Att använda en snoot på blixten för porträtt är lite trixigt men ger bra resultat, när jag skulle fotografera författaren Maria Nygren för Bonnierförlagen nyligen kändes det som ett bra tillfälle att låta den vara med i ljussättningen.
Posts tagged as:
3 blixtar
Här är sista resultatet från en dag då jag utgick från samma grundljussättning för tre olika plåtningar, men utvecklade den för varje kund så allt inte skulle bli exakt likadant. Egentligen vore det såklart mer ekonomiskt att ha någon slags standardljussättning för enklare studioporträtt, men det vore också väldigt tråkigt och inte det minsta utmanande eller utvecklande.
Skillnaden mot affärsporträtt med två blixtar är inte monomental, men den tredje blixten som lyser upp skuggsidan genom en diffusionsskärm gör ändå att det finns detaljer kvar i alla delar (undantaget kostymen som fick en lite hårdare kontrast i efterbehandlingen).
Peter Barlach gör en massa olika saker, förutom att bli bra på bild, t ex så skriver han tv-manus, uppträder, sjunger och annat. Och så skriver han böcker, vilket förde honom till min fotostudio för några år sedan när det skulle fotograferas författarporträtt till bokförlaget Bonnier Carlsen.
Nu var det dags igen, och är det något jag verkligen gillar så är det att få fotografera personer jag har fotograferat tidigare en gång till. Även om det var ett par år sedan sist hade jag ändå en väldigt klar bild av hur jag skulle vilja förbättra den bild jag tog tidigare (om jag varit lite bättre på att fotografera då). En andra chans så att säga.
Jag är ingen bröllopsfotograf, även om det ibland har hänt att kompisar har frågat om jag vill fotografera på deras bröllop, och jag har sagt ja.
Det är ju en ära att bli tillfrågad, och även om de oftast säger att de mest vill ha några bilder från ceremonin och kanske något porträtt slutar det med att man sitter där med en miljon bilder och har dokumenterat precis varenda minsta detalj. Men, då behöver man inte fundera på vad man ska ge i present. Plus att det i min mening är ett väldigt roligt sätt att uppleva ett bröllop på.
I somras fotograferade jag på ett bröllop i Vasakyrkan vid Odenplan, men eftersom det regnade tog vi bröllopsporträtten i min lilla lilla fotostudio (nu har jag en som är aningens större).
Sarah Sheppard är en svensk illustratör som på senare tid gjort två populära barnböcker om dinosaurer, Varning för Köttgänget (recension i DN) och Massor av dinosaurier. Annars jobbar hon bl a med grafisk formgivning av olika saker, se hennes egen hemsida här, eller presentationssidan hos Bonnier Carlsen.
Samma ljussättning – olika bilder
Mitt uppdrag från Bonnierförlagen var dels att ta porträttbilder på barnboksförfattaren Ulf Nilsson (som jag redan skrivit om) och dels en porträttfotografering av Sarah. Plus några gruppbilder på dem tillsammans som troligtvis ska användas i en kommande katalog.
Den ljussättning jag använde mig av i den alltid lika trånga fotostudion var en variant på det som kallas clamshell, dvs ett ljus uppe och ett ljus/en reflektor nere.
Klicka på diagrammet för fler inlägg om ljussättning
3 blixtar och massor med reflexskärmar
Som sagt, den här ljussättningen har jag redan gått igenom mer i detalj här: Clamshell-ljussättning med tre blixtar, men det roliga är att den uppenbarligen var rätt användbar till mer än bara närgångna ansiktsporträtt.
Det enda egentligen som är lika är just ljussättningen, att det blir helt olika porträtt beror på en massa andra saker. Fotograferingsvinkel, utsnitt, beskärning och såklart utseendet på modellerna för dagen. Ett böljande blont hår blir såklart något annat än en gråvit kalufs, och jämn hy ”reagerar” helt annorlunda på ljus än vad ett fårat ansikte med mer rynkor gör.
Kort skärpedjup och avstånd
Sen blir det såklart annorlunda bara av att komma närmare, som i bilden med Ulf. Effekten av det korta skärpedjupet syns knappt på bilden med Sarah medan det blir väldigt påtagligt när man kommer riktigt nära.
Ljus på kinder eller hår
Jag gillar kantljus bakifrån, det har jag säkert sagt förut. Men effekten av det blir så annorlunda beroende på frisyr och benstruktur. Är det en korthårig person finns det troligtvis inget hår som är ”i vägen” för ljuset och det hamnar på sidan av kindbenen och då samtidigt gör ansiktet lite smalare och mer väldefinierat. Är det en person med långt hår stannar oftast allt ljus i håret, och det kan ju bli en annan effekt av det. Men något helt annat.
Beroende på vinkeln på huvudet och ljuset bakifrån kommer ljuset att bete sig olika, eller snarare träffa ansiktet på olika sätt. Tidigare har jag konsekvent (nästan) försökt undvika att blixten står så långt fram att ljuset även träffar sidan av näsan, men ibland kan det bli bra det med.
Samla på användbart ljus
Är det en sak som man lär sig genom att skriva bloggposter som denna och göra diagram för varje porträttfotografering man har genomfört är det hur man kan ta delar från en ljussättning och utveckla till något bättre. Eller bara hitta ett flexibelt ljus som enkelt kan justeras lite för att producera helt olika resultat.
Ungefär samma inställning på blixtarna och uppställning av reflexskärmar använde jag nyligen till ett helt annat uppdrag, en porträttfotografering för en reklamkampanj, där bilderna ska vara svartvita. Och de bilderna ser återigen annorlunda ut än dessa, även fast jag i princip inte flyttat på varken blixtar eller reflexskärmar i studion mellan fotograferingstillfällena.
Det kan tyckas rätt trist att göra exakt samma sak gång på gång, men om bilderna skiljer sig åt och alla blir bra (och kunderna nöjda), varför inte?
Man behöver inte uppfinna hjulet varje gång, bättre att ha gjort några bra ritningar så man kan fokusera på annat, t ex fotografera.
