Ibland är det enklaste också det bästa, både när det gäller porträttfotografering och ljussättning. Kanske blir tjatigt till slut, men bästa sättet att lära sig något är att göra det tillräckligt många gånger tills det sitter. I ryggmärgen. Inte alltid lockas av att göra något helt nytt (även om det såklart är bra om man vill lära sig något nytt).

Den mest flexibla ljussättningen

Jag fotograferar rätt mycket porträtt till företag, allt från personalfotografering till styrelseporträtt och bilder till reportage och reklam. Det finns nog ett ansikte med i säkert 90% av de bilder jag tar. Eftersom alla ansikten är olika, alla har olika hudtyper, alla har olika frisyrer osv osv, så finns det en poäng med att hitta en ljussättning som fungerar med minsta gemensamma nämnare. Den blir nästan automatiskt den bästa och mest flexibla.

Mer exempel och ljussättningsdiagram längre ner på sidan

Ljussättning för alla

I min bok är nog den mest användbara ljussättningen den som klarar av långa som korta personer, tjocka och smala, de med hår och de utan, ljus hy eller mörk, små ögon och stora, plus att den ska ge ett livfullt intryck hos personen (ljus i ögonen, oavsett storlek).

Sen skadar det inte om bilderna blir bra i både stora och små format (det är inte alltid så självklart). Blir porträtten lika bra i svartvitt som färg är det såklart också ett plus. Utan att behöva bli tråkiga och platta.

Med eller utan bakgrund

Viss ljussättning fungerar jättebra i en viss miljö men faller platt om man skulle få för sig att frilägga personen på bilden, det omvända är ju rätt vanligt det också. Det mest praktiska är såklart om det kan fungera som en grundljussättning man kan bygga vidare på beroende på vilken miljö man hamnar i.

Ska gärna fungera i små lokaler också

Det kanske är det sista men ack så viktiga punkten, för det där konferensrummet som man blev lovad att kunna bygga om till en tillfällig fotostudio visar sig ofta vara betydligt mindre än vad som är roligt eller användbart.

Takhöjden är kanske det minsta problemet, för är det alldeles för lågt kan man alltid låta de som ska fotograferas sitta på en stol, och kanske vid ett bord (som då kan extraknäcka som reflexskärm).

Ljus vi är vana att se

Alla som har läst en serietidning eller kanske t om försökt lära sig teckna vet att det ska vara en liten skugga under näsan, lite skugga under hakan och gärna något som definierar käkbenet litegrann. Och ofta att ljuset kommer lite från sidan så att ansiktet känns lite mer tredimensionellt, t ex utmed ena kinden.

Kolla t ex på den klassiska tecknaren och instruktören Andrew Loomis och hans anatomiböcker för tecknare, finns att beskåda på Fineart.sk gratis om man kan tåla att de dyker upp litet nakenbilder ibland (inget att oroa sig för egentligen då det bara är som krokimodeller fast på nätet).

Det mesta av hans lektioner bygger på ungefär samma ljussättning, lite hårt ljus för att det ska vara enkelt att rita en förenkling av ansiktet, och lite uppifrån från sidan. Och det är väl så det blir enklast, när ansiktet delas in några olika plan/skivor/delar/områden med väl definierade kanter.

Ljussättning med två blixtar

Krångligare än såhär behöver det nog inte vara för att få till bra porträtt som fungerar för olika ansiktstyper. En beauty dish som huvudljus och en softbox som kantljus (och även för att lysa upp den vita pappersbakgrunden).

Det går såklart att använda ett silverfärgat eller vitt paraply som huvudljus, eller en softbox. Placeras de en så pass lång bit ifrån ansiktet som här blir de ändå mest en rätt liten ljuskälla som kommer ge ett relativt hårt och kontrastrikt ljus med tydliga skuggor. Vill man ha mer skugga på ena sidan av ansiktet är det bara att flytta blixten längre från kamerans ”axel”, i det här fallet mer till vänster.

Lätta upp skuggor

Blir skuggorna för mörka kan man placera en reflexskärm till höger om modellen sett från kameran så kommer det genast bli mjukare kontraster. Alternativt placera modellen hyfsat nära en vit vägg, så behöver man ingen extra utrustning.

Effekten av kantljus

Kantljuset som kommer snett bakifrån kommer troligtvis att ge olika resultat på olika personer, se exempel ovan. Det finns en poäng med att inte ha det för lågt då det kan lysa upp hakan underifrån bakifrån för mycket, och då försvinner skuggan under hakan som är rätt bra att ha där.

