Nikon D700 + 24-70/2.8. 24mm. 1/2500s @f/2.8. Spotmätning
Fotografering till tidningsartiklar gör jag inte så värst ofta, men det är alltid roligt när det blir av. Det är oftast snabba uppdrag, boka en tid med en man vid Hötorget och ta några bra bilder till ett reportage, vi litar på dig.
Det var ungefär så det gick till när jag fick chansen att fotografera Erik på en takterrass ovanför Sveavägen mellan Hötorget och Sergels Torg i centrala Stockholm. Vädret kunde varit bättre, men det regnade åtminstone inte.
Läs mer / kommentera…
Om man ska fotografera porträtt utomhus och inte har med sig någon blixt men ändå vill att bilderna ska kännas lite ljussatta går det att fuska lite. Senaste gången jag gjorde en reportagefotografering för en liten branschtidning fick jag chansen att prova på detta. Eller snarare, det blev så och det funkade bra.
Läs mer / kommentera…
Ibland är det enklaste också det bästa, både när det gäller porträttfotografering och ljussättning. Kanske blir tjatigt till slut, men bästa sättet att lära sig något är att göra det tillräckligt många gånger tills det sitter. I ryggmärgen. Inte alltid lockas av att göra något helt nytt (även om det såklart är bra om man vill lära sig något nytt).
Den mest flexibla ljussättningen
Jag fotograferar rätt mycket porträtt till företag, allt från personalfotografering till styrelseporträtt och bilder till reportage och reklam. Det finns nog ett ansikte med i säkert 90% av de bilder jag tar. Eftersom alla ansikten är olika, alla har olika hudtyper, alla har olika frisyrer osv osv, så finns det en poäng med att hitta en ljussättning som fungerar med minsta gemensamma nämnare. Den blir nästan automatiskt den bästa och mest flexibla.
Mer exempel och ljussättningsdiagram längre ner på sidan
Läs mer / kommentera…
Har man ingen reflexskärm med sig när man ska fotografera porträtt utomhus en mulen dag kan det lätt bli mörka skuggor i ögonhålorna på de man ska avporträttera. Och det är inte så kul.
Livlösa kolsvarta ögon gör att de flesta ser just livlösa ut, inte det minsta trevligt. Det brukar räcka med ett litet blänk för att det ska ändras i ett nafs, och då kan ett A4-papper vara tillräckligt, om man såklart inte har något större.
I det här fallet fotograferade jag några företagare på en innegård till en tidningsartikel, och från att det var fint väder med fint solljus som studsade ner via de vita fasadväggarna kom plötsligt molnen och gjorde allt rätt trist ljusmässigt.
Med lite hjälp av kopieringspapper och den som inte skulle fotograferas som höll upp pappret så det studsade in lite ljusblänk i nederkant på ögonen tycker jag det blev rätt bra till slut med tanke på förutsättningarna. På den lilla bilden ovan till höger syns papperskanten lite i nedre högra hörnet, närmare kunde han inte hålla den utan att förstöra bilden.
Läs mer / kommentera…
Det är lustigt hur fort saker sätter igång efter sommar och semester. Första dagen ägnade jag åt att komma ikapp, andra dagen började jag (fånigt nog) känna mig lite stressad av att det var så tyst i mail-korgen och telefonen.
Och nu, efter tre veckors arbete undrar jag om jag någonsin kommer komma ikapp igen. Det ena ger alltid det andra. Ringer man och visar att man lever sätter det igång verksamheten direkt. Vilket såklart är bra, att arbeta som fotograf med egen firma är inget som automatiskt betalar några räkningar.
Sen har jag kommit till någon slags insikt (igen), att alla projekt jag tänker att jag ska göra när det finns tid är det ingen idé att vänta med. Det kommer aldrig finnas tid på det sättet. Det är lika bra att göra dem direkt, när inspirationen finns, och skapa sig tid. För när tiden finns har man troligtvis för lite att göra (säger sig litegrann självt) och då är man som sämst på att i lugn och ro göra annat än försöka få upp tempot igen.
Läs mer / kommentera…
