I min strävan att ha fotograferat varje författare i Sverige minst en gång kom turen till debuterande författare (författarinna, kan man säga det?) Anna Ehrin som kommer med en barnbok under 2010.
Hon var en fantastisk modell, som så många är när de väl kommer på att det är rätt kul att få sitt porträtt taget. Och i hennes fall skadade det nog inte heller att hon varit skådespelare tidigare i livet.
För Bonnierförlagen i allmänhet och barnboksförlaget Bonnier Carlsen i synnerhet skulle vi ta några olika porträttbilder som används som författarporträtt i böckerna, marknadsföring och givetvis på deras webbplats.
Clamshell för mjuka närgångna porträtt
2 blixtar och 2 reflexskärmar
Eftersom det inte är så högt i tak i min lilla fotostudio har jag börjat köra mer sittande porträtt, och då har man genast mer plats uppåt, vilket är ett måste om man ska få till den här ljussättningen.
Precis som i porträttet av Sarah Sheppard och barnboksförfattaren Ulf Nilsson använde jag mig av en ”clamshell”-uppställning för huvudljuset. Det är ganska nytt för mig med studioblixtar, inte blixtarna utan ljussättningen, men det blir väldigt lättjobbat och det ljuset gillar verkligen ansikten. Och speciellt ögon.
Det man egenligen behöver för det här är bara en blixt, den andra använde jag för att göra en ljusbox av bakgrunden.
Relativ storlek på ljuskällan
Som så ofta annars använde jag mig av en Profoto Compact 600R som huvudljus, i en softbox 5′ octa (150 cm diameter). Det är väldigt tacksamt och lättjobbat att ha en stor ljuskälla som huvudljus, och ögonen blir väldigt livfulla när de får mycket ljus att spegla sig i. Tycker jag.
För att lätta upp skuggorna monterade jag en vanlig rund reflexskärm på stativ i en vinkel under huvudljuset så det speglades upp i ansiktet och gav allt ett mjukt och behagligt ljus.
Vill man göra en liknande setup går det såklart att använda andra typer av ljusmodifierare som huvudljus. Den relativa storleken på ljuskällan är vad som spelar roll, så har du en mindre softbox får du experimentera med att placera den närmare ansiktet bara. Och eftersom det här skulle vara just ett ansiktsporträtt (har beskurit det lite ytterligare för webben) kunde jag i princip ha den precis utanför bild, dvs jättenära.
Softbox som belyst bakgrund
Egentligen var denna uppställning bara en modifikation av den jag hade använt för porträtten av Sarah och Ulf, men jag placerade mig och kameran lite mer till vänster så att en av softboxarna i bakgrunden hamnade rätt bakom modellen i fråga.
Mellan modellen och softboxen stod en reflexskärm med en halvgenomskinlig diffusionsduk på ram, och den fick bli bakgrunden. Blixten i softboxen bakom mjukas upp och tonas ner aningens av reflexskärmen och blir lite som de där HiLite som Lastolite säljer för skuggfria bakgrunder. Det här är samma princip, nästan.
Den lite blå ton är inget som fanns där egenligen, men jag tyckte att det blev en lite roligare kontrast till Annas guldgula hår, så det inte alltid är vit eller grå bakgrund. Vem vet, det kanske blir en färgad bakgrund en vacker dag?
Kul porträtt tycker jag, och väldigt enkelt att göra. Ska bli mer av det framöver.
Jag brukar inte använda denna ljussättningsteknik ofta, men ibland blir det väldigt bra resultat av att köra på ljussättning för s k ”beauty”-porträtt även med de som inte är perfekt sminkade eller modeller.
Många exempel på clamshell-tekniken använder en beautydish som huvudljus, mest för att den är väldigt bra för modeller med perfekt hy, och för det här porträttet hade det nog också blivit bra, men jag ville satsa på något mer åt det naturliga ljuset, så jag tog en större ljuskälla.
Till detta porträtt använde jag ett ND8-filter som tar bort tre bländarsteg av ljus i kameran, det innebär samtidigt att det blir väldigt mörkt i sökaren och att autofokus kan få lite problem. Enda lösningen för det är att ha på modelljuset på blixten för fullt. Det blir lite skarpt ljus i fotostudion, men hellre det än att 90% av bilderna har skärpan på fel ställe.
Kombinerar man diffuserat kantljus bakifrån med kort skärpeljup får man en skön flytande kontur som känns lite som när man fotograferar porträtt med ett stort fönster i bakgrunden. Skillnaden här är väl att bakgrunden fortfarande är grå (som bakgrundspappret var ursprungligen).
