Pia Hagmar är en av Sveriges mest produktiva författare när det gäller hästböcker, och när bokförlaget Bonnier Carlsen vill ge ut böckerna om Tess, en trilogi, igen med nya omslag kontaktade de mig för att få till en fotografering på plats i Dalsland, på en liten hästgård utanför Frändefors.

Efter lite planerande fram och tillbaka lyckades vi hitta en dag då alla kunde och vädret var bra. Att åka från Stockholm till Frändefors nära Vänersborg och mötas av regn hade inte varit så kul, men till slut kom det en bra dag. Hästfotografering kan man såklart göra i alla väder, beroende på vad man vill ha för bilder, men hade det varit regnrusk på alla bokomslag tror jag inte de skulle sälja lika bra.

Målet med dagen var att fotografera bilder som skulle bli nya bokomslag till trilogin, men eftersom författaren ändå var på plats passade jag på att ta några författarporträtt. Lite kul att ta dem i miljö för omväxlings skull, rekvisitan var ju så att säga redan på plats.

Författarporträttet ovan är fotograferat mitt på dagen, i början på september, en väldigt fin dag. Lite slöjmoln gjorde att det inte var fullt lika hårt ljus som det kan vara mitt på dagen annars. Fast i september har väl det lugnat sig lite?

Ingen utrustning förutom kamera och objektiv användes för detta porträtt, inte ens en häst som reflexskärm faktiskt. Pia står med ryggen mot en dunge och solen strilar ner lite mellan träden och löven vilket ger lite kantljus och hårljus som lättar upp och gör att det inte smälter ihop med bakgrunden (även om det korta skärpedjupet gör jobbet ganska bra).

Förutom det officiella författarporträttet tog vi lite blandade bilder i olika miljöer som fanns kring hästgården, bland annat detta där tjejen som var modell för dagen till bokomslagen, och en av hästarna som fick vara modell.

Ett väldigt roligt uppdrag som gav väldigt många bra bilder, även jag inte direkt är någon hästfotograf tyckte jag nog det blev en bra helhet. Speciellt kul är det med uppdrag som ger så mycket för alla inblandade.

Bilden på illustratören/tecknaren Mati Lepp fotograferade jag för bokförlaget Bonnier Carlsen och deras katalog 2007 (tror jag bestämt det var). Allt skulle vara svartvitt med svart bakgrund minns jag i alla fall.

Samma dag fotograferade jag en rad kända barnboksförfattare och illustratörer (eller upphovsmän som samlingsnamnet är), t ex Jan Lööf, Mati Lepp & Filippa Widlund, Martin Widmark & Petter Lidbeck, Johan Unenge & Måns Gahrton, Calle Marthin & Jonathan Lindström, Denise Rudberg & Peter Barlach samt Ulf Stark & Stina Wirsén. Slut på namedropping.

Jan Lööf, Mati Lepp och Filippa Widlund

Ge gamla bilder en ny konvertering

Anledningen att jag tar upp allt det här kom när bokförlaget behövde en ny variant på bilden vilket gav mig chansen att ge den en ny chans och en ansiktslyftning med lite ny retusch, eller snarare en ny konvertering från råfilen.

Bilderna i katalogen blev jättefina, och i tryck ser de väldigt bra ut, men på skärmen kändes den gamla bilden lite, platt? Och i min fotoportfolio med författarporträtt var den först och främst för liten, plus att jag hade använt en färgvariant (kanske för att det var så mycket svartvita bilder där redan?).

Martin Widmark & Petter Lidbeck

Tekniken utvecklas, och även färdigheterna

Så det var dags att köra den genom Lightroom och Photoshop en gång till, från början. En grej man egentligen borde göra oftare, för en råfil går ju alltid att ”framkalla” igen. Plus att programmen man använder sig av har blivit så mycket bättre att det är värt besväret.

Visst, ibland kanske de inte har så mycket mer att ge, men med det jag hunnit lära mig under åren kunde jag klämma ut en lite roligare bild än den jag använt tidigare. För bilden som sådan gillar jag, men jag vill hellre visa upp en större version och gärna en jag kan stå för, när det gäller retusch.

