Jag har fotograferat illustratören och numera även barnboksförfattaren Kjell Thorsson åt Bonnier Carlsen, det var när solen var framme lite mer och allt var skönare ute. Varför jag inte tagit mig tid att publicera lite av bilderna på bloggen förrän nu vet jag inte.
Eller jo, förresten. För att jag tänkt göra ett rejält blogginlägg med diagram över varenda ljussättning vi gick igenom på den timme eller så vi fotograferade. Det här är inte det inlägget, men det kommer senare, nu vill jag bara visa upp den variation vi lyckades med.
Som sagt, jag kommer inte beskriva ljussättningen på varje bild, men kan i alla fall säga att bilderna inte ligger i kronologisk ordning som vi tog dem. Det sparar jag till kommande inlägg.
Det första porträttet i inlägget var nog en av de sista bilderna vi tog under porträttfotograferingen. Här är ytterligare ett bra exempel på ett smart trick jag brukar kalla dörröppningstricket. Funkar alltid bra, nästan, om man har fint ljus utanför dörren.
Om du undrar varför det följer med en blixt med blått färgfilter som en röd tråd i många av bilderna är för att hans bok heter ”Mino och Micke: Havsmonster i knipa” och jag tänkte lite under vattnet med det blå ljuset. Mycket mer tanke är så är det inte.
Som så ofta började jag med en ljussättning jag hade tänkt igenom och planerat rätt noga, med mig själv som trist ljusmodell, så det är alltid en överraskning när man ser de första bilderna med den riktiga modellen. Och det blev bra.
Det här är förresten den första bilden, har jag för mig, med blått färgfilter som skapar en toning på den mörka bakgrunden.
Sen gjorde vi variande porträtt som använde samma huvudljus men lite olika vinklar. Den blå effekten flyttades runt lite hit och dit, jag vände på den svarta och vita vikväggen för att få olika bakgrund och placerade ibland det blå ljuset som kantljus och ibland som bakgrundsljus.
Det blir, i mitt tycke, rätt roligt att se resultatet på att bara ändra en komponent i ljussättningen. Man behöver inte alltid bygga om allt, utan kan göra det stegvis för att skapa en varierad leverans av olika sorters porträtt som går att använda på olika sätt.
Sen kan man alltid justera förhållandet huvudljus och upplättning, plus vinklarna på de ljuskällorna, för att ännu mer hitta varianter på samma tema. Alla blir kanske inte spektakulära, men om jag vore t ex tidningsformgivare skulle jag uppskatta att ha lite olika pressbilder att välja på, inte bara köra samma som alla andra.
Sen är det ju såklart beskärningen också som spelar roll, ska man låta det finnas en massa luft eller gå nära eller ha stående eller liggande bilder? Återigen tror jag att variation kan vara en poäng.
Vi avslutar med ännu ett dörröppningstrick, det finns inte plats för att göra hur mycket som helst av den lilla idén, men genom att låta det naturliga ljuset vara huvudljus och sen inte stänga av studioblixtarna i rummet bakom kan man hitta ytterligare lite variation.
Det om det, nu ska jag rita ljussättningsdiagram så det kan komma ett lite mer matnyttigt inlägg framöver.
Här är förresten Kjell Thorssons portfolio.
