Efter en höst som gick från galet intensiv och fullbokad till nästan två månaders stand-by före årsskiftet inför förlossningen av de små killarna ovan börjar det bli dags att tänka på arbete igen.

Som tvillingpappa får man 20 pappadagar, och de försvann rätt fort. Blöjhinken jag köpte i något tafatt försök att vara förberedd har visat sig vara en god investering, samma gäller sterilisatorn för nappflaskor som man kan köra i mikrovågsugnen (rekommenderas varmt om man inte älskar att koka saker).

Sett ur ett företagarperspektiv, och även som delförsörjare av en familj där det plötsligt måste köpas in många par skor per säsong, är försörjning via föräldrapenning inte något man blir fet på. Så hur mycket det än tar emot att inte vara hemma på heltid ska jag försöka så smått att boka in jobb.

Av någon underlig anledning var min vår otroligt bra, hade så full beläggning fram till midsommar då vi tog semester att det inte fanns någon stress alls för att det gick massor med veckor utan att en endaste faktura skickades.

Samma gällde efter sommaren då det bokades upp fotograferingar utan att jag riktigt fattade vad som hände, vips var det november när slemproppen gick och vi fick ändra lite i all planering. För att tvillingarna inte skulle komma ut för tidigt var det sängläge för en av oss, och rejält minskad arbetstid för den andra, dvs jag.

Av en lika underlig anledning passade det rätt bra, jag var ganska utmattad och hade klarat av i princip alla stora och små leveranser jag hade på listan. Att ställa om till lämning, hämtning och allt annat en pappafågel kan göra för att känna att han bidrar med något var väldigt skönt.

Hade det inte varit en väldigt bra vår, rent ekonomiskt, och en minst lika bra höst, skulle man som egenföretagare lätt bli väldigt stressad. Som tur var blev det inte så, utan det blev någon slags vila ändå. Mitt i all oro för en för tidig födsel och allt vad det kunde innebära.

De jobbförfrågningar som har kommit in under tiden jag knappt kunnat/velat jobba har jag skickat vidare till några andra fotografer jag vet gör ett bra jobb. För några år sedan hade jag nog bara tackat nej och låtit kunden leta själv, men nu känns det lyxigt att kunna både ge andra uppdrag och även känna att kunden får hjälp. För stamkunder har jag försökt göra jobben, dem vill jag ju inte förlora.

Man kan visst göra saker om ett tag

Sen är det något väldigt intressant det här med att få barn, speciellt tvillingar. Många som har hört av sig före jul har sagt att de gärna väntar till efter jag har börjat jobba igen. Det känns otroligt sympatiskt att kunderna väntar på en, fast å andra sidan brukar jag nog vara rätt dålig på att försöka planera in saker längre fram. Vill gärna göra uppdrag så snart det går.

Det är verkligen en lärdom att försöka komma ihåg, att allt inte alltid är så otroligt bråttom som det först verkar. Bara man bokar in något, annars rinner det nog ut i sanden, dvs inte blir ett uppdrag. Det gäller bara att fråga.

Nu är det i alla fall dags att börja boka in saker, ringa stamkunder och allmänt säga att det är dags att börja tjäna pengar igen. För det kommer behövas. Blöjor är inte billigt, och hastigheten som två små killar går igenom ett paket är skrämmande.

Och det vore skönt om jag kunde behålla en hyfsad buffert när det är dags att vara pappaledig igen, om ungefär ett år eller så.

Via någon automatisk tjänst fick jag reda på att jag har varit på Twitter hela tre år idag, exakt vad det har gjort för nytta har jag inte riktigt klurat ut än. Mitt deltagande på Twitter är väldigt sporadiskt, ibland några tweets och konversationer, men för det mesta rätt tyst.

Här finns förresten jag på Twitter (@stefantell). Följ gärna.

Och så kan jag tycka lite synd om de internationella följarna jag har som bara får automatiska RSS-utskick via Feedburner när jag har skrivit ett nytt inlägg på den engelska bloggen.

Men, det är som med allt annat på internet, bra att vara med, hur lite man än är det. Om så bara för att lära sig lite. Plus att faktiskt se till och äga sitt namn på så många ställen som möjligt, det skadar aldrig att ha kontroll över det.

Sen är det en poäng att ha så många kanaler öppna som man orkar. antingen som marknadsföring eller bara för att nätverka, för vissa gillar att kommentera på bloggen, andra retweetar glatt på Twitter och några vill helst kommunicera på Google+ eller Facebook. Har man inte tid behöver man ju inte vara aktiv just då.

