Tänkte kalla det snygga porträtt av mina kollegor, men det är ju ändå snart jul, så man kan försöka vara lite snällare. Snygga blev de i alla fall, tycker jag. Några saknas tyvärr, men de flesta i huset där jag hyr kontorsplats och har min fotostudio på Holländargatan 30 finns med. Hälften är från reklambyrån Klapp & Co, resten är frilansare i olika konstellationer.
När jag ändå finns väldigt nära till hands vore det ju korkat att inte fotografera några fina porträtt, men som vanligt med upptagna människor har det såklart dröjt, sen byggde vi en rundfond, vilket ytterligare försenade fotoprojektet. Men nu är nästan alla fotograferade och klara.
Två blixtar och lite Molton-tyg senare…
Här är ett författarporträtt på illustratören Erika Eklund, jag fick möjligheten tidigare i år att fotografera nya porträtt på henne, så vi tog några i fotostudion och några utomhus (på den tiden det var varmt ute dvs).
För det mesta vill man ju inte att studioutrustningen med blixtar och ljusformare ska synas i bilden, men ibland kan det vara snyggt att låta dem vara med. Och varför inte, de gör ju ändå rätt stor del av jobbet.
En beauty dish som bakgrund…
Ibland klagar jag för mig själv (och kanske andra som har oturen att lyssna) att det är många läsare men få kommentarer på den här bloggen, sen får jag ett mail via min engelska blogg där en kille skriver såhär:
Hi Stefan,
I think reading your blog, the day before my first corporate assignment, may have saved my life 
.
First of all, the clam shell technique proved the be very flattering for the sales and management team and they quite liked the results.
Secondly, when I entered the offices, I saw that all walls (no exceptions) were (very) dark grey and I was instructed to have a white background. Your simple trick of using white paper sticked to the wall, was all I needed.
So, thanks for that.
Då blir man glad, räddar liv gör jag ju annars rätt sällan i mitt yrke. Sen får jag nog säga till försvar för läsare av den svenska bloggen att det visst kommenteras, och interageras, kanske mer på min Facebook-sida än i kommentarsfälten, men det kanske också har att göra med att jag har inbjudit mer till kommentarer den senaste tiden. Exakt hur vet jag inte, men mer liv har det blivit.
Har du några idéer om hur jag kan få fler att kommentera är du mer än välkommen att skriva en kommentar, du får såklart också maila. Det är ju kul att ha besökare, men ännu mycket roligare är när de säger något.
Senaste fotograferingen för VeterinärMagazinet var en utflykt till Lars Audell som är en man som är otroligt duktig på att röntga hundar. Jag och en journalist skulle producera ett reportage om hur han arbetar och man kan driva en lönsam verksamhet som veterinär med röntgen som specialité.
Av någon anledning var det fint väder dagen innan vi skulle träffa honom, och dagen efter. Men den dagen vi var på hans mottagning var det grått och trist, så jag tog med en Profoto AcuteB 600R (batteriblixt) för säkerhets skull.
En blixt och en diffussionskärm…
Om man har en fotostudio som är relativt liten måste man hitta på sätt att begränsa ljuset, annars spelar det ingen roll hur fina ljusformare man har, om effekten går förlorad när ljuset studsar runt vilt mot de vita väggarna.
Tidigare har jag använt vikväggar (eller ”book-ends” som de kallas, eller V-flats) med svart på ena sidan och vitt på andra. Ganska praktiskt och bra, men för att täcka hela väggar blir det krångligare, och det vill man ibland. Lösningen blev färdigsydda svarta scendekorer av Molton-tyg.
Mer kontroll över kontrasten i porträtt…
