Raka motsatsen till superretusch
För alla som är intresserade av hur en professionell retuschör arbetar hittade jag en fantastiskt utförlig artikel på Photo.net där en kanadensare vid namn Patrick Lavoie går igenom hur han arbetar när han assisterar fotografer med det han kallar digi-tech vid fotograferingar och även gör slutretuschen av avancerade foton som sedan publiceras i modemagazin och andra ställen som inte nöjer sig med lite lätt putsning på bilderna. Tänk den som gör jobbet med bilderna i Top Model innan de printas eller visas på skärmen så förstår ni jobbet ungefär.
Väldigt läsvärt om än otroligt ingående och långt. Själv gör jag allt från ax till limpa när jag fotograferar men det är alltid kul att se hur arbetsflödet ändå är ungefär det samma som för en plåtning till Vogue, även om deras budget för retusch brukar vara högre än när jag fotograferar. Just delarna om hur man lägger upp hanteringen av foton/bildfiler under ett jobb på datorn och i Lightroom, och hur man ser till att inget försvinner eller blandas ihop är speciellt nyttigt att lära sig om man vill undvika dyrbara misstag.
Här är i alla fall länken:
Digital Photography Workflow: Fashion Photography
.
Jag vet knappt var jag ska göra av allt.
Kommer på mig själv med att försöka hitta sätt att kanalisera all energi jag får av att hitta inspiration överallt. Bara det här med att skriva en blogg har satt igång hjärnan på ett sätt som inte alltid känns helt nyttigt. Numera kan jag lätt fastna i att tänka ”hur skulle jag formulera det här?”. Vilket iofs är bra samtidigt.
Har provat att sätta upp ”att-göra-listor” på Basecamp (smart och enkelt och gratis verktyg för projekthantering). Superlätt att skapa ett konto, få en egen webbadress med inloggning där man kan skapa listor, projektplaner och en massa annat, allt på enklast möjliga sätt. Så nu har jag massa olika rubriker där jag häller in de idéer och tankar som dyker upp, så jag inte glömmer. Men lika mycket för att slippa ha det skramlandes i huvudet. Det är själva grejen med listor tycker jag, att slippa komma ihåg dem, eller snarare, att komma ihåg dem bättre.
Men, det är fortfarande inte så smidigt som jag skulle vilja ha det. Jag måste fortfarande vara vid en dator eller ha tillgång till en mobiltelefon som jag kan föra in materialet med.
Det optimala vore, för mig, att ha ett virtuellt rum, ungefär som Tom Cruise har i Minority Report, där man kan dra omkring olika lådor för att hålla ordning på allt. Koppla ihop det med hjälp av olika kopplingar, typ taggar och kategorier.
Påminn mig när jag är där
Eller en smart funktion i mobilen där man med hjälp av GPS kopplar påminnelser till fysiska platser. Ibland vore det bra om det t om gick att få på detaljnivå med centimeterprecision. T ex ”glöm inte att ta med avin” när man är i närheten av ytterdörren på lägenheten. Eller ”när du ändå är på Söder, glöm inte att kolla om den där affären på Skånegatan har något nytt…”. För sånt kommer jag alltid, alltid på när jag sitter på bussen/tunnelbanan tillbaka till Vasastan.
Som med så mycket annat, så finns tekniken, åtminstone på planeringsstadiet eller i hiskeligt dyra testversioner. Men, de kommer liksom aldrig ut på marknaden i det format som vore användbart. GPS-positionering finns ju, och stora skärmar finns ju. Samma med diverse olika gränssnitt mot databaser, eller väggtavlor man ritar på och samtidigt får in allt på en dator. Men det är bara lite i taget, sällan något direkt omvälvande när det gäller förändringar.
Så, tills dess har jag tyvärr insett att ett anteckningsblock fortfarande är bäst för mig. Provade att köpa ett dyrt sådant från Whitelines mest för att pröva, och det är ju kul. Men oftast duger det med vilket som helst.
Problemet med block är bara att det är svårt att sortera och ändra, om man inte gillar blyerts och pärmar tillsammans med hålat (?) papper.
Men det duger bäst hittills.
