger att göra den här typen av porträttfotograferingar i naturligt ljus.

Enklare

Jag behöver inte släpa med mig mina studioblixtar, stativ och eventuellt bakgrundspapper. Det går åt mindre tid till att sätta upp utrustningen, ställa in ljuset och speciellt, hitta ett lämpligt rum hos kunden.

Snabbare

Förutom ovan nämnda saker går oftast själva fotograferingen snabbare då de flesta har lättare för att ställa sig vid ett fönster och ta några bilder än att smyga in bland sladdar och övrig utrustning och stirra in i en stor softbox.

Smidigare

Rätt stor del av tiden då jag fotograferar porträtt åt företag ägnar jag åt kallprat, och kanske diskutera kameror eller blixtar med någon intresserad som ska fotograferas. Det gör jag såklart även när jag fotograferar i naturligt ljus, men då blir det i en betydligt mindre skrämmande miljö.

Man är liksom mer på samma nivå som den som ska fotograferas, till skillnad från i fotostudion då jag står i mörkret utanför ljuset och tittar på dem genom kameran, och de står där i ”rampljuset” och känner sig nog ganska uttittade.

Naturligare

De flesta människor, även de som hatar att bli fotograferade och avskyr att stå och få instruktioner om hur de ska ”posera” har säkert några bilder på sig själva som de är nöjda med. Och de är med största sannolikhet tagna i naturligt ljus. På semestern eller ett liknande tillfälle.

Sånt spelar roll. På samma sätt som det är konstigt att höra sin egen röst är det konstigt för de flesta att se sig på bild tagen i en studio. Det känns inte riktigt naturligt. Men ett porträtt taget vid ett stort fönster är inte så långt ifrån vad de är vana vid, och därmed också lättare att acceptera. Och kanske t om gilla.

Porträttfotografering vid ett stort fönster med reflexskärm som enda hjälpmedel

Problemet

Det finns såklart problem man kan stöta på om man vill fotografera ett antal porträtt i naturligt ljus, speciellt om de ska användas som t ex personalporträtt och ha samma ljus och känsla i sig.

Dagsljus varierar. Det gör inte studioljus. Så länge man har det klart för sig kommer det gå bra, men sannolikheten att två bilder tagna med en halvtimmes mellanrum ska ha samma ljus är inte så stor. Solen rör på sig, eller snarare Jorden, och ljusets färgtemperatur och styrka kommer variera.

En lösning

För att göra det hela lite enklare kan man se till att inte fotografera i direkt solljus, då slipper man lite av problemen med olika ljusstyrka och varierande skuggor. Inte alla, men det är lite lättare.

Bilderna ovan är från en medarbetarfotografering jag gjorde nyligen, och då hade jag lyxen att fotografera ett företag som hade en stor ljusgård som trapphus. Det fanns lite elektriskt ljus, men ljuset som kom från fönstren i taket och på sidorna dominerade. Så det var ett bra ställe att fotografera på.

photoflex-litepanel Sen hade de även snö på taken utanför och fönstren som syns i bild var lite inskjutna så det kom inte in direkt soljus på de jag skulle fotografera. Snön blev en utmärkt reflexskärm och gjorde att det kom in ljus både från sidan och snett underifrån.

För att hjälpa ljuset lite tog jag med mig ett stativ och en stor reflexskärm på en stadig ram (Photoflex LitePanel) som jag placerade så att den lättade upp skuggorna lite. Först provade jag att använda Sunfire-sidan, men det blev mest gult och konstigt, så jag nöjde mig med den vita ytan som alltid känns mer naturligt i min mening.

Många ord

Egentligen hade jag bara tänkt skriva några rader och lägga upp bilderna jag tog av uppställningen, men som vanligt flyter det på och blir långdraget.

Hursomhelst, det jag ville säga var att man kommer ganska långt med indirekt ljus och en reflexskärm. Det behövs inte mer än så ibland för bra porträtt.

Ska visa upp bilder så snart kunden har valt ut sina favoriter och jag har klarat av retuscharbetet.

Det här var första jobbet jag gjorde med mitt nya teleobjektiv, ett Nikon 70-200/2.8 VRII. Helt fantastiskt bra kan man nog sammanfatta det som.

Och som vanligt, skriv gärna en kommentar om det här var användbart eller om du har någon fråga.