Beroende på om modellen har en stor frisyr eller väldigt mycket skägg kommer effekten att variera. Men på exemplen ovan är det mer att det visar på skillnader i hudtyp och struktur. Vill man minska släpljuseffekten (som förstärker strukturen i huden) kan man alltid försöka att mjuka upp ljuset ytterligare, med något slags diffusionsmaterial.

Tänk på öronen

Det klurigaste (nästan) med kantljus bakifrån är nog att hitta en vinkel så att ljuset inte lyser genom örat på modellen, inget problem såklart om det finns en frisyr som örat kan gömma sig i. Eftersom öron är rätt tunna och fulla med blodkärl är det lätt att det ser som som något väldigt rött, och det är inte så kul. Röda öron förknippas ju ofta med saker man kanske inte vill tänka på när det gäller vanliga porträtt.

Som vanligt användes Profoto-blixtar (en AcuteB 600R och en Compact 600R), en Nikon D700 med ett 85mm/1.4. Efterbehandling gick via Nikon Capture NX2 och sedan en liten vända i Photoshop CS4 (har inte hunnit installera CS5 än) för att sedan importeras i Lightroom 3 som är smidigt när man enkelt vill göra olika versioner av bilderna, t ex beskurna ansiktsporträtt.

När det kom en app på Appstore som man kunde göra enkla ljussättningsdiagram direkt i sin iPhone kändes det som en briljant idé i all sin enkelhet. Tyvärr var enkelheten lite för enkel och den blev inte så användbar.

Lite mer, lite bättre

Men, de gav inte upp för det, och vips har de en rätt smart webbplats där alla som vill kan lägga upp sina exempelbilder med tillhörande ljussättningsdiagram (de är t om så generösa att man inte behöver ha gjort dem i Strobox, bara det) tillsammans med information om slutartid, bländare, studioutrustning och blixtar som använts osv. Det bästa är nästan att de har en massa olika inloggningsmöjligheter, via Facebook, Twitter, LinkedIn, Google, OpenID osv.

Hitta bilder ljussatta med beautydish

En annan smart sak är att när man laddar upp bild + ljussättningsdiagram ska man även fylla i uppgifter om hur bilden är ljussatt, dvs om man har använt en softbox eller naturligt ljus, eller bägge. Då blir det lätt att leta upp bilder tagna med den typen av ljusmodifierare man själv har tillgång till för att få inspiration.

Inte perfekt än

Visst, det är långt kvar till dess appen blir lika komplett som t ex Kevin Kerz Photoshop-fil (ladda ner här som zip-fil), men just att de har gjort något slags galleri/community är ju smart. De finns såklart även på Facebook och Twitter för er som vill följa utvecklingen.

Värt ett besök i alla fall, och som app är den fortfarande rätt grovhuggen men har man inte penna eller papper med skadar det inte att ha den.

Svenska modeskaparen Fräulein von Hast (klädmärket heter så) anlitade mig före sommaren för att fotografera ett par av deras kollektioner med drygt 100 plagg. Produktbilderna skulle sedan användas till deras nya webbshop så det behövdes inte bara bilder på kläderna rakt framifrån utan även från olika sidor och i olika varianter.

Jag har tänkt länge på att skriva ihop ett litet reportage om hur jag gjorde, hur ljussättningen vid produktfotograferingen av så många olika bilder såg ut och lite vad jag har lärt mig av arbetsgången. Som tur var tog jag lite ”behind the scenes”-bilder från plåtningen så det inte bara blir text, utan även lite bilder från bakom kulisserna i fotostudion tillsammans med exempelbilder och några färdiga produktbilder.

Förutsättningarna för klädfotograferingen

Det fanns inte någon direkt budget för att hyra en större fotostudio, utan vi fick nöja oss med den lilla fotostudio jag har (som iofs fungerar utmärkt till mindre produktfotografering och porträttfotografering).

Det visade det sig att det fungerade alldeles utmärkt eftersom det bara var en fotomodell som skulle vara med på bilderna, och då krävs inte så fasansfullt mycket utrymme (även om det inte skulle skada med några kvadratmeter mer och lite högre i tak).

Produktbilder ur olika vinklar

Produktbilderna av klädesplaggen som skulle tas ska användas främst för e-handel och då finns det en viss poäng i att visa upp kläderna från olika håll så att hugade spekulanter får det lite lättare att bestämma om kläderna skulle passa eller inte. Sen har vissa av märkets kläder lite finurliga lösningar med gömda färger och sånt, så det måste man kunna visa upp ibland också.

