Posts tagged as:

diagram

Porträttfotografering av debuterande författare Anna Ehrin, ljussättning i fotostudio med clamshell-teknik

I min strävan att ha fotograferat varje författare i Sverige minst en gång kom turen till debuterande författare (författarinna, kan man säga det?) Anna Ehrin som kommer med en barnbok under 2010.

Hon var en fantastisk modell, som så många är när de väl kommer på att det är rätt kul att få sitt porträtt taget. Och i hennes fall skadade det nog inte heller att hon varit skådespelare tidigare i livet.

För Bonnierförlagen i allmänhet och barnboksförlaget Bonnier Carlsen i synnerhet skulle vi ta några olika porträttbilder som används som författarporträtt i böckerna, marknadsföring och givetvis på deras webbplats.

Clamshell för mjuka närgångna porträtt

Diagram över ljussättning - porträttfotografering med clamshell - 2 blixtar och en reflexskärm

2 blixtar och 2 reflexskärmar

Eftersom det inte är så högt i tak i min lilla fotostudio har jag börjat köra mer sittande porträtt, och då har man genast mer plats uppåt, vilket är ett måste om man ska få till den här ljussättningen.

Precis som i porträttet av Sarah Sheppard och barnboksförfattaren Ulf Nilsson använde jag mig av en ”clamshell”-uppställning för huvudljuset. Det är ganska nytt för mig med studioblixtar, inte blixtarna utan ljussättningen, men det blir väldigt lättjobbat och det ljuset gillar verkligen ansikten. Och speciellt ögon.

Det man egenligen behöver för det här är bara en blixt, den andra använde jag för att göra en ljusbox av bakgrunden.

Relativ storlek på ljuskällan

Som så ofta annars använde jag mig av en Profoto Compact 600R som huvudljus, i en softbox 5′ octa (150 cm diameter). Det är väldigt tacksamt och lättjobbat att ha en stor ljuskälla som huvudljus, och ögonen blir väldigt livfulla när de får mycket ljus att spegla sig i. Tycker jag.

För att lätta upp skuggorna monterade jag en vanlig rund reflexskärm på stativ i en vinkel under huvudljuset så det speglades upp i ansiktet och gav allt ett mjukt och behagligt ljus.

Vill man göra en liknande setup går det såklart att använda andra typer av ljusmodifierare som huvudljus. Den relativa storleken på ljuskällan är vad som spelar roll, så har du en mindre softbox får du experimentera med att placera den närmare ansiktet bara. Och eftersom det här skulle vara just ett ansiktsporträtt (har beskurit det lite ytterligare för webben) kunde jag i princip ha den precis utanför bild, dvs jättenära.

Softbox som belyst bakgrund

Egentligen var denna uppställning bara en modifikation av den jag hade använt för porträtten av Sarah och Ulf, men jag placerade mig och kameran lite mer till vänster så att en av softboxarna i bakgrunden hamnade rätt bakom modellen i fråga.

Mellan modellen och softboxen stod en reflexskärm med en halvgenomskinlig diffusionsduk på ram, och den fick bli bakgrunden. Blixten i softboxen bakom mjukas upp och tonas ner aningens av reflexskärmen och blir lite som de där HiLite som Lastolite säljer för skuggfria bakgrunder. Det här är samma princip, nästan.

Den lite blå ton är inget som fanns där egenligen, men jag tyckte att det blev en lite roligare kontrast till Annas guldgula hår, så det inte alltid är vit eller grå bakgrund. Vem vet, det kanske blir en färgad bakgrund en vacker dag?

Kul porträtt tycker jag, och väldigt enkelt att göra. Ska bli mer av det framöver.

Porträttfotografering av personal på kontoret. Fastighetsmäklare i Stockholm

Jag gillar företag som satsar lite extra på att visa upp sin personal med bra porträtt, dels för att jag verkligen tror att det är en bra investering om man vill att ens kunder ska få en lite bättre bild av hur personalen ser ut och hur företaget är, och dels för att jag försörjer mig delvis på den typen av uppdrag.

Det behöver inte heller vara så dyrt, och jämfört med de pengar som de flesta företag idag lägger på att ha bra webbplatser med publiceringssystem och allt annat känns det bara dumt att spara in på hur man visar upp sin personal.

