Som jag sagt tidigare arbetar jag inte med barnfotografering i min verksamhet som fotograf (har ni tips på barnfotografer, klicka här) men som förälder med en kamera och en mindre fotostudio blir det lätt att man utnyttjar en utmärkt modell när man ändå har honom i närheten. Ibland.
Bilden ovan är tagen i samband med en fotografering vi gjorde i studion för att ordna med årets julkort tillsammans med kusiner m.fl. Den slutliga bilden var något mer samlad på ett ställe, men för att inte krångla till det för mycket satsade jag på en ljussättning som var ganska enkel och förlåtande eftersom det är rätt svårt att säga åt en ettåring som lärt sig gå att sitta still och le fint. Bättre att låta honom göra det han gillar mest, gå och springa.
Klicka på ljussättningsdiagrammet för liknande inlägg
Det går såklart att sätta ljuset för barnfotografering på tusentals olika sätt, men det här blev rätt lättjobbat tycker jag. Det krävdes t ex inte att modellen höll sig på ett speciellt ställe där ljuset var bäst, men det blev ändå inte helt utslätat och platt.
Huvudljuset som kommer från en Profoto Compact-blixt som har en beautydish monterad och sitter på ca 2,5 meters höjd. Utan raster på blixten sprider det sig ganska jämt över den vita bakgrunden men ger ändå lite kontraster eftersom vinkeln är rätt hård, då ljuset kommer högt uppifrån.
För att få lite extra blänk satte jag ett separationsljus/kantljus snett bakifrån på ungefär samma höjd. Samma sorts blixt men med en reflektor som ger ett skarpare och mer kontrastrikt ljus, en Profoto Magnum-reflektor.
Utan den hade det inte varit blänk i håret och inte heller den långa skugga som faller framför modellen. Jag funderade ett tag på att förstärka den i efterhand, men lät den vara rätt ljus till slut.
Bilden är relativt obehandlad men lite tid lade jag på att jämna ut bakgrunden då den inte var helt jämt ljusgrå. Pappersbakgrunden är egentligen helt vit, men jag gillar det bättre om man inte behöver få en känsla av att modellen skulle varit frilagd.
Fördelen med att använda en vit pappersbakgrund utrullad så mycket att den även täcker golvet är att man automatiskt får en reflexskärm som lättar upp skuggorna som annars skulle vara rätt kompakta och mörka med ljuset från hög höjd/vinkel, relativt sett till modellens höjd. Sen blir effekten av detta såklart större för att modellen är så nära marken/det vita pappret. För en vuxen blir det nog inte lika stor effekt.
Fotograferad med en Nikon D700 och ett 24-70-objektiv. Efterbehandlad i Nikon Capture NX2 och Photoshop.
Och hans tår var ungefär så röda som de är på bilden, av allt spring.
