Om ni ursäktar den sura modellen (jag brukar tyvärr se rätt uttråkad ut när jag testar ljussättning och behöver använda mig själv som provdocka, så är det bara) kan jag meddela att jag äntligen har fått fotografera studioporträtt och samtidigt använda fyra olika blixtar med fyra olika färger på färgfiltren.
Bilder är ute på en urvalsrunda just nu, så jag kan bara visa upp den trista testbilden med mig själv, sen kommer såklart slutresultatet vara mer genomarbetat på alla sätt. Uppdraget var i alla fall för ett bokförlag som behöver författarporträtt av en författare och en illustratör som snart ska släppa en bok och aliens och UFO.
Så vad skulle passa bättre än en 80-talsljussättning som skulle älskas av många synthband eller brittiska science fiction tv-serier med kulisser av papp. Det fina i kråksången är att när man använder ett mörkblått, ett ljusblått, ett knallrött och ett skrikigt grönt färgfilter till ljussättningen behöver man inte alls bekymra sig om naturliga hudtoner. För de finns inte, inte någonstans i bilden.
Återkommer med de färdiga bilderna när jag är klar med dem.
När jag tittar igenom min portfolio, t ex den med porträttfotografering eller kanske ännu mer när det gäller författarporträtt, så är det oftast vitt ljus jag använder. Väldigt sällan är det några konstigheter när det kommer till ljussättning i fotostudion. Vet inte riktigt varför det har blivit så?
Men, ibland dyker det upp modeller, i detta fall den väldigt duktiga illustratören Magda Korotynska som har ett lockigt rött hår man gärna vill ge lite extra lyster (jag fotograferade henne även utomhus med bara soljus och en reflexskärm). Det går såklart att göra i Photoshop eller Lightroom, men det är roligare att göra det ”på riktigt”. Så det blev dags att damma av det gula färgfiltret på rulle jag hade liggande.
Läs hela inlägget här…
Jag har alltid gillat den ljussättning som brukar finnas i många tv-shower och nyhetsprogram. Ett ganska hårt och distinkt ljus som skapar hårda skuggor i programledarnas ansikten och som troligtvis kräver rätt tjocka lager smink eftersom ljuset annars skulle avslöja varje liten detalj.
Så, när jag fick chansen nyligen att ta ett porträtt, som till slut skulle bli en tavla efter att ha printats på canvaspapper och sedan ramas in, valde jag att göra det med ett ganska hårt huvudljus och två andra ljuskällor som skulle färga bilden med hjälp av färgfilter.
Klicka på ljussättningsdiagrammet ovan för fler inlägg med diagram
Ljussättningen för detta porträtt gjorde jag med hjälp av tre stycken Profoto Compact-blixtar (2 x 300 Ws och 1 x 600 Ws). Det hade inte riktigt gått att göra med färre blixtar om man inte hade velat fuska lite i Photoshop, då hade jag kunnat skippa bakgrundsljuset i sådana fall.
Huvudljus, en hård Profoto Magnum
Placerad till vänster om kameran och lite ovanför huvudhöjd på modellen. Nu har jag lite lågt i takt, så det går nog inte att få den att sitta så mycket högre, men det blev rätt lagom. Skulle jag placerat den högre hade skuggorna under ögonen blivit lite för mörka och jag hade fått handskas med det på något sätt.
Just denna reflektor köpte jag begagnad på Procenter i Stockholm för mindre än halva priset av vad en sådan kostar ny, och just med den här typen av blixttillbehör så skadar det aldrig att leta runt lite för att man ska kunna hitta ett fynd. Visst, lite sliten var den, men det är bra kvalité på Profotos saker så jag är tveksam till om det kan synas någon skillnad på slutresultatet.
Raster & ND-filter
För att få ner effekten på blixten som agerade huvudljus tejpade jag för ett ND-filter (som man kan köpa på rulle i olika storlekar och styrkor) framför rastret jag hade satt på för att få en smalare och mer avgränsad ljuskägla. Jag har för mig att den version jag använde minskar effekten motsvarande tre bländarsteg, annars hade det blivit för mycket ljus eftersom den här typen av reflektor verkligen ger ifrån sig väldigt mycket ljus, om än inom ett begränsat område på bilden.
Hårljus och kantljus
Bakom modellen, på ett stativ rätt högt upp, satte jag den andra blixten som pekade mot bakhuvudet på modellen. Efter lite experimenterande valde jag ett gult färgfilter som jag tejpade på utanför reflektorn. Det är det som gör att det är lite varmare/gulare färgton på hans ena kind/huvudsida/axel och gör bilden lite roligare, i min mening. Man kan såklart välja vilka färger man vill, men det här kändes lite passande, speciellt då bakgrunden hade inslag av blått.
