Ovan är en testbild jag tog när jag provade en ljussättning som använder sig av fyra st Profoto-blixtar (3 st Compact och en AcuteB 600R) med olika ljusmodifierare, eller Light Shaping Tools som Profoto kallar dem.
Ljussättningen användes sedan för att porträttera ett konsultbolag och deras anställda till deras konsultprofiler, men man vill ju gärna vara nöjd med ljuset innan man sätter igång. Så jag lånade en kille som jag delar lokal med som fick agera fotomodell (och gjorde det väldigt bra tycker jag).
Klicka här för fler inlägg med ljussättningsdiagram
Huvudljus
Som det oftast blir när man har hittat ett ljus som fungerar och blir bra på en massa olika ansiktstyper och utseenden är det lätt att man kör på det som funkar. I detta fall är den huvudsakliga ljuskällan en Profoto Octa 150 cm, det går såklart att göra detta med andra typer av softboxar, men den är den största jag har och ger alltid bra resultat, tycker jag nog. Placeringen var knappt en meter ifrån modellen, och riktningen en bit framför ansiktet på mitten.
Fyllnadsljus/upplättningsljus
I många fall använder jag en reflexskärm på andra sidan ljuskällan för att lätta upp skuggorna, men nu ville jag inte bara ha lite reflekterat ljus utan även kunna styra det så att ansiktsdragen fick ett lite mer tydligt ljus. Så det fick bli en blixt som placerades ganska lågt på en litet golvstativ och ett mjölkvitt paraply som ljuset gick genom. Denna studioblixt var en nyinköpt AcuteB 600R som till skillnad från Profotos Compact-blixtar kan ställas ner på betydligt lägre effekt. Då slipper man försöka få ner ljusstyrkan med hjälp av ND-filter eller andra åtgärder.
Kantljus bakifrån
För att inte fotomodellen (eller vad man ska kalla honom) ska flyta ihop med bakgrunden, som var en rulle vitt bakgrundspapper och inte belyst med annat än av ströljus från huvudljuset och upplättningsljuset, satte jag två blixtar på vardera sida bakom honom. Riktade framåt ungefär mot kanterna på hans huvud en bit uppifrån. Den ena blixten med en beautydish + raster och den andra i en avlång softbox. Anledningen till detta var för att få ett lite skarpare kantljus på hans kinder på ena sidan, men bara lätta upp lite på andra sidan utan att ”förstöra” den form ljuset gav och den skuggan som fanns där.
Tre eller fyra blixtar
Just den blixten som lyser upp en lite del av hans vänstra kind och ger ett blänk i pannan vid hårfästet kunde man skippa eller använda till annat, egentligen. Vill man åt den effekten är den relativt lätt att göra med lite retusch. Fast har modellen hår blir det genast lite annorlunda. Då kan det vara bra att inte låta håret bara bli en stor skugga på den sidan.
Och, som de säger; en blixt – ett problem, flera blixtar – flera problem. Så är det verkligen. Att få till en bra ljussättning med en blixt och en reflexskärm är relativt enkelt. Det är inte så många faktorer som spelar in. Lägger man till en ljuskälla blir det genast mer komplicerat, och fyra stycken är många faktorer som gör sitt till. Ändra lite här eller där så blir bilden genast väldigt annorlunda.
Men, alltid kul att pröva.
Studioblixtar eller kamerablixtar
Det här skulle nog gå att göra med ungefär samma resultat om man istället använde kamerablixtar t ex Speedlights. Eftersom den stora ljuskällan var en liten bit bort från ansiktet kunde den nog ersättas med en lite mindre som man placerar närmare. Det upplevda ljuset och reflektionerna i ögonen skulle bli hyfsat lika.
Det intressanta med en ljussättning som denna (eller de flesta ljussättningar) är hur olika det ändå blir beroende på hur personen/personerna man fotograferar ser ut. Frisyr (eller inte frisyr), benstruktur, hudtyp osv, allt spelar såklart roll och gör att man upplever bilderna som lite olika.
Så om det kan kännas tråkigt med en så stor ljuskälla som huvudljus ibland är det oftast nödvändigt vid fotografering av ett stort antal människor. Lite klurigare ljussättningar kan bli fantastiska på en person, men inte bli bra alls på andra. Och så vill man ju inte ha det.
Återkommer med exempel från det riktiga uppdraget senare.
Som jag sagt tidigare arbetar jag inte med barnfotografering i min verksamhet som fotograf (har ni tips på barnfotografer, klicka här) men som förälder med en kamera och en mindre fotostudio blir det lätt att man utnyttjar en utmärkt modell när man ändå har honom i närheten. Ibland.
Bilden ovan är tagen i samband med en fotografering vi gjorde i studion för att ordna med årets julkort tillsammans med kusiner m.fl. Den slutliga bilden var något mer samlad på ett ställe, men för att inte krångla till det för mycket satsade jag på en ljussättning som var ganska enkel och förlåtande eftersom det är rätt svårt att säga åt en ettåring som lärt sig gå att sitta still och le fint. Bättre att låta honom göra det han gillar mest, gå och springa.