Efter nästan nio månaders väntan blev vår familj två personer större. I somras fick vi veta att Viggo (nu 3,5 år) inte bara skulle bli storebror utan att vi även skulle bli fem stycken totalt istället för fyra som vi hade trott.

Två dagar in på 2012 kom Beppe och Hannes ut (3,2 resp 3,1 kg och 50 cm), välmående och fina. Så nu är livet helt annorlunda igen, även om de mest sover. Eller äter.

Än så länge.

Ni som följer mig på Twitter eller Facebook kanske har sett att Empire Avenue har dykt på sistone. Jag vet inte varför jag inte hittat dit tidigare, men det kanske är tur det, för det är ganska beroendeframkallande.

{EAV:3be41e305e421bb4}

Anledningen till att jag skriver det här korta blogginlägget är mest för att verifiera mina bloggar för systemet. Därav koden ovan. För er som ännu inte provat går det i korthet ut på att man registrerar sig där och kopplar alla de sociala nätverk och liknande man är med i till kontot.

Utifrån ens aktivitet på Twitter, Facebook, Foursquare, Instagram, LinkedIn, Flickr, YouTube, Wordpress.com och några andra nätverk, plus de bloggar man äger, kan man sedan tjäna låtsaspengar som man kan handla låtsasaktier i andra för.

Ska skriva lite mer om det senare, för det finns rätt mycket man kan göra på ett ställe som Empire Avenue om man vill få hjälp med sin marknadsföring socialt på Internet.

Eller så är det bara roligt att se hur kurvan (förhoppningsvis) pekar uppåt och man kan bli miljonär virtuellt. Skaffa ett konto här, så får du 2.000e (deras interna valuta) extra att köpa saker för.

Nu när 2011 snart är till ända, börjar det bli dags att syna siffrorna, och se hur det har gått med allt. Som en liten mjukstart kollade jag på Google Analytics för att se från vilka länder alla som läser denna blogg, min engelska blogg och tittar på min portfolio kommer ifrån.

Det kanske vore lättare att skriva från vilka länder det inte kommit några besökare, men mina geografikunskaper kan inte längre säga exakt vad länderna heter där det är den ljusaste kulören på Afrika-kartan. Ska kollas upp.

133,068 besök från 172 länder

Enligt statistiken har det varit besökare från 172 länder (om man ska utgå från Googles definition), eller kanske snarare 171 länder eftersom (not set) inte kan vara ett land. Anledningen till att jag tar ”besök” istället för ”besökare” är för att det är ett hyfsat neutralt besök. Man kan ju aldrig egentligen veta hur många unika besökare det är, om man inte frågar alla.

Topp 20 besökande länder

1. Sverige (57,631)
2. USA (20,562)
3. England (4,653)
4. Spanien (4,082)
5. Tyskland (3,912)
6. Kanada (3,436)
7. Frankrike (2,510)
8. Norge (1,684)
9. Finland (1,645)
10. Indien (1,639)
11. Indonesien (1,597)
12. Polen (1,568)
13. Australien (1,430)
14. Holland (1,378)
15. Danmark (1,239)
16. Ryssland (1,176)
17. Thailand (1,113)
18. Brasilien (1,007)
19. Italien (904)
20. Filippinerna (801)

Kanske en ganska okonstig lista, med några få överraskningar. T ex Indonesien på nummer 11 och Thailand. Och kanske Filippinerna. Fast det räcker ju med att det är några ivriga besökare, eller att det hamnar en länk på något forum där för att det ska kunna bli lite statistik.

Grannländer skiljer sig åt

Det här är ju inget som på något sätt påverkar mitt arbete, egentligen. Jag har aldrig fått några uppdrag från Indonesien även om jag har fått hyfsat många besök därifrån. Men det är kul. Tidigare i år fick jag ett mail från en kille i Ecuador som ville ha lite råd om vilka Profoto-blixtar han skulle köpa till den fotoutbildning han var lärare för. Och han frågar mig, i Sverige.

Tillbaka till grannländer, Ghana har t ex besökt mig 105 gånger, medan Elfenbenskusten bara varit här två gånger. Iran kom hit 486 gånger, medan Irak bara var här 29 gånger. Libyen två gånger mot 137 besök från Egypten. Pakistan 201 gånger mot Afghanistans två gånger. Och så vidare.

Skriv på engelska, få internationella besök

Det är väl kanske slutsatsen på detta, eftersom jag har en engelsk blogg med ett ganska tydligt fokus blir det lätt att få besök från alla möjliga länder. Just fotospråket är ju rätt internationellt, fototermer utgår ofta från engelska och de som söker information kan hyfsat enkelt förstå vad det står.

