Svenska modeskaparen Fräulein von Hast (klädmärket heter så) anlitade mig före sommaren för att fotografera ett par av deras kollektioner med drygt 100 plagg. Produktbilderna skulle sedan användas till deras nya webbshop så det behövdes inte bara bilder på kläderna rakt framifrån utan även från olika sidor och i olika varianter.

Jag har tänkt länge på att skriva ihop ett litet reportage om hur jag gjorde, hur ljussättningen vid produktfotograferingen av så många olika bilder såg ut och lite vad jag har lärt mig av arbetsgången. Som tur var tog jag lite ”behind the scenes”-bilder från plåtningen så det inte bara blir text, utan även lite bilder från bakom kulisserna i fotostudion tillsammans med exempelbilder och några färdiga produktbilder.

Förutsättningarna för klädfotograferingen

Det fanns inte någon direkt budget för att hyra en större fotostudio, utan vi fick nöja oss med den lilla fotostudio jag har (som iofs fungerar utmärkt till mindre produktfotografering och porträttfotografering).

Det visade det sig att det fungerade alldeles utmärkt eftersom det bara var en fotomodell som skulle vara med på bilderna, och då krävs inte så fasansfullt mycket utrymme (även om det inte skulle skada med några kvadratmeter mer och lite högre i tak).

Produktbilder ur olika vinklar

Produktbilderna av klädesplaggen som skulle tas ska användas främst för e-handel och då finns det en viss poäng i att visa upp kläderna från olika håll så att hugade spekulanter får det lite lättare att bestämma om kläderna skulle passa eller inte. Sen har vissa av märkets kläder lite finurliga lösningar med gömda färger och sånt, så det måste man kunna visa upp ibland också.

Varken friläggning eller retusch

Med en liten budget kommer stora begränsningar, t ex fanns det inte tid eller pengar för att frilägga alla produktbilder eller retuschera dem alltför mycket. Vi var tvungna att ljussätta och fotografera på ett sätt där jag kunde göra alla nödvändiga korrigeringar och inställningar i Lightroom och sedan exportera allt för användning i webbshoppen direkt.

Totalt blev det 325 bilder och att gå igenom dem en och en i Photoshop med en massa lager orkar jag inte ens tänka på vad det skulle krävas i tid. Nu gick den här varianten alldeles utmärkt, så man måste inte alltid låta varje bild passera Photoshop, även om det ofta är lockande för att få lite mer kontroll över slutresultatet.

Ett gråkort är en bra start

För att alla bilder ska ha rätt och samma vitbalans började vi med några testbilder där fotomodellen fick hålla upp ett gråkort framför (eller snarare bredvid) ansiktet. Då vet man i alla fall att om inte blixtarna krånglar så kommer färgerna vara korrekta. Det går givetvis att vara mer nogrann än så, med färgprofiler och allt.

En annan bra sak att ha med från starten är såklart en fotomodell som är lätt att arbeta med. Fotomodellen som fick arbeta denna dag heter Niousha och är med i Elite Model Management (känt från Top Model), väldigt duktig på alla sätt och lyckades nog nästan stå på exakt samma ställe efter varje klädbyte. Bara det.

Jag är inte direkt bortskämd med proffs framför kameran då jag mest fotograferar de som inte får sin lön den vägen, så det var lite lyx. Och väldigt bekvämt.

Ljussättning för produktfotografering av kläder

Jag valde att använda fyra stycken Profoto-blixtar för denna produktfotografering (att kalla det modefotografering är väl kanske att ta i?).

En för att ge ett allmänljus till fotostudion (det som på engelska kanske skulle kallas ”fill” eller kanske ”ambient” om man vill vara väldigt fri i tolkningen), som lättar upp skuggor och minskar kontrasten från övriga blixtar litegrann. Två blixtar fungerade tillsammans som huvudljus och den sista som kantljus bakifrån.

Ljussättningsdiagram för klädfotografering

Som den översta bilden visar är det inget stort rum jag har som fotostudio, så med lite tålamod och mycket prövande kom jag fram till denna ljussättning. Det jag ville var att huvudljuset (”key light” eller ”main light”) skulle både vara stort så det gav ett relativt jämt ljus över hela modellen och hennes kläder (det är ju ändå produktbilder som ska visa hur kläderna ser ut) men ändå inte vara helt mesigt så kläderna framstår som helt platta utan konturer, skuggor eller kontraster. Lite samma lösning som vid den här fotograferingen (fast då med Elinchrom-blixtar).

Softbox Octa + Beautydish

Det har som sagt fungerat tidigare och jag gillade resultatet, så det fick bli samma huvudljus igen. En 150 cm Profoto Softbox Octa bakom en vit Profoto Softlight Reflector (även kallad beauty dish). Det stora ljuset lyser upp hela kroppen och den mindre beautydishen ger lite roligare skuggor och kontraster.