Enkelt porträtt med två blixtar

En softbox och ett paraply

Den här ljussättningen för författarporträtten är exakt samma som de jag använde till Stina Wirséns porträtt (och alla andra jag nämnde tidigare). En mellanstor softbox ovanför kameran riktad mot modellen, aningens aningens från sidan. Plus ett paraply som sticker upp ovanför kanten på det svarta bakgrundspappret och studsar ner ljus på hår och axlar (och även lyser upp bakgrunden lite).

Denise Rudberg & Peter Barlach

Alla bilder var tagna med en Nikon D2x plus ett 17-55/2.8-objektiv, eftersom min fotostudio är rätt liten fanns det inte möjlighet att använda favoritobjektivet för porträtt som jag nästan uteslutande använder mig av nuförtiden, 85mm/1.4.

Nikon D2x har ju en liten DX-sensor vilket gör att ett 85 mm-objektiv med den sk brännviddsförlängningen blir nästan 130 mm (då skulle inte alla rymmas på bild alltså).

Om jag hade gjort det idag

Ett bra sätt att lära sig är ju att lära sig av sina misstag, men utan att låta alltför självgod här kan jag nog tycka att det blev rätt bra med de förutsättningarna jag hade (utrustning, utrymme och erfarenhet alltså).

Jag hade troligtvis krånglat till ljussättningen mer idag, med fler blixtar och sånt. Men fler blixtar i ett litet utrymme innebär oftast mer ljus och då skulle det också krävas mer skärmar för att skärma av och blockera ljus. Osv osv.

Johan Unenge & Måns Gahrton

Summa summarum, det är kul att kolla på gamla bilder man har tagit för att se att det går att fotografera och ljussätta på sätt man nästan glömt bort (eller valt bort för att det inte känns så nytt), men det skadar inte att göra en vårstädning ibland och uppdatera gamla bilder för att portfolion inte ska kännas alltför splittrad (har jag inte uppdaterat bilderna till större, nyretuscherade och finare ska jag göra det snarast).

Problemet är väl bara att när man börjar städa i ett hörn känns de andra hörnen av portfolion genast så mycket mer i behov av en genomgång de också.

Ett av mina verksamhetsområden som fotograf är författarporträtt för bokförlag, en väldigt rolig syssla kan jag meddela eftersom man får träffa personerna bakom böcker man kanske har läst, eller åtminstone har hört talats om. Och de är alltid väldigt trevliga, har inte mött på något undantag ännu.

Just i det här fallet är det extra trevligt eftersom författaren på bilden ovan, Ulf Nilsson, även är min svåger, och blir alltid bra på bild. Så egentligen är det lite fusk, men vem tackar nej till ett uppdrag där man både får ta bra bilder och ha en trevlig pratstund?

Ljussättning för författarporträtt

Klicka för fler inlägg med diagram över ljussättning

Clam shell för beauty eller författare

Jag brukar inte använda denna ljussättningsteknik ofta, men ibland blir det väldigt bra resultat av att köra på ljussättning för s k ”beauty”-porträtt även med de som inte är perfekt sminkade eller modeller.

Clam shell, som den kallas, går som namnet antyder ut på att man gör ett öppet snäckskal av huvudljuset och/eller reflexskärm. Man kan antingen ha en blixt ovan och en nedanför ansiktet, eller bara en ovan plus reflexskärm nedan. I det här porträttet använde jag en rund reflexskärm med silverfärgad yta, dels för att få en skarp reflektion i nederdelen av ögat och dels för att jag ville ha rätt mycket ljus underifrån som var skarpt och framhävde alla ansiktsdrag, rynkor och allt.

Reflexskärm på stativ eller i knäet

För enkelhetens skull monterade jag reflexskärmen på ett lågt stativ och vinklade upp det så reflektionen från huvudljuset föll där det skulle, man ser ganska tydligt med bara inställningsljuset från blixtarna vad som är rätt.