Visa upp personalen och alla blir lite gladare

När jag själv ska kontakta ett företag är det det första jag gör, kollar om de har bra medarbetarporträtt. Kanske en yrkesskada såklart, men har jag ett ansikte på den personen som jag sen ska ringa brukar det oftast bli lite trevligare. Lättare att skälla ut någon som man inte vet hur de ser ut, t ex.

Ett av mina senaste uppdrag var att fotografera personalen hos en fastighetsmäklare, Nytt Hem Stockholm, som främst säljer nyproduktion. De ville ha bra porträtt till hemsidan och annat marknadsmaterial, och gärna fotografera på plats på deras kontor.

Ljussättningsdiagram ”on-location” på kontor

Ljussättningsdiagram för fotografering av personal på kontoret hos en fastighetsmäklare.

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

Porträtt i kontorsmiljö med studioblixtar

Det finns såklart massor med sätt att göra en porträttfotografering i kontorsmiljö, och man måste inte nödvändigtvis använda studioblixtar för att ljussätta porträtten eller miljön. Men det är väldigt smidigt om man vill kunna leverera likadana porträtt vid ett senare tillfälle.

Och, det är något som jag gör mer och mer. Målet för mig är såklart att ha återkommande kunder, och ett sätt att ha det är att kunna lova just detta. Att kunna fotografera vid olika tillfällen men alltid se till att porträtten ser ut att vara tagna vid samma tillfälle, oberoende av väder eller andra faktorer.

Tre blixtar och en kamera + några stativ

För den här typen av porträttfotografering på plats blir det alltid lite utrustning att släpa på. Visst kan man ta bra porträtt med bara en blixt, men då är man ganska låst vad det gäller att även kunna belysa miljön.

Jag tog med mig två väskor fulla med fyra stativ, tre Profoto Compact-blixtar, en reflexskärm med halvtransparent material på ram, en 150 cm softbox Octa, ett halvgenomskinligt vitt paraply och två standardreflektorer. Och en kamera såklart.

Porträttfotografering i kontorsmiljö med studioblixtar för en fastighetsmäklare i Stockholm

Skissbilder underlättar

Några dagar före själva personalfotograferingen var jag på ett kort besök hos min kund, de hade sitt kontor inte så långt ifrån mitt så det var rätt snabbt avklarat. Det är alltid skönt om man har tid att se hur miljön är och kunna planera vad man ska ha med sig och hur man kan lösa ljussättningen i den aktuella lokalen.

Jag tog en bild med mobilkameran för att ha något att utgå från, och gjorde sedan en enkel skiss med ett gammalt porträtt i Photoshop som kunden gillade och godkände. Då vet alla inblandade ungefär hur det kommer se ut, och man minskar risken för att någon i efterhand upptäcker att det inte blev som de hade tänkt sig. Om man har tid och möjlighet att jobba så dvs.

fotografering_skissbild_infor-ljussattning_fastighetsmaklare

Kontorsvägg som bakgrund

Vi bestämde oss för att fotografera porträtten framför en vägg på kontoret som dekorerades av deras logotyp, mest för att få med något i bakgrunden. Det ställde lite krav på att inte bara personen som skulle bli fotograferad vad bra belyst.

Stort ljus för enkla porträtt

De första testbilderna jag tog var när jag hade placerat ut huvudljuset, en stor softbox, till vänster om modellen. Med en slutartid på 1/200 och bländare på f/4 var det inte mycket annat som syntes än den sida av personen som fick ljus från blixten. Då jag ville ha ett kort skärpedjup hade jag redan satt ett ND-filter på kameran, så egentligen blev det ytterligare tre bländarsteg mörkare i kameran.

Paraply för allmänljus

halvgenomskinligt-vitt-paraply-blixtLösningen blev att ställa upp en blixt med ett enkelt mjölkvitt halvtransparent paraply en bra bit till höger om kameran, riktad halv mot väggen och halvt mot modellen.

Jag började på lägsta effekten men kom rätt snabbt fram till att halv effekt (en Profoto Compact 300) gjorde att modellen fick lagom mycket fyllnadsljus på skuggsidan av ansiktet och bakgrunden började närma sig så som den borde se ut.

Vid det här laget kunde det blivit ett helt ok porträtt, men kanske inte så roligt. Personen på bild var lite separerad från bakgrunden av det relativt korta skärpedjupet, men skuggsidan flöt ihop lite med den mellangrå väggen, och sånt ser inte så kul ut.