Ljussättningsdiagrammet visar inte riktigt vinkeln på beautydishen, men kollar du på den översta bilden i inlägget syns det nog tydligare att den är nästan ovanför modellen och riktad ganska mycket nedåt. Nu i efterhand kan man tycka att det nog inte hade skadat att ha en reflexskärm under allt detta för att ge lite mer ljus åt modellen ben, men, kläderna fick i alla fall bra ljus.

Vitt hörn som ”bookend” eller ”V-card”

För att inte ljuset bara skulle komma från ett håll och därmed skapa mörka, djupa skuggor på modellens högra sida ställde jag en blixt i fotostudions ena hörn där effekten blev som när man använder en bookend (vikbara skärmar, som en bok alltså) och kan slå en blixt in den.

Poängen är egentligen mest att få mer ljus i rummet utan att det ska vara för riktat eller starkt och skarpt. Läs mer om bookends och hur man kan göra dem hos David Bicho.

Skillnaden i ljus och skuggor syns rätt tydligt på exempelbilderna ovan, den till höger har fyllnadsljuset från blixten på och den till vänster har bara huvudljuset från en Octa och en beautydish. Eftersom alla plagg skulle fotograferas ur flera vinklar ville jag inte att det skulle vara för stor skillnad i ljus, därav denna lösning. Höjden och vinkeln på blixten påverkar i viss mån hur ljuset kommer spridas i rummet, nu kommer det lite underifrån som kanske syns tydligast på modellens hals och ansikte.

Kantljus snett bakifrån för separation

Den sista blixten sitter monterad på en autopole precis bredvid bakgrundspappret (som är vitt). Eftersom jag inte ville ha helt vit bakgrund utan snarare en väldigt jämn ljusgrå nyans över hela bilden utanför modellen (tycker det nog är snyggare än frilagt vitt, speciellt när det är vita kläder) behövdes det ändå något som separerade modellen och kläderna lite från bakgrunden.

Därav en sista Profoto-blixt med en 30 x 180 cm Strip Softbox och en Softgrid (ett raster för att begränsa spridningen av ljuset) riktad lite uppåt för att det inte ska skapa ett ljusmönster på pappersbakgrunden på golvet. Ett ganska enkelt kantljus som inte syns så tydligt på alla bilder men ändå ger det hela lite mer dimension. Tycker jag.

Mer skugga på skuggsidan

Återigen, som det syns på bilderna är det inga stora avstånd mellan blixtar, bakgrund eller för den delen, de vita väggarna. Och alla vita väggar reflekterar rätt mycket ljus. Lösningen på skuggsidan var att ställa två stativ med en bakgrundshållare och rulle svart bakgrundspapper för att skapa en svart vägg på modellens högra sida.

Annars hade den lilla skugga som ger lite kontur till kläderna nästan helt försvunnit. Svart tyg skulle såklart också gå bra som ljusdämpare, men det här var enklare. Man tager vad man haver, som det heter.

Två modeller hade varit snabbare

Hela fotograferingen resulterade som sagt i 325 levererade bilder, varje plagg fotograferades i minst tre men oftast fyra olika vinklar, och ibland även i varianter för att visa någon detalj eller för att kombineras på ett visst sätt med ett eller flera andra plagg.

Större delen av dagen som vi fotograferade (Sveriges Nationaldag har jag för mig att det var) gick nog åt till klädbyte. Skulle jag göra om detta projekt och velat minska tiden för fotografering hade jag bett om att ha åtminstone en modell till, då hade det gått nästan dubbelt så snabbt tror jag. Allt fotograferades helt osminkat och utan vare sig hårstylist eller någon annan stylist.

Rensa direkt i kameran

Varje bild som man slipper importera till datorn och sedan importera till Lightroom sparar väldigt mycket tid, så att rensa ut de uppenbart dåliga bilderna direkt i kameran (blinkningar och annat) gör att arbetet går mycket fortare. För att inte tala om att slippa titta på misstagen igen, fast i större format.

Utrustning som användes

• Nikon D700
• Nikon 24-70mm/2.8
• 5 st SanDisk Extreme IV CF 4 GB minneskort
• Pocket Wizard radiosändare
• Manfrotto-stativ (minns ej modell)
• Vit pappersbakgrund på rulle
• Diverse belysningsstativ
• Autopoles
• Svart bakgrundspapper
• 2 st Profoto Compact 300
• 1 st Profoto Compact 600R
• 1 st Profoto AcuteB 600R + lamphuvud
• 1 st Profoto Vit Softlight Reflector (beauty dish)
• 1 st Profoto Softbox Octa 150 cm
• 1 st Profoto Strip Softbox 30 x 180 cm + soft grid
• Silvertejp

Bildbehandling och export från Lightroom

Målet var som sagt att undvika Photoshop helt och göra allt i Lightroom (även om Nikon Capture NX2 ibland kan göra underverk för bilder från Nikon-kameror och speciellt för hudtoner så är det för långsamt och buggigt för att det ska vara ett alternativ).