Det går såklart att be personen man fotograferar att hålla i reflexskärmen, men allt som distraherar eller känns lite onaturligt är ju bra att ta bort ur ekvationen vid porträtt. Eller så låter man ett bord fungera som reflexskärm, vissa cafeer envisas ju med att ha silverfärgade bord på sommaren av någon märklig anledning.

Istället för beautydish, en softbox

Många exempel på clamshell-tekniken använder en beautydish som huvudljus, mest för att den är väldigt bra för modeller med perfekt hy, och för det här porträttet hade det nog också blivit bra, men jag ville satsa på något mer åt det naturliga ljuset, så jag tog en större ljuskälla.

Så det blev som vanligt en 150 cm softbox Octa från Profoto, men placerade högt upp och vinklad nedåt eftersom modellen i det här fallet satt på en stol. Den var nog inte mycket mer än en meter bort från stolen, om man mäter från stolens bas till stativets bas, så sett ur modellens perspektiv var det en jättestor ljuskälla.

ND-filter för kort skärpedjup

Som alltid med Compact-blixtar från Profoto och när de används ganska nära modellen blir det väldigt mycket ljus. Och väldigt mycket ljus innebär ofta korta slutartider eller små bländaröppningar (stora bländartal). Eftersom min Nikon D700 inte kan synka på kortare tider än 1/200 sekund återstår bara bländaren som variabel jag kan ändra. För huvudljuset var redan på lägsta effekt.

Till detta porträtt använde jag ett ND8-filter som tar bort tre bländarsteg av ljus i kameran, det innebär samtidigt att det blir väldigt mörkt i sökaren och att autofokus kan få lite problem. Enda lösningen för det är att ha på modelljuset på blixten för fullt. Det blir lite skarpt ljus i fotostudion, men hellre det än att 90% av bilderna har skärpan på fel ställe.

Jag fick i alla fall mitt korta skärpedjup som jag ville ha, en bländare på 3.2 när man tar nära ansiktsporträtt med ett 85mm-objektiv blir så.

Mjukt kantljus bakifrån

Som du kanske har sett gillar jag kantljus bakifrån, jag tycker det alltid gör porträtt bättre och personen på porträtten snyggare eller mer intressanta som utseende. Ansiktsdragen definieras och huvudet blir mer tredimensionellt, vilket ofta är något bra vid porträttfotografering.

Kombinerar man diffuserat kantljus bakifrån med kort skärpeljup får man en skön flytande kontur som känns lite som när man fotograferar porträtt med ett stort fönster i bakgrunden. Skillnaden här är väl att bakgrunden fortfarande är grå (som bakgrundspappret var ursprungligen).

Alla blir snyggare med kort skärpedjup, så är det bara.

Ljuset bakifrån kom från två stycken Profoto Compact-blixtar, den ena i en mellanstor softbox där ljuset hade diffuserats/mjukats ut ytterligare av en reflexskärm med halvtransparent material, och den andra från en 30x 120 cm Strip Softbox där jag hade minskat på ljuset och ytan ännu mer genom att sätta på en stripmask vilket gör att ljuskällan är 7 cm bred. Allt för att få ljuset exakt där jag vill ha det.

En vacker dag ska jag köpa nya blixtar, troligtvis Profoto D1, som man kan ställa ner effekten på ännu mer och ställa in mer exakt. Men, tills dess får jag experimentera med ND-filter på kameran (aningens krångligt för fokuseringen som sagt) och ND-filter på blixtarna (enkelt på vissa reflektorer, krångligare på andra).

Samma uppställning på blixtarna användes även för porträttfotografering av en illustratör som Ulf arbetar tillsammans med, med det får bli en separat bloggpost tror jag, nu har det som vanligt blivit långt nog.

Skriv gärna en kommentar, det gör mig alltid glad.

En av årets första porträttfotograferingar i min lilla fotostudio började med att bokförlaget Bonnier Carlsen behövde ett nytaget författarporträtt på författaren, tecknaren, illustratören (och mycket annat) Johan Unenge till sitt bildarkiv.