Varken friläggning eller retusch

Med en liten budget kommer stora begränsningar, t ex fanns det inte tid eller pengar för att frilägga alla produktbilder eller retuschera dem alltför mycket. Vi var tvungna att ljussätta och fotografera på ett sätt där jag kunde göra alla nödvändiga korrigeringar och inställningar i Lightroom och sedan exportera allt för användning i webbshoppen direkt.

Totalt blev det 325 bilder och att gå igenom dem en och en i Photoshop med en massa lager orkar jag inte ens tänka på vad det skulle krävas i tid. Nu gick den här varianten alldeles utmärkt, så man måste inte alltid låta varje bild passera Photoshop, även om det ofta är lockande för att få lite mer kontroll över slutresultatet.

Ett gråkort är en bra start

För att alla bilder ska ha rätt och samma vitbalans började vi med några testbilder där fotomodellen fick hålla upp ett gråkort framför (eller snarare bredvid) ansiktet. Då vet man i alla fall att om inte blixtarna krånglar så kommer färgerna vara korrekta. Det går givetvis att vara mer nogrann än så, med färgprofiler och allt.

En annan bra sak att ha med från starten är såklart en fotomodell som är lätt att arbeta med. Fotomodellen som fick arbeta denna dag heter Niousha och är med i Elite Model Management (känt från Top Model), väldigt duktig på alla sätt och lyckades nog nästan stå på exakt samma ställe efter varje klädbyte. Bara det.

Jag är inte direkt bortskämd med proffs framför kameran då jag mest fotograferar de som inte får sin lön den vägen, så det var lite lyx. Och väldigt bekvämt.

Ljussättning för produktfotografering av kläder

Jag valde att använda fyra stycken Profoto-blixtar för denna produktfotografering (att kalla det modefotografering är väl kanske att ta i?).

En för att ge ett allmänljus till fotostudion (det som på engelska kanske skulle kallas ”fill” eller kanske ”ambient” om man vill vara väldigt fri i tolkningen), som lättar upp skuggor och minskar kontrasten från övriga blixtar litegrann. Två blixtar fungerade tillsammans som huvudljus och den sista som kantljus bakifrån.

Ljussättningsdiagram för klädfotografering

Som den översta bilden visar är det inget stort rum jag har som fotostudio, så med lite tålamod och mycket prövande kom jag fram till denna ljussättning. Det jag ville var att huvudljuset (”key light” eller ”main light”) skulle både vara stort så det gav ett relativt jämt ljus över hela modellen och hennes kläder (det är ju ändå produktbilder som ska visa hur kläderna ser ut) men ändå inte vara helt mesigt så kläderna framstår som helt platta utan konturer, skuggor eller kontraster. Lite samma lösning som vid den här fotograferingen (fast då med Elinchrom-blixtar).

Softbox Octa + Beautydish

Det har som sagt fungerat tidigare och jag gillade resultatet, så det fick bli samma huvudljus igen. En 150 cm Profoto Softbox Octa bakom en vit Profoto Softlight Reflector (även kallad beauty dish). Det stora ljuset lyser upp hela kroppen och den mindre beautydishen ger lite roligare skuggor och kontraster.

Ljussättningsdiagrammet visar inte riktigt vinkeln på beautydishen, men kollar du på den översta bilden i inlägget syns det nog tydligare att den är nästan ovanför modellen och riktad ganska mycket nedåt. Nu i efterhand kan man tycka att det nog inte hade skadat att ha en reflexskärm under allt detta för att ge lite mer ljus åt modellen ben, men, kläderna fick i alla fall bra ljus.

Vitt hörn som ”bookend” eller ”V-card”

För att inte ljuset bara skulle komma från ett håll och därmed skapa mörka, djupa skuggor på modellens högra sida ställde jag en blixt i fotostudions ena hörn där effekten blev som när man använder en bookend (vikbara skärmar, som en bok alltså) och kan slå en blixt in den.

Poängen är egentligen mest att få mer ljus i rummet utan att det ska vara för riktat eller starkt och skarpt. Läs mer om bookends och hur man kan göra dem hos David Bicho.

Skillnaden i ljus och skuggor syns rätt tydligt på exempelbilderna ovan, den till höger har fyllnadsljuset från blixten på och den till vänster har bara huvudljuset från en Octa och en beautydish. Eftersom alla plagg skulle fotograferas ur flera vinklar ville jag inte att det skulle vara för stor skillnad i ljus, därav denna lösning. Höjden och vinkeln på blixten påverkar i viss mån hur ljuset kommer spridas i rummet, nu kommer det lite underifrån som kanske syns tydligast på modellens hals och ansikte.