De justeringar jag gjorde i Lightroom var inte så värst många, sen var det ”bara” att trycka på ”Export” och låta datorn arbeta.

Ett väldigt kul och lärorikt projekt på det hela taget, skulle jag åta mig ett liknande uppdrag i framtiden har jag en bra grundmall att utgå från och har även gjort vissa saker onödigt krångligt som jag kan förbättra inför nästa gång.

Lite större fotostudio skulle som sagt inte skada, men det här fungerade faktiskt bättre än jag hade kunnat hoppas.

Har jag missat något?

När jag tittar igenom min portfolio, t ex den med porträttfotografering eller kanske ännu mer när det gäller författarporträtt, så är det oftast vitt ljus jag använder. Väldigt sällan är det några konstigheter när det kommer till ljussättning i fotostudion. Vet inte riktigt varför det har blivit så?

Men, ibland dyker det upp modeller, i detta fall den väldigt duktiga illustratören Magda Korotynska som har ett lockigt rött hår man gärna vill ge lite extra lyster (jag fotograferade henne även utomhus med bara soljus och en reflexskärm). Det går såklart att göra i Photoshop eller Lightroom, men det är roligare att göra det ”på riktigt”. Så det blev dags att damma av det gula färgfiltret på rulle jag hade liggande.

Gult färgfilter för lite roligare hårljus

Klicka på diagrammet för fler ljussättningar & diagram

Ett stor huvudljus och två hårljus

Förra året (2009) fotograferade jag jurymedlemmarna som delar ut Litteraturpriset till Astrid Lindgrens Minne (ALMA) med en betydligt enklare ljussättning för deras porträtt, men tänkte att det kunde vara en bra utgångspunkt man kunde utveckla lite.

Deras porträtt tog jag på plats i ett litet konferensrum, så då försökte jag ta med mig så lite utrustning som möjligt. Nu hade jag inte den begränsningen eftersom det var i min lilla fotostudio där jag redan hade all utrustning jag behövde.

Istället för det lilla huvudljus jag använde då (en mellanstor Profoto-softbox) tog jag istället den största jag har, en 150 cm Profoto Softbox Octa.

Mörk bakgrund kräver ofta kantljus/hårljus

Hårljuset den förra gången var en enkel Profoto Compact 300 med standardreflektor (mest för att avgränsa ljuset aningens), nu var tanken att fotografera mot svart pappersbakgrund, då behövde jag separera modellen från bakgrunden lite mer. Ett andra hårljus löste det problemet.

Den blixt som lyser upp Magdas högra kant (vänster i bild) på kinden/pannan och även ger ett rätt skönt, mjukt ljus i hennes orangefärgade/röda hår kommer från det gula färgfilter jag tejpade fast framför standardreflektorn.

Effekten av det gula ljuset är betydligt tydligare i håret som redan har en nyans mot gult/orange/rött, och tillsammans med kort skärpedjup blir det en mjuk övergång till den svarta bakgrunden (som också den får lite spilljus och inte är helt kolsvart).

Anledningen till att hennes vita kofta inte upplevs alls gul är nog att den redan får rätt mycket vitt, ofärgat ljus från huvudljuset och därför håller sig vit.

På andra sidan, skuggsidan, är det inget färgfilter inblandat, så där blir effekten mest att håret får lite ljus och inte smälter in i bakgrunden alltför mycket. Lätta upp skuggorna lite helt enkelt.

Den blixten är en AcuteB 600R på väldigt låg effekt i en beautydish tillsammans med ett raster för att avgränsa ljuset till enbart håret och väldigt väldigt lite på axlarna.

Det skulle såklart gå att dra upp effekten på den blixten om man vill få mer kantljus där, men nu var det vänstra sidan av bilden som skulle vara stjärnan i porträttet och då vore det tråkigt om man tar för mycket av uppmärksamheten genom att ljussätta för jämnt.

Vitt bord som reflexskärm, igen

När man fotograferar porträtt vid bord kommer troligtvis bordet att både vara en del av porträttet och en del av ljussättningen. I det här fallet var det en vit bordsskiva (eller kanske snarare en vit skåplucka från IKEA) jag hade ställt upp på två sågbockar som hon kunde sitta vid.

Ett vitt bord är ju ganska enkelt, men är det av någon annan färg kommer det att även kasta färgade reflexer upp i ansiktet, vilket såklart kan vara en effekt man vill uppnå. Eller inte. Lite som när man fotograferar porträtt på gräs, skuggorna blir lätt lite grönaktiga.