Ett känt ansikte

Jag har fotograferat Johan (tillsammans med kollegan Måns Gahrton) tidigare (vi har även gjort en kalender för Bonnier Carlsen ihop) så att fotografera honom är mer som att ha en trevlig pratstund än att jobba med att få honom att stå rätt och le fint.

Det är något väldigt skönt med att veta hur någon ser ut och hur de fungerar framför kameran innan man funderar på hur man ska sätta upp blixtarna och ställa in ljuset. Bara det att fotografera en enda person är lyxigt på något sätt, då kan det bli lite mer skräddarsytt och personligt för just det utseendet, inget som behöver fungera för en massa olika ansiktstyper och sånt.

Ljussättning med tre blixtar

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

En beautydish för porträttfotografering

Vissa tycker att man inte kan använda en beautydish för porträtt, om inte modellen har perfekt hy och är typ 16. Det kan väl ha en viss sanning i sig, eftersom ljuset från en sådan kanske lyfter fram snarare än döljer alla möjliga ansiktsdrag, så vill man tona ner rynkor och ta ett mjukt porträtt finns det bättre vägar att gå.

Vid den här porträttfotograferingen placerade jag den väldigt nära, cirka en meter ifrån, Johan för att ändå mjuka upp ljuset aningens. Står den för långt ifrån är det ingen riktigt vits med att använda just en sådan, då blir det bara en liten ljuskälla.

Hög och nära placering av blixten

Efter lite flyttande hittade jag en lagom höjd och ett lagom avstånd, precis så att det blir tydliga skuggor under näsan och i ögonhålorna, men att det ändå kommer lite ljus in i själva ögat och på ögonlocken.

Lite närmare, och det hade blivit lite för mörkt i mitt tycke och kanske inga ”catchlights”/reflexer i ögonen, vilket ofta gör att folk kan se ut som hajar och inte så glada ut. Nu finns där ett litet blänk, och genast ser det mycket trevligare ut.

En reflexskärm för upplättning

Bredvid Johan ställde jag en enkel reflexskärm som egentligen bara är en stor vitt skiva wellpapp, för att reflektera lite av ljuset från huvudljuset. Det kan såklart vara vad som helst man använder till detta, alternativ ett lakan eller något annat vitfärgat. En stor skiva frigolit funkar också bra.

En svart skiva för avskärmning

När man fotograferar i en liten fotostudio får man oftast jobba ganska mycket med att få ljuset att studsa runt så lite som möjligt. Är det större avstånd till väggar och tak brukar det spela mindre roll, men så har jag det oftast inte vid porträttfotograferingar som denna. Då är det bara att försöka styra ljuset så gott det går.

En svart stor pannå placerade jag vid blixten som lyser upp bakgrunden, mest för att inte ljuset från denna inte ska gå direkt in i kameran och kanske skapa reflexer. Det kan vara kul ibland, men inte nu. Sen ville jag inte heller ha något skarpt kantljus på Johans skuggsida denna gång.

Halvtransparent reflexskärm för sidoljus

Jag vet inte om det syns så tydligt på just denna bild, men idén var i alla fall att den blixten som står parallellt med bakgrunden inte bara skulle jämna ut belysningen på denna utan även ljusa upp Johans högra kind lite ytterligare.

Det kan vara en skön effekt att ibland låta de olika ”planen” i ansiktet få olika mycket ljus, det förstärker den tredimensionella känslan i porträtt.

Efter fotograferingen

Jag använde Nikon Capture NX2 för att ”framkalla” detta porträtt, och efter att dragit ner lite på färgmättnaden gjorde jag faktiskt inte så mycket. Lite anpassning av kurvor för att öka kontrasten i vissa delar, men mer var det nog inte.

Nikon 70-200/2.8 VRII som porträttobjektiv

Det här var första gången jag använde mitt nya teleobjektiv i studion för porträtt, och även om det var bra på många sätt tycker jag nog ändå inte det slår 85/1.4 som porträttobjektiv, förutom att man kan zooma då kanske.

