≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Snabba porträtt till reportage med två små blixtar

Man kommer oftast väldigt långt när det kommer till ljussättning av porträtt på plats med två blixtar. En enda brukar räcka för mig många gånger, men en till skadar sällan.

Utrustningen kräver inte mycket armstyrka när det bara blir lätta stativ och små blixtar. Kameran på axeln, extrautrustning i ryggsäcken och en blixt på stativ i varje hand. Mer flexibelt och lättjobbat än så kan det knappt bli.

För fotografering till reportage i personaltidningar och kundtidningar är det perfekt, speciellt om man kan få lite hjälp av inredningen.

Göra en bakgrund roligare

Det första jag kollar efter i en miljö när jag fotograferar pressbilder och reportage är helheten. Går det att styra ljuset som jag vill här, med de blixtar jag har med mig? Går det att få till variation där vi är genom att byta vinkel och utsnitt?

Det andra jag kollar på är nog bakgrunden, passar den med så som porträttet ska användas? Till tidningsomslag gillar ju formgivare relativt lugna ytor runt modellen i bild där man kan lägga text. Sen är också frågan om jag kan styra bakgrunden med skärpedjup och ljus, går den att tona ner med dessa verktyg?

I de första bilderna till detta reportage fanns det en väggdekor som var något slags konstverk gjort av blått plexiglas. Lite ljus från sidan på den gav mig genast en intressant bakgrund snarare än den vita vägg det egentligen var.

Två små blixtar och ett paraply

Mer än så behövdes inte till dessa porträtt, mitt huvudljus till vänster om kameran med ett litet blixtparaply på ett Manfrotto Nano-stativ, den andra lade jag på golvet och riktade snett uppåt.

Med fjärrkontrollen på kameran (Air TTL Remote) gick det snabbt att få till rätt balans i ljuset från de två blixtarna. I det här fallet började jag med att ha TTL påslaget för mitt huvudljus, såg till att exponeringen blev ok, gick sedan över till manuellt läge för att finjustera och anpassa kantljuset.

Väggar kan lätta upp ljus lagom

Tre meter till höger från vår första fotoplats fanns en trappa. Trappor är alltid användbara för porträtt på så många sätt.

Jag bad modellen för stunden att slå sig ner lagom högt upp så jag med lite justering av min egen position kunde fotografera från olika vinklar. Den vita väggen här fick agera reflexskärm så skuggsidan lättades upp en aning men inte göra bilden för kontrastlös.

Samma avstånd = samma inställningar

Den mörka stentrappan var perfekt för just en sådan lugn bakgrund som funkar i porträtt. Med mörk klädsel finns dock alltid risken att modellen flyter ihop med bakgrunden.

Just i det här fallet var det inte så farligt, trots att allt var ungefär i samma nyans. Men lite kantljus skadar inte, och med en trappa har man en massa trappsteg att välja på för att hitta rätt höjd för blixten att komma från.

Svårare än så var det inte. Genom att placera huvudljuset på ganska exakt samma avstånd och relativ höjd som i de första bilderna hade jag ljusinställningarna och exponeringen klar. Det enda jag bytte var bakgrunden och hållet kantljuset kom från.

Den metoden funkar såklart inte alltid, många gånger måste man ändå anpassa för förändringar i bilden som helhet. Men är bakgrunden rätt lugn kan man hamna rätt nära på detta sätt.

Femton minuter efter vi skakade hand hade jag alla bilder tidningen behövde med god marginal. Det är rätt skönt att faktiskt hålla vad man lovar när andra ställer upp med sin tid, även om det oftast går att klämma ut någon minut till om det krävs.

Hursomhelst, fler uppdrag med minimal utrustning är höstens melodi. Då kommer man inte behöva överrösta solen hela tiden.

/Stefan

0 comments… add one

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.