Ett kort tag för något år sedan funderade jag på att lägga in länkar till automatöversättning av bloggen. Jag hittade t om ett Wordpress-plugin som kunde översätta hela bloggen och göra flera språkversioner, ungefär som jag har på engelska och svenska idag. Fast för allt innehåll, bara att trycka på en knapp.

Men, efter att ha provläst något inlägg som var översatt av en robot skippade jag det och skriver nu bara utvalda saker på engelska, även om det tar betydligt längre tid. Sen vore det synd att ha en blogg på franska utan att kunna svara på kommentarer.

Vill ni ha besök från hela världen till er blogg, skriv på engelska så kommer de att komma förr eller senare. Sen brukar det bli relativt sett mycket mer kommentarer eftersom folk kommer från hela världen och inte behöver vara blyga. Det är nog min sista slutsats av detta.

Ibland klagar jag för mig själv (och kanske andra som har oturen att lyssna) att det är många läsare men få kommentarer på den här bloggen, sen får jag ett mail via min engelska blogg där en kille skriver såhär:

Hi Stefan,

I think reading your blog, the day before my first corporate assignment, may have saved my life .

First of all, the clam shell technique proved the be very flattering for the sales and management team and they quite liked the results.

Secondly, when I entered the offices, I saw that all walls (no exceptions) were (very) dark grey and I was instructed to have a white background. Your simple trick of using white paper sticked to the wall, was all I needed.

So, thanks for that.

Då blir man glad, räddar liv gör jag  ju annars rätt sällan i mitt yrke. Sen får jag nog säga till försvar för läsare av den svenska bloggen att det visst kommenteras, och interageras, kanske mer på min Facebook-sida än i kommentarsfälten, men det kanske också har att göra med att jag har inbjudit mer till kommentarer den senaste tiden. Exakt hur vet jag inte, men mer liv har det blivit.

Har du några idéer om hur jag kan få fler att kommentera är du mer än välkommen att skriva en kommentar, du får såklart också maila. Det är ju kul att ha besökare, men ännu mycket roligare är när de säger något.

Jag slängde nyligen ut en fråga på min Facebook-sida som löd ”Vad skulle du vilja se mer inlägg om?” (gå gärna in och kryssa för det ni gillar också).

Responsen har varit fantastisk, tre personer har svarat hittills, och majoriteten (2 st) vill ha fler inlägg om marknadsföring för fotografer. Så jag skriver ett om en rätt aktuell grej, nämligen hur den här bloggen med hjälp av specifika blogginlägg om olika fotograferingar jag har gjort drar till sig kunder som letar efter just det jag har skrivit om.

Eftersom jag bara kan använda mig själv och min blogg som exempel blir det en otrolig massa ”jag” och ”min” i det här inlägget. Hoppas det inte är alltför avstötande och kaxigt, men det är de enda bra exempel jag har.

En butik med tusentals skyltfönster

Om du har en portfolio eller blogg har du säkert installerat Google Analytics, och har du inte det, eller något annat bra statistikprogram, måste du göra det direkt. Nu.

När jag tittar på mina topp 10 sökord för mig hittills i år, är det som sagt bara topp 10. Visst, de ger mycket trafik, men det är nog de 10.000 andra sökorden som ger betydligt större chans att de leder till uppdrag. Att mitt namn är det som hamnar högst är ju kul för mitt ego, men jag tror inte det är kunder som vill anlita just mig. Kanske någon enstaka som fått ett tips från en kollega, men resten är nog de som är intresserade av bloggen.

Det som leder till jobb är andra saker, oftast väldigt specifika grejer där många kunder kanske först provat att söka på ”Fotograf Stockholm” och efter att ha kollat på några hemsidor givit upp när de inte hittar vad de letade efter.

Man ska såklart satsa på att ha en bra startsida på sin portfolio, och gärna även kategorisidor som enkelt och smidigt talar om för den intresserade vad man gör, hur man gör det och var man finns. Men att tro att alla kunder knappar in domännamnet rätt eller kommer direkt till förstasidan via Google så de kan få läsa/titta på presentationen på det sätt du tänkt dig kan man glömma.

Satsa på ditt skyltfönster, men troligtvis kommer de möjliga kunderna in via någon annan ingång, något som stämmer bättre med vad de letar efter.

Kunder letar efter specifika saker

Det är i den stora högen av sökord som uppdragen finns, är jag övertygad om. Jag fotograferar t ex kakel åt en kund löpande. Det är tre företag som efter jag lagt upp sidan på min portfolio om produktfotografering av kakel som hört av sig och velat höra vad det kostar (tyvärr ledde inget till faktiskt jobb, men ändå). I skrivande stund är den sidan nummer två på Google om man söker på ”fotografering kakel”. För övrigt det enda sökresultatet på förstasidan som är en fotograf som erbjuder dessa tjänster.