Fler små reflexskärmar för detaljer

När jag hade satt upp ljuset med de tre blixtarna kändes det som att det krävdes något mer. Fast bara lite. Så jag ställde ett stativ vid bordet på hennes skuggsida och fäste en silverfärgad metallskiva i A4-storlek (finns att köpa på Clas Olsson) som fick vara en lite men rätt kontrastrik reflexskärm.

Och för att ytterligare få upp lite hårt ljus i ögon och på skuggsidan av ansiktet placerade jag en lite sminkspegel jag hade köpt på samma ställe. Effekten av den lilla sminkspegeln syns som en litet vit fläck i hennes iris på högersidan, det uppe till vänster är Octan (som skuggas delvis av glasögonbågen och ögonfransar), och det ljusa fältet i underkant är det vita bordet. Metallskivan syns inte direkt men gav lite bra upplättning av skuggorna. Det blev nästan som vid produktfotografering där man pysslar med små reflexskärmar eller ljusblockerare tills man är nöjd.

Hitta rätt position och vinkel

Enda kruxet med att försökta placera små saker som ska agera reflexskärmar är att de helst ska vara rätt vinklade för den personens längd som man ska fotografera. Annars kan ju ljuset från dessa flyga förbi och inte göra någon nytta. Jag är nog lite längre än Magda, så jag fick fråga henne om hon såg blixtens inställningsljus i de olika ytorna, sen var det bara att köra.

Eller så tar man som sagt bara med sig en reflexskärm och ställer sig under ett träd för ett enkelt utomhusporträtt, men det kräver ju att vädret tillåter det, och vi bor ju i Sverige.

I Veckans Affärer under våren går en reklamkampanj med helsidor och uppslagsannonser för bemannings-, och rekryteringsföretaget Amendo, producerad av reklambyrån BKC Sthlm som jag arbetar med ibland (och även delar lokal med kan väl tilläggas).

Som jag skrev om tidigare (från fotografering till annons) är annonserna uppbyggda av ett porträtt som är monterade i en separat fotograferad tavelram, plus lite text och logotyp såklart.

Men, jag lovade att återkomma med diagram över ljussättningen som skapade dessa porträttbilder (som jag är riktigt nöjd med och tycker att de ska använda mycket framöver).

Diagram för ljussättning av konsultporträtt

Klicka på diagrammet för fler ljussättningsdiagram

Stort huvudljus och massa skärmar

Dessa porträtt är ljussatta på ungefär samma sätt som när jag fotograferade barnboksförfattaren Ulf Nilsson och illustratören Sarah Sheppard. En stor Profoto Softbox Octa (150 cm) och en rund silverfärgad reflexskärm undertill bildar en mussla (clamshell) som ger mjukt ljus i ansiktet och fina reflektioner i ögonen.

Ljus i ögonen

Egentligen är det här en ljussättning som man skulle kunna använda hur mycket som helst, eftersom den är väldigt tacksam för de flesta ansikten och huvudtyper. Med så mycket ljus i ögonen och mjuka skuggor gör den att den avporträtterade verkligen ser vaken och pigg ut. Och med ljus både uppifrån och nedifrån blir skuggorna ganska lätthanterliga.

Ändra storleken på ”catchlights”

Vill man ha ännu mjukare ljus är det bara att justera avståndet och placera huvudljuset och reflexskärmen ännu närmare. Vill man sedan ha större reflektioner undertill i ögat kan man alltid experimentera med en större reflexskärm, och såklart olika former. Den som användes här var en vanlig rund ihopfällbar reflexskärm med utbytbara tyger (guld, silver, vitt, sunfire etc).

Tittar man väldigt noga på bilder, speciellt i ögonen om de är tydliga, kan man lära sig mycket av vilken ljussättning som fotografen använt, även om det såklart går att retuschera så det ser ut som något helt annat. Men här ser man tydligt en softbox Octa, rund men ändå med kanter, och en lite skrynklig reflexskärm underifrån.

Ljuset på bakgrunden justerades bild för bild för att få lite variation (sen användes bilderna beskurna och monterade i en tavelram, så där syns det inte lika tydligt) med hjälp av olika svarta skärmar.

Separation med kantljus

Som vanligt för att inte få modellen att helt smälta in i bakgrunden satte jag två blixtar, en från varje håll, med olika ljusmodifierare, för att skapa ett kantljus. Det ger även lite hårljus så det blänker lite fint i frisyren, men ganska lite. Dessa avskärmades också lite för att bakgrunden (en grå pappersbakgrund) inte skulle bli för jämnt belyst eller för ljus.

Kort skärpedjup för mjukt porträtt

Med en Profoto AcuteB 600R som huvudljus (med Octa) kunde jag få ner effekten så pass mycket att jag kunde använde en ganska stor bländaröppning (f/3.2) och få ett kort skärpedjup. Den svartvita konverteringen förstärker nog effekten av mjukheten aningens.