Kantljus snett bakifrån för separation

Den sista blixten sitter monterad på en autopole precis bredvid bakgrundspappret (som är vitt). Eftersom jag inte ville ha helt vit bakgrund utan snarare en väldigt jämn ljusgrå nyans över hela bilden utanför modellen (tycker det nog är snyggare än frilagt vitt, speciellt när det är vita kläder) behövdes det ändå något som separerade modellen och kläderna lite från bakgrunden.

Därav en sista Profoto-blixt med en 30 x 180 cm Strip Softbox och en Softgrid (ett raster för att begränsa spridningen av ljuset) riktad lite uppåt för att det inte ska skapa ett ljusmönster på pappersbakgrunden på golvet. Ett ganska enkelt kantljus som inte syns så tydligt på alla bilder men ändå ger det hela lite mer dimension. Tycker jag.

Mer skugga på skuggsidan

Återigen, som det syns på bilderna är det inga stora avstånd mellan blixtar, bakgrund eller för den delen, de vita väggarna. Och alla vita väggar reflekterar rätt mycket ljus. Lösningen på skuggsidan var att ställa två stativ med en bakgrundshållare och rulle svart bakgrundspapper för att skapa en svart vägg på modellens högra sida.

Annars hade den lilla skugga som ger lite kontur till kläderna nästan helt försvunnit. Svart tyg skulle såklart också gå bra som ljusdämpare, men det här var enklare. Man tager vad man haver, som det heter.

Två modeller hade varit snabbare

Hela fotograferingen resulterade som sagt i 325 levererade bilder, varje plagg fotograferades i minst tre men oftast fyra olika vinklar, och ibland även i varianter för att visa någon detalj eller för att kombineras på ett visst sätt med ett eller flera andra plagg.

Större delen av dagen som vi fotograferade (Sveriges Nationaldag har jag för mig att det var) gick nog åt till klädbyte. Skulle jag göra om detta projekt och velat minska tiden för fotografering hade jag bett om att ha åtminstone en modell till, då hade det gått nästan dubbelt så snabbt tror jag. Allt fotograferades helt osminkat och utan vare sig hårstylist eller någon annan stylist.

Rensa direkt i kameran

Varje bild som man slipper importera till datorn och sedan importera till Lightroom sparar väldigt mycket tid, så att rensa ut de uppenbart dåliga bilderna direkt i kameran (blinkningar och annat) gör att arbetet går mycket fortare. För att inte tala om att slippa titta på misstagen igen, fast i större format.

Utrustning som användes

• Nikon D700
• Nikon 24-70mm/2.8
• 5 st SanDisk Extreme IV CF 4 GB minneskort
• Pocket Wizard radiosändare
• Manfrotto-stativ (minns ej modell)
• Vit pappersbakgrund på rulle
• Diverse belysningsstativ
• Autopoles
• Svart bakgrundspapper
• 2 st Profoto Compact 300
• 1 st Profoto Compact 600R
• 1 st Profoto AcuteB 600R + lamphuvud
• 1 st Profoto Vit Softlight Reflector (beauty dish)
• 1 st Profoto Softbox Octa 150 cm
• 1 st Profoto Strip Softbox 30 x 180 cm + soft grid
• Silvertejp

Bildbehandling och export från Lightroom

Målet var som sagt att undvika Photoshop helt och göra allt i Lightroom (även om Nikon Capture NX2 ibland kan göra underverk för bilder från Nikon-kameror och speciellt för hudtoner så är det för långsamt och buggigt för att det ska vara ett alternativ).

De justeringar jag gjorde i Lightroom var inte så värst många, sen var det ”bara” att trycka på ”Export” och låta datorn arbeta.

Ett väldigt kul och lärorikt projekt på det hela taget, skulle jag åta mig ett liknande uppdrag i framtiden har jag en bra grundmall att utgå från och har även gjort vissa saker onödigt krångligt som jag kan förbättra inför nästa gång.

Lite större fotostudio skulle som sagt inte skada, men det här fungerade faktiskt bättre än jag hade kunnat hoppas.

Har jag missat något?

När jag tittar igenom min portfolio, t ex den med porträttfotografering eller kanske ännu mer när det gäller författarporträtt, så är det oftast vitt ljus jag använder. Väldigt sällan är det några konstigheter när det kommer till ljussättning i fotostudion. Vet inte riktigt varför det har blivit så?

Men, ibland dyker det upp modeller, i detta fall den väldigt duktiga illustratören Magda Korotynska som har ett lockigt rött hår man gärna vill ge lite extra lyster (jag fotograferade henne även utomhus med bara soljus och en reflexskärm). Det går såklart att göra i Photoshop eller Lightroom, men det är roligare att göra det ”på riktigt”. Så det blev dags att damma av det gula färgfiltret på rulle jag hade liggande.