Nu var just det ett dåligt exempel eftersom jag skulle skriva om hur bloggande som fotograf kan hjälpa kunder att hitta dig. Men att en enda sida i min portfolio kan ge sådan respons är rätt intressant. Tänk då hur det skulle vara om det även fanns några blogginlägg kring ämnet?

Etiketter underlättar sökandet

Har du en blogg bör du tagga alla inlägg med relevanta ord, dessa etiketter kommer sedan att bli ett arkiv som (om du inte stängt av funktionen i t ex Wordpress) bli en bra sida där de intresserade hamnar och ser alla inlägg du skrivit inom just det ämnet. Och har du många bra inlägg är chansen stor att kunden tycker du verkar kunna din sak som fotograf eftersom du gjort så många liknande uppdrag.

Har du sedan ett litet arkiv med taggar/etiketter kan det svara smart att få in det i nya inlägg du skriver om t ex ”smyckesfotografering” och gärna rätt tydligt. Då kan de intresserade kunderna lätt hitta alla andra inlägg du gjort, för att kanske se lite fler exempel på hur du tänker, jobbar och hur resultatet blir.

Alla kunder söker inte på samma sätt

Själv har jag några inlägg om klädfotografering, eftersom jag har gjort den typen av fotouppdrag så mycket att jag känner att jag kan skriva några vettiga inlägg om det. Söker man på Google idag efter klädfotografering hamnar jag just nu som nummer ett. Det kan såklart ändras vilken dag som helst, men nu är det så. Söker man istället på ”fotografering kläder” hamnar ett inlägg som nummer två. För sökorden ”produktfotografering kläder” blir det plats 3, 4 och 5 för sidor på min blogg.

Man kan aldrig att förutspå exakt hur en möjlig kund kommer att söka, och vilka ord de kommer använda när de letar efter en fotograf. Sitt bredvid någon som använder Google så ser du hur olika alla gör.

Det kan alltså vara smart att se till att inte bara använda samma ord hela tiden, de som t ex letar efter en fotograf som kan hjälpa dem att fotografera deras kollektion kläder kanske söker på ”produktfotograf” eller ”produktfotografering kläder” eller ”fota kläder” eller ungefär vilken kombination av ord som helst.

Produktbilden nedan kan beskrivas på tusen olika sätt, vissa letar efter ”fotografering packshot” andra bara ”produktfotografering”. Sen finns det såklart några som är mer specifika, och syns man på sådana sökord är chansen stor att kunden blir väldigt glad att ha hittat en fotograf som har gjort något exakt likadant förut och vet hur man gör det enklast. Eller snyggast.

Kunderna behöver hjälp att hitta dig

Grejen med text är ju att det är det enda sättet för Google att förstå vad sidan handlar om, som man som fotograf har full kontroll över. Du kan skriva vilka ord du vill och styra helt till vilka andra sidor det ska länkas till internt.

Får du en massa inlänkar är det bara att gratulera, men där har man betydligt sämre kontroll på hur det presenteras. Det går inte att hindra någon att skriva ”kassa bilder” och länka till din hemsida.

Med en blogg blir det på något sätt en naturlig del av bloggandet att skriva i vanlig text, och eftersom det blir tjatigt att formulera saker på samma sätt hela tiden väljer åtminstone jag att uttrycka mig olika. Att försöka få in ”produktfotografering” fem gånger i en mening blir rätt trist, och det hjälper inte kunderna att hitta dig.

Skriver du däremot lite synonymer och omformulerar hela grejen med att fotografera produkter så det passar in blir det också naturligt att Google kommer hitta dig på fler sätt så som dina kunder letar efter dig.

Personligt underlättar kundrelationen

En sak jag har märkt med den här bloggen jag har, och kunderna som hittar mig via den, är att relationen börjar på ett lite närmare plan.

Det blir allt oftare som möjliga kunder kontaktar mig och utgår från något fotouppdrag jag har presenterat på bloggen, eftersom det var så de hittade mig när de letade efter något specifikt.

Ett aktuellt exempel är en kille från en fysisk klädbutik i Stockholm som ringde upp mig idag, och hade läst mina inlägg om klädfotografering. De behövde bilder till en webbshop de skulle starta upp, och istället för att inledningen på samtalet var stelt så hoppade vi istället fram direkt till ungefär vad de ville ha och hur de ville att det skulle göras.