Klicka på ljussättningsdiagrammet för liknande inlägg
Det går såklart att sätta ljuset för barnfotografering på tusentals olika sätt, men det här blev rätt lättjobbat tycker jag. Det krävdes t ex inte att modellen höll sig på ett speciellt ställe där ljuset var bäst, men det blev ändå inte helt utslätat och platt.
Huvudljuset som kommer från en Profoto Compact-blixt som har en beautydish monterad och sitter på ca 2,5 meters höjd. Utan raster på blixten sprider det sig ganska jämt över den vita bakgrunden men ger ändå lite kontraster eftersom vinkeln är rätt hård, då ljuset kommer högt uppifrån.
För att få lite extra blänk satte jag ett separationsljus/kantljus snett bakifrån på ungefär samma höjd. Samma sorts blixt men med en reflektor som ger ett skarpare och mer kontrastrikt ljus, en Profoto Magnum-reflektor.
Utan den hade det inte varit blänk i håret och inte heller den långa skugga som faller framför modellen. Jag funderade ett tag på att förstärka den i efterhand, men lät den vara rätt ljus till slut.
Bilden är relativt obehandlad men lite tid lade jag på att jämna ut bakgrunden då den inte var helt jämt ljusgrå. Pappersbakgrunden är egentligen helt vit, men jag gillar det bättre om man inte behöver få en känsla av att modellen skulle varit frilagd.
Fördelen med att använda en vit pappersbakgrund utrullad så mycket att den även täcker golvet är att man automatiskt får en reflexskärm som lättar upp skuggorna som annars skulle vara rätt kompakta och mörka med ljuset från hög höjd/vinkel, relativt sett till modellens höjd. Sen blir effekten av detta såklart större för att modellen är så nära marken/det vita pappret. För en vuxen blir det nog inte lika stor effekt.
Fotograferad med en Nikon D700 och ett 24-70-objektiv. Efterbehandlad i Nikon Capture NX2 och Photoshop.
Och hans tår var ungefär så röda som de är på bilden, av allt spring.
Bra barnfotografer, var hittar man dem?
Jag får rätt ofta frågor via mail eller telefon om jag fotograferar barn, vilket kanske inte är helt konstigt eftersom jag har gjort det lite då och då de senaste åren. Grejen är bara att det enbart har varit för kompisar eller som ovan/nedan, mitt eget barn.
Det fåniga är att när jag tackar nej och de frågar om jag har några tips på bra barnfotografer i Stockholm så har jag inget bra svar. Visst, jag har väl råkat kolla på någon fotografs hemsida som har haft bra barnbilder, men det är tyvärr inget jag har skrivit upp.
Nu efter att ha blivit rekommenderad av andra så tänkte jag bättra mig och återgälda den tjänsten genom att försöka samla ihop en lista på bra barnfotografer som jag kan rekommendera. Den enda jag kan komma på på rak arm är den som har fotoateljé precis vid Odenplan och jag går förbi rätt ofta, men mer än så kan jag inga.
Själv har jag inga planer på att utöka min verksamhet i den riktningen, det skulle bli för splittrat (ännu mer splittrat?) att kombinera med allt jag redan gör idag.
Så, har ni tips på fotografer i Stockholm som fotograferar barn bra får ni gärna skriva en kommentar (ni får såklart själva vara med på listan om ni sysslar med sånt). Det kan vara allt från fotograferar i hemmamiljö till de som har en bra studio anpassad för barnfotografering.
Visst, många letar säkert på Familjeliv och liknande ställen, men för de som inte gör det och råkar ringa mig kan det vara bra att kunna ge dem några tips.
Så, tipsa på. Tack.
Hårt ljus från en Profoto Softlight Reflector (beautydish)
Den här bilden är tagen på våren 2008 med min gamla Nikon D2X och samma gamla Nikkor AF 85 mm/1.4 som jag använder till de flesta ansiktsporträtt och halvkroppsporträtt. Hittade den när jag bläddrade igenom mina bilder på Flickr för att se hur jag hade ljussatt bilder tidigare.
Skillnaden mot när objektivet sitter på min nuvarande D700 som är fullformat är såklart att det blir uppemot ett 130 mm-objektiv vilket påverkar känslan i bilden, fast det jag skulle komma till med detta var inte teknisk information om objektiv med eller utan brännviddsförlängning utan hur skönt det kan vara med en väldigt enkel ljussättning.
Klicka på diagrammet för fler liknande inlägg om ljussättning
Enkel ljussättning fungerar alltid
Även fast jag har tagit massvis med porträtt av både barn och vuxna sedan de här bilderna togs, och i många fall krånglat till det med två-tre blixtar, reflexskärmar, friläggning mot fejkad bakgrund, färgfilter och annat, så håller de fortfarande. Kanske just för att de är så enkla.