Gult färgfilter för lite roligare hårljus

Klicka på diagrammet för fler ljussättningar & diagram

Ett stor huvudljus och två hårljus

Förra året (2009) fotograferade jag jurymedlemmarna som delar ut Litteraturpriset till Astrid Lindgrens Minne (ALMA) med en betydligt enklare ljussättning för deras porträtt, men tänkte att det kunde vara en bra utgångspunkt man kunde utveckla lite.

Deras porträtt tog jag på plats i ett litet konferensrum, så då försökte jag ta med mig så lite utrustning som möjligt. Nu hade jag inte den begränsningen eftersom det var i min lilla fotostudio där jag redan hade all utrustning jag behövde.

Istället för det lilla huvudljus jag använde då (en mellanstor Profoto-softbox) tog jag istället den största jag har, en 150 cm Profoto Softbox Octa.

Mörk bakgrund kräver ofta kantljus/hårljus

Hårljuset den förra gången var en enkel Profoto Compact 300 med standardreflektor (mest för att avgränsa ljuset aningens), nu var tanken att fotografera mot svart pappersbakgrund, då behövde jag separera modellen från bakgrunden lite mer. Ett andra hårljus löste det problemet.

Den blixt som lyser upp Magdas högra kant (vänster i bild) på kinden/pannan och även ger ett rätt skönt, mjukt ljus i hennes orangefärgade/röda hår kommer från det gula färgfilter jag tejpade fast framför standardreflektorn.

Effekten av det gula ljuset är betydligt tydligare i håret som redan har en nyans mot gult/orange/rött, och tillsammans med kort skärpedjup blir det en mjuk övergång till den svarta bakgrunden (som också den får lite spilljus och inte är helt kolsvart).

Anledningen till att hennes vita kofta inte upplevs alls gul är nog att den redan får rätt mycket vitt, ofärgat ljus från huvudljuset och därför håller sig vit.

På andra sidan, skuggsidan, är det inget färgfilter inblandat, så där blir effekten mest att håret får lite ljus och inte smälter in i bakgrunden alltför mycket. Lätta upp skuggorna lite helt enkelt.

Den blixten är en AcuteB 600R på väldigt låg effekt i en beautydish tillsammans med ett raster för att avgränsa ljuset till enbart håret och väldigt väldigt lite på axlarna.

Det skulle såklart gå att dra upp effekten på den blixten om man vill få mer kantljus där, men nu var det vänstra sidan av bilden som skulle vara stjärnan i porträttet och då vore det tråkigt om man tar för mycket av uppmärksamheten genom att ljussätta för jämnt.

Vitt bord som reflexskärm, igen

När man fotograferar porträtt vid bord kommer troligtvis bordet att både vara en del av porträttet och en del av ljussättningen. I det här fallet var det en vit bordsskiva (eller kanske snarare en vit skåplucka från IKEA) jag hade ställt upp på två sågbockar som hon kunde sitta vid.

Ett vitt bord är ju ganska enkelt, men är det av någon annan färg kommer det att även kasta färgade reflexer upp i ansiktet, vilket såklart kan vara en effekt man vill uppnå. Eller inte. Lite som när man fotograferar porträtt på gräs, skuggorna blir lätt lite grönaktiga.

Fler små reflexskärmar för detaljer

När jag hade satt upp ljuset med de tre blixtarna kändes det som att det krävdes något mer. Fast bara lite. Så jag ställde ett stativ vid bordet på hennes skuggsida och fäste en silverfärgad metallskiva i A4-storlek (finns att köpa på Clas Olsson) som fick vara en lite men rätt kontrastrik reflexskärm.

Och för att ytterligare få upp lite hårt ljus i ögon och på skuggsidan av ansiktet placerade jag en lite sminkspegel jag hade köpt på samma ställe. Effekten av den lilla sminkspegeln syns som en litet vit fläck i hennes iris på högersidan, det uppe till vänster är Octan (som skuggas delvis av glasögonbågen och ögonfransar), och det ljusa fältet i underkant är det vita bordet. Metallskivan syns inte direkt men gav lite bra upplättning av skuggorna. Det blev nästan som vid produktfotografering där man pysslar med små reflexskärmar eller ljusblockerare tills man är nöjd.