Bakgrundsljus med färgton
Som sista grej placerade jag den tredje blixten på ett väldigt litet stativ på golvet, och då jag hade en tanke att bakgrunden skulle ha en mjuk övergång från grått/svart till en färgton, placerade jag ett blått färgfilter utanpå en 60×90 cm softbox som jag riktade snett uppåt mot bakgrunden.
Eftersom bakgrundpappret var grått och en softbox stjäl lite ljus så blev inte effekten så stark, men efter lite justeringar i Photoshop hittade jag en lagom nivå som jag tycker passar porträttet och inte drar uppmärksamheten från ansiktet.
Rätt placering av ljus
Just med denna blixt var jag tvungen att flytta runt den lite för att det blå fältet på bakgrunden skulle hamna där jag ville ha det, i relation med huvudet. Skillnaden i hur en bild som denna blir beroende på hur den gradvisa övergången från mörkt till ljusare (och blåare) i bakgrunden är rätt stor, så det kräver lite småjusteringar när väl modellen är på plats. Skulle jag ha fotograferat några olika människor hade jag nog valt en annan lösning.
Retusch i Photoshop
När kunden hade valt ut favoritbilden behövde jag faktiskt inte göra så värst mycket innan bilden var klar. Lite hudretusch för att få bort blänk i pannan och liknande, plus lite justering av lokal kontrast här och där så bilden fick lite mera liv. Annars var den ganska bra direkt i kameran.
Detta porträtt är som så ofta fotograferad med min Nikon D700 tillsammans med mitt favoritobjektiv för porträttfotografering, en 85mm/1.4.
Förutom att det var väldigt kul att prova en lite hårdare ljussättning, var det också kul att se den i stort format på canvas. Det kan verkligen lyfta en bild om man gör ut den i stort format, även om jag gillar den här i alla storlekar.
Nästa gång ska jag nog försöka mig på lite sittande porträtt, det vore kul att få med lite händer i bild någon gång.
Har du någon fråga eller synpunkt, skriv gärna en kommentar.
Om man ändå har en fotostudio (om än en väldigt liten sådan) bör man väl använda den även till annat än jobb. Alltid lär man sig något. Fast barnfotografering är inget jag gör som yrke, men det är såklart kul när det finns möjlighet att få några bra bilder på familjen.
Att ljussätta för små barns hud är riktigt knivigt, åtminstone om man vill göra något lite roligare av det än det klassiska ”spädbarn på fårfäll mot vit bakgrund”. Inget fel i det, men varför inte göra något annat. Här är ett barn med sin mor i min fotostudio, kanske inget spädbarn direkt, men ändå.
Späd hy jämfört med vindpinad fiskare
Det kluriga som sagt, i min mening är det att hitta ett ljus som funkar både för min lilla son som har en hy som fotomodeller skulle kunna döda för, och min egen lite mer fårade, knottriga och vindpinade look. Små barn har lite halvt genomskinlig hy som har lätt att bli utfrätt om man använder samma belysning som för vuxna. Det finns liksom ingen täckning i den, och inga drag som kan vara kul att få fram. Visst, det finns drag, men de är rätt runda. Och det är inte lika kul att ljussätta för som t ex en som har lite mer fårat ansikte (kanske inte jag har heller, men ändå).
Stort ljus – och färgfilter
Hursomhelst fick det bli ett stort ljus som huvudljus, en Profoto-blixt i en softbox (Octa 150 cm) placerad precis utanför bild (diagram kommer senare, med fler exempel). För att ge lite kantljus från andra håller satte jag en annan blixt hyfsat högt på ett stativ med en Softlight Reflector (Beauty Dish) som hade ett raster för att hålla ljuset samlat till en mindre yta, riktat tillbaka mot mitt bakhuvud. Bakgrunden är belyst med en blixt som jag placerade ett blått färgfilter på (Rosco eller Lee, minns inte riktigt) från golvhöjd ungefär. Så bakgrunden är egentligen vit, men eftersom i princip bara ljus från den blixt med det färgade filtret träffar bakgrunden så färgas den in bra.
Olika färgfilter fungerar olika bra för detta, eller snarare, olika färger är olika effektiva om man vill ”göra om” en vit pappersbakgrund. Det ser man enklast om man provar sig fram, sen blir det olika effekt beroende på vilken ljusmodifierare man använder, vill man ha en roligare toning kan man avgränsa ljuset lite så det går från ljusblått till mörkblått.
Bara att prova sig fram. Om man har en glad unge i närheten.
