Nu är äntligen bygget av en rundfond (eng. ”cyclorama” eller ”cyc”) i vår lilla fotostudio klart. Har inte hunnit använda den så mycket än till helkroppsbilder hittills, men bara att ha en helt vit och slät vägg eller fond som bakgrund känns otroligt användbart. Vill man komplettera med en pappersbakgrund i någon kulör är det ju bara att hänga den framför.
Vi byggde inte rundfonden själva utan anlitade snickare och målare som gjorde det åt oss, det hade säkert inte varit omöjligt att konstruera och bygga en själv, men vi hade bara inte tid. Sen finns det en poäng att anlita proffs, på samma sätt man tycker att företag ska anlita fotografer och inte göra allt själva.
Så byggdes vår rundfond, steg för steg i bilder…
Jag är ingen bröllopsfotograf, även om det ibland har hänt att kompisar har frågat om jag vill fotografera på deras bröllop, och jag har sagt ja.
Det är ju en ära att bli tillfrågad, och även om de oftast säger att de mest vill ha några bilder från ceremonin och kanske något porträtt slutar det med att man sitter där med en miljon bilder och har dokumenterat precis varenda minsta detalj. Men, då behöver man inte fundera på vad man ska ge i present. Plus att det i min mening är ett väldigt roligt sätt att uppleva ett bröllop på.
I somras fotograferade jag på ett bröllop i Vasakyrkan vid Odenplan, men eftersom det regnade tog vi bröllopsporträtten i min lilla lilla fotostudio (nu har jag en som är aningens större).
Läs hela inlägget här…
Att fotografera porträtt kan ibland vara svårt och ibland vara lätt, men så länge det är en person man ska hålla reda på är det alltid relativt lätthanterligt. Tre personer i samma bild är minst tre gånger så svårt, om inte svårare än då.
Denna gång var det tre komiker, ståupp-komiker för att vara exakt (har fortfarande inte kommit på det optimala sättet att skriva termen) och de behövde nya pressbilder för deras samarbetsprojekt. Erik Löfmarck, Agneta Wallin och Lasse Nilsen heter de, och tillsammans har de kört Lobbyn på Kulturhuset inför valet 2010.
Just gruppbilder är det lätt att krångla till i onödan, speciellt om man har lite trångt i fotostudion. Så jag körde en väldigt enkel ljussättning med två blixtar och lät mina stjärnor göra resten av jobbet.
Läs mer om ljussättningen och studioplåtningen
Lagom till jul hyrde jag en fotostudio på City Studios i Stockholm och bjöd in lite kompisar och deras familjer för en studiofotografering så de hade lite bilder till julkort och julklappar. Totalt var det tio familjer med barn i blandade åldrar som kom förbi under dagen där det varierade rätt kraftigt i hur inspirerade modellerna var.
Barnfotografering är inget jag har som verksamhet (vill du ha tips om bra barnfotografer finns det några rekommendationer här från mina besökare), men nu inför jul tyckte jag det var ett kul projekt för de jag känner. Så får man träffa dem också, inte helt lätt nu när alla har barn och fullt upp inför jul.
Klicka på diagrammet för fler inlägg med ljussättningsdiagram
Vit bakgrund, ungefär som en rundfond
I hyrfotostudion på City Studios som ligger i centrala Stockholm hyfsat nära Hötorget har de en bakgrund som är hyggligt bred och räcker till för några personer, eftersom den inte är av papper smutsas den inte ner lika snabbt, men det är trots det lite småpill i efterhand för att ta bort lite sånt i Photoshop. Men smidigt är det att kunna ljussätta så att det blir ett jämnt ljus över hela bilden.
Stort huvudljus med lite spets
När man hyr fotostudio där ingår fyra blixtar, alla av märket Elinchrom, och några ljusmodifierare, vilket såklart är väldigt praktiskt så man slipper släpa på sina egna saker. Kolla på deras hemsida för en detaljerad lista över vad som ingår, men det jag hittade och använde var en 140 cm Octabox, en beautydish med silvergrej i mitten och två mellanstora softboxar i formatet 60 x 60 centimeter.
Som huvudljus lät jag en Elinchrom RX600 vara ca 2-2,5 meter från modellerna och agera allmänljus. Denna hade en Octa monterad för att ge det stora ljuset med en beautydish som lös upp modell och bakgrund. För att ge lite mer kontrast åt ansikte och överkropp satte jag en annan Elinchrom RX600 i överkant av denna på ett bomstativ.
Effekten av denna kombination syns lite olika på olika bilder, men utan detta tror jag att bilden ovan hade känts lite mer kontrastlös. Speciellt skuggorna i ansiktet hade inte blivit så tydliga. Sen beror det såklart mycket på vilken vinkel modellen har mot ljuset osv.
Två softboxar som kantljus
De två återstående blixtarna placerades vid kanterna på bakgrunden och pekades mot modellens rygg för att ge lite kantljus som alltid gör att de känns lite mer tredimensionella och inte flyter ihop med bakgrunden (om de t ex har ljusa kläder). På bilden ovan syns det nog mest i ansiktet som annars hade varit ganska mörkt på hans vänstra sida.
Ovant med Elinchrom
Jag använder annars blixtar från Profoto, men tillbehören är ungefär lika, skillnaden på ljuset i den här typen av bilder tror jag inte syns. Det som skiljer är deras sätt att skriva ut effekt när man ställer in blixtstyrka. Jag har skrivit ut de siffror som står på blixtarnas display om det skulle vara intressant för någon, har inte i huvudet vad det motsvarar i Wattsekunder eller något annat mått. Oftast kan man prova sig fram för att se vilken kombination som ger rätt blandning av ljus.