Till sist, de gröna siffrorna i diagrammet är avstånd i meter (inte superexakt, men ändå), för de som kan vara intresserade.

Som vanligt, lite för lång text, måste hitta fler bilder att smycka ut de här inläggen med framöver känner jag.

Skriv gärna en kommentar, det uppskattar jag alltid.

I samband med fotograferingen på Berghs förlag passade jag även på att fotografera lite porträtt på en av de författare som de ger ut, Kajsa Gordan.

Kajsa har tidigare skrivit ”Kärlek & Dynamit” och är nu aktuell med uppföljaren ”Mod & Fritt Fall” som kommer ut på Berghs förlag under 2009.

Så, nu kan jag lägga till ytterligare en trevlig författare jag har fått porträttera, alltid roligt. Min lista på uppdrag man kan etikettera porträttfotografering till bokförlag börjar bli rätt lång nu.

Berghs förlag är ett litet fristående bokförlag i Stockholm med en bred utgivning av översatt litteratur och svensk originalutgivning. De kontaktade mig för att fotografera nya författarporträtt på en av deras författare, Kajsa Gordan, som är aktuell med andra boken i en trilogi under året.

Det blev ett bra möte där vi även hann fotografera personalen på förlaget till hemsida och annat innan Kajsa dök upp och skulle fotograferas. Allt gjordes i deras ljusa, fina lokaler nära Odenplan för att hålla det enkelt och utnyttja att det äntligen finns lite naturligt ljus i Sverige mer än en halvtimme om dagen.

Bilden ovan föreställer den lilla mullvaden som får något brunt i huvudet från boken ”Det var det fräckaste” (Werner Holzwarth och Werner Erlbruch) som bor på deras kontor.

Nu ska de bara välja de bilder de vill använda sig av, sedan är det dags för retusch och leverans. Lägger upp de färdiga bilderna när de är klara.

Roligare och bättre bildlayout i nya DN.se kan jag tycka som fotograf

I morse såg jag recensionen av Malin Isakssons ”Rör vid mig” i Dagens Nyheter och den var rätt lätt att missa med en liten bild och inte så mycket utrymme. På nätet är det en helt annan sak, stort utrymme för foton och bra upplägg med faktarutor, relaterade länkar och sånt. En helt annan grej. Som det ska vara, helst.

Många tidningar på nätet gör tvärtom, ska man läsa det på skärmen får man nöja sig med att sidan trängs undan till fördel för annonser och annat. Kul att DN valt att faktiskt utnyttja utrymmet på skärmen till det som besökaren troligtvis är intresserad av, dvs innehållet och inte så mycket annonser och ramverket.

Som fotograf är det kul när porträtt man har tagit får ta plats, speciellt när det är (i min mening) en bra bild. Sen kunde de ha beskurit den aningens tajtare vid pannan, men det är en smaksak. Såklart.

Här kan du se fler bilder från en porträttfotografering med Malin Isaksson, och lite andra författarporträtt jag har tagit under åren.

Bokförlaget Bonnier Carlsen ville visa upp en av deras nyare förmågor Hedvig Andersson som debuterar under 2009 med några fina bilder och kontaktade mig. Hon kom förbi min fotostudio och tog lite porträttbilder, dels författarporträtt för pressbilder och dels några som ska vara med årets höstkatalog.

Fler porträtt av Hedvig hittar du här

Fotograferat i mindre fotostudio med en Nikon D700 + 85mm-objektiv och ljussatt med en Profoto Compact 600R med 150 cm Octabox ungefär en halvmeter från ansiktet. Själv stod jag på en pall för detta porträtt för att komma upp lite.

Hedvig vann P3 Stars novelltävling 2008 med novellen ”Bygga bo”, läs intervjun här.

Nu har hennes bok ”Bortom världen utanför” recenserats i SvD, läs recensionen här…

Och här är länken till bokpresentationen på hennes bokförlags, Bonnier Carlsens, hemsida, klicka här.

