fotograf

Har funderat rätt länge på hur jag kan sälja in mina mer omfattande tjänster jag erbjuder, dvs hur jag kan sälja in mig som det jag är oavsett vilken tjänst det råkar stå på den senaste fakturan.

Jag har haft lite olika titlar på mina visitkort under åren, och beskrivits på lite olika sätt när företagen jag har varit anställd i eller själv startat ska presentera mig och min roll. Det började i reklambranschen när jag skulle starta upp det vi då kallade IT/Multimedia på Måndag Annonsbyrå, men mest var krångliga CD-ROM-produktioner och några tidiga hemsidor för olika företag och organisationer. Då kallades jag IT-designer, AD-assistent och projektledare. Sedan dess har jag varit Art Director, grundare, delägare, Creative Director, designer, webbdesigner, teknisk projektledare, illustratör, egenföretagare, entreprenör och lite annat jag inte kommer ihåg namnen på.

Titlar styr allt, i början

Såklart går det alltid inflation i titlar, ibland är det en kompensation för en dålig lön, och ibland är det något som genomsyrar hela företag. Ibland är det för stora titlar, och ibland för små.

Som egenföretagare kan man såklart välja hur man vill introducera sig själv och sitt erbjudande till marknaden. Jag har sedan jag började frilansa tagit ungefär den roll jag hade på senaste reklambyrån jag och en kollega drev, fast utan anställda då såklart.

Fast det har varit lite dumt att presentera sig som Art Director eller någon annan rätt intern titel när man träffar företag som kanske inte har full koll på allas roller i reklambranschen (och varför skulle de?).

Men när man sitter där på mötet och ska presentera sig så avgörs rätt mycket av hur folk kommer att lyssna på en bara av vad man har presenterat sig som. Säger man att man är designer kan det genast bli lite svårare att sälja in idéer som inte uppfattas ligga inom det området. Inte alltid, men rätt ofta.

”Det här är Stefan, och han är…”

Man kommer alltid att bli presenterad som ”designer”, ”fotograf” eller vad man nu kallade sig vid första mötet, även om det kanske har framgått att man har en bred repertoar. Och att försöka få folk att kalla en något annat är rätt knivigt.

I det längre sammanhanget spelar det kanske inte så stor roll, efter ett tag är man ”Stefan” med alla och bedöms utifrån vad man har levererat, men det tar oftast sitt lilla tag.

Min erfarenhet är att det spelar rätt stor roll hur man presenterar sig i början, det avgör i vilka frågor man kommer ha en stark röst. Men det som kanske är viktigare, om man inte vill måla in sig i ett hörn, är att rätt snabbt muta in de områden man vill kunna delta i. Vill man t ex hjälpa ett företag med mer än bara fotografering gör man bäst i att relativt tidigt i relationen se till att beröra ämnen som ligger utanför leverans av fotografiska bilder.

Vem letar egentligen efter en enmansreklambyrå?

Kollar man på statistiken är det (såklart) fler som söker efter en fotograf eller grafisk formgivare än en enmansreklambyrå. Men många av de företag som söker en fotograf behöver säkert hjälp av en enmansreklambyrå, även fast de aldrig skulle söka efter en, bokstavligen.

Så numera jobbar jag utifrån den tesen, att de företag som är aktiva nog att leta efter en som kan hjälpa till med grafisk formgivning eller fotografering borde vara lättare att hitta (eller att de hittar mig) den vägen och sedan sälja in min kompetens på områden utanför just dessa på olika sätt. Istället för att för att vänta tills enmansreklambyrå blir ett vanligt begrepp och de hittar mig.

Fast, sen handlar det mesta om förtroende och personkemi, efter att man har levererat.

Levererar man inte i tid och överträffar man inte förväntningarna kunden har spelar det ingen roll om man har sålt in sig som världens bästa, oavsett område eller kompetens.

Det är i alla fall min erfarenhet, och den försöker jag lära mig av.

.