Halvkroppsporträtt med beautydish

15 januari, 2010 · 0 comments

Porträttfotografering halvkropp med Profoto Softlight Reflector - dvs en beautydish

Ibland får det stora, mjuka ljuset ta en paus och ersättas av en lite mindre och därmed också skarpare ljuskälla. Istället för att använda min 150 cm Profoto Octa som jag ofta har till porträtt, både ansikte och halvkropp, valde jag att köra huvudljuset med en beautydish (vissa kallar den skönhetsdisk, men det låter rätt trist).

En glad copywriter + två projektledare/strateger

Studiofotograferingen för dagen gällde något så nära till hands som mina hyresvärdar, reklambyrån BKC Sthlm, som jag hyr kontorsplats hos. Två av de jag fotograferat porträtt av har en separat verksamhet nischad mot fastighetsbranschen, läs mer om detta på Property People.där de arbetar med place branding och andra saker som hjälper fastighetsägare och andra att bli bättre.

Klicka på bilden för fler ljussättningsdiagram

Ljussättning för halvkroppsporträtt med beautydish

I vanliga fall när jag fotograferar personalporträtt eller vanliga porträtt av grupper brukar jag använda en stor ljuskälla/ljusmodifierare som huvudljus. Mycket för att det är praktiskt med ett ganska förlåtande ljus som passar olika ansiktstyper, hudtyper och utseenden.

Men, nu var det bara tre personer, och eftersom jag vet hur de ser ut och har fotograferat dem förut kunde jag tillåta mig själv att ha ett lite spetsigare ljus. Ett som kräver att modellerna håller sig inom ett ganska litet område och att det inte är så stora skillnader i deras längd. Man kan givetvis flytta på blixtarna, men det gjorde jag inte idag.

Inte riktigt som solljus, men lite

Beautydishen som var på ungefär 2,5 meters höjd riktades rakt mot ansiktet. Eftersom den inte hade något raster lyser den upp ett ganska så stort område och ger relativt hårda och definierade skuggor. Istället för att mjuka ut ansiktsdrag och dölja rynkor som en stor softbox gör, händer snarare det motsatta här. Allt blir väldigt tydligt. Vissa tycker att en beautydish inte passar för folk över 20, men jag tycker nog att det har sina poänger att inte få alla att se ut som dockor hela tiden.

Lite Mycket ljus i håret

För att kontra detta lät jag en Profoto Magnum-reflektor stå för kanljuset/hårljuset bakifrån. Utan den hade det blivit väldigt mörkt på skuggsidan och personen på bilden hade smält ihop med bakgrunden på ett trist sätt.

Just en Magnum-reflektor ger otroligt skarpt och väldigt mycket ljus, så för att det inte skulle bränna ut alla högdagrar satte jag ett lager ND-filter (gråfilter som minskar ljusgenomsläppet) för att få ner effekten lite. Det blev vissa små delar av det belysta håret som inte har några detaljer kvar och är i princip kritvitt, men det tycker jag funkar ibland. Roligare dynamik om inte allt är perfekt jämt.

Grått, belyst bakgrundspapper

Bakgrunden var en rulle mellangrått bakgrundspapper som inte var helt nedrullad, därav det lite ljusare längst ned i bilden. För att det inte skulle bli för mörkt och trist placerade jag en studioblixt på golvet med ett raster på för att lysa upp delar av bakgrunden och skapa lite toningar.

Lite lens flare också

Hårljuset satt på en autopole precis bredvid bakgrundspappret och var inte avskärmad mot objektivet, så lite ljusspill gjorde att det blev en lätt linsöverstrålning (lens flare) uppe i högra hörnet. Det hade varit lätt att få bort med hjälp av retusch eller bara placera en svart pappskiva där, men jag tycker att det passar in på något sätt.

Utrustning som användes

3 st Profoto Compact-blixtar
1 Beautydish
1 Magnum-reflektor
1 Grå pappersbakgrund
1 Normalreflektor med raster
Några stativ
1 Nikon D700

Retusch

Jag behövde i princip inte retuschera alls i Photoshop, lite färgkorrigeringar i Lightroom och sen lät jag det vara. Börjar man pilla med bakgrunden är det lätt att det blir för perfekt och nästan känns frilagt, så jag var nöjd som det var.

Som sagt, inte ett ljus som passar alla, men kul att använda ibland.

Klicka här om du vill se min portfolio.

Skriv gärna en kommentar, då blir jag glad.