Fotografering av personalbilder i kontorsmiljö med studioblixtar på plats

Transparent reflexskärm som stor softbox

För att skapa en lite mer intressant bakgrund och samtidigt ge lite kantljus i ansiktet på personen på bild placerade jag den sista blixten till höger utanför bild precis vid väggen som utgjorde bakgrunden. Riktad parallellt med väggen med en 1×2 meter stor reflexskärm med diffusionsmaterial på ram framför blev det ett stort och mjukt ljus.

Vill man vara lite galnare går det såklart att placera färgfilter på den blixten, eller dra upp effekten för att skapa en skarpare bild kontrastmässigt, men det här tycker jag blev ganska ”lagom”.

Totalt fotograferade jag tretton personer av lite olika längd, och för att få logotypen placerad var min plan att låta de kortare stå på något för att komma upp i samma höjd som de långa medarbetarna. Nu blev det inte så exakt, men det kan vara något att planera för lite bättre nästa gång.

Minimal retusch

När jag gick igenom bilderna efter fotograferingen behövdes det inte mycket retusch, lite blanka pannor, men i övrigt var de riktigt bra direkt ut kameran.

Ett roligt uppdrag på det stora hela som jag ska försöka göra fler av framöver, måste bara köpa en bra pirra, nu var jag tvungen att släpa tre tunga väskor eftersom Stockholms alla taxibilar hade bestämt sig att inte köra i snöstormen. Eller något sånt.

Har du några frågor får du gärna skriva en kommentar, eller så får du såklart skriva en kommentar även om du inte har någon fråga. Alltid uppskattat oavsett.

Porträttfotografering av författarporträtt i fotostudion med författare och illustratör/tecknare Johan Unenge

En av årets första porträttfotograferingar i min lilla fotostudio började med att bokförlaget Bonnier Carlsen behövde ett nytaget författarporträtt på författaren, tecknaren, illustratören (och mycket annat) Johan Unenge till sitt bildarkiv.

Ett känt ansikte

Jag har fotograferat Johan (tillsammans med kollegan Måns Gahrton) tidigare (vi har även gjort en kalender för Bonnier Carlsen ihop) så att fotografera honom är mer som att ha en trevlig pratstund än att jobba med att få honom att stå rätt och le fint.

Det är något väldigt skönt med att veta hur någon ser ut och hur de fungerar framför kameran innan man funderar på hur man ska sätta upp blixtarna och ställa in ljuset. Bara det att fotografera en enda person är lyxigt på något sätt, då kan det bli lite mer skräddarsytt och personligt för just det utseendet, inget som behöver fungera för en massa olika ansiktstyper och sånt.

Ljussättning med tre blixtar

Diagram över ljussättning vid porträttfotografering i fotostudio med tre blixtar av författare och illustratör Johan Unenge

Klicka för fler inlägg med ljussättningsdiagram

En beautydish för porträttfotografering

Vissa tycker att man inte kan använda en beautydish för porträtt, om inte modellen har perfekt hy och är typ 16. Det kan väl ha en viss sanning i sig, eftersom ljuset från en sådan kanske lyfter fram snarare än döljer alla möjliga ansiktsdrag, så vill man tona ner rynkor och ta ett mjukt porträtt finns det bättre vägar att gå.

Vid den här porträttfotograferingen placerade jag den väldigt nära, cirka en meter ifrån, Johan för att ändå mjuka upp ljuset aningens. Står den för långt ifrån är det ingen riktigt vits med att använda just en sådan, då blir det bara en liten ljuskälla.

Hög och nära placering av blixten

Efter lite flyttande hittade jag en lagom höjd och ett lagom avstånd, precis så att det blir tydliga skuggor under näsan och i ögonhålorna, men att det ändå kommer lite ljus in i själva ögat och på ögonlocken.

Lite närmare, och det hade blivit lite för mörkt i mitt tycke och kanske inga ”catchlights”/reflexer i ögonen, vilket ofta gör att folk kan se ut som hajar och inte så glada ut. Nu finns där ett litet blänk, och genast ser det mycket trevligare ut.

En reflexskärm för upplättning

Bredvid Johan ställde jag en enkel reflexskärm som egentligen bara är en stor vitt skiva wellpapp, för att reflektera lite av ljuset från huvudljuset. Det kan såklart vara vad som helst man använder till detta, alternativ ett lakan eller något annat vitfärgat. En stor skiva frigolit funkar också bra.

En svart skiva för avskärmning

När man fotograferar i en liten fotostudio får man oftast jobba ganska mycket med att få ljuset att studsa runt så lite som möjligt. Är det större avstånd till väggar och tak brukar det spela mindre roll, men så har jag det oftast inte vid porträttfotograferingar som denna. Då är det bara att försöka styra ljuset så gott det går.