Även fast han då samtidigt hade sett bilden ovan som är tagen i det källarrum som jag tidigare hade använt som fotostudio kontaktade han mig. Förut trodde jag att kunder skulle bli avskräckta av att se hur pappigt det kan se ut runt omkring, men uppenbarligen är det faktiskt resultatet som räknas. Det är ju bra.

Rent kreativt kanske det inte är optimalt att gå direkt på lösningen, men när det gäller åtminstone produktfotografering för en webbshop vill jag gärna veta ungefär vilken nivå de är intresserade av att resultatet ska hamna på, och försöka pejla om de är beredda att betala för arbetet.

Eftersom han hade läst inläggen förstod han också ungefär hur enkelt det var genomfört, och det verkade passa dem, eftersom det skulle bli ett löpande arbete som gärna skulle flyta smidigt och vara kostnadseffektivt.

Hade han bara sett färdiga bilder i min portfolio skulle det varit en mycket längre process att beskriva själva arbetsflödet, försöka hitta en rimlig nivå och utifrån detta matcha deras betalningsvilja mot det resultat de ville ha.

Transparens säljer (för det mesta)

Är man en superspeciell fotograf som bara får jobb för att man har ett hemligt recept som ingen annan vet om kanske det inte är så smart att visa hur man gör. Men för de flesta andra (t ex jag) brukar det sälja bättre, och ge chans till betydligt enklare och trevligare jobb, om man är öppen med hur det går till.

En reklambyrå i Göteborg där AD:n hade följt min blogg anlitade mig för det enskilt största jobb jag har genomfört i år. De använde skissbilder från de plåtningar jag gör för Poolia och ville gärna ha något i den stilen.

Om de hade velat kunde de anlitat någon annan fotograf, skickat länken till Utrustningslista för porträttfotografering ”on-location” plus exempelbilder och ljussättningsdiagram från det här inlägget: Ljussättning vid porträttfotografering – Poolia till den fotografen. Men de gjorde de inte.

Istället kontaktade de mig, ville ha bilder från personal på en massa kontor och tyckte att eftersom jag hade gjort det förut kunde jag kanske även hjälpa dem att hitta lokala fotografer runt om i landet dit det var för långt för mig att åka som kunde följa mina anvisningar om ljussättningen och efterbehandlingen skulle vara på dessa personalfotograferingar, en slags projektledare helt enkelt. Så slapp de den biten av jobbet.

Kunder kanske är fotointresserade?

Det här ska jag nog utveckla till ett eget blogginlägg framöver, men det har hänt massor med gånger att någon som är fotointresserad, entusiast eller amatör, på ett företag får uppdraget att hitta en fotograf till vad de nu ska göra.

Eller har hittat bloggen och tipsar den som letar efter fotograf på företaget. Alla företag har ju inte stora marknadsavdelningar eller har råd att gå via reklambyrå, fotografagentur eller något sånt. Då frågar man kanske den som verkar kunnig på området, och den har kanske läst min blogg?

Varför blogga som fotograf?

Egentligen är det vad jag har svamlat om nu med över 1800 ord enligt Wordpress (och inlägget är inte ens slut än), och det var inte riktigt meningen. Strukturen i det här inlägget är lite haltande, men grattis om du orkade läsa igenom allt.

Själv bloggar jag mest för att det är kul. Jag skrev tidigare ett inlägg (läs gärna Vad är min blogg värd) där en enkelt summering av de timmar jag har lagt ner blev en totalkostnad på en bit över en miljon kronor (om jag kunde ha tjänat pengar på annat när jag istället skrev till bloggen dvs).

Sen skulle jag ljuga om jag sa att jag aldrig tänkte på marknadsföring när jag skriver inlägg till bloggen. Men det är faktiskt en bonus som blivit mer och mer ett syfte. Har jag ett uppdrag där jag tror att det också finns ett intressant blogginlägg att skriva om det ser jag till att dokumentera det ordentligt. Kanske ta några ”behind the scenes”-bilder och sånt.

Det är några saker jag vill göra mer av nästa år som fotograf, och för att underlätta det säljarbetet kommer bloggen att vara det jag kommer använda som referens. Visst, det blir säkert att jag även hänvisar till min vanliga portfolio, men inläggen på bloggen kommer hjälpa mig att sälja bättre än bara bilderna.

Bloggen är för mig också ett mycket bättre flöde att arbeta med. Jag uppdaterar hemsida/portfolion alldeles för sällan, men bloggen är oftast ganska aktuell. Så jag förbättrar hela tiden min chans att dyka upp på Google, eller länkas till.

Att det är en ego-boost utan dess like är väl självklart. Med kommentarer och frågor från hela världen, en statistik som visar att folk har sett det jag har skapat även de dagar då inga kunder ringer, gör att man kan hålla självförtroendet hyfsat intakt.