Fokusera på ögonen

Eftersom människor oftast först kollar på ögonen (om det gäller ett porträtt i alla fall) brukar jag i princip alltid sätta fokuspunkten på det närmaste ögat. Det går såklart att variera detta om man vill ha en viss effekt, men är fokus någon annanstans kan man lätt uppfatta bilden som konstig på något sätt, och det ville nog ingen som var inblandad i detta projekt.

Eftersom de flesta digitala systemkameror har ett antal fokuspunkter kan man enkelt byta till den som passar bäst. Är det ett ganska kort skärpedjup i bilden fungerar det inte riktigt att använda mittpunkten, låsa fokuseringen och sedan komponera om, eftersom en millimeter kan göra att bilden blir bra eller känns oskarp.

Det var nog allt jag hade att säga om denna fotografering, kolla gärna på alla bilderna till annonskampanjen här, och mer porträttfotografering jag har gjort.

Har du någon fråga eller kommentar? Dela gärna med dig.

Ett av mina verksamhetsområden som fotograf är författarporträtt för bokförlag, en väldigt rolig syssla kan jag meddela eftersom man får träffa personerna bakom böcker man kanske har läst, eller åtminstone har hört talats om. Och de är alltid väldigt trevliga, har inte mött på något undantag ännu.

Just i det här fallet är det extra trevligt eftersom författaren på bilden ovan, Ulf Nilsson, även är min svåger, och blir alltid bra på bild. Så egentligen är det lite fusk, men vem tackar nej till ett uppdrag där man både får ta bra bilder och ha en trevlig pratstund?

Ljussättning för författarporträtt

Klicka för fler inlägg med diagram över ljussättning

Clam shell för beauty eller författare

Jag brukar inte använda denna ljussättningsteknik ofta, men ibland blir det väldigt bra resultat av att köra på ljussättning för s k ”beauty”-porträtt även med de som inte är perfekt sminkade eller modeller.

Clam shell, som den kallas, går som namnet antyder ut på att man gör ett öppet snäckskal av huvudljuset och/eller reflexskärm. Man kan antingen ha en blixt ovan och en nedanför ansiktet, eller bara en ovan plus reflexskärm nedan. I det här porträttet använde jag en rund reflexskärm med silverfärgad yta, dels för att få en skarp reflektion i nederdelen av ögat och dels för att jag ville ha rätt mycket ljus underifrån som var skarpt och framhävde alla ansiktsdrag, rynkor och allt.

Reflexskärm på stativ eller i knäet

För enkelhetens skull monterade jag reflexskärmen på ett lågt stativ och vinklade upp det så reflektionen från huvudljuset föll där det skulle, man ser ganska tydligt med bara inställningsljuset från blixtarna vad som är rätt.

Det går såklart att be personen man fotograferar att hålla i reflexskärmen, men allt som distraherar eller känns lite onaturligt är ju bra att ta bort ur ekvationen vid porträtt. Eller så låter man ett bord fungera som reflexskärm, vissa cafeer envisas ju med att ha silverfärgade bord på sommaren av någon märklig anledning.

Istället för beautydish, en softbox

Många exempel på clamshell-tekniken använder en beautydish som huvudljus, mest för att den är väldigt bra för modeller med perfekt hy, och för det här porträttet hade det nog också blivit bra, men jag ville satsa på något mer åt det naturliga ljuset, så jag tog en större ljuskälla.

Så det blev som vanligt en 150 cm softbox Octa från Profoto, men placerade högt upp och vinklad nedåt eftersom modellen i det här fallet satt på en stol. Den var nog inte mycket mer än en meter bort från stolen, om man mäter från stolens bas till stativets bas, så sett ur modellens perspektiv var det en jättestor ljuskälla.

ND-filter för kort skärpedjup

Som alltid med Compact-blixtar från Profoto och när de används ganska nära modellen blir det väldigt mycket ljus. Och väldigt mycket ljus innebär ofta korta slutartider eller små bländaröppningar (stora bländartal). Eftersom min Nikon D700 inte kan synka på kortare tider än 1/200 sekund återstår bara bländaren som variabel jag kan ändra. För huvudljuset var redan på lägsta effekt.

Till detta porträtt använde jag ett ND8-filter som tar bort tre bländarsteg av ljus i kameran, det innebär samtidigt att det blir väldigt mörkt i sökaren och att autofokus kan få lite problem. Enda lösningen för det är att ha på modelljuset på blixten för fullt. Det blir lite skarpt ljus i fotostudion, men hellre det än att 90% av bilderna har skärpan på fel ställe.

Jag fick i alla fall mitt korta skärpedjup som jag ville ha, en bländare på 3.2 när man tar nära ansiktsporträtt med ett 85mm-objektiv blir så.