En svart stor pannå placerade jag vid blixten som lyser upp bakgrunden, mest för att inte ljuset från denna inte ska gå direkt in i kameran och kanske skapa reflexer. Det kan vara kul ibland, men inte nu. Sen ville jag inte heller ha något skarpt kantljus på Johans skuggsida denna gång.

Halvtransparent reflexskärm för sidoljus

Jag vet inte om det syns så tydligt på just denna bild, men idén var i alla fall att den blixten som står parallellt med bakgrunden inte bara skulle jämna ut belysningen på denna utan även ljusa upp Johans högra kind lite ytterligare.

Det kan vara en skön effekt att ibland låta de olika planen i ansiktet få olika mycket ljus, det förstärker den tredimensionella känslan i porträtt.

Efter fotograferingen

Jag använde Nikon Capture NX2 för att ”framkalla” detta porträtt, och efter att dragit ner lite på färgmättnaden gjorde jag faktiskt inte så mycket. Lite anpassning av kurvor för att öka kontrasten i vissa delar, men mer var det nog inte.

Nikon 70-200/2.8 VRII som porträttobjektiv

Det här var första gången jag använde mitt nya teleobjektiv i studion för porträtt, och även om det var bra på många sätt tycker jag nog ändå inte det slår 85/1.4 som porträttobjektiv, förutom att man kan zooma då kanske.

Till sist, de gröna siffrorna i diagrammet är avstånd i meter (inte superexakt, men ändå), för de som kan vara intresserade.

Som vanligt, lite för lång text, måste hitta fler bilder att smycka ut de här inläggen med framöver känner jag.

Skriv gärna en kommentar, det uppskattar jag alltid.

Enkel pennskiss över ljussättning i fotostudio inför fotografering av tecknaren och författaren Johan Unenge

Ju mer jag dokumenterar de ljussättningar jag använder mig av vid främst porträttfotografering i min lilla fotostudio, desto mer känner jag att de börjar bli absolut nödvändiga.

Det är inte svårt att skissa ner hur blixtarna stod, hur långt det var mellan modell och bakgrund, ungefärlig höjd på softboxen, eller vilken effekt jag hade inställt på de olika blixtarna. Kanske två minuter, max.

Penna, papper, mobilkamera och måttband

Det är väl ungefär det som krävs. Mobilkameran är såklart en ”lyx”, det går ju lika bra att göra ett diagram över ljussättningen utifrån skissen i datorn, när man har tid. Men en papperslapp försvinner så lätt, och ett klick senare kan man enkelt maila det till sig själv så har man det sparat.

Visst, det finns en app till iPhone man kan göra ljussättningsdiagram med, men än så länge är den väldigt grundläggande och hjälper kanske inte till så mycket?

lightroom-tumnaglar-utkast-portrattfotografering-studio

Det går att återskapa och göra om

Jag gillar verkligen naturligt ljus, men många gånger är det svårt att fotografera flera porträtt som ska ha samma ljus och känsla även då man fotograferar olika dagar. Då är det enklare att ta det i studion, när man slipper tänka på vilken tid på dygnet det är, var solen står osv.

Ju mer exakt, desto lättare recept att följa

Vill man bara veta på ett ungefär hur ljuset var uppställt räcker det med en grov skiss. Har man däremot kravet på sig att verkligen kopiera ett ljus från ett tillfälle till ett annat är det smart att ta fram måttbandet och mäta allt man orkar mäta.

Bilderna ovan och ljussättningsskissen är från en plåtning jag gjorde nyligen med författaren och tecknaren Johan Unenge, så snart bilderna är valda och retuscherade ska jag göra ett ordentligt diagram.

Just den här gången kändes det som jag fick till ett ganska enkelt och bra ljus som jag kommer kunna utgå från framöver när jag inte vill köra på den allra säkraste ljussättningen. Men ändå skönt att veta att det fungerar utan att behöva ta så många testbilder.

Rätt skönt att kunna ta fram ett recept som fungerar då, man behöver inte uppfinna hjulet varenda gång, då blir det lätt för mycket tid som läggs på förberedelser. Tid man kan lägga på annat.

