Nu senast fick jag möjligheten att fotografera några skådespelarporträtt åt en svensk skådespelerska, Violetta, som behövde några bra och enkla bilder som visar hur hon ser ut. Lite som fotomodeller har sina portfolios behöver ju också skådespelare visa upp sig, och det ska ju helst vara så rent och avskalat som möjligt. Resten får de fixa när de väl ska in i en roll, med allt vad det innebär.
Idén var att ta några bilder utan make-up och inte retuschera dem mer än nödvändigt (detta var dock i februari, och då kan alla behöva en liten släng Photoshop). Men man vill ju att det ska vara hyfsat verklighetstroget.
När man har lyxen att få en modell med lite mycket kameravana (ok, mer filmkameror än stillbild kanske) så kan man tillåta sig att krångla till det lite mer. Så, bort med det stora ljuset som jag så ofta kör och in med en klassisk clamshell där en beautydish fick agera huvudljus ovanifrån. För att det skulle bli en ”clam” (mussla) av det hela behövs något underifrån, och för detta använde jag en mellanstor softbox (Profoto 60×90 cm).
Ljussättning för skådespelarporträtt
Klicka för fler ljussättningsdiagram
Beautydish uppifrån (med raster)
Har tyvärr inga mått och avstånd antecknade för denna, men modellen satt ned på en stol och utifrån det kan jag väl gissa att blixten med beautydish var en bit ovanför och framför hennes huvudhöjd, riktad rakt mot hennes ansikte. Eftersom jag ville fotografera lite lite ovanifrån kunde jag inte ha den för nära eftersom den då skulle skymma ansiktet, och det är ju synd när man ska ta porträtt.
Kolla riktningen på ljuset
När man använder raster på ljusmodifierare (softboxar och sånt) är det smart att kolla så riktningen är rätt även för den person som ska fotograferas, använder man sig själv som testmodell kan det ju skilja lite i längd och det är ganska petigt när man sätter på ett raster eftersom ljuset får en så mycket smalare ljuskägla.
Vilket kan göra att det ljus som träffar dig själv perfekt i ansiktet hamnar i bröstet eller håret på den du ska fotografera, beroende på längd. Det kan ju såklart vara en effekt att låta det bli så ibland, för att få ett annorlunda ljus, men då är man i alla fall medveten om det.
En softbox underifrån för ögonen & skuggorna
Softboxen som jag placerade framför modellen på golvet (eller snarare, på ett lågt golvstativ) riktades uppåt så det gav ett blänk (catchlight) i nederdelen på ögats iris. Ju större reflektor eller ljuskälla, desto större blänk (eller så placerar man allt närmare bara).
Det ger en rätt skön effekt att iris blir så ljus. Ganska lätt att uppnå en solig dag utomhus om man har ett silvrigt cafébord i närheten, eller bara ett vitt bord. Men, som David Bicho (kolla gärna hans blogg också, klart läsvärd), en väldigt inspirerande och duktig fotograf kommenterar på D70sveriges forum blir det lätt ljus underifrån under nästippen (som på den liggande bilden ovan och nedan) och om det är snyggt eller inte är ju en smaksak. Just på denna bild tycker jag nog det funkar, men det är ju lätt att det kan se konstigt ut med för tydligt ljus underifrån.
Bakgrundsljus med modifikation
För att hennes kolsvarta hår inte skulle smälta in i den grå bakgrunden som nästan var svart eftersom den inte fick något direkt ljus från varken softboxen eller beautydishen placerade jag en blixt på golvet med ett raster för att ge en liten upplättning/toning åt mittpartiet. Denna effekt förstärkte jag lite i efterhand för att det skulle bli aningens tydligare.
Till nästa gång
Det jag tror mig har lärt mig av detta är nog att den här typen av ljussättning ska man göra med lite tajtare utsnitt, dvs gå lite närmare. Tror den blir roligare om det nästan bara är ansiktet man ser. Sen kan det nog bli enklare att få till effekten med blänk i ögon och sånt om man fokuserar på ansiktet med en liten inramning av håret. Sen kanske en ljusare bakgrund kunde livat upp det hela också. Då kan man också flytta blixtarna närmare och styra det mer noga.
Men men, det här vad vad jag hade tänkt och jag och Violetta är nöjda med resultatet. Målsättningen var som sagt att producera bilder som inte skulle vara alltför konstlade eftersom de ska användas för att visa upp hur hon ser ut på ett hyggligt neutralt sätt utan att vara tråkiga.
Som vanligt var det en Nikon D700 med ett 85 mm/1.4 som tog bilderna, jag stod bakom. Och tre Profoto-blixtar (en AcuteB 600R och två Compact), en beautydish, en 60×90 cm softbox och en reflektor med raster. Plus en mellangrå pappersbakgrund.
Har jag missat något, kommentera gärna.
Jag brukar inte använda denna ljussättningsteknik ofta, men ibland blir det väldigt bra resultat av att köra på ljussättning för s k ”beauty”-porträtt även med de som inte är perfekt sminkade eller modeller.
Många exempel på clamshell-tekniken använder en beautydish som huvudljus, mest för att den är väldigt bra för modeller med perfekt hy, och för det här porträttet hade det nog också blivit bra, men jag ville satsa på något mer åt det naturliga ljuset, så jag tog en större ljuskälla.
Till detta porträtt använde jag ett ND8-filter som tar bort tre bländarsteg av ljus i kameran, det innebär samtidigt att det blir väldigt mörkt i sökaren och att autofokus kan få lite problem. Enda lösningen för det är att ha på modelljuset på blixten för fullt. Det blir lite skarpt ljus i fotostudion, men hellre det än att 90% av bilderna har skärpan på fel ställe.
Kombinerar man diffuserat kantljus bakifrån med kort skärpeljup får man en skön flytande kontur som känns lite som när man fotograferar porträtt med ett stort fönster i bakgrunden. Skillnaden här är väl att bakgrunden fortfarande är grå (som bakgrundspappret var ursprungligen).
