Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag tycker att en ringblixt från Orbis är något som jag vågar ta med mig på fotouppdrag, men hemma fyller den helt klart en funktion. En kille som notoriskt vägrar att vara med på bild blev genast eld och lågor när min kamera förvandlades till något stort och konstigt.
Eller så var det Batmandräkten som gjorde honom till en glad fotomodell helt plötsligt, men det känns ju krångligt att behöva ta med en sådan på alla jobb man gör. Å andra sidan är det kanske precis det man behöver ibland, för att lätta upp stämningen? Inte Batmandräkten, utan något som gör att kameran inte känns lika jobbig och hotande för de man ska fotografera.
En sak är i alla fall säker, bara med de bilder jag tagit hemma för familjealbumet tycker jag att den har betalat sig. Håller du på med barnfotografering borde det här vara ett givet inköp (bonus; fint ljus i ögonen) Sen är det faktiskt rätt kul.
Eller så köper man den ännu konstigare Roundflash som Jens tipsade om i en kommentar till mitt tidigare inlägg om ringblixtar.
Profoto som redan har en väldigt bra blogg numera, har även kompletterat med vad de kallar en digital ”flipbook” med blandade artiklar från bloggen och videor från deras YouTube-kanal plus lite förklaringar av vad deras olika ljusformare (eller Light Shaping Tools, som de kallar dem) gör. Snyggt och enkelt presenterat. Som en reklambroschyr, fast bra. Även om jag inte fick vara med denna gång 
Länk: Essential Reading for Wedding and Portrait Photographers
Följer du inte redan deras blogg kan jag varmt rekommendera att du gör det. Oavsett vilket blixtmärke du använder.
Jag köpte en Orbis ringblixt för ett tag sedan från Kaffebrus, men har inte hunnit testa den i fotostudion förrän nu. Använde den faktiskt först till utomhusporträtt när jag skulle fotografera en illustratör tidigare, men de bilderna är inte klara än.
Innan jag köper en ”riktig” ringblixt till studion tänkte jag testa lite om det här är något för mig, den här kostar ju trots allt en bråkdel av vad Profotos ringblixtar kostar. Men det är ju heller inte riktigt samma sak. Mest i principen.
Orbis-ringblixt i fotostudion…
Nu har jag hunnit fotografera reportage på diverse olika djursjukhus och kliniker för tidningen VeterinärMagazinet, och har verkligen lärt mig att man kommer väldigt långt med ganska lite utrustning. Att bara ta med en extern blixt kan göra att det går att fotografera lite överallt och inte vara begränsad till rummen med bra ljus, eller nöja sig med att allt är belyst med ljusrör.
Senast var det ett fotoreportage från Väsby Djursjukhus där pappa Jannis lämnade över kliniken till dottern Marie. Samtidigt hade kliniken rustats upp rejält, så jag fotograferade mycket i väldigt helrenoverade lokaler, vissa rum var inte helt färdiga men det såg väldigt imponerade nytt ut.
Själva omslagsbilden fotograferades med en Nikon D700, ett 24-70/2.8 och ljuset kom från en Profoto AcuteB 600R i en 150 cm Profoto softbox Octa, med lite inblandning av det befintliga ljuset i lokalerna för att blanda upp det.
Läs hela inlägget här…
Jag har den senaste tiden funderat lite på varför jag gillar ljussättningen i vissa filmer och tv-serier, där det känns som ljuset gör att personernas ansikten är målade med i princip bara två nyanser av samma färg. En ljusare nyans av hudfärg för de ljusare delarna av ansiktet, och en mörkare hudton för skuggorna. Men med detaljer överallt och inget som försvinner helt i skugga.
När jag skulle fotografera ett författarporträtt av Olle Wilson som snart kommer ut med en bok om bensinmackar fick jag chansen att testa den här typen av ljussättning, det kändes som att det skulle passa porträttet.
Läs hela inlägget här…