Mjukt kantljus bakifrån

Som du kanske har sett gillar jag kantljus bakifrån, jag tycker det alltid gör porträtt bättre och personen på porträtten snyggare eller mer intressanta som utseende. Ansiktsdragen definieras och huvudet blir mer tredimensionellt, vilket ofta är något bra vid porträttfotografering.

Kombinerar man diffuserat kantljus bakifrån med kort skärpeljup får man en skön flytande kontur som känns lite som när man fotograferar porträtt med ett stort fönster i bakgrunden. Skillnaden här är väl att bakgrunden fortfarande är grå (som bakgrundspappret var ursprungligen).

Alla blir snyggare med kort skärpedjup, så är det bara.

Ljuset bakifrån kom från två stycken Profoto Compact-blixtar, den ena i en mellanstor softbox där ljuset hade diffuserats/mjukats ut ytterligare av en reflexskärm med halvtransparent material, och den andra från en 30x 120 cm Strip Softbox där jag hade minskat på ljuset och ytan ännu mer genom att sätta på en stripmask vilket gör att ljuskällan är 7 cm bred. Allt för att få ljuset exakt där jag vill ha det.

En vacker dag ska jag köpa nya blixtar, troligtvis Profoto D1, som man kan ställa ner effekten på ännu mer och ställa in mer exakt. Men, tills dess får jag experimentera med ND-filter på kameran (aningens krångligt för fokuseringen som sagt) och ND-filter på blixtarna (enkelt på vissa reflektorer, krångligare på andra).

Samma uppställning på blixtarna användes även för porträttfotografering av en illustratör som Ulf arbetar tillsammans med, med det får bli en separat bloggpost tror jag, nu har det som vanligt blivit långt nog.

Skriv gärna en kommentar, det gör mig alltid glad.

Bland det roligaste med porträttfotografering, förutom att ta bra bilder, är att man får träffa på så många olika människor som gör så många olika saker. Och oftast ha tid att prata lite om vad de gör, för när man står där bakom kameran och de svettas bland blixtarna är det oftast just pratet som gör att det blir bra bilder till slut. För det mesta.

Den här gången var det en ståuppare som heter Erik Löfmarck som kom förbi för en porträttfotografering. Det jag glömde fråga dock var om man säger stand up komiker (låter konstigt och ser lite skumt ut utan bindestreck) eller ståupp, eller standup. Det verkar variera väldigt.

Den färdiga ljussättningen

Klicka för fler inlägg med diagram över ljussättning

Tre blixtar, två diffuseringsskärmar + en reflexskärm

Det här är alltså vad jag hade tänkt mig när jag tog den här bilden till höger, fast nu hade jag satt på alla blixtar och använde inte bara den stora softboxen till vänster.

Man kan se ganska tydligt hur mycket det gör med lite mer ljus på bakgrunden plus ett kantljus för att ge ansiktet lite mer karaktär och få ansiktsdragen att bli mer tydliga.

På den färdiga bilden har jag zoomat in lite mer på, men alla andra inställningar är samma på kameran.

Huvudljuset är som på den mindre, mörkare bilden en Profoto softbox 5′ Octa med en diameter på 150 cm. Den står en meter till vänster om modellen, sett från kameran, och själva blixten är ungefär i huvudhöjd.

Reflexskärm och kantljus

I den mörkare bilden där reflexskärmen var det enda som lättade upp skuggorna på en halvan av ansiktet är det fortfarande rätt mörkt där. Kantljuset som kommer snett bakifrån och följer benstrukturen i ansiktet så att alla anletsdrag blir tydligare. Det förstärks såklart av ett ansikte som är så pass tydligt, och en frisyr som inte blockerar allt ljus bakifrån.

Eftersom studion är så pass liten blir det samtidigt lite mer allmänljus av att flera blixtar är igång, så då lättas alla skuggor upp lite mer. På gott och ont såklart. Det går såklart att skärma av ljus mer med hjälp av lite olika skärmväggar eller svart material av något slag.

Den andra bakgrundsblixten stod bakom en halvtransparent mjölkvit skärm med diffuseringsmaterial, för att sprida ljuset lite mer på bakgrunden. Jag hade nog egentligen tänkt att det skulle vara en tydligare ljushet på hans ljusare halva av ansiktet, men så blev det inte. Det hjälpte dock att få ett hyfsat jämt ljus på bakgrunden, så man slapp sitta och trixa med det i efterhand i Photoshop.

Efterbehandling

När väl fotograferandet var klart valde Erik ut de bilder han ville använda och jag retuscherade dem så de blev så bra som jag hade tänkt. Framkallade i Nikon Capture NX2, men gjorde merparten denna gång i Photoshop. Mest handlar det om att få en bra textur i huden och jämna ut vissa saker så allt känns bra.