Jag fick ju t ex äran att vara med på tre uppslag i senaste specialnumret av fototidningen Kamera & Bild – Allt om Fotoprylar. Det hade nog aldrig hänt utan bloggen, tror jag. Och det kan jag leva på länge, inte ekonomiskt såklart, men bara att få vara med i en tidning är ju kul.

Profoto har länkat till mig några gånger via deras blogg, och det har kanske inte genererat några direkt jobb, men glad blir man.

Om jag vore kund och letade fotograf

Alla är såklart olika, men jag gillar personliga relationer. Man måste inte bli vän med alla eller lägga till dem på Facebook. Men, att lära känna de man jobbar med, om så bara litegrann, tycker jag gör jobbet så mycket trevligare.

Och om jag hade behövt en fotograf skulle jag nog hellre kontakta någon jag inte bara gillade bildresultatet från utan även trodde kunde vara en hyfsat trevlig och intressant person. Det underlättar arbetet rätt mycket, om personkemin finns och kommunikationen inte behöver vara krånglig.

Jag skrev tidigare ett inlägg om ”Tips på bra yrkesfotografbloggar”, och den listan känns fortfarande aktuell. Den borde uppdateras med några fler jag har hittat nyligen, men fortfarande tycker jag att den typen av ”dela-med-sig”-attityd kombinerat med ett snyggt resultat gör att jag inte skulle tveka att anlita dem om jag hade behövt.

Då kan väl tilläggas att jag bara träffat en av dem i verkligheten, pratat med en annan i telefon och haft kontakt via Facebook/Twitter och bloggkommentarer med övriga. Men det räcker.

Det enklaste sättet enligt min mening när det gäller att hitta en ton, nivå och allt det där för bloggen är att fundera själv hur det låter och uppfattas. Eller fråga några man tycker är vettiga.

Själv kan jag stå för allt jag skriver, visst kan det bli lite egenkärt eftersom jag bara skriver om vad jag själv gör och tycker, men det får duga.

Och det ger resultat. Jag tror att 70-80 procent av mina uppdrag kommer via nätet, och en stor del har hamnat på bloggen innan de kom till min portfolio. Ska räkna ut det där mer noga framöver, men ungefär.

Plus att de som tycker att jag verkar vara jobbig eller pretentiös kanske aldrig hör av sig. Så har man löst det också.

Så, världens längsta blogginlägg är klart. Borde ha delat upp det.

Tillför gärna något genom en kommentar om dina erfarenheter eller synpunkter. Det uppskattas inte bara av mig utan av alla andra som läser.

Statistik är alltid roligt, åtminstone om det känns hyfsat relevant och går att tyda. Här är det statistiken för hur många som jag följer, och som följer mig på Google+ utritat i ett diagram. Här är förresten länken till min profil på Google+.

Google+ har jag inte riktigt kommit in i, vet inte riktigt hur jag ska behandla den här kanalen jämfört med min sida på Facebook eller mina uppdateringar på Twitter (för att inte tala om den engelska bloggen eller engelska Facebook-sidan).

Det blir rätt förvirrat. Eller samma sak överallt. Plus att blanda sin svenska ”identitet” med svenska inlägg tillsammans med den engelska bloggen och allt på engelska är allt annat än optimalt. Men så är det.

Har du ett konto på Google+ och vill få en lika fin graf över hur antalet följare (förhoppningsvis) ökar över tid kan du alltid använda dig av tjänsten SocialStatistics.com och lägga in dina uppgifter.

Ska försöka hitta någon plan för hur jag kan använda mig av Google+ på ett bättre sätt, nu blir det en salig blandning av att kommentera andras inlägg, puffa för mina bloggar och ställa lite frågor. Senaste bad jag om tips inför ett kameraköp och fick många bra svar, väldigt fort. Jämför med Twitter som resulterade i noll svar. Min svenska sida på Facebook gav förresten också bra med respons.

Som sagt, kul med statistik, men jag vet fortfarande inte varför jag 14 oktober fick 99 nya följare, eller varför det vissa dagar kommer 30-40 nya som följer mig. Antalet +1 eller kommentarer är rätt konstant på en väldigt låg nivå.

En vacker dag kommer man kunna synka all omvärldsbevakning och kunna se varför det hoppar till i statistiken ibland. Till dess får man nöja sig med fina kurvor.

Statistik är roligt om det betyder något och om det går att förstå sig på. Google Analytics bjuder på allt det där. Till min hemsida, min svenska blogg och engelska blogg kommer folk från hela världen men av helt olika anledningar.

