Nu börjar det bli lite mer naturligt ljus ute, och man kan börja smyga in solljus i bilderna utan att det krävs så mycket utrustning för det. Senaste gången var när jag fotograferade personalporträtt för Refero, ett företag som är specialister på att finna kapitalläckage (vilket inte är samma sak som alla pengar man lägger på fika har jag förstått).
Uppdraget var lite blandat, jag hade med mig studioblixtar och annan studioutrustning för att dels kunna ta porträttbilder av de som arbetar på företaget, och dels fotografera lite miljöbilder från deras fina kontorsmiljö i några slags iscensatta miljöbilder där de anställda fick agera modeller och leka möte m.m.
Mitt i allt undrade de om jag samtidigt kunde ta några pressbilder av en kille som skulle användas till en tidningsartikel, och då kanske porträtt mot vit bakgrund kan kännas lite trist, så vi tog bort den och fick bilden ovan.
Läs hela inlägget här…
Här är en till porträttbild från min första TFP-fotografering, denna gång med alla blixtar på till skillnad från testbilden jag visade upp tidigare (utan kantljus). Totalt är det fyra blixtar, i princip en från varje håll, som används.
Själva idén med Time For Print är ju rätt skön, alla jobbar tillsammans för sig själva och det egna varumärket/marknadsföringen. Så är det ju inte direkt lika uttalat på kundfotograferingar, även om alla där också vill göra sitt bästa.
Det blev i alla fall en ljussättning som baserades på en beautydish.
Ljussättning med beautydish, diagram m.m.
Peter Barlach gör en massa olika saker, förutom att bli bra på bild, t ex så skriver han tv-manus, uppträder, sjunger och annat. Och så skriver han böcker, vilket förde honom till min fotostudio för några år sedan när det skulle fotograferas författarporträtt till bokförlaget Bonnier Carlsen.
Nu var det dags igen, och är det något jag verkligen gillar så är det att få fotografera personer jag har fotograferat tidigare en gång till. Även om det var ett par år sedan sist hade jag ändå en väldigt klar bild av hur jag skulle vilja förbättra den bild jag tog tidigare (om jag varit lite bättre på att fotografera då). En andra chans så att säga.
Diagram, lite bakom kulisserna m.m.
Man måste verkligen inte le på bild för att det ska bli ett bra porträtt, vilket jag tycker att denna bild visar med all önskvärd tydlighet.
En enkel ljussättning med en blixt framifrån och en blixt bakifrån, en herre i kostym. Plus en blixt på bakgrunden för att skapa en liten toning mot det mörka (och se till att mannen och kostymen inte smälter in i bakgrunden).
Läs mer om ljussättning och konvertering till svartvitt…
Ibland är det enklaste också det bästa, både när det gäller porträttfotografering och ljussättning. Kanske blir tjatigt till slut, men bästa sättet att lära sig något är att göra det tillräckligt många gånger tills det sitter. I ryggmärgen. Inte alltid lockas av att göra något helt nytt (även om det såklart är bra om man vill lära sig något nytt).
Den mest flexibla ljussättningen
Jag fotograferar rätt mycket porträtt till företag, allt från personalfotografering till styrelseporträtt och bilder till reportage och reklam. Det finns nog ett ansikte med i säkert 90% av de bilder jag tar. Eftersom alla ansikten är olika, alla har olika hudtyper, alla har olika frisyrer osv osv, så finns det en poäng med att hitta en ljussättning som fungerar med minsta gemensamma nämnare. Den blir nästan automatiskt den bästa och mest flexibla.
Mer exempel och ljussättningsdiagram längre ner på sidan
Läs hela inlägget här…