Visst, jag hade kunnat jämna ut bakgrunden för att få bort skuggorna som hamnade där för att modellerna stod rätt nära pappersbakgrunden, men det kändes rätt att lämna dem där. Bilderna är knappt retuscherade, bara konverterade till svartvitt i Lightroom och lite skärpa/kontrast/kurvor.
En beauty dish hade nog räckt
Bilderna på Katarina och hennes son är egentligen bara ljussatta med en Profoto Compact i en Softlight reflector (beauty dish), sen är jag faktiskt lite osäker på om jag verkligen använde raster på den eller inte, även fast det står så i diagrammet? Vid bakgrunden står en andra blixt med en softbox för att skapa något slags kantljus, men det märks nog inte så mycket så som de är klädda. Kanske mest belyser bakgrunden.
Hursomhelst, det hade nog räckt rätt bra med bara en blixt. Ljuset är så pass enkelt att det fungerar för rätt mycket, och istället för att krångla med kantljus och upplättning här och där (som ofta kräver att modellerna håller sig inom ett rätt litet område för att inte ”kliva utanför ljuset”) så blir det här mer flexibelt.
Ljussättningen fungerar förvånansvärt bra på små barn, trots att deras hy ofta är svårare att ljussätta om det är en vuxen med på samma bild.
Fokus på det viktiga
Har man ett så enkelt och hårt ljus blir det inte så mycket detaljer utan mer grova drag, och det har sin poäng ibland. Lite roligare på något sätt, inte lika perfekt och detaljerat, utan mer grova kontraster. Lite ögon, en skugga under näsa och en mun, inget mer. Sen underlättar det såklart att bilderna är i svartvitt, hade de varit i färg skulle det nog inte bli samma enkla effekt.
Jag tror att jag ska försöka gå tillbaka till den här stilen lite mer framöver, speciellt när man använder blixt utomhus. Kanske just komplettera med ett kantljus för att få personen man fotograferar att inte smälta in helt i bakgrunden, men det går ju även att lösa med hjälp av ljusa partier i bakgrunden, eller lite motljus.
Ibland när man känner att man krånglar till det i onödan kan det vara smart att kolla på gamla bilder för att se hur man löste saker utan att ha så värst mycket utrustning. Plus att det är kul att se att man utvecklas, men utan att de gamla bilderna behöver vara dåliga för det. Även om de ibland är det.
Så, slutrotat i arkiven för denna gång. Nästa sak jag skriver om ska vara från något nytt.
Har du frågor eller kommentarer, hör gärna av dig.
Barnfotografering är som sagt inget jag gör i min verksamhet, men när man ändå har en fotostudio och ens vänner börjar yngla av sig i rask takt vore det nästan konstigt om det inte blev ett par sessioner med mammor och barn (främst, ibland är papporna med också såklart).
Senast var det Helena som driver den populära bildbloggen / fotobloggen Fototriss som kom med hennes dotter för att få lite klassiska barnporträtt.
När vi ändå höll på fotograferade vi en annan kompis (nedan) och tog lite bilder på min son och hans mamma.
Det svåraste med barnfotografering är att fånga dem när de är vakna, åtminstone de två tjejerna här på bild sover ju rätt mycket eftersom de bara är några månader gamla. Annars får man mest tjoa och vinka för att de ska kolla åt rätt håll, några iögonfallande leksaker är ju såklart smart att ha på plats, men så fort en blixt går av tappar de oftast fokus och kollar rätt mot ljuset. Fast det kan ju bli bra det med.
Alla bilder är tagna i min fotostudio med pappersbakgrund, i de mörkare bilderna är det en grå pappersbakgrund men den blå bakgrunden är egentligen vit, men ljussatt med en blixt som har ett färgfilter framför sig för att bli blå.
Huvudljuset kommer från en Profoto-blixt (Compact 600R) i en softbox Octa 150 cm ganska nära modellerna (enbart innersta diffusionsskärmen på), och en annan kompaktblixt satt uppe på ett stativ och riktad mot deras bakhuvud för att ge lite hårljus. En reflexskärm stod på skuggsidan för att lätta upp skuggorna lite.
Som vanligt var det en Nikon D700 med ett 85 mm/1.4 som användes. Huvudblixten utlöstes med en Pocket Wizard som kommunicerade med blixtens inbyggda radiomottagare.
Pappersbakgrunderna är som sagt på rulle och sitter på en bakgrundsupphängning från Manfrotto som har plats för tre olika bakgrundsrullar samtidigt, även om jag bara använder två av dem i dagsläget (lite för lågt i tak för att ha alla tre). Det är en väldigt smidig lösning som gör att man snabbt kan ta lite olika bilder med olika bakgrund utan att behöva bygga om hela fotostudion, så det rekommenderas om ni ändå ska köpa någon lösning för pappersbakgrunder.
Nästa gång ska jag försöka mig på något aningens mer spännande, fast då kanske barnen ska vara lite större så man kan få med dem som modeller lite mer, nu är de rätt dåliga på att ta instruktioner.
Har du några idéer på hur jag skulle kunna göra till nästa barnplåtning? Alla förslag uppskattas.