Hitta rätt position och vinkel

Enda kruxet med att försökta placera små saker som ska agera reflexskärmar är att de helst ska vara rätt vinklade för den personens längd som man ska fotografera. Annars kan ju ljuset från dessa flyga förbi och inte göra någon nytta. Jag är nog lite längre än Magda, så jag fick fråga henne om hon såg blixtens inställningsljus i de olika ytorna, sen var det bara att köra.

Eller så tar man som sagt bara med sig en reflexskärm och ställer sig under ett träd för ett enkelt utomhusporträtt, men det kräver ju att vädret tillåter det, och vi bor ju i Sverige.

Smakprov från fotografering av kläder för svenska klädmärket Fräulein von Hast i min fotostudio som jag skrev om tidigare. Modellen heter Niousha och är med i Elite Model Management, väldigt duktig på alla sätt.

Fotograferat med en Nikon D700 och ett 24-70/2.8, någonstans mellan 50 och 60 mm. Vit pappersbakgrund, fyra Profoto-blixtar och några ljusmodifierare. Diagram kommer senare, med alla detaljer.

Tills dess, håll tillgodo med en dansande fotomodell som håller sig exakt ovanför den lilla biten silvertejp där hon verkade trivas bra.

Modellfotografering är också ett sätt att fira nationaldagen med, och det var precis det jag och några andra gjorde. På uppdrag av svenska klädmärket Fräulein von Hast fotograferade jag drygt 100 olika uppsättningar kläder i min lilla fotostudio. Det gick det också.

På många sätt var det knivigt och svårt, men på lika många sätt var det rätt enkelt, när vi väl hade börjat. Svårigheterna är såklart att min fotostudio är, som sagt, rätt liten, vilket begränsar rätt mycket. Plus att det skulle vara helkroppsbilder och det gör ju inte en liten lokal större direkt.

Ljussättning för detaljer och tydlighet

Dagen före hade jag ägnat drygt en timme åt att prova olika ljussättningar för att till slut hitta en som gav ett bra ljus åt plaggen. Bilderna ska främst användas till webbshoppen, så det ställer vissa krav på att detaljer ska synas och att det inte får vara allför konstnärlig ljussättning, tycker nog jag.

Vitsen är att visa upp kläderna, rätt upp och ner, från olika vinklar, och gärna så man kan zooma in på olika delar, eller använda dem som separata detaljbilder. Allt för att de faktiskt ska hjälpa kunder på webbshoppen att få en känsla av hur plagget ser ut och känns eftersom det inte går att prova kläder virtuellt än (vad jag vet).

Låter gärna Lightroom göra jobbet

Nu ska jag ”bara” göra en uppsättning bra inställningar i Lightroom innan jag kör en batchkonvertering på alla bilder. Att ta in 325 bilder i Photoshop skulle inte vara ekonomiskt försvarbart i ett projekt som detta.

För ljussättningen använde jag fyra stycken Profoto-blixtar med lite olika ljusmodifierare, men en mer grundlig beskrivning får vänta tills jag är klar med bilderna. Tills dess, kolla gärna deras webb eller sida på Facebook.

Min beauty dish (en vit Profoto Softlight Reflector) kan ibland vara det bästa man kan använda vid porträttfotografering bland ljusmodifierare.

Använd helt ensam kan den ge ett riktigt bra ljus för porträtt som detta. Fungerar även bra för att lysa upp t ex halvkroppsporträtt (räcker mer än väl för helkropp vid barnfotografering) eller flera personer.

Porträttet ovan är taget med samma ljussättning som jag beskrev tidigare, en studioblixt med en beauty dish monterad på, utan raster för att få större spridning av ljuset.

Fotograferingen skedde i min lilla fotostudio, mot vit pappersbakgrund på ungefär två meters avstånd mellan modell och bakgrunden.

Studioblixten var en Profoto Acute AcuteB 600 R på lägsta effekt på ett stativ ungefär 2,5 meter upp i luften. På min Nikon D700 satt som på tidigare bilder ett 85mm/1.4 där bländaren var inställd på 2.8 vilket räckte ganska bra för att få till lagom kort skärpedjup.

Men, det som gör hela bilden är såklart minen (eller grimas om man ska kalla det så, fast stavningen alltid känns konstig på det ordet). De andra bilderna är sköna, men den här tycker jag blev fantastisk. Vore kul att få med en sån här bild varje gång man plåtar porträtt.

Ska försöka.

Det kan vara intressant när någon som David Hobby på Strobist.com jag skrev om tidigare, analyserar några behind-the-scenes-bilder från en plåtning för tidningen Wired som fotografen Carlos Serrao gjort.

Det blir såklart ännu mer intressant när fotografen som faktiskt var där och plåtade allt svarar på några av de frågor och kommentarer som följde av artikeln.