Porträttfotografering halvkropp med Profoto Softlight Reflector - dvs en beautydish

Ibland får det stora, mjuka ljuset ta en paus och ersättas av en lite mindre och därmed också skarpare ljuskälla. Istället för att använda min 150 cm Profoto Octa som jag ofta har till porträtt, både ansikte och halvkropp, valde jag att köra huvudljuset med en beautydish (vissa kallar den skönhetsdisk, men det låter rätt trist).

En glad copywriter + två projektledare/strateger

Studiofotograferingen för dagen gällde något så nära till hands som mina hyresvärdar, reklambyrån BKC Sthlm, som jag hyr kontorsplats hos. Två av de jag fotograferat porträtt av har en separat verksamhet nischad mot fastighetsbranschen, läs mer om detta på Property People.där de arbetar med place branding och andra saker som hjälper fastighetsägare och andra att bli bättre.

Ljussättningsdiagram för porträttfotografering i fotostudio, halvkroppsporträtt med beautydish.

Klicka på bilden för fler ljussättningsdiagram

Ljussättning för halvkroppsporträtt med beautydish

I vanliga fall när jag fotograferar personalporträtt eller vanliga porträtt av grupper brukar jag använda en stor ljuskälla/ljusmodifierare som huvudljus. Mycket för att det är praktiskt med ett ganska förlåtande ljus som passar olika ansiktstyper, hudtyper och utseenden.

Men, nu var det bara tre personer, och eftersom jag vet hur de ser ut och har fotograferat dem förut kunde jag tillåta mig själv att ha ett lite spetsigare ljus. Ett som kräver att modellerna håller sig inom ett ganska litet område och att det inte är så stora skillnader i deras längd. Man kan givetvis flytta på blixtarna, men det gjorde jag inte idag.

Inte riktigt som solljus, men lite

Beautydishen som var på ungefär 2,5 meters höjd riktades rakt mot ansiktet. Eftersom den inte hade något raster lyser den upp ett ganska så stort område och ger relativt hårda och definierade skuggor. Istället för att mjuka ut ansiktsdrag och dölja rynkor som en stor softbox gör, händer snarare det motsatta här. Allt blir väldigt tydligt. Vissa tycker att en beautydish inte passar för folk över 20, men jag tycker nog att det har sina poänger att inte få alla att se ut som dockor hela tiden.

Lite Mycket ljus i håret

För att kontra detta lät jag en Profoto Magnum-reflektor stå för kanljuset/hårljuset bakifrån. Utan den hade det blivit väldigt mörkt på skuggsidan och personen på bilden hade smält ihop med bakgrunden på ett trist sätt.

Just en Magnum-reflektor ger otroligt skarpt och väldigt mycket ljus, så för att det inte skulle bränna ut alla högdagrar satte jag ett lager ND-filter (gråfilter som minskar ljusgenomsläppet) för att få ner effekten lite. Det blev vissa små delar av det belysta håret som inte har några detaljer kvar och är i princip kritvitt, men det tycker jag funkar ibland. Roligare dynamik om inte allt är perfekt jämt.

Grått, belyst bakgrundspapper

Bakgrunden var en rulle mellangrått bakgrundspapper som inte var helt nedrullad, därav det lite ljusare längst ned i bilden. För att det inte skulle bli för mörkt och trist placerade jag en studioblixt på golvet med ett raster på för att lysa upp delar av bakgrunden och skapa lite toningar.

Lite lens flare också

Hårljuset satt på en autopole precis bredvid bakgrundspappret och var inte avskärmad mot objektivet, så lite ljusspill gjorde att det blev en lätt linsöverstrålning (lens flare) uppe i högra hörnet. Det hade varit lätt att få bort med hjälp av retusch eller bara placera en svart pappskiva där, men jag tycker att det passar in på något sätt.

Utrustning som användes

  • 3 st Profoto Compact-blixtar
  • 1 Beautydish
  • 1 Magnum-reflektor
  • 1 Grå pappersbakgrund
  • 1 Normalreflektor med raster
  • Några stativ
  • 1 Nikon D700

Retusch

Jag behövde i princip inte retuschera alls i Photoshop, lite färgkorrigeringar i Lightroom och sen lät jag det vara. Börjar man pilla med bakgrunden är det lätt att det blir för perfekt och nästan känns frilagt, så jag var nöjd som det var.

Som sagt, inte ett ljus som passar alla, men kul att använda ibland.

Klicka här om du vill se min portfolio.

Skriv gärna en kommentar, då blir jag glad.

Get Adobe Flash playerPlugin by wpburn.com wordpress themes