≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Kantljus

Porträttfoto, halvkropp av herre i kostym. Fotograf Stefan Tell

Man måste verkligen inte le på bild för att det ska bli ett bra porträtt, vilket jag tycker att denna bild visar med all önskvärd tydlighet.

En enkel ljussättning med en blixt framifrån och en blixt bakifrån, en herre i kostym. Plus en blixt på bakgrunden för att skapa en liten toning mot det mörka (och se till att mannen och kostymen inte smälter in i bakgrunden).

Läs mer om ljussättning och konvertering till svartvitt…

1 comment
Porträttfotografering mot vit bakgrund i fotostudio. Ljussättning för halvkroppsporträtt med två blixtar, en beauty dish och ett kantljus. Fotograf Stefan Tell

Ibland är det enklaste också det bästa, både när det gäller porträttfotografering och ljussättning. Kanske blir tjatigt till slut, men bästa sättet att lära sig något är att göra det tillräckligt många gånger tills det sitter. I ryggmärgen. Inte alltid lockas av att göra något helt nytt (även om det såklart är bra om man vill lära sig något nytt).

Den mest flexibla ljussättningen

Jag fotograferar rätt mycket porträtt till företag, allt från personalfotografering till styrelseporträtt och bilder till reportage och reklam. Det finns nog ett ansikte med i säkert 90% av de bilder jag tar. Eftersom alla ansikten är olika, alla har olika hudtyper, alla har olika frisyrer osv osv, så finns det en poäng med att hitta en ljussättning som fungerar med minsta gemensamma nämnare. Den blir nästan automatiskt den bästa och mest flexibla.

Mer exempel och ljussättningsdiagram längre ner på sidan

[continue reading…]

8 comments
Studioporträtt, porträttfotografering av ståupparen Erik Löfmarck i fotostudio

Bland det roligaste med porträttfotografering, förutom att ta bra bilder, är att man får träffa på så många olika människor som gör så många olika saker. Och oftast ha tid att prata lite om vad de gör, för när man står där bakom kameran och de svettas bland blixtarna är det oftast just pratet som gör att det blir bra bilder till slut. För det mesta.

Den här gången var det en ståuppare som heter Erik Löfmarck som kom förbi för en porträttfotografering. Det jag glömde fråga dock var om man säger stand up komiker (låter konstigt och ser lite skumt ut utan bindestreck) eller ståupp, eller standup. Det verkar variera väldigt.

Den färdiga ljussättningen

Ljussättningsdiagram för porträttfotografering i fotostudio med tre stycken blixtar mot grå bakgrund

Klicka för fler inlägg med diagram över ljussättning

Tre blixtar, två diffuseringsskärmar + en reflexskärm

Det här är alltså vad jag hade tänkt mig när jag tog den här bilden till höger, fast nu hade jag satt på alla blixtar och använde inte bara den stora softboxen till vänster.

Man kan se ganska tydligt hur mycket det gör med lite mer ljus på bakgrunden plus ett kantljus för att ge ansiktet lite mer karaktär och få ansiktsdragen att bli mer tydliga.

På den färdiga bilden har jag zoomat in lite mer på, men alla andra inställningar är samma på kameran.

Huvudljuset är som på den mindre, mörkare bilden en Profoto softbox 5′ Octa med en diameter på 150 cm. Den står en meter till vänster om modellen, sett från kameran, och själva blixten är ungefär i huvudhöjd.

Reflexskärm och kantljus

I den mörkare bilden där reflexskärmen var det enda som lättade upp skuggorna på en halvan av ansiktet är det fortfarande rätt mörkt där. Kantljuset som kommer snett bakifrån och följer benstrukturen i ansiktet så att alla anletsdrag blir tydligare. Det förstärks såklart av ett ansikte som är så pass tydligt, och en frisyr som inte blockerar allt ljus bakifrån.

Eftersom studion är så pass liten blir det samtidigt lite mer allmänljus av att flera blixtar är igång, så då lättas alla skuggor upp lite mer. På gott och ont såklart. Det går såklart att skärma av ljus mer med hjälp av lite olika skärmväggar eller svart material av något slag.

Den andra bakgrundsblixten stod bakom en halvtransparent mjölkvit skärm med diffuseringsmaterial, för att sprida ljuset lite mer på bakgrunden. Jag hade nog egentligen tänkt att det skulle vara en tydligare ljushet på hans ljusare halva av ansiktet, men så blev det inte. Det hjälpte dock att få ett hyfsat jämt ljus på bakgrunden, så man slapp sitta och trixa med det i efterhand i Photoshop.

Efterbehandling

När väl fotograferandet var klart valde Erik ut de bilder han ville använda och jag retuscherade dem så de blev så bra som jag hade tänkt. Framkallade i Nikon Capture NX2, men gjorde merparten denna gång i Photoshop. Mest handlar det om att få en bra textur i huden och jämna ut vissa saker så allt känns bra.

Vill du veta mer när Erik uppträder finns mer information på hans blogg.

6 comments

Porträttfotografering i fotostudio

Studioporträtt av olika företags personal är något jag gör rätt mycket av. Det brukar vara roliga uppdrag där man får coacha folk som kanske inte står i blixtljuset så ofta för att få dem att slappna av och bli fantastiska på bild. Det är i alla fall min målsättning, för även hur mycket man kan göra i Photoshop i efterbehandlingen så är det alltid roligast om det blir bra från början.

Ju mer jag håller på med porträttfotografering desto mer inser jag att huvudsaken är att personen som ska vara med på bild kommer känna sig nöjd med så som de ser ut på bilden. Och oftast handlar det inte om att det ska vara ett stort leende, bara de inte ser arga ut blir det bra. För det sitter rätt mycket i blicken, är den bra så blir resten oftast bra. Kan man få till något i mungiporna skadar det inte, men det behöver inte vara så mycket mer.

Bilden ovan föreställer Henrik som är nyanställd på ACAD som håller på med akustik och sånt. Jag har tidigare fotograferat deras personal och nu kom det några fler så de ville att de nya bilderna skulle se likadana ut som de jag tidigare hade tagit. Och då är det bra att ha fört några slags anteckningar om hur blixtarna stod och kunna använda sig av lager från de tidigare Photoshop-filerna så att retuschen blir densamma.

Fotograferades i min fotostudio med enklast möjliga ljussättning (nästan). Vit bakgrund, en blixt som kantljus på vänstra kinden (sett härifrån) i en avlång softbox med raster och en till höger om kameran i en stor 150 cm Octabox från Profoto för att lysa upp ansiktet och ge lite ljus på bakgrunden.

Även om ljuset blev bra så är det blicken som lyfter bilden, tycker jag.

2 comments