Tyvärr kanske han tar vissa påhopp aningens för personligt (även om påhopp alltid brukar vara just det, personliga) och gör den största missen folk kan göra på Internet, att sänka sig till samma nivå.

Eller för att ta hela citatet:

Never argue with a fool they will lower you to their level and then beat you with experience.

Hursomhelst, läsvärt.

Jag har mer och mer försökt hitta bra och enkla ljussättningar som använder så lite blixtutrustning och annan studioutrustning som möjligt, mest för att jag vill kunna ta bra idéer och lösningar från fotostudion och sedan använda samma när jag fotograferar utomhus eller annan miljö. Då kan det vara bra att se vad som fungerar och inte. Att släpa på för mycket saker blir man aldrig glad av.

Senaste chansen jag fick en lämplig modell att testa mina idéer på var när konstnären, scenografen (och mannen bakom t ex Mulle Meck-lekplatsen i Järvastaden utanför Stockholm) Tor Svae.

Ljussättning med en blixt & beautydish

En beautydish högt upp för porträtt

Det jag ville med dessa porträtt var att få den där känslan av att ena kanten på modellens ansikte och kropp ligger i en mjuk skugga som i princip är svart. För att få lite större ljus satte jag inte på det raster som jag ofta har annars när jag fotograferar med en beautydish. Hade jag använt det skulle bilderna blivit väldigt mycket mörkare (eftersom det blir en betydligt smalare ljuskägla) och effekten något helt annat.

Studioblixtar som har ett separat blixtaggregat har betydligt mindre lamphuvuden än de kompaktaggregat (t ex Profoto Compact eller D1) som behöver ha allt packat i samma del. Så när jag ändå har köpt ett AcuteB 600R för ett tag sedan mest för utomhusbruk passar det väldigt bra för den här typen av porträtt.

Av två skäl. Dels för att lamphuvudet är mindre och jag kan få upp blixt och eventuell ljusmodifierare lite lite högre upp mot taket (har inte mer än 2,6 meter i takhöjd tyvärr) och dels för att det går att få ner effekten på blixten väldigt mycket mer än när jag använder Profoto Compact (då jag många gånger har ND-filter på kamera eller blixt för att minska ljusstyrkan).

Nu satte jag blixten och beautydish på ett bomstativ så högt upp jag kunde och vinklade ner ljuset direkt mot modellens ansikte. Eftersom det inte är några andra ljuskällor som ljussätter modellen och ljus kommer rätt högt uppifrån, blev det inte mycket ljus i ögonen (som många gånger kan vara önskvärt i porträtt).

Men, eftersom han klarar sig bra med bara ett litet blänk i ena ögat och snygga glasögonbågar tyckte jag att det räckte. Skulle jag satt till ett extra ljus eller reflexskärm hade det blivit en helt annan bild (som jag såklart också provade, men det blir ett annat blogginlägg).

Mjuk men snabb ”falloff”

En av de skönare sakerna med ljuset från en beautydish är att ljuset på kanten av ansiktet (när man använder den på det här sättet) går ganska fort från ljust till mörkt, det som brukar kallas ”falloff” på engelska, men det är en väldigt mjuk övergång. Det gör att det man fotograferar verkligen får en tredimensionell känsla, och man förstår hur huvudet är format.

Det beror såklart mycket på var och hur man placerar ljuset, men just att det är en mjuk övergång gör att skuggorna blir lite roligare. Sen skadar det inte att ha en ganska mörk kant ibland om man vill få den som är med på bild att stå ut lite från bakgrunden som i detta fall var en vit pappersbakgrund som blev ljusgrå av det ljus som nådde den.

Hade jag inte haft så kort avstånd mellan modell och bakgrund (typ 2 meter) skulle jag nog behövt ljussätta bakgrunden separat eller ha ett kantljus för att allt inte skulle flyta samman, men nu kom det så pass mycket ljus från blixten att bakgrunden fick en lagom grå nyans med lite skugga på vissa bilder från modellen. Så det finns fördelar att fotografera i mindre utrymmen ibland.

När mässan Gastro Nord gick av stapeln nyligen fick jag uppdraget av Delicato att dokumentera verksamheten i deras monter och fotografera några av deras produkter uppställda som inspirationsbilder för deras kunder. Jag kallar det matfotografering i brist på ett bättre ord, produktfotografering känns ännu sämre. Chokladbollar och dammsugare m.m. var det i alla fall.

