När jag fotograferade jazzsångerskan Hanna Elmquist senast för lite nya pressbilder såg vi till att få variation i porträtten. Ibland kan det krävas lite mer arbete för att få till det, och ibland räcker det med att dra för en svart gardin av Molton-tyg.
Förutom byte av tröja är allt i princip exakt samma som tidigare bild av henne, tittar jag på blänket i ögonen ser det ut som att jag har flyttat huvudljuset (en Profoto Giant 180) aningens till vänster, men i övrigt är det samma ljussättning.
Det här är också samma ljussättningsdiagram som användes i förra inlägget, men skillnaden är som sagt hårfin. Förutom att det borde stå ”svart bakgrund” istället för ”White Paper Background”.
Å andra sidan blir då denna BTS-bild från studiofotograferingen rätt, här syns det ju tydligt att det hänger tungt Molton-tyg i bakgrunden. Och det är ett otroligt smidigt sätt att variera sina porträtt.
Jag har nog nämnt tidigare att jag gillar att arbeta såhär, först planera och justera en halvkrånglig ljussättning, sen hitta olika sätt att variera den genom att byta bakgrund, justera vinkel eller effekt på någon av blixtarna, eller bara reducera den till enklaste enkla.
Tyvärr gjorde jag inte det sistnämnda, varför vet jag inte. Hade ju varit intressant att se hur det här ansiktsporträttet hade blivit med bara huvudljuset framifrån.
Sen är det såklart stor skillnad på efterbehandlingen, på denna tyckte jag det passade bättre att använda varma toner och inte det lite kallare och blåare som på tidigare porträtt.
Alla människor blir olika beroende på ljussättning, ibland inte till det bättre, men Hanna var en sån som blev bra i alla möjliga ljus. Sånt vet man inte alltid förrän man har provat, så nästa gång du har förberett en ljussättning i fotostudio, fundera på hur den enklast kan förvandlas till något annat utan att det behöver ta för mycket tid.
Variation är kul och gör att kunden får mer att välja på, plus att de har mer användning av flera bilder än bara en.
Comments on this entry are closed.