Stockholm
Posts tagged as:
Jag blev ombedd av Kulturrådet att ta några nya pressbilder på Kerstin Brunnberg som är deras styrelseordförande. Eftersom det finns så många bra miljöer inomhus och utomhus kring Filmhuset där de har kontor bestämde vi att ses där för en snabb fotografering utan krusiduller.
Att fotografera folk på plats utan att ha med sig massor med utrustning är alltid en utmaning, dels för att det finns begränsningar i hur lång tid det får ta och dels för att man kanske inte har en aning om hur miljön ser ut.
Fotograferar man till reportage, eller som i det här fallet där jag skulle ta några porträtt av en kunds kunder till några case-beskrivningar, är det bara så det är. Tidningsfotografer lever med de här förutsättningarna hela tiden, men jag brukar kunna planera mina fotojobb lite mer, för det mest.
Bilden ovan kunde ha blivit bra, om jag bara varit smart nog att ta med mig en rejäl blixt, t ex min Profoto AcuteB eller bara en ordentlig reflexskärm och ett stativ. Det gjorde jag inte, så där missade jag en bra bild.
När jag tittar igenom min portfolio för porträttfotografering och även fotografering av författarporträtt kan jag ibland slås av att jag ofta väljer ett väldigt enkelt upplägg (ett ansikte mot någon slags grå bakgrund).
Så när bokförlaget Rabén & Sjögren ringde och behövde nya författarporträtt av Christina Wahldén blev det extra roligt då hon gärna ville ha porträtt tagna i någon slags miljö (ingen sommaräng utan snarare stad och betong).
Att fotografera personalporträtt är något jag gör rätt ofta för lite olika kunder, och oftast sker det i min lilla fotostudio. Men, även då vädret och speciellt ljuset i Sverige under större delen av året inte riktigt går att lita på finns det stora poänger att göra den här typen av porträttfotograferingar i naturligt ljus.
Jag behöver inte släpa med mig mina studioblixtar, stativ och eventuellt bakgrundspapper. Det går åt mindre tid till att sätta upp utrustningen, ställa in ljuset och speciellt, hitta ett lämpligt rum hos kunden.
Förutom ovan nämnda saker går oftast själva fotograferingen snabbare då de flesta har lättare för att ställa sig vid ett fönster och ta några bilder än att smyga in bland sladdar och övrig utrustning och stirra in i en stor softbox.
Rätt stor del av tiden då jag fotograferar porträtt åt företag ägnar jag åt kallprat, och kanske diskutera kameror eller blixtar med någon intresserad som ska fotograferas. Det gör jag såklart även när jag fotograferar i naturligt ljus, men då blir det i en betydligt mindre skrämmande miljö.
Man är liksom mer på samma nivå som den som ska fotograferas, till skillnad från i fotostudion då jag står i mörkret utanför ljuset och tittar på dem genom kameran, och de står där i ”rampljuset” och känner sig nog ganska uttittade.
De flesta människor, även de som hatar att bli fotograferade och avskyr att stå och få instruktioner om hur de ska ”posera” har säkert några bilder på sig själva som de är nöjda med. Och de är med största sannolikhet tagna i naturligt ljus. På semestern eller ett liknande tillfälle.
Sånt spelar roll. På samma sätt som det är konstigt att höra sin egen röst är det konstigt för de flesta att se sig på bild tagen i en studio. Det känns inte riktigt naturligt. Men ett porträtt taget vid ett stort fönster är inte så långt ifrån vad de är vana vid, och därmed också lättare att acceptera. Och kanske t om gilla.
Det finns såklart problem man kan stöta på om man vill fotografera ett antal porträtt i naturligt ljus, speciellt om de ska användas som t ex personalporträtt och ha samma ljus och känsla i sig.
Dagsljus varierar. Det gör inte studioljus. Så länge man har det klart för sig kommer det gå bra, men sannolikheten att två bilder tagna med en halvtimmes mellanrum ska ha samma ljus är inte så stor. Solen rör på sig, eller snarare Jorden, och ljusets färgtemperatur och styrka kommer variera.
För att göra det hela lite enklare kan man se till att inte fotografera i direkt solljus, då slipper man lite av problemen med olika ljusstyrka och varierande skuggor. Inte alla, men det är lite lättare.
Bilderna ovan är från en medarbetarfotografering jag gjorde nyligen, och då hade jag lyxen att fotografera ett företag som hade en stor ljusgård som trapphus. Det fanns lite elektriskt ljus, men ljuset som kom från fönstren i taket och på sidorna dominerade. Så det var ett bra ställe att fotografera på.
Sen hade de även snö på taken utanför och fönstren som syns i bild var lite inskjutna så det kom inte in direkt soljus på de jag skulle fotografera. Snön blev en utmärkt reflexskärm och gjorde att det kom in ljus både från sidan och snett underifrån.
För att hjälpa ljuset lite tog jag med mig ett stativ och en stor reflexskärm på en stadig ram (Photoflex LitePanel) som jag placerade så att den lättade upp skuggorna lite. Först provade jag att använda Sunfire-sidan, men det blev mest gult och konstigt, så jag nöjde mig med den vita ytan som alltid känns mer naturligt i min mening.
Egentligen hade jag bara tänkt skriva några rader och lägga upp bilderna jag tog av uppställningen, men som vanligt flyter det på och blir långdraget.
Hursomhelst, det jag ville säga var att man kommer ganska långt med indirekt ljus och en reflexskärm. Det behövs inte mer än så ibland för bra porträtt.
Ska visa upp bilder så snart kunden har valt ut sina favoriter och jag har klarat av retuscharbetet.
Det här var första jobbet jag gjorde med mitt nya teleobjektiv, ett Nikon 70-200/2.8 VRII. Helt fantastiskt bra kan man nog sammanfatta det som.
Och som vanligt, skriv gärna en kommentar om det här var användbart eller om du har någon fråga.
