Styrelsