Fotografera porträtt till reportage är alltid roligt, och utmanande. Jag har sällan någon som helst aning om hur det kommer se ut dit jag kommer. Och tiden jag har brukar vara rätt knapp.
För det mesta använder jag bara en blixt för denna typens porträtt. Mest för att det går snabbast så jag kan klämma ur så mycket variation på kort tid som möjligt. Men jag tar alltid med två blixtar.
Denna artikel som publicerades i VeterinärMagazinet är från ett labb där man håller på med analys av prover från djur. Kanske inte riktigt CSI-miljö, men det gick att få till fint på bild.
Börja med vitbalansen
Många gånger tittar jag runt i lokalerna där jag ska fotografera för att välja en plats som känns lämplig. Denna dag var det mulet ute, och fönstren ganska belamrade med hyllor. Att ha med dem i bild som en synlig ljuskälla uteslöt jag direkt.
Men innan jag ens börjar ljussätta brukar jag tänka på vad som behövs för att få färgerna som jag vill. Här var det lysrör som med vitbalansen i kameran på Dagsljus (ca 5500K) gjorde allt lite gulaktigt. Det känns ju inte direkt som ett laboratorium?
Från varmare till kallare ljus
En snabb justering av vitbalansen i kameran till ca 3000K gav ett mer blåaktigt skimmer på allt. Sen kan jag i efterhand välja att dra ner färgmättnaden så personen jag ska fotografera står ut lite bättre.
Ett CTO-filter på blixten räckte för att få tillbaka det som huvudljuset belyser till vanligt vitt ljus.
En stor blixt ovanifrån
När det finns bra takhöjd i lokalerna gillar jag att ha mitt ljus så högt upp det går. En Profoto B1 med ett Deep Umbrella Large White och diffusionsduk gör det väldigt lättarbetat.
Lite små justeringar av vinkel och styrka så blir det en bra balans mellan det befintliga ljuset och huvudljuset.
En slutartid på 1/200 sekund och bländare 4-5.6 ungefär gjorde att rumsbelysningen inte försvann helt.
Arrangera bilder
Just den här typen av artiklar, där mitt uppdrag i princip bara är att få med personen på bild, brukar jag fixa lite. Och med fixa tänker jag variation så allt inte bara blir ”person står i rum”.
Bara genom att flytta mig själv, vrida på kameran lite och småjustera blixten kunde jag göra en hygglig blandning bilder utan att behöva lägga tid på att bära omkring utrustning.
Oväntade reflexskärmar
Ungefär som på sjukhus fanns det här vagnar av plåt, och en sådan framför min modell skapade en bra clamshell-ljussättning.
Lampor i bild
Sen är det något med att ha lampor synliga, lite som rekvisita. Jag tycker alltid det livar upp. Har man dessutom en slags ringbelysning med förstoringsglas kan det knappt bli bättre.
Dra ner det gula
De flesta av bilderna jag tog var i princip klara direkt i kameran. Men många gånger försöker jag få till en kontrast i färgerna genom att ta bort ytterligare gult från bakgrunden.
Då syns rött och orange bättre som brukar utgöra huvuddelen av hudtoner på rätt många.
En kvart senare packade jag ner allt i väskorna och åkte därifrån. Som vanligt hade jag tagit med minst dubbelt så mycket. Men, som det så ofta är känns det bra att lägga minimalt med tid på ljussättning och istället ta den tiden till att skapa variation.
Comments on this entry are closed.
Verkligen mycket betagande bilder från en miljö som verkligen inte tillhör dom mest inspirerande! Alltid kul att läsa vad du skriver!
Tack Odd,
räddningen var den glada killen. Miljön hade inte riktigt den hypermoderna CSI-känslan, men den här kombinationen funkade bra med relativt små medel.