Bokförlaget Bonnier Carlsen som jag har hunnit arbeta för under ett par år nu har gjort om deras katalogproduktion en aning och kommer numera ut med fyra olika kataloger, en för varje säsong, istället för en enda stor för hela året. Senaste är den för hösten 2009 där debuterande författaren och filosofen Peter Ekberg presenteras tillsammans med fotografier från undertecknad.

Peter Ekberg kommer ut med en bok som har en filosofisk inriktning, illustrerad av välkända tecknaren Sven Nordqvist, så vad var mer lämpligt än att ställa dem framför kameran tillsammans? Klicka här för en gruppbild på Peter Ekberg och Sven Nordqvist.

Porträttfotograferingen av författarporträttet gjordes i min fotostudio mot mörk bakgrund då det har varit sättet som författare har presenterats i katalogerna de senaste åren. Här kan du se lite andra författarporträtt jag har tagit.

Alla bilder på Sven och Peter är ljussatta med Profoto-blixtar. Huvudljuset, som i bilden ovan, kom från en Profoto Compact 600R med en vit Softlight Reflector (även kallad Beauty Dish) som hade ett raster för att begränsa ljusspridningen. Placerad en bit ovanför huvudhöjd och riktad mot ansiktet men inte för högt för att missa att få med det lilla blänket i ögonen.

Bakom Peter på båda sidor nära bakgrunden stod de två andra blixtarna, både med softboxar, riktade mot hans rygg. Detta för att ge ett kantljus (rim light) på bägge sidor av ansiktet, men främst på hans vänstra kind och i lite av håret så det blir lite djup i bilden.

Den här typen av ljussättning ger ett ganska hårt ljus så det är viktigt att man håller koll på var skuggorna faller. Det kan lätt bli konstigt annars. Sen kräver det också att de framför kameran tycker att det är ok med ljuset och den effekt det ger, och i det här fallet verkade det som jag hade att göra med två personer som inte behövde eller ville se ut som Barbie.

Efter porträttfotograferingen gick jag igenom alla bilder i Lightroom, gjorde en enklare konvertering till svartvitt för att se ungefär vart det skulle landa. Sen fick författaren och illustratören välja sina favoriter som jag retuscherade från grunden i Photoshop och levererade till bokförlaget.

Vill du se fler bilder och diagram över ljussättning har jag samlat lite i arkiven. Eller så finns det lite mer på Flickr.

På uppdrag av bokförlaget Bonnier Carlsen och Bonnierförlagens Marknadsavdelning fotograferade jag författaren och illustratören Sven Nordqvist tillsammans med debuterande författaren och filosofen Peter Ekberg som ska komma ut med en bok tillsammans under 2009.

Sven Nordqvist beskrivs i Wikipedia såhär (saxat):

Sven Nordqvist är mest känd för böckerna om gubben Pettson och hans katt Findus. Han har även skrivit och illustrerat böckerna ”Minus och stora världen”, ”Agaton Öman och Alfabetet”, ”Hattjakten” och böckerna om Nasse. Sven Nordqvist är ledamot av Svenska barnboksakademien där han innehar stol nummer 3.

Jag vet inte vad det är med författare och illustratörer som gör dem så tacksamma att ha framför kameran, det brukar alltid gå bra, är min erfarenhet. Roligt är det i alla fall. Författarporträtt har jag hunnit med ett hyfsat antal av nu, börjar bli en rätt lång lista.

Sen brukar sällan bilderna användas i något större format, mest till pressutskick och små katalogbilder, i vissa fall till insidan på bokomslaget också även fast det inte sker lika ofta i svenska böcker som t ex när det gäller en amerikansk bok och författare.

Hursomhelst, fotograferingen gick bra trots blänkande glasögon (som fick bli en effekt snarare än att försöka dölja reflektionen).

Sven fotograferades tillsammans med debuterande filosofen och författaren Peter Ekberg som jag också har skrivit om. Klicka här för att se ljussättning och hur bilden är tagen i studio inkl. diagram.