≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Stina Jackson är debutanten från Skellefteå som med spänningsromanen ”Silvervägen” (utgiven på Albert Bonniers Förlag) har blivit mångfalt prisad och såld till någonstans runt 20 länder. Uppföljaren ”Ödesmark” kommer under våren 2020.

Nog om Stina och hennes böcker, nu tänkte jag visa vad vi lyckades med (ett litet axplock) ute på Gärdet i Stockholm där tanken var att låtsas som vi var i Denver, USA.

Författarporträtt behöver inte alltid ha ett tema, många gånger är de mest ”headshots” mot neutral bakgrund. Användbart och enkelt, och praktiskt. Men kanske inte så kul alltid, lite miljö livar ju alltid upp. Då får man leva med att det blåser.

Andra chansen för porträtt

Lyxen med att ha fotograferat porträtt av någon tidigare är att man lär sig snabbt vilket ljus som passar personen. Alla passar inte i all ljussättning, medan vissa passar i allt. Sen finns det de där man kan ta i lite extra och använda ljus på ett sätt som skulle kunna få vissa att inte alls bli fördelaktiga i.

Stina är en typisk sådan person, förra gången vi träffades och jag fick fotografera henne under relativt pressat tidsschema kände jag att vi kunde gjort en massa fler fina porträtt. Men tiden fanns inte riktigt, och vi hade redan lyckats få ihop en bra blandning i de miljöerna vi hann med.

Även om jag är supernöjd med de tidigare pressbilderna kände jag att just en sak hade varit kul att fått med då: natur.

Hon är ju från Skellefteå (natur, tänker jag), och bor i Denver (tänker att det finns natur där också). Vilket leder till att lite vidder och himlar och sånt borde vara med.

En blixt och blåsigt väder

Vi bokade in denna plåtning otroligt långt i förväg, i samband med en resa som förde henne till Stockholm. Så jag kan inte påstå att det fanns någon chans att boka utifrån väderprognosen.

Det var inget jättestressigt schema denna dag, men vi hade heller inte hela dagen på oss. Utifrån det försökte jag tänka praktiskt och pragmatiskt, så det fick bli Gärdet = natur och ”vidder”.

I slutet på augusti var det skönt väder, men blåsigt. För att inte stå där helt förlamad av vinden kompletterade jag mina blixtparaplyer med en OCF Beauty Dish som är smidig ihop med Profoto B10. Även jämfört med ett litet blixtparaply är ”beautydishen” betydligt mer lätthanterlig i blåst.

Bilden ovan är en testbild utan blixt, solen är snett ovanför bild till vänster och ger hårljuset. Hela Stinas ansikte är i skugga och eftersom solen står så pass högt och till vänster finns det färg och täckning kvar i himlen att jobba med.

Stabil rullbar ljussättning

Utan en fotoassistent vid fotografering i blåst är min rullväska med stora hjul en källa till glädje varje gång. Upp med stativ och blixt, fäst stativets nederdel i rullväskans handtag med en snodd och vips har jag en smidig sandsäck på hjul.

Savage MultiFlex

Däremot bjuder Gärdets dåligt tillplattade gräsmatta på lite utmaningar.

Här kunde kanske ett tungt C-stand med ett höj-, och sänktbart ben vara smidigt, eller kanske det kluriga Savage Multiflex Light Stand vara något att titta på. Tyvärr verkar ingen fotoaffär sälja det i Sverige (såklart!).

Olika vinklar, olika himlar

Fotograferar man porträtt utomhus i starkt solljus måste man alltid förhålla sig till solen på något sätt. Motljus tenderar att fräta ut himlen om man inte jobbar med jättelika kontraster och solen i ryggen ger en djupaste blå himmel du kan få. Typ.

Sen får man ju tänka på hur modellen har det också. Nu blåste det redan, och jag tvingade Stina står där och försöka att inte ögonen rann av allt vind. Skulle jag lägga på en sol rätt in i ögonen hade hon troligtvis knappt haft springor till ögon kvar, så det fick bli ansiktet i skuggan.

Balansera ljus och retusch

Ju mer man vrider kameran mot solen, desto mer får man kompensera med blixt för att lätta upp skuggorna. Men det behöver inte alltid vara samma sorts kontrast. Det går ju utmärkt att man tar några bilder från varje vinkel, vem vet, de som du gillar kanske inte är de kunden/modellen gillar?

Miljöporträtt & headshots

Historiskt sett brukar jag vilja fotografera mina porträtt rätt nära, men försöker så gott det går att tvinga mig att ta några kliv tillbaka också. Det ökar chansen att bilderna används väldigt rejält om det finns en bra mix. Vissa tidningar och andra medier använder gärna närbilder medan andra hellre får med lite bredare vinklar. Är ju dumt att inte erbjuda bredd.

Nu ska jag försöka avsluta det här inlägget, och då har jag bara visat författarporträtt från en av våra platser vi hann med. Resten sparar jag till ett annat inlägg, så du hinner jobba lite också.

Det är inte speciellt svårt att vara porträttfotograf när man får fotografera naturliga modeller, som dessutom är väldigt trevliga. Lägg på smidig utrustning som har trimmats (och moddats) efter arbetssättet och fint väder (minus blåst), så känns det knappt som jag jobbar.

Tack igen till Stina, Albert Bonniers Förlag och Salomonsson Agency för detta.

/Stefan

0 comments… add one

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.