Eftersom det har hunnit bli så många blogginlägg, och portfolion innehåller så många sidor, är det såklart väldigt många olika sökord som gör att besökare hittar hit. Ibland är det konstiga saker som jag knappt minns att jag skrivit, eller ens haft avsikt att göra till något länkbete.

Ego-boost, och viss försäljning

De senaste två åren har sökningar på mitt eget namn (som iofs delas med några fler i Sverige, och speciellt en tennis-spelare ute i världen) klättrat upp på toppen. Rent affärsmässigt vet jag inte vad det ger, eftersom jag inte vet hur många av just de sökningarna som är företag som letar efter mig som fotograf.

Sökordet porträttfotografering har jag legat bra till på ganska länge, men det kanske inte är så konstigt eftersom jag mest är porträttfotograf eller att det finns ett ansikte med på de flesta bilder jag tar.

Just det sökordet är ju rätt tydligt, på samma sätt som ”fotograf Stockholm”. Men det kan lika gärna vara någon som bara är intresserad eller söker praktik.

Sen ska jag vara ärlig och säga att just sökningar på porträttfotografering nog är det som har sämst statistik när det gäller antalet förfrågningar kontra jobb jag faktiskt blir anlitad för. Kanske är oundvikligt med så många besök.

För det mesta letar de efter en betydligt billigare fotograf, och eftersom jag huvudsakligen fotograferar åt företag kanske inte mina priser lockar en privatperson. Men, ibland kan även en som betalar med sina surt förvärvade och skattade pengar tänka sig att betala för ett bra porträtt.

Men oftare entusiaster än kunder

Just det tror jag är det som mest ger nya kunder, men såklart också besökare som bara vill lära sig mer om det eller är intresserade rent generellt. Därav nummer 3 som handlar om tips (fast leder till ett blogginlägg som i sin tur leder till en reklambyrås webb om jag inte minns fel).

Det gäller ju i och för sig det allra mesta av innehållet på bloggarna, jag kunde skriva massor om vikten av bra bilder och allt sånt som sägs sälja mig som fotograf bättre, men det känns ganska högtravande och trist.

Mycket roligare att skriva om sånt man kan och lär sig, eftersom varje grej jag sätter på pränt lär jag mig själv av. Eller så är jag bara en lärare som inte kommit ut ur garderoben ännu, och låtsas vara fotograf.

Väldigt få uppdrag per besökare

Majoriteten av de sökord som driver trafik till mig har i princip inget att göra med min verksamhet och de tjänster jag säljer. De är mest resultatet av att jag skriver beskrivningar till mina uppdrag jag presenterar, eller att blogginläggen innehåller mycket text och bilder.

Tyvärr har jag ingen statistik på hur många förfrågningar jag har fått i år via webben, det är ju inte alla som säger hur de har hittat mig (även om jag kommer ihåg att fråga ibland) eller skriver in sin förfrågan via kontaktformuläret (så man åtminstone vet att de har varit på min sida).

Ett engelskt sökord på topplistan

”Studio light” är ju kul att få besök via, det beror säkert på att den engelska bloggen i princip bara består av blogginlägg jag skrivit om ljussättning och studioblixtar, och sedan översatt till engelska. Där postar jag i princip inga andra saker, det skulle ta för lång tid. Skriva inlägg på engelska tar säkert tre gånger så lång tid som på svenska.

När det gäller besök kontra försäljning på de engelska sökorden är det såklart ännu sämre statistik. Jag fotograferar mest på plats i Stockholm och även om jag skulle hamna bra på vissa sökord internationellt är det mer en kul bonus, men jag kan inte tjäna några pengar på det.

Jag har ju inget att sälja till dem, förutom något enstaka fotojobb för engelskspråkiga i Sverige. Ganska försumbart, men kul när det händer.

Färre besök men mer försäljning ibland

Jag har några sökord som placerar sig bra på Google som inte genererar så mycket besök men ändå relativt sett ger många förfrågningar kontra antal besök. Det brukar handla om specialområden där en kund är ute efter någon som har gjort en specifik sak. Då känns det mer naturligt att kontakta just den fotografen eftersom man har visat att man kan göra just det.

Sen är det såklart inte alltid som det leder till några uppdrag heller, ett bra exempel är smyckesfotografering som jag har gjort ett par gånger men har insett att jag inte är helt lämpad för. Men det hindrar inte att någon sida hamnar bra på Google och att vissa skickar förfrågningar.

Statistik kontra verklighet

Även om det är över 500 som hamnat på mina webbsidor i år efter att ha sökt på ”porträttfotografering” betyder inte det att jag har fått 500 förfrågningar om just porträttfotografering. Och såklart ännu mindre 500 fotouppdrag på just denna tjänsten, ganska långt ifrån snarare.

