Jag har kommit på mig själv med att ofta göra saker svårare än de är, t ex när jag ska fotografera personer i lokaler med låg takhöjd. Då försöker jag mig på en ljussättning med huvudljuset från en riktning, som i min mening ofta blir bättre med ljuset från ovan.
Kör man en tydligare ljuskälla från ena sidan tycker jag det kan kännas lite overkligt om det inte blir tydliga skuggor under näsan, om man däremot har ljuset från båda sidor upplever i alla fall jag det som mer naturligt om det finns mindre skuggor i ansiktet.
När jag nyligen fotograferade på Swedbank till deras tidning tog vi först bilderna till reportaget och sen några enklare bilder av en och två personer i deras reception. Bilden ovan är inte hur jag ljussatte dessa, men det visar lite standardhöjden på kontoret.
Inte vidare högt alltså.
På samma sätt som i förra inlägget, ”Nästan fönsterljus med två blixtar + paraplyer”, använde jag två blixtar, en på vardera sida om personen i bild. Båda med vit insida.
Den stora skillnaden från bilderna andra inlägget är att där var det högre i tak och mer utrymme åt alla håll. Här blev det inte lika mycket skärpesläpp bakåt så bakgrunden är tydligare. Plus att skuggor från blixtarna och spotlights i taket syns, vilket inte gör mig något, de hade såklart kunnat elimineras med en blixt till.
Samma ljussättning, andra varianter
Ovan är ett exempel på ungefär samma, enkla ljussättning, med ett paraply från vardera sida om gruppen. Så långt ifrån komplicerat eller avancerat man kan komma, men det funkar och går snabbt.
Se mer här: Gruppfotografering med två blixtar
Det roliga med det här, och varför jag ens skriver detta, är att jag har krånglat till det onödigt mycket i många fall. Ibland är det den enklaste lösningen som är bäst, och då är blixtparaplyer oslagbara.
Sen är det inte alltid man har med sig rätt utrustning till rätt rum, jag vet inte hur många gånger jag stått i något minimalt rum och försökt återskapa något jag gjort i betydligt större lokaler.
Som t ex studioporträtt i små rum.
Lösningar för låg takhöjd
Den enklaste och mest effektiva lösningen för att öka takhöjden när man fotograferar porträtt är inte att riva taket utan att låta folk sitta ner, då vinner man genast en meter, men får lite andra saker på köpet man bör tänka på, t ex hållning och händer.
Här är lite mer om sittande personalporträtt.
Att sätta folk ner är alltid något man kan försöka tänka på, men som sagt är alla inte bekväma med det och det blir mer att tänka på med händer som kanske syns, axlar som inte slappnar av, en bordsskiva som kanske inte är vit (och reflekterar olika mycket beroende på personens längd osv osv).
Sen finns ju alltid risken att den/de man fotograferar sjunker ihop som en säck så fort de sätter sig ner.
Tillbaka till det första porträttet igen, som jag tycker blev en bra kombination av det mesta utifrån enkla medel och förutsättningarna som fanns på plats.
Just nu håller jag på att skissa på en lösning för att ha med mig smidiga avskärma som ska kunna monteras på Nano-stativ, det tror jag kommer underlätta för den här typen av fotografering i framtiden så man kan göra jobb i mindre optimala miljöer utan att behöva ha med sig alldeles för mycket utrustning eller påverkas av det befinliga ljuset. Måste bara såga och sy lite först.
Klicka som vanligt gärna på Gilla eller Dela så blir jag glad.