Blixtarna som gav kantljus ställde jag in så högt att högdagrarna inte blev utfrätta (brukar kunna ses på kamerans skärm med blinkande delar). De två blixtarna som var huvudljus kombinerade jag på ett sätt så det inte blev alltför stor skillnad på bakgrunden.
Den med beautydish står lite närmare och har ett hårdare ljus, så för att inte behöva justera det för mycket i efterhand lät jag den ha lite lägre effekt. Återigen, märks inte på just denna bild men när det var gruppfotografering vore det synd om det var ett allför exakt ljus på en liten fläck, enklare att ha ett rätt allmänt ljus som är mer tillåtande då.
Hyr en fotostudio
Ska återkomma med fler exempel senare, men jag kan i alla fall rekommendera City Studios som hyrstudio. Ganska prisvärt med tanke på att alla blixtar och tillbehör ingår. Och väldigt trevligt bemötande. Ser man bara till att utnyttja tiden hinner man med ganska mycket på en dag, i mitt fall fick alla familjer med sig 50-100 bilder som de kunde göra musmattor, kalendrar och andra julklappar av.
Men nu är det tillbaka till företagsfotografering tror jag, barnfotografering är kul, men i små mängder. Jag var helt slut efter en heldag, men väldigt nöjd.
Ovan är en testbild jag tog när jag provade en ljussättning som använder sig av fyra st Profoto-blixtar (3 st Compact och en AcuteB 600R) med olika ljusmodifierare, eller Light Shaping Tools som Profoto kallar dem.
Ljussättningen användes sedan för att porträttera ett konsultbolag och deras anställda till deras konsultprofiler, men man vill ju gärna vara nöjd med ljuset innan man sätter igång. Så jag lånade en kille som jag delar lokal med som fick agera fotomodell (och gjorde det väldigt bra tycker jag).
Klicka här för fler inlägg med ljussättningsdiagram
Huvudljus
Som det oftast blir när man har hittat ett ljus som fungerar och blir bra på en massa olika ansiktstyper och utseenden är det lätt att man kör på det som funkar. I detta fall är den huvudsakliga ljuskällan en Profoto Octa 150 cm, det går såklart att göra detta med andra typer av softboxar, men den är den största jag har och ger alltid bra resultat, tycker jag nog. Placeringen var knappt en meter ifrån modellen, och riktningen en bit framför ansiktet på mitten.
Fyllnadsljus/upplättningsljus
I många fall använder jag en reflexskärm på andra sidan ljuskällan för att lätta upp skuggorna, men nu ville jag inte bara ha lite reflekterat ljus utan även kunna styra det så att ansiktsdragen fick ett lite mer tydligt ljus. Så det fick bli en blixt som placerades ganska lågt på en litet golvstativ och ett mjölkvitt paraply som ljuset gick genom. Denna studioblixt var en nyinköpt AcuteB 600R som till skillnad från Profotos Compact-blixtar kan ställas ner på betydligt lägre effekt. Då slipper man försöka få ner ljusstyrkan med hjälp av ND-filter eller andra åtgärder.
Kantljus bakifrån
För att inte fotomodellen (eller vad man ska kalla honom) ska flyta ihop med bakgrunden, som var en rulle vitt bakgrundspapper och inte belyst med annat än av ströljus från huvudljuset och upplättningsljuset, satte jag två blixtar på vardera sida bakom honom. Riktade framåt ungefär mot kanterna på hans huvud en bit uppifrån. Den ena blixten med en beautydish + raster och den andra i en avlång softbox. Anledningen till detta var för att få ett lite skarpare kantljus på hans kinder på ena sidan, men bara lätta upp lite på andra sidan utan att ”förstöra” den form ljuset gav och den skuggan som fanns där.
Tre eller fyra blixtar
Just den blixten som lyser upp en lite del av hans vänstra kind och ger ett blänk i pannan vid hårfästet kunde man skippa eller använda till annat, egentligen. Vill man åt den effekten är den relativt lätt att göra med lite retusch. Fast har modellen hår blir det genast lite annorlunda. Då kan det vara bra att inte låta håret bara bli en stor skugga på den sidan.
Och, som de säger; en blixt – ett problem, flera blixtar – flera problem. Så är det verkligen. Att få till en bra ljussättning med en blixt och en reflexskärm är relativt enkelt. Det är inte så många faktorer som spelar in. Lägger man till en ljuskälla blir det genast mer komplicerat, och fyra stycken är många faktorer som gör sitt till. Ändra lite här eller där så blir bilden genast väldigt annorlunda.
Men, alltid kul att pröva.
Studioblixtar eller kamerablixtar
Det här skulle nog gå att göra med ungefär samma resultat om man istället använde kamerablixtar t ex Speedlights. Eftersom den stora ljuskällan var en liten bit bort från ansiktet kunde den nog ersättas med en lite mindre som man placerar närmare. Det upplevda ljuset och reflektionerna i ögonen skulle bli hyfsat lika.
Det intressanta med en ljussättning som denna (eller de flesta ljussättningar) är hur olika det ändå blir beroende på hur personen/personerna man fotograferar ser ut. Frisyr (eller inte frisyr), benstruktur, hudtyp osv, allt spelar såklart roll och gör att man upplever bilderna som lite olika.
Så om det kan kännas tråkigt med en så stor ljuskälla som huvudljus ibland är det oftast nödvändigt vid fotografering av ett stort antal människor. Lite klurigare ljussättningar kan bli fantastiska på en person, men inte bli bra alls på andra. Och så vill man ju inte ha det.
Återkommer med exempel från det riktiga uppdraget senare.