Porträtt i fotostudio med 4 st blixtar

15 december, 2009 · 6 comments

Porträttfotografering i fotostudio med 4 st Profoto-blixtar (Portrait Studio Lighting Setup Diagram)

Ovan är en testbild jag tog när jag provade en ljussättning som använder sig av fyra st Profoto-blixtar (3 st Compact och en AcuteB 600R) med olika ljusmodifierare, eller Light Shaping Tools som Profoto kallar dem.

Ljussättningen användes sedan för att porträttera ett konsultbolag och deras anställda till deras konsultprofiler, men man vill ju gärna vara nöjd med ljuset innan man sätter igång. Så jag lånade en kille som jag delar lokal med som fick agera fotomodell (och gjorde det väldigt bra tycker jag).

Klicka här för fler inlägg med ljussättningsdiagram

Huvudljus

Som det oftast blir när man har hittat ett ljus som fungerar och blir bra på en massa olika ansiktstyper och utseenden är det lätt att man kör på det som funkar. I detta fall är den huvudsakliga ljuskällan en Profoto Octa 150 cm, det går såklart att göra detta med andra typer av softboxar, men den är den största jag har och ger alltid bra resultat, tycker jag nog. Placeringen var knappt en meter ifrån modellen, och riktningen en bit framför ansiktet på mitten.

Fyllnadsljus/upplättningsljus

I många fall använder jag en reflexskärm på andra sidan ljuskällan för att lätta upp skuggorna, men nu ville jag inte bara ha lite reflekterat ljus utan även kunna styra det så att ansiktsdragen fick ett lite mer tydligt ljus. Så det fick bli en blixt som placerades ganska lågt på en litet golvstativ och ett mjölkvitt paraply som ljuset gick genom. Denna studioblixt var en nyinköpt AcuteB 600R som till skillnad från Profotos Compact-blixtar kan ställas ner på betydligt lägre effekt. Då slipper man försöka få ner ljusstyrkan med hjälp av ND-filter eller andra åtgärder.

Kantljus bakifrån

detalj_kantljus_portratt_ansikte_1 För att inte fotomodellen (eller vad man ska kalla honom) ska flyta ihop med bakgrunden, som var en rulle vitt bakgrundspapper och inte belyst med annat än av ströljus från huvudljuset och upplättningsljuset, satte jag två blixtar på vardera sida bakom honom. Riktade framåt ungefär mot kanterna på hans huvud en bit uppifrån. Den ena blixten med en beautydish + raster och den andra i en avlång softbox. Anledningen till detta var för att få ett lite skarpare kantljus på hans kinder på ena sidan, men bara lätta upp lite på andra sidan utan att ”förstöra” den form ljuset gav och den skuggan som fanns där.

Tre eller fyra blixtar

detalj_kantljus_portratt_ansikte_2 Just den blixten som lyser upp en lite del av hans vänstra kind och ger ett blänk i pannan vid hårfästet kunde man skippa eller använda till annat, egentligen. Vill man åt den effekten är den relativt lätt att göra med lite retusch. Fast har modellen hår blir det genast lite annorlunda. Då kan det vara bra att inte låta håret bara bli en stor skugga på den sidan.

Och, som de säger; en blixt – ett problem, flera blixtar – flera problem. Så är det verkligen. Att få till en bra ljussättning med en blixt och en reflexskärm är relativt enkelt. Det är inte så många faktorer som spelar in. Lägger man till en ljuskälla blir det genast mer komplicerat, och fyra stycken är många faktorer som gör sitt till. Ändra lite här eller där så blir bilden genast väldigt annorlunda.

Men, alltid kul att pröva.

Studioblixtar eller kamerablixtar

Det här skulle nog gå att göra med ungefär samma resultat om man istället använde kamerablixtar t ex Speedlights. Eftersom den stora ljuskällan var en liten bit bort från ansiktet kunde den nog ersättas med en lite mindre som man placerar närmare. Det upplevda ljuset och reflektionerna i ögonen skulle bli hyfsat lika.

Det intressanta med en ljussättning som denna (eller de flesta ljussättningar) är hur olika det ändå blir beroende på hur personen/personerna man fotograferar ser ut. Frisyr (eller inte frisyr), benstruktur, hudtyp osv, allt spelar såklart roll och gör att man upplever bilderna som lite olika.

Så om det kan kännas tråkigt med en så stor ljuskälla som huvudljus ibland är det oftast nödvändigt vid fotografering av ett stort antal människor. Lite klurigare ljussättningar kan bli fantastiska på en person, men inte bli bra alls på andra. Och så vill man ju inte ha det.

Återkommer med exempel från det riktiga uppdraget senare.