Vill du veta mer när Erik uppträder finns mer information på hans blogg.

Ett av de enklaste sätten att ljussätta med bara en blixt är att ställa den bredvid modellen som ska fotograferas. Bilden ovan är egentligen en testbild jag tog när jag höll på att göra de sista finjusteringarna innan vi satte igång med porträttfotograferingen på allvar.

Jag hade innan fotograferingen ställt in ljuset och tagit lite testbilder på mig själv (som jag börjar bli rejält trött på) och gick sedan på lunch. Sen kom Erik som när han inte fotograferas håller på med stand-up comedy, och vi började prata om hur han ville ha det och allt det där.

Så jag satte troligtvis bara på en blixt och började sen ta några testbilder för att se hur ljuset fungerade på honom. Själv har jag inte så mycket hår, så det brukar alltid vara smart att finjustera lite när det kommer folk med frisyrer. Plus att alla blir olika, beroende på hudtyp och annat. För att inte tala om hur olika klädsel påverkar känslan i bilden.

Ljussättningsdiagram: en blixt + reflexskärm

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

En stor ljuskälla på ena sidan

Egentligen behöver det uppenbarligen inte vara mer komplicerat än så. Den färdiga bilden som jag hade tänkt den blev till slut en som använde sig av tre olika blixtar, men den här gillar jag också. Speciellt som just den här uppställningen är väldigt flexibel, vilket många andra inte är.

Just porträttfotografering i fotostudio kan annars vara lite krångligt om man ska fotografera ett större antal människor. Vissa är långa, korta, tjocka, har hår eller inte. Osv. Den här typen av ljus kan man nog mer likna vid att ställa upp någon vid ett stort fönster, vilket ofta blir bra.

Blixten stod på ett stativ och själva ljusmodifieraren i det här fallet var min gamla Profoto softbox Octa, en åttkantig softbox med en diameter på 150 cm. Höjden på blixten var ungefär 1,8 meter, så det är lite över ögonhöjd på modellen på bild (kan man se lite på reflexerna i ögonen).

…och en stor reflexskärm på andra sidan

Eftersom bakgrunden var någon slags mellangrå kulör (egentligen vitt bakgrundspapper på rulle, men eftersom den var en bit bort blev den inte ljusare än så) hade det varit synd om Erik skulle smält ihop med den på skuggsidan.

Så jag tog en stor vit två meter hög kartongskiva jag brukar använda till det mesta när det gäller att reflektera eller avgränsa ljus och placerade den på motsatta sidan från softboxen. Det går såklart att använda det mesta som är vitt och reflekterar ljus som reflexskärm, men den här verkade mest praktiskt idag.

Det räckte för att det inte skulle bli kolsvart i skuggorna på den svarta skjortan och så gav det även lite ljus åt skuggsidan av ansiktet. För en skarpare effekt kunde jag nog ha använt en silverfärgad reflexskärm, men då blir det genast ett annan typ av porträtt. Plus att jag som sagt inte hade tänkt att det här var så det skulle vara, det var ju två andra blixtar som skulle varit igång. Sen kan man alltid flytta reflexskärmen närmare eller längre ifrån modellen för att på så sätt styra hur starkt ljuset som reflekteras blir i bild.

Enkel men flexibel ljussättning

Men men, intressant att kanske gå tillbaka till det enklaste enkla ibland. Och det här är nog i den kategorin. Huvudsaken är att man har en stor ljuskälla, annars blir det inte lika förlåtande och flexibelt. Nu skulle modellen kunna vara 20 centimeter kortare eller längre, och det hade ändå blivit ungefär likadant resultat.

Bakgrunden fixade jag aningens i efterhand med Photoshop (jämnade ut lite ljusmässigt), men på det stora hela är bilden bara öppnad i Nikon Capture NX2 och sparad som JPEG.

Ett ljus – flera varianter

Det smarta med det här ljuset, kom jag på (men provade aldrig) är att om man flyttar modell + ljus närmare bakgrunden får man en ljus bakgrund, och vice versa. Sen kan man experimentera med att ha olika mycket upplättningsljus från reflexskärmen (eller prova en silverfärgad) för att se hur det blir.

Flaggar man av ljuset lite från softboxen kan man rätt enkelt skapa en tonad bakgrund som går från ljusare till mörkare, om man vill det.

Den stora poängen med att ha ljuset rakt från sidan är att man inte behöver tänka lika mycket på att ljuset ska komma snett uppifrån i en viss vinkel (samma höjd och vinkel passar inte alla). Här är det rätt rakt på sak, och jag tycker nog det är ett rätt bra ljus då det visar upp hur någon ser ut med lagom mycket ansiktsdrag och rynkor. Flyttar man däremot modellen ”för” långt fram jämfört med ljuskällan kommer det att göra att det inte kommer något direktljus i ögat på skuggsidan av ansiktet, och då blir det genast något annat. Och kanske inte lika användbart. Om man inte fotograferar åt musiker som vill ha det så dvs.