Under de senaste åren har jag fått merparten av mina uppdrag via webben, många av dessa har gått från en förfrågan till en offert och sedan till en jobb som bokats in och genomförts. Hur många av dem som blivit fast kunder vet jag inte riktigt, men det är i alla fall tillräckligt.

Det mesta är en slump ändå

Trots att jag är väldigt aktiv på nätet och har mycket innehåll och är ganska ettrig när det gäller att försöka marknadsföra min blogg i vissa sammanhang, dels för att det är kul och dels för att det ger nya jobb, kommer ändå många uppdrag på sätt man inte hade planerat för.

Ett av mina största uppdrag i år som både resulterat i flest arbetade timmar och mest pengar på ett enskilt fotojobb kom via en reklambyrå i Göteborg som hade hittat mig förra året och rekommenderat sin kund att anlita mig.

De hade hittat mig på nätet men exakt hur de hade gjort det eller vad jag hade gjort för att förtjäna det uppdraget vet jag inte.

Svårt att veta vad som funkar

Det finns en gammal anekdot eller skröna som använts ofta angående reklam att si och så stor andel av reklamen är bortkastad, tror det var någon gammal reklamare eller kanske chefen för något varuhus i USA som sa det först.

Problemet är att man inte vet vilken del av marknadsföringen som funkar eller inte funkar, så alla fortsätter med sina annonser och sånt.

Samma gäller lite för min blogg och hemsida, det har fungerat så bra de senaste åren och givit så många uppdrag att jag inte kan med mig att sluta. Sen kanske jag kunde fokusera mer på säljande innehåll, men eftersom det här fungerar och är roligt på samma gång, varför sluta, eller göra annorlunda?

If it ain’t broken, don’t fix it, som de brukar säga.

Men, varje gång jag reflekterar över detta slås jag över hur korkat det är att inte ha något konkret att sälja förutom fototjänster. Kunde jag bara få in någon krona om dagen via bloggen skulle det vara roligt, om än en rätt kass timlön.

Nyligen hade jag lyxen av att få en länk ”hittad” på rekommendationswebben StumbleUpon. Det var ett inlägg från min blogg på engelska, ett som handlade om ljussättning av ett affärsporträtt med tre blixtar (svensk version): ”Business Portrait with 3 lights”.

Dagen före hade min blogg 426 besök. Samma dag länken rekommenderades av Stumble Upon fick den istället 2918 besök. En hyfsad ökning på 685%. Fantastiskt roligt på alla sätt.

StumbleUpon och den långa svansen

När det gäller inlänkar nuförtiden är de sällan speciellt långlivade. Internet växer och det är inte många saker som kan ligga på topp under någon längre tid.

Enligt min statistik på Google Analytics var det lite bättre med trafiken från StumbleUpon, även om det allra mesta kom under en timme det dygnet länken pushades av dem. Skulle man räkna ut ökningen timme för timme just då lär det hamna på flera tusen procents ökning av trafiken, men dör lika fort igen. Nu, några dagar senare är det kanske 50-60 besök från StumbleUpon, men det är ju inte dåligt det heller.

Trafiken från StumbleUpon

Den här fina informationsgrafiken kommer från ett intressant inlägg på deras blogg, och visar bl a hur mycket trafik de driver och hur lång livslängden är på länkar som finns med i deras arkiv. Till skillnad från länkar via Facebook eller Twitter så fortsätter de uppenbarligen driva trafik bra mycket längre.

Svenska Pusha.se är ungefär samma sak, men så otroligt mycket mindre.

StumbleUpon är gratis, här finns förresten en demo om hur det fungerar. I korthet väljer man intresseområden och sedan kan man surfa runt på sidor som de och alla användare tror kan vara intressanta. Ett klick på tumme upp eller tumme ner ska göra rekommendationerna smartare för dig framöver. Sen kan man lägga till vänner via Twitter och Facebook m.m. för att bygga nätverk och allt det där.

Marknadsför din fotoblogg

Har du en blogg, kanske med foton, som du tror kan vara av intresse för andra, skaffa ett konto på StumbleUpon och lägg till den, en vacker dag kanske tillräckligt många andra (eller någon med stort inflytande) gillar den och vips får du en massa nya besökare.

Just den länken som gav mig så många besökare hade jag inte själv lagt till hos dem, den hade någon annan hittat. Har inte riktigt klurat ut vem än, men det gav i alla fall bra resultat.

Lägg gärna till mig om du redan är där, här är länken till mitt konto på StumbleUpon (eller sök bara efter ”stefantell” som användarnamn).