Studiofoto: Porträtt med skarpt ljus

17 oktober, 2009 · 6 comments

Studiofoto av porträtt mot vit bakgrund är något som jag inte alltid tycker blir så bra. Eller snarare, det kan lätt kännas lite urvattnat om man inte gör något kul av det (t ex frilägger och monterar mot fejkad bakgrund). Gäller det väldigt närgångna porträtt funkar det såklart, men ska man ha med halvkropp eller helkropp tycker jag det kan bli aningens för sterilt många gånger.

När bilderna till slut hittar sin plats i en layout med lite text och grafik brukar det mesta lösa sig, men bara rätt upp och ned krävs det mycket för att de ska kännas intressanta.

Vid en av mina senaste porträttfotograferingar hade jag möjligheten att prova lite olika ljussättningar med en kund som jag har arbetat med under flera år i diverse projekt (jag har t ex formgivit hans logotyp och webbplats) men aldrig fotograferat. Han är coach och en otroligt lugn och skön typ, smart också. Bilden ovan är nog den enda där han inte ser glad ut på, här t ex ser han betydligt mer ut som han brukar göra, med ett stort leende.

Här hittar du fler diagram över ljussättning i fotostudio.

Idén med denna ljussättning för porträttfotograferingen var att lite efterlikna hårt solljus, ganska inspirerat av de i min mening otroligt snygga svartvita porträtt SAS hade till skyltmaterial som fortfarande kan leva kvar på vissa resebyråer.

För att få ett så hårt och riktat ljus som inte spred sig över hela ansiktet använde jag min nya/gamla Profoto Magnum-reflektor (köpt begagnad för en rimlig summa pengar) som jag fortfarande hittar sköna användningsområden för (kolla t ex på detta porträtt i TV-stil). Den ger ett otroligt starkt, och väldigt oförlåtande ljus så det är inte tal om att få något kort skärpedjup, bilden ovan har bländare 10 tror jag. Visst, man kan tejpa dit några lager ND-filter för att få ner effekten, men så långt har jag inte kommit med experimenterandet.

Avgränsat ljus med snabb avtoning

För att ytterligare begränsa blixtljusets spridning satte jag dit ett raster (grid) som håller ljuskäglan till en mycket smalare kon. Det gör såklart även att det inte blir lika mycket ströljus som studsar runt i min relativt lilla studio. Med en sådan på blixten blir det även en kortare s.k. ”falloff” (kan man säga avtoning?) vilket gör att ljusets effekt går snabbare från stark till svag, eller ljust till mörkt.

Huvudljuset riktades snett uppifrån mot modellens ansikte och för att få bakgrunden helt vit ställde jag en annan blixt bakom honom riktad mot pappersbakgrunden. Det blev inte helt vitt överallt, men bara det är tillräckligt ljust kring kroppens konturer tar det inte många sekunder i Photoshop för att lösa det problemet. Viktigast är att slippa sitta och försöka frilägga håret om bakgrunden blir för mörk där.

Den tredje och sista blixten riktades bakifrån mot baksidan av huvudet för att ge ett litet kantljus på hans vänstra kind (högra från kameran). Det hade säkert fungerat rätt bra utan den också, men har man en blixt där blir genast huvudet lite mer tredimensionellt och det framhöver formerna på ett roligare sätt.

Ofrivilligt kantljus från bakgrunden

Kantljuset som syns på hans kind i skuggan kommer från bakgrundsljuset som studsar tillbaka från den vita pappersbakgrunden. Inget som från början var meningen, men tyvärr blir det svårt att undvika när det är för kort avstånd mellan modell och bakgrund. Men, det ger en liten separation mellan kind och öra, så det blev ändå bra till slut.

Inget smink och ingen retusch (nästan)

Den här tpen av ljussättning är verkligen inget som passar alla, men när det fungerar blir det kul. Visst, det hade kanske varit på sin plats med lite smink, men å andra sidan gillar jag när man ibland kan framhäva rynkor, ansiktsdrag och porer istället för att försöka dölja dem. Den enda retuschen jag gjorde var att tona ner blänket i pannan aningens.

Framkallad i Nikon Capture NX 2 som jag precis har börjat testa och konverterad till svartvitt med ganska mycket fokus på den blå regionen med mycket kontrast.

Ska återkomma med fler bilder från denna fotosession senare.

Och som alltid, jag uppskattar verkligen kommentarer och frågor, det gör bloggandet så mycket mer levande och givande.

← Previous Entries

Next Entries →