När jag tittar igenom min portfolio, t ex den med porträttfotografering eller kanske ännu mer när det gäller författarporträtt, så är det oftast vitt ljus jag använder. Väldigt sällan är det några konstigheter när det kommer till ljussättning i fotostudion. Vet inte riktigt varför det har blivit så?

Men, ibland dyker det upp modeller, i detta fall den väldigt duktiga illustratören Magda Korotynska som har ett lockigt rött hår man gärna vill ge lite extra lyster (jag fotograferade henne även utomhus med bara soljus och en reflexskärm). Det går såklart att göra i Photoshop eller Lightroom, men det är roligare att göra det ”på riktigt”. Så det blev dags att damma av det gula färgfiltret på rulle jag hade liggande.

Gult färgfilter för lite roligare hårljus

Klicka på diagrammet för fler ljussättningar & diagram

Ett stor huvudljus och två hårljus

Förra året (2009) fotograferade jag jurymedlemmarna som delar ut Litteraturpriset till Astrid Lindgrens Minne (ALMA) med en betydligt enklare ljussättning för deras porträtt, men tänkte att det kunde vara en bra utgångspunkt man kunde utveckla lite.

Deras porträtt tog jag på plats i ett litet konferensrum, så då försökte jag ta med mig så lite utrustning som möjligt. Nu hade jag inte den begränsningen eftersom det var i min lilla fotostudio där jag redan hade all utrustning jag behövde.

Istället för det lilla huvudljus jag använde då (en mellanstor Profoto-softbox) tog jag istället den största jag har, en 150 cm Profoto Softbox Octa.

Mörk bakgrund kräver ofta kantljus/hårljus

Hårljuset den förra gången var en enkel Profoto Compact 300 med standardreflektor (mest för att avgränsa ljuset aningens), nu var tanken att fotografera mot svart pappersbakgrund, då behövde jag separera modellen från bakgrunden lite mer. Ett andra hårljus löste det problemet.

Den blixt som lyser upp Magdas högra kant (vänster i bild) på kinden/pannan och även ger ett rätt skönt, mjukt ljus i hennes orangefärgade/röda hår kommer från det gula färgfilter jag tejpade fast framför standardreflektorn.

Effekten av det gula ljuset är betydligt tydligare i håret som redan har en nyans mot gult/orange/rött, och tillsammans med kort skärpedjup blir det en mjuk övergång till den svarta bakgrunden (som också den får lite spilljus och inte är helt kolsvart).

Anledningen till att hennes vita kofta inte upplevs alls gul är nog att den redan får rätt mycket vitt, ofärgat ljus från huvudljuset och därför håller sig vit.

På andra sidan, skuggsidan, är det inget färgfilter inblandat, så där blir effekten mest att håret får lite ljus och inte smälter in i bakgrunden alltför mycket. Lätta upp skuggorna lite helt enkelt.

Den blixten är en AcuteB 600R på väldigt låg effekt i en beautydish tillsammans med ett raster för att avgränsa ljuset till enbart håret och väldigt väldigt lite på axlarna.

Det skulle såklart gå att dra upp effekten på den blixten om man vill få mer kantljus där, men nu var det vänstra sidan av bilden som skulle vara stjärnan i porträttet och då vore det tråkigt om man tar för mycket av uppmärksamheten genom att ljussätta för jämnt.

Vitt bord som reflexskärm, igen

När man fotograferar porträtt vid bord kommer troligtvis bordet att både vara en del av porträttet och en del av ljussättningen. I det här fallet var det en vit bordsskiva (eller kanske snarare en vit skåplucka från IKEA) jag hade ställt upp på två sågbockar som hon kunde sitta vid.

Ett vitt bord är ju ganska enkelt, men är det av någon annan färg kommer det att även kasta färgade reflexer upp i ansiktet, vilket såklart kan vara en effekt man vill uppnå. Eller inte. Lite som när man fotograferar porträtt på gräs, skuggorna blir lätt lite grönaktiga.

Fler små reflexskärmar för detaljer

När jag hade satt upp ljuset med de tre blixtarna kändes det som att det krävdes något mer. Fast bara lite. Så jag ställde ett stativ vid bordet på hennes skuggsida och fäste en silverfärgad metallskiva i A4-storlek (finns att köpa på Clas Olsson) som fick vara en lite men rätt kontrastrik reflexskärm.

Och för att ytterligare få upp lite hårt ljus i ögon och på skuggsidan av ansiktet placerade jag en lite sminkspegel jag hade köpt på samma ställe. Effekten av den lilla sminkspegeln syns som en litet vit fläck i hennes iris på högersidan, det uppe till vänster är Octan (som skuggas delvis av glasögonbågen och ögonfransar), och det ljusa fältet i underkant är det vita bordet. Metallskivan syns inte direkt men gav lite bra upplättning av skuggorna. Det blev nästan som vid produktfotografering där man pysslar med små reflexskärmar eller ljusblockerare tills man är nöjd.

Hitta rätt position och vinkel

Enda kruxet med att försökta placera små saker som ska agera reflexskärmar är att de helst ska vara rätt vinklade för den personens längd som man ska fotografera. Annars kan ju ljuset från dessa flyga förbi och inte göra någon nytta. Jag är nog lite längre än Magda, så jag fick fråga henne om hon såg blixtens inställningsljus i de olika ytorna, sen var det bara att köra.

Eller så tar man som sagt bara med sig en reflexskärm och ställer sig under ett träd för ett enkelt utomhusporträtt, men det kräver ju att vädret tillåter det, och vi bor ju i Sverige.

När jag fotograferade porträtt för annonskampanjen jag nämnde tidigare, porträttfotografering till reklamkampanj (en ljussättning som använde fyra blixtar och massor med reflexskärmar m.m.), har jag försökt förenkla den ljussättning till ett minimum som krävs för att få ett bra porträtt. Det är lätt att krångla till det, men betydligt svårare att förenkla det utan att det blir trist.

Sen ville jag inte att alla bilder skulle se exakt likadana ut, men det är ju bara en bonus i sammanhanget.

Ansiktsporträtt med en blixt

Efter att ha tagit bort (eller snarare stängt av) båda blixtarna bakifrån, var det bara en blixt kvar för detta porträtt. Plus en silverfärgad reflexskärm under modellens ansikte och en vit reflexskärm (vit vikvägg i papp) för att lätta upp skuggorna på skuggsidan av ansiktet.

Ljusa ögon och mjuka skuggor

Det tror jag är själva kärnan i de här porträtten. Och kanske även mjukheten som kommer av att det är ett relativt kort skärpedjup som gör att fokus ytterligare centreras på ögonen.

Fotografera lite från ovan

För det mesta när jag fotograferar porträtt utan någon koppling till miljö (utomhus, kontorslandskap etc) brukar jag låta mina modeller få stå upp. Det är bra på många sätt, speciellt för hållningen.

Ibland är ett sittande porträtt, åtminstone ansiktsporträtt, väldigt mycket enklare att arbeta med. Modellen behöver inte bry sig så mycket om var de ska göra av sina händer eller hur de ska stå. De kan bara sitta där, bekvämt och fokusera på att få till en naturlig min.

Hur kan man förbättra porträtten?

Porträttfotografering med fyra blixtar

Utan att använda fler blixtar skulle man på ett relativt enkelt sätt kunna få lite mer stuns i de här porträtten. Det skulle dock troligtvis kräva lite stativ och gärna med bom, för att kunna positionera reflexskärmar av olika slag på ett sätt så de kan göra det jobb som blixtar annars gör.

Nu gillar jag de här bilderna, så att de flyter ihop aningens med bakgrunden stör mig inte, men vill man lösa det enkelt skulle man kunna placera reflexskärmar av något slag (vitt eller silverfärgat papper) bakom modellen på sidorna så de kastade tillbaka ljus och skapade ett svagt kantljus eller hårljus. Men, en blixt är såklart enklare och lättare att handskas med, skulle jag nog säga. En silverfärgad reflexskärm är kanske det bästa valet om man ska få ljus att studsa tillbaka med någon slags effekt, vita varianter sprider snarare ljuset lite hur som helst.

Vill du se alla porträtt sida vid sida och jämföra effekten av en blixt eller flera så hittar du dem här; Porträttfotografering annonskampanj Amendo, i min portfolio. Så snart jag har alla annonser ska jag visa upp dem också, kan ju vara lättare att se bilderna i den ”miljö” de användes i.

Klicka här för alla mina inlägg om ljussättning med diagram

Via den underhållande och väldigt bra fotografen David Bicho (webb här, blogg här) hittade jag en relativt ny webbplats som verkar ha ett innehåll som säkert kan intressera dig som läser min blogg, nämligen ljussättning och diagram.

Lighting For Photo heter den och innehåller just diagram och information kring ljussättning (allt på engelska) och andra teknikaliteter som kan vara intressanta om man vill lära sig mer om studiofotografering (i och utanför fotostudion).

Börja med att kolla ljussättningen och en av bilderna han gjorde i den bästa och finaste Jill Greenberg-stil (hyllning snarare än kopia kallas det nog, även om det inte var gråtande barn han använde) här.

Rekommenderas varmt.

Det här är ingen ny bild på Stina Wirsén. Femina behövde en bild till ett reportage om en av Sveriges bästa illustratörer i min mening, och hittade denna på min webb från en fotografering jag gjorde för typ tre år sedan för bokförlaget Bonnier Carlsen och deras katalog. Så de köpte rättigheten att använda den, vilket såklart är väldigt roligt. Händer mig väldigt sällan.

Det roliga med att ha en rätt omfattande webbportfolio, tycker jag, är att det finns så många ingångar för företag att hitta mig. Även om man inte alltid tycker att bilderna håller. Men just denna är jag barnsligt förtjust i fortfarande, även om den inte alls är en sån bild jag skulle ha tagit idag.

Ett enkelt porträtt med två blixtar

Bilden är tagen på den tiden jag faktiskt bara ägde två studioblixtar, hade köpt ”Sverigepaketet” från Kameradoktorn tidigare och det innehöll just två blixtar, två paraplyer och två stativ. Plus en väska.

Och bokförlaget ville ha bilder till katalogen som var nästan kolsvarta i bakgrunden för att kunna lägga text lite överallt på sidan. Så vad gör man med två blixtar?

Jag använde den ena Profoto Compact 300 med en mellanstor softbox som huvudljus högt upp på ett stativ ganska nära modellen, och den andra med ett svart paraply bakom/ovanför för att ge ett hårljus och separera personen aningens från bakgrunden.

Det som är lite klurigt att visa med ett diagram som bara visar hur det såg ut från ovan är att förklara var blixten med paraplyet egentligen stod. För det minns jag rätt tydligt. Det var inte så högt i tak, och på den tiden hade jag inte mina bakgrunder uppsatta på autopoles (för att spara golvutrymme) utan de hängde på en bakgrundshållare/stång som i sin tur hängde på två stativ.

Krångel i små utrymmen

För att ljuset bakifrån skulle ”komma åt” modellen sänkte jag bakgrunden så mycket det gick utan att rullen syntes i bild, och ställde stativet med blixten bakom bakgrunden med paraplyet ovanför, så det ”tittade” ner på bakhuvudet och håret.

Det hade såklart varit enklare att ha lite mer takhöjd, eller åtminstone ett bomstativ med motvikt för att slippa krångla, men det här var vad jag hade att arbeta med.

Sen kunde man såklart ha ställt stativet med blixten bakom modellen, och helt enkelt retuscherat bort det i Photoshop efteråt. Då skulle man inte se hur skynklig bakgrunden var.

Inte så erfaren, men ändå ok

Men, ibland är det rätt skönt att gå tillbaka till gamla bilder och se hur man kunde ha förbättrat det med de kunskaper och erfarenheter jag har idag. Fast det är fortfarande en bra bild, och jag gillar den skarpt. Så då gör inte alla dessa halvmissar något. Sen skadar det inte att ha en person som blir väldigt bra på bild och uppenbarligen tyckte att det var lite kul.

Fotograferad med en Nikon D2x, ett 17-55 mm/2.8 Nikkor-objektiv och konverterad till svartvitt i Photoshop. Det fanns lite ljusare nyanser i den svarta bakgrunden, men dem tog jag bort för att få den att fungera i layouten.

Bilden ska vara med i senaste numret av Femina som sagt, som jag tyvärr inte sett än. Ska försöka hitta tidningen innan den försvinner från butikshyllorna. Alltid kul att bli publicerad.

I min strävan att ha fotograferat varje författare i Sverige minst en gång kom turen till debuterande författare (författarinna, kan man säga det?) Anna Ehring som kommer med en barnbok under 2010.

Hon var en fantastisk modell, som så många är när de väl kommer på att det är rätt kul att få sitt porträtt taget. Och i hennes fall skadade det nog inte heller att hon varit skådespelare tidigare i livet.

För Bonnierförlagen i allmänhet och barnboksförlaget Bonnier Carlsen i synnerhet skulle vi ta några olika porträttbilder som används som författarporträtt i böckerna, marknadsföring och givetvis på deras webbplats.

Clamshell för mjuka närgångna porträtt

2 blixtar och 2 reflexskärmar

Eftersom det inte är så högt i tak i min lilla fotostudio har jag börjat köra mer sittande porträtt, och då har man genast mer plats uppåt, vilket är ett måste om man ska få till den här ljussättningen.

Precis som i porträttet av Sarah Sheppard och barnboksförfattaren Ulf Nilsson använde jag mig av en ”clamshell”-uppställning för huvudljuset. Det är ganska nytt för mig med studioblixtar, inte blixtarna utan ljussättningen, men det blir väldigt lättjobbat och det ljuset gillar verkligen ansikten. Och speciellt ögon.

Det man egenligen behöver för det här är bara en blixt, den andra använde jag för att göra en ljusbox av bakgrunden.

Relativ storlek på ljuskällan

Som så ofta annars använde jag mig av en Profoto Compact 600R som huvudljus, i en softbox 5′ octa (150 cm diameter). Det är väldigt tacksamt och lättjobbat att ha en stor ljuskälla som huvudljus, och ögonen blir väldigt livfulla när de får mycket ljus att spegla sig i. Tycker jag.

För att lätta upp skuggorna monterade jag en vanlig rund reflexskärm på stativ i en vinkel under huvudljuset så det speglades upp i ansiktet och gav allt ett mjukt och behagligt ljus.

Vill man göra en liknande setup går det såklart att använda andra typer av ljusmodifierare som huvudljus. Den relativa storleken på ljuskällan är vad som spelar roll, så har du en mindre softbox får du experimentera med att placera den närmare ansiktet bara. Och eftersom det här skulle vara just ett ansiktsporträtt (har beskurit det lite ytterligare för webben) kunde jag i princip ha den precis utanför bild, dvs jättenära.

Softbox som belyst bakgrund

Egentligen var denna uppställning bara en modifikation av den jag hade använt för porträtten av Sarah och Ulf, men jag placerade mig och kameran lite mer till vänster så att en av softboxarna i bakgrunden hamnade rätt bakom modellen i fråga.

Mellan modellen och softboxen stod en reflexskärm med en halvgenomskinlig diffusionsduk på ram, och den fick bli bakgrunden. Blixten i softboxen bakom mjukas upp och tonas ner aningens av reflexskärmen och blir lite som de där HiLite som Lastolite säljer för skuggfria bakgrunder. Det här är samma princip, nästan.

Den lite blå ton är inget som fanns där egenligen, men jag tyckte att det blev en lite roligare kontrast till Annas guldgula hår, så det inte alltid är vit eller grå bakgrund. Vem vet, det kanske blir en färgad bakgrund en vacker dag?

Kul porträtt tycker jag, och väldigt enkelt att göra. Ska bli mer av det framöver.

Jag gillar företag som satsar lite extra på att visa upp sin personal med bra porträtt, dels för att jag verkligen tror att det är en bra investering om man vill att ens kunder ska få en lite bättre bild av hur personalen ser ut och hur företaget är, och dels för att jag försörjer mig delvis på den typen av uppdrag.

Det behöver inte heller vara så dyrt, och jämfört med de pengar som de flesta företag idag lägger på att ha bra webbplatser med publiceringssystem och allt annat känns det bara dumt att spara in på hur man visar upp sin personal.

Visa upp personalen och alla blir lite gladare

När jag själv ska kontakta ett företag är det det första jag gör, kollar om de har bra medarbetarporträtt. Kanske en yrkesskada såklart, men har jag ett ansikte på den personen som jag sen ska ringa brukar det oftast bli lite trevligare. Lättare att skälla ut någon som man inte vet hur de ser ut, t ex.

Ett av mina senaste uppdrag var att fotografera personalen hos en fastighetsmäklare, Nytt Hem Stockholm, som främst säljer nyproduktion. De ville ha bra porträtt till hemsidan och annat marknadsmaterial, och gärna fotografera på plats på deras kontor.

Ljussättningsdiagram ”on-location” på kontor

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

Porträtt i kontorsmiljö med studioblixtar

Det finns såklart massor med sätt att göra en porträttfotografering i kontorsmiljö, och man måste inte nödvändigtvis använda studioblixtar för att ljussätta porträtten eller miljön. Men det är väldigt smidigt om man vill kunna leverera likadana porträtt vid ett senare tillfälle.

Och, det är något som jag gör mer och mer. Målet för mig är såklart att ha återkommande kunder, och ett sätt att ha det är att kunna lova just detta. Att kunna fotografera vid olika tillfällen men alltid se till att porträtten ser ut att vara tagna vid samma tillfälle, oberoende av väder eller andra faktorer.

Tre blixtar och en kamera + några stativ

För den här typen av porträttfotografering på plats blir det alltid lite utrustning att släpa på. Visst kan man ta bra porträtt med bara en blixt, men då är man ganska låst vad det gäller att även kunna belysa miljön.

Jag tog med mig två väskor fulla med fyra stativ, tre Profoto Compact-blixtar, en reflexskärm med halvtransparent material på ram, en 150 cm softbox Octa, ett halvgenomskinligt vitt paraply och två standardreflektorer. Och en kamera såklart.

Skissbilder underlättar

Några dagar före själva personalfotograferingen var jag på ett kort besök hos min kund, de hade sitt kontor inte så långt ifrån mitt så det var rätt snabbt avklarat. Det är alltid skönt om man har tid att se hur miljön är och kunna planera vad man ska ha med sig och hur man kan lösa ljussättningen i den aktuella lokalen.

Jag tog en bild med mobilkameran för att ha något att utgå från, och gjorde sedan en enkel skiss med ett gammalt porträtt i Photoshop som kunden gillade och godkände. Då vet alla inblandade ungefär hur det kommer se ut, och man minskar risken för att någon i efterhand upptäcker att det inte blev som de hade tänkt sig. Om man har tid och möjlighet att jobba så dvs.

Kontorsvägg som bakgrund

Vi bestämde oss för att fotografera porträtten framför en vägg på kontoret som dekorerades av deras logotyp, mest för att få med något i bakgrunden. Det ställde lite krav på att inte bara personen som skulle bli fotograferad vad bra belyst.

Stort ljus för enkla porträtt

De första testbilderna jag tog var när jag hade placerat ut huvudljuset, en stor softbox, till vänster om modellen. Med en slutartid på 1/200 och bländare på f/4 var det inte mycket annat som syntes än den sida av personen som fick ljus från blixten. Då jag ville ha ett kort skärpedjup hade jag redan satt ett ND-filter på kameran, så egentligen blev det ytterligare tre bländarsteg mörkare i kameran.

Paraply för allmänljus

Lösningen blev att ställa upp en blixt med ett enkelt mjölkvitt halvtransparent paraply en bra bit till höger om kameran, riktad halv mot väggen och halvt mot modellen.

Jag började på lägsta effekten men kom rätt snabbt fram till att halv effekt (en Profoto Compact 300) gjorde att modellen fick lagom mycket fyllnadsljus på skuggsidan av ansiktet och bakgrunden började närma sig så som den borde se ut.

Vid det här laget kunde det blivit ett helt ok porträtt, men kanske inte så roligt. Personen på bild var lite separerad från bakgrunden av det relativt korta skärpedjupet, men skuggsidan flöt ihop lite med den mellangrå väggen, och sånt ser inte så kul ut.

Transparent reflexskärm som stor softbox

För att skapa en lite mer intressant bakgrund och samtidigt ge lite kantljus i ansiktet på personen på bild placerade jag den sista blixten till höger utanför bild precis vid väggen som utgjorde bakgrunden. Riktad parallellt med väggen med en 1×2 meter stor reflexskärm med diffusionsmaterial på ram framför blev det ett stort och mjukt ljus.

Vill man vara lite galnare går det såklart att placera färgfilter på den blixten, eller dra upp effekten för att skapa en skarpare bild kontrastmässigt, men det här tycker jag blev ganska ”lagom”.

Totalt fotograferade jag tretton personer av lite olika längd, och för att få logotypen placerad var min plan att låta de kortare stå på något för att komma upp i samma höjd som de långa medarbetarna. Nu blev det inte så exakt, men det kan vara något att planera för lite bättre nästa gång.

Minimal retusch

När jag gick igenom bilderna efter fotograferingen behövdes det inte mycket retusch, lite blanka pannor, men i övrigt var de riktigt bra direkt ut kameran.

Ett roligt uppdrag på det stora hela som jag ska försöka göra fler av framöver, måste bara köpa en bra pirra, nu var jag tvungen att släpa tre tunga väskor eftersom Stockholms alla taxibilar hade bestämt sig att inte köra i snöstormen. Eller något sånt.

Har du några frågor får du gärna skriva en kommentar, eller så får du såklart skriva en kommentar även om du inte har någon fråga. Alltid uppskattat oavsett.

En av årets första porträttfotograferingar i min lilla fotostudio började med att bokförlaget Bonnier Carlsen behövde ett nytaget författarporträtt på författaren, tecknaren, illustratören (och mycket annat) Johan Unenge till sitt bildarkiv.

Ett känt ansikte

Jag har fotograferat Johan (tillsammans med kollegan Måns Gahrton) tidigare (vi har även gjort en kalender för Bonnier Carlsen ihop) så att fotografera honom är mer som att ha en trevlig pratstund än att jobba med att få honom att stå rätt och le fint.

Det är något väldigt skönt med att veta hur någon ser ut och hur de fungerar framför kameran innan man funderar på hur man ska sätta upp blixtarna och ställa in ljuset. Bara det att fotografera en enda person är lyxigt på något sätt, då kan det bli lite mer skräddarsytt och personligt för just det utseendet, inget som behöver fungera för en massa olika ansiktstyper och sånt.

Ljussättning med tre blixtar

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

En beautydish för porträttfotografering

Vissa tycker att man inte kan använda en beautydish för porträtt, om inte modellen har perfekt hy och är typ 16. Det kan väl ha en viss sanning i sig, eftersom ljuset från en sådan kanske lyfter fram snarare än döljer alla möjliga ansiktsdrag, så vill man tona ner rynkor och ta ett mjukt porträtt finns det bättre vägar att gå.

Vid den här porträttfotograferingen placerade jag den väldigt nära, cirka en meter ifrån, Johan för att ändå mjuka upp ljuset aningens. Står den för långt ifrån är det ingen riktigt vits med att använda just en sådan, då blir det bara en liten ljuskälla.

Hög och nära placering av blixten

Efter lite flyttande hittade jag en lagom höjd och ett lagom avstånd, precis så att det blir tydliga skuggor under näsan och i ögonhålorna, men att det ändå kommer lite ljus in i själva ögat och på ögonlocken.

Lite närmare, och det hade blivit lite för mörkt i mitt tycke och kanske inga ”catchlights”/reflexer i ögonen, vilket ofta gör att folk kan se ut som hajar och inte så glada ut. Nu finns där ett litet blänk, och genast ser det mycket trevligare ut.

En reflexskärm för upplättning

Bredvid Johan ställde jag en enkel reflexskärm som egentligen bara är en stor vitt skiva wellpapp, för att reflektera lite av ljuset från huvudljuset. Det kan såklart vara vad som helst man använder till detta, alternativ ett lakan eller något annat vitfärgat. En stor skiva frigolit funkar också bra.

En svart skiva för avskärmning

När man fotograferar i en liten fotostudio får man oftast jobba ganska mycket med att få ljuset att studsa runt så lite som möjligt. Är det större avstånd till väggar och tak brukar det spela mindre roll, men så har jag det oftast inte vid porträttfotograferingar som denna. Då är det bara att försöka styra ljuset så gott det går.

En svart stor pannå placerade jag vid blixten som lyser upp bakgrunden, mest för att inte ljuset från denna inte ska gå direkt in i kameran och kanske skapa reflexer. Det kan vara kul ibland, men inte nu. Sen ville jag inte heller ha något skarpt kantljus på Johans skuggsida denna gång.

Halvtransparent reflexskärm för sidoljus

Jag vet inte om det syns så tydligt på just denna bild, men idén var i alla fall att den blixten som står parallellt med bakgrunden inte bara skulle jämna ut belysningen på denna utan även ljusa upp Johans högra kind lite ytterligare.

Det kan vara en skön effekt att ibland låta de olika ”planen” i ansiktet få olika mycket ljus, det förstärker den tredimensionella känslan i porträtt.

Efter fotograferingen

Jag använde Nikon Capture NX2 för att ”framkalla” detta porträtt, och efter att dragit ner lite på färgmättnaden gjorde jag faktiskt inte så mycket. Lite anpassning av kurvor för att öka kontrasten i vissa delar, men mer var det nog inte.

Nikon 70-200/2.8 VRII som porträttobjektiv

Det här var första gången jag använde mitt nya teleobjektiv i studion för porträtt, och även om det var bra på många sätt tycker jag nog ändå inte det slår 85/1.4 som porträttobjektiv, förutom att man kan zooma då kanske.

Till sist, de gröna siffrorna i diagrammet är avstånd i meter (inte superexakt, men ändå), för de som kan vara intresserade.

Som vanligt, lite för lång text, måste hitta fler bilder att smycka ut de här inläggen med framöver känner jag.

Skriv gärna en kommentar, det uppskattar jag alltid.

Ju mer jag dokumenterar de ljussättningar jag använder mig av vid främst porträttfotografering i min lilla fotostudio, desto mer känner jag att de börjar bli absolut nödvändiga.

Det är inte svårt att skissa ner hur blixtarna stod, hur långt det var mellan modell och bakgrund, ungefärlig höjd på softboxen, eller vilken effekt jag hade inställt på de olika blixtarna. Kanske två minuter, max.

Penna, papper, mobilkamera och måttband

Det är väl ungefär det som krävs. Mobilkameran är såklart en ”lyx”, det går ju lika bra att göra ett diagram över ljussättningen utifrån skissen i datorn, när man har tid. Men en papperslapp försvinner så lätt, och ett klick senare kan man enkelt maila det till sig själv så har man det sparat.

Visst, det finns en app till iPhone man kan göra ljussättningsdiagram med, men än så länge är den väldigt grundläggande och hjälper kanske inte till så mycket?

Det går att återskapa och göra om

Jag gillar verkligen naturligt ljus, men många gånger är det svårt att fotografera flera porträtt som ska ha samma ljus och känsla även då man fotograferar olika dagar. Då är det enklare att ta det i studion, när man slipper tänka på vilken tid på dygnet det är, var solen står osv.

Ju mer exakt, desto lättare recept att följa

Vill man bara veta på ett ungefär hur ljuset var uppställt räcker det med en grov skiss. Har man däremot kravet på sig att verkligen kopiera ett ljus från ett tillfälle till ett annat är det smart att ta fram måttbandet och mäta allt man orkar mäta.

Bilderna ovan och ljussättningsskissen är från en plåtning jag gjorde nyligen med författaren och tecknaren Johan Unenge, så snart bilderna är valda och retuscherade ska jag göra ett ordentligt diagram.

Just den här gången kändes det som jag fick till ett ganska enkelt och bra ljus som jag kommer kunna utgå från framöver när jag inte vill köra på den allra säkraste ljussättningen. Men ändå skönt att veta att det fungerar utan att behöva ta så många testbilder.

Rätt skönt att kunna ta fram ett recept som fungerar då, man behöver inte uppfinna hjulet varenda gång, då blir det lätt för mycket tid som läggs på förberedelser. Tid man kan lägga på annat.

Ibland får det stora, mjuka ljuset ta en paus och ersättas av en lite mindre och därmed också skarpare ljuskälla. Istället för att använda min 150 cm Profoto Octa som jag ofta har till porträtt, både ansikte och halvkropp, valde jag att köra huvudljuset med en beautydish (vissa kallar den skönhetsdisk, men det låter rätt trist).

En glad copywriter + två projektledare/strateger

Studiofotograferingen för dagen gällde något så nära till hands som mina hyresvärdar, reklambyrån BKC Sthlm, som jag hyr kontorsplats hos. Två av de jag fotograferat porträtt av har en separat verksamhet nischad mot fastighetsbranschen, läs mer om detta på Property People.där de arbetar med place branding och andra saker som hjälper fastighetsägare och andra att bli bättre.

Klicka på bilden för fler ljussättningsdiagram

Ljussättning för halvkroppsporträtt med beautydish

I vanliga fall när jag fotograferar personalporträtt eller vanliga porträtt av grupper brukar jag använda en stor ljuskälla/ljusmodifierare som huvudljus. Mycket för att det är praktiskt med ett ganska förlåtande ljus som passar olika ansiktstyper, hudtyper och utseenden.

Men, nu var det bara tre personer, och eftersom jag vet hur de ser ut och har fotograferat dem förut kunde jag tillåta mig själv att ha ett lite spetsigare ljus. Ett som kräver att modellerna håller sig inom ett ganska litet område och att det inte är så stora skillnader i deras längd. Man kan givetvis flytta på blixtarna, men det gjorde jag inte idag.

Inte riktigt som solljus, men lite

Beautydishen som var på ungefär 2,5 meters höjd riktades rakt mot ansiktet. Eftersom den inte hade något raster lyser den upp ett ganska så stort område och ger relativt hårda och definierade skuggor. Istället för att mjuka ut ansiktsdrag och dölja rynkor som en stor softbox gör, händer snarare det motsatta här. Allt blir väldigt tydligt. Vissa tycker att en beautydish inte passar för folk över 20, men jag tycker nog att det har sina poänger att inte få alla att se ut som dockor hela tiden.

Lite Mycket ljus i håret

För att kontra detta lät jag en Profoto Magnum-reflektor stå för kanljuset/hårljuset bakifrån. Utan den hade det blivit väldigt mörkt på skuggsidan och personen på bilden hade smält ihop med bakgrunden på ett trist sätt.

Just en Magnum-reflektor ger otroligt skarpt och väldigt mycket ljus, så för att det inte skulle bränna ut alla högdagrar satte jag ett lager ND-filter (gråfilter som minskar ljusgenomsläppet) för att få ner effekten lite. Det blev vissa små delar av det belysta håret som inte har några detaljer kvar och är i princip kritvitt, men det tycker jag funkar ibland. Roligare dynamik om inte allt är perfekt jämt.

Grått, belyst bakgrundspapper

Bakgrunden var en rulle mellangrått bakgrundspapper som inte var helt nedrullad, därav det lite ljusare längst ned i bilden. För att det inte skulle bli för mörkt och trist placerade jag en studioblixt på golvet med ett raster på för att lysa upp delar av bakgrunden och skapa lite toningar.

Lite lens flare också

Hårljuset satt på en autopole precis bredvid bakgrundspappret och var inte avskärmad mot objektivet, så lite ljusspill gjorde att det blev en lätt linsöverstrålning (lens flare) uppe i högra hörnet. Det hade varit lätt att få bort med hjälp av retusch eller bara placera en svart pappskiva där, men jag tycker att det passar in på något sätt.

Utrustning som användes

• 3 st Profoto Compact-blixtar
• 1 Beautydish
• 1 Magnum-reflektor
• 1 Grå pappersbakgrund
• 1 Normalreflektor med raster
• Några stativ
• 1 Nikon D700

Retusch

Jag behövde i princip inte retuschera alls i Photoshop, lite färgkorrigeringar i Lightroom och sen lät jag det vara. Börjar man pilla med bakgrunden är det lätt att det blir för perfekt och nästan känns frilagt, så jag var nöjd som det var.

