Jag har fotograferat verksamhetsbilder åt CityAkuten under ett par år, allt från tandläkare till sjuksköterskor och patienter. Det handlar alltid om enkla porträtt mitt i verksamheten, och när jag skulle fotografera från deras rehab vid Hötorget blev det ungefär samma upplägg.
För att kunna jobba snabbt och smidigt brukar jag sällan ta med fler än två blixtar, då är man fortfarande hyfsat mobil. I det här fallet använde jag bara en ljusformare (stort paraply) på en av dem.
Enkel ljussättning med paraply
För porträttet överst i inlägget lät jag tränaren sitta på en bänk och använde en Profoto B1 med stort blixtparaply som ljusmodifierare. Takhöjden i lokalen är inte den högsta, så ett sittande porträtt gav mig lite mer möjlighet att jobba med huvudljuset.
Ett kantljus bakifrån där min andra B1:a fick stå en bit bort utan paraply eller annan ljusformare syntes inte ursprungligen i bild. Men, efter att ha provat olika vinklar blev det denna bild kunden valde. Att kollegan går bakom blev en bonus.
Just det här är något som jag lätt kan glömma bort. Att ta med de mindre perfekta men mer spontana bilderna i urvalet som kunden får välja från. Ibland är det just en spexbild som blir roligast.
Sen önskade kunden även lite träningsbilder. Där jobbade vi först med arrangerade bilder från olika träningsmoment, med fokus på posering. Av dessa levererade jag några stycken.
De bilder som jag tyckte blev mest lyckade var dock där jag bara lät mina två blixtar stå riktade lite hipp som happ. Utan någon ljusmodifierare alls. Istället för att lägga tid på vinklar och arrangemang försökte jag istället följa de som tränade.
Anledningen till att jag tog av blixtparaply och sånt var för att få fram det svettiga och lite karga. Sen fick skuggorna bli som de blev.
Flugan på väggen med blixt
Jag är ingen expert på att fotografera kroppar i rörelse vid träning. Men jag vet i alla fall att det kan bli väldigt svårt att få fram något naturligt om man regisserar för mycket.
Då var det betydligt bättre att bara försöka hinna med att fånga rätt tillfälle i varje moment och inte störa dem. Helt plötsligt blev det jättemånga bra ögonblick utan att jag behövde blanda mig i alls. Lite som ett reportage fast med blixtar som gav det hela lite mer kontrast och karaktär.
Min lärdom från denna fotografering var defintivt att ibland funkar det bäst om man inte blandar sig i som fotograf. Har blixtarna fått stå där ett tag och blixtra, medan jag gått runt och fotograferat slutar modellerna tänka på att posera och ser naturliga ut igen.
Det kan föregås av några minuter där det känns lite konstruerat. Sen brukar det släppa och en massa avslappnade bilder kommer naturligt. Hur avslappnad man nu kan se ut med tunga vikter, men ni förstår säkert vad jag menar.