När ändå en fotograf är på plats

Idén var att utnyttja tiden jag var på plats till att både fotografera den investering som en mässmonter är för att kunna använda bilderna i marknadsmaterial och annat, plus att få till några bilder i en improviserad fotostudio på plats.

Eftersom ett mässdeltagande för utställande företag är en rätt saftig investering kan jag ibland undra varför inte alla företag på mässor hyr en professionell fotograf för att få lite bra bilder. Det är ju en struntsumma jämfört med vad en monter och personal kostar. Men men, åter till ämnet.

Min fotostudio på plats på mässan

Obs. Stativet stod lite mer till vänster när jag fotograferade.

För att fotografera de relativt enkla ”matbilderna” (eller vad man ska kalla dem) tog jag med så lite utrustning som möjligt för att kunna göra jobbet.

Själva fotobordet var en del av montern som Delicato senare använde för provsmakning, men innan mässan öppnade var det vår arbetsyta. Inget att skryta med direkt, men det fungerade bra.

En blixt bakifrån och en blixt framifrån

Som du kan se på bilden ovan (istället för ljussättningsdiagram blev det ett litet ”behind-the-scenes”-foto istället) dukade vi upp och dekorerade där det röda krysset är. Kunden hade med sig diverse fat och dukar som vi arrangerade på olika sätt för olika bilder, och fokus var att få till bilder som kunde fungera som inspiration till konditorier och caféer med tips på hur man kan lägga upp delikatesserna på olika sätt.

Huvudljuset kommer från en Profoto Compact 300-blixt som studsas i ett paraply cirka 2,5 meter från det som fotograferades. För att det ljuset (som redan är lite överallt) inte ska bli för starkt eller hårt hängde jag upp ett tunt presentpapper på ett stativ ganska nära fotobordet. På så sätt blir ljuskällan relativt sett större och ljuset mjukare.

Någon fri vinkel finns det alltid

Min tanke var (som jag kom på när jag såg placeringen av fotobordet och bakgrunden) att utnyttja den lilla svarta yta under väggdekorationen för att få en liten horisont i bilderna. Efter jag testat lite olika vinklar hittade jag en bra där sakerna som skulle fotograferas på bordet gick att få med på ett bra sätt som även gjorde att de fick en svart bakgrund där duken slutade.

En andra blixt (Profoto AcuteB 600R) kom snett bakifrån och ganska högt upp för att skapa en slags korsbelysning (ljuset möts på en linje rätt på objektet från varsitt håll) och kasta skuggorna mot kameran (där de lättades upp lite av den andra blixten.

Presentpapper som reflexskärm

För att slippa släpa på reflexskärmar och alldeles för många stativ köpte jag presentpapper i vitt och silverfärgat. Den där typen som är väldigt sladdrig och tunn. Fungerade utmärkt att tejpa fast på disken bredvid vårt lilla fotobord för att lätta upp skuggorna lite. Den silvriga varianten alltså, den vita hade jag redan använt.

Extra skugga av mässans spotlights

Nu blev det inte det klassiska korta skärpedjupet som mycket matfotografering har idag, men jag försökte ändå hålla nere ljuset från blixtarna så det inte blev skarpt hela vägen i alla bilder. Så när ljuset slogs på i montern kom det massor med hårt ljus uppifrån taket och lade till den extra skugga som syns under t ex fatet i en av bilderna.

Hade det inte varit för dessa takspottar skulle det bara varit en mjuk och ganska ljus skugga som pekade snett bakåt vänster. Men, hellre det än bilder som varit skarpa överallt. Skillnaden i färgtemperatur blev inte något problem vid efterbehandlingen, även om det kanske var lite blandljus.

Montern är förresten byggd av Looft.

Flera mazariner i samma smäll

Att kombinera en matfotografering/produktfotografering med att dokumentera satsningen på en mässa är smart. Det behöver såklart inte vara just mässfotografering, utan bara själva grejen att utnyttja fotografer på bättre sätt. Det blir rätt mycket mer prisvärt och kostnadseffektivt då. Såklart.

Man kan bara önska att fler kunder tänkte så, för är det något jag tycker är trist så är det när man lägger ner en massa tid på saker som knappt används eller känns onödigt kostsamma för det lilla man kanske får ut av det hela.

Hellre då se till att det verkligen blir valuta för både tid nedlagd och pengar, i slutändan kommer det resultera i nöjda kunder som kommer tillbaka.

Fast just mazariner och chokladbollar tar jag nog en liten paus från några dagar, har fortfarande kvar en stor låda biskvier plus några förpackningar specialmazariner med smak av blåbär och hallon som Delicato tagit fram inför det kungliga bröllopet. Väldigt goda mazariner förresten.