Som sagt, inte ett ljus som passar alla, men kul att använda ibland.

Klicka här om du vill se min portfolio.

Skriv gärna en kommentar, då blir jag glad.

Lagom till jul hyrde jag en fotostudio på City Studios i Stockholm och bjöd in lite kompisar och deras familjer för en studiofotografering så de hade lite bilder till julkort och julklappar. Totalt var det tio familjer med barn i blandade åldrar som kom förbi under dagen där det varierade rätt kraftigt i hur inspirerade modellerna var.

Barnfotografering är inget jag har som verksamhet (vill du ha tips om bra barnfotografer finns det några rekommendationer här från mina besökare), men nu inför jul tyckte jag det var ett kul projekt för de jag känner. Så får man träffa dem också, inte helt lätt nu när alla har barn och fullt upp inför jul.

Klicka på diagrammet för fler inlägg med ljussättningsdiagram

Vit bakgrund, ungefär som en rundfond

I hyrfotostudion på City Studios som ligger i centrala Stockholm hyfsat nära Hötorget har de en bakgrund som är hyggligt bred och räcker till för några personer, eftersom den inte är av papper smutsas den inte ner lika snabbt, men det är trots det lite småpill i efterhand för att ta bort lite sånt i Photoshop. Men smidigt är det att kunna ljussätta så att det blir ett jämnt ljus över hela bilden.

Stort huvudljus med lite spets

När man hyr fotostudio där ingår fyra blixtar, alla av märket Elinchrom, och några ljusmodifierare, vilket såklart är väldigt praktiskt så man slipper släpa på sina egna saker. Kolla på deras hemsida för en detaljerad lista över vad som ingår, men det jag hittade och använde var en 140 cm Octabox, en beautydish med silvergrej i mitten och två mellanstora softboxar i formatet 60 x 60 centimeter.

Som huvudljus lät jag en Elinchrom RX600 vara ca 2-2,5 meter från modellerna och agera allmänljus. Denna hade en Octa monterad för att ge det stora ljuset med en beautydish som lös upp modell och bakgrund. För att ge lite mer kontrast åt ansikte och överkropp satte jag en annan Elinchrom RX600 i överkant av denna på ett bomstativ.

Effekten av denna kombination syns lite olika på olika bilder, men utan detta tror jag att bilden ovan hade känts lite mer kontrastlös. Speciellt skuggorna i ansiktet hade inte blivit så tydliga. Sen beror det såklart mycket på vilken vinkel modellen har mot ljuset osv.

Två softboxar som kantljus

De två återstående blixtarna placerades vid kanterna på bakgrunden och pekades mot modellens rygg för att ge lite kantljus som alltid gör att de känns lite mer tredimensionella och inte flyter ihop med bakgrunden (om de t ex har ljusa kläder). På bilden ovan syns det nog mest i ansiktet som annars hade varit ganska mörkt på hans vänstra sida.

Ovant med Elinchrom

Jag använder annars blixtar från Profoto, men tillbehören är ungefär lika, skillnaden på ljuset i den här typen av bilder tror jag inte syns. Det som skiljer är deras sätt att skriva ut effekt när man ställer in blixtstyrka. Jag har skrivit ut de siffror som står på blixtarnas display om det skulle vara intressant för någon, har inte i huvudet vad det motsvarar i Wattsekunder eller något annat mått. Oftast kan man prova sig fram för att se vilken kombination som ger rätt blandning av ljus.

Blixtarna som gav kantljus ställde jag in så högt att högdagrarna inte blev utfrätta (brukar kunna ses på kamerans skärm med blinkande delar). De två blixtarna som var huvudljus kombinerade jag på ett sätt så det inte blev alltför stor skillnad på bakgrunden.

Den med beautydish står lite närmare och har ett hårdare ljus, så för att inte behöva justera det för mycket i efterhand lät jag den ha lite lägre effekt. Återigen, märks inte på just denna bild men när det var gruppfotografering vore det synd om det var ett allför exakt ljus på en liten fläck, enklare att ha ett rätt allmänt ljus som är mer tillåtande då.

Hyr en fotostudio

Ska återkomma med fler exempel senare, men jag kan i alla fall rekommendera City Studios som hyrstudio. Ganska prisvärt med tanke på att alla blixtar och tillbehör ingår. Och väldigt trevligt bemötande. Ser man bara till att utnyttja tiden hinner man med ganska mycket på en dag, i mitt fall fick alla familjer med sig 50-100 bilder som de kunde göra musmattor, kalendrar och andra julklappar av.

Men nu är det tillbaka till företagsfotografering tror jag, barnfotografering är kul, men i små mängder. Jag var helt slut efter en heldag, men väldigt nöjd.