Ska nog vid tillfälle prova vad man kan göra med den här ljussättningen, men kanske försöka att ta mer än bara en bild så jag har lite att jämföra med.

Får återkomma med exempel när jag har dem.

Ovan är en testbild jag tog när jag provade en ljussättning som använder sig av fyra st Profoto-blixtar (3 st Compact och en AcuteB 600R) med olika ljusmodifierare, eller Light Shaping Tools som Profoto kallar dem.

Ljussättningen användes sedan för att porträttera ett konsultbolag och deras anställda till deras konsultprofiler, men man vill ju gärna vara nöjd med ljuset innan man sätter igång. Så jag lånade en kille som jag delar lokal med som fick agera fotomodell (och gjorde det väldigt bra tycker jag).

Klicka här för fler inlägg med ljussättningsdiagram

Huvudljus

Som det oftast blir när man har hittat ett ljus som fungerar och blir bra på en massa olika ansiktstyper och utseenden är det lätt att man kör på det som funkar. I detta fall är den huvudsakliga ljuskällan en Profoto Octa 150 cm, det går såklart att göra detta med andra typer av softboxar, men den är den största jag har och ger alltid bra resultat, tycker jag nog. Placeringen var knappt en meter ifrån modellen, och riktningen en bit framför ansiktet på mitten.

Fyllnadsljus/upplättningsljus

I många fall använder jag en reflexskärm på andra sidan ljuskällan för att lätta upp skuggorna, men nu ville jag inte bara ha lite reflekterat ljus utan även kunna styra det så att ansiktsdragen fick ett lite mer tydligt ljus. Så det fick bli en blixt som placerades ganska lågt på en litet golvstativ och ett mjölkvitt paraply som ljuset gick genom. Denna studioblixt var en nyinköpt AcuteB 600R som till skillnad från Profotos Compact-blixtar kan ställas ner på betydligt lägre effekt. Då slipper man försöka få ner ljusstyrkan med hjälp av ND-filter eller andra åtgärder.

Kantljus bakifrån

För att inte fotomodellen (eller vad man ska kalla honom) ska flyta ihop med bakgrunden, som var en rulle vitt bakgrundspapper och inte belyst med annat än av ströljus från huvudljuset och upplättningsljuset, satte jag två blixtar på vardera sida bakom honom. Riktade framåt ungefär mot kanterna på hans huvud en bit uppifrån. Den ena blixten med en beautydish + raster och den andra i en avlång softbox. Anledningen till detta var för att få ett lite skarpare kantljus på hans kinder på ena sidan, men bara lätta upp lite på andra sidan utan att ”förstöra” den form ljuset gav och den skuggan som fanns där.

Tre eller fyra blixtar

Just den blixten som lyser upp en lite del av hans vänstra kind och ger ett blänk i pannan vid hårfästet kunde man skippa eller använda till annat, egentligen. Vill man åt den effekten är den relativt lätt att göra med lite retusch. Fast har modellen hår blir det genast lite annorlunda. Då kan det vara bra att inte låta håret bara bli en stor skugga på den sidan.

Och, som de säger; en blixt – ett problem, flera blixtar – flera problem. Så är det verkligen. Att få till en bra ljussättning med en blixt och en reflexskärm är relativt enkelt. Det är inte så många faktorer som spelar in. Lägger man till en ljuskälla blir det genast mer komplicerat, och fyra stycken är många faktorer som gör sitt till. Ändra lite här eller där så blir bilden genast väldigt annorlunda.

Men, alltid kul att pröva.

Studioblixtar eller kamerablixtar

Det här skulle nog gå att göra med ungefär samma resultat om man istället använde kamerablixtar t ex Speedlights. Eftersom den stora ljuskällan var en liten bit bort från ansiktet kunde den nog ersättas med en lite mindre som man placerar närmare. Det upplevda ljuset och reflektionerna i ögonen skulle bli hyfsat lika.

Det intressanta med en ljussättning som denna (eller de flesta ljussättningar) är hur olika det ändå blir beroende på hur personen/personerna man fotograferar ser ut. Frisyr (eller inte frisyr), benstruktur, hudtyp osv, allt spelar såklart roll och gör att man upplever bilderna som lite olika.

Så om det kan kännas tråkigt med en så stor ljuskälla som huvudljus ibland är det oftast nödvändigt vid fotografering av ett stort antal människor. Lite klurigare ljussättningar kan bli fantastiska på en person, men inte bli bra alls på andra. Och så vill man ju inte ha det.

Återkommer med exempel från det riktiga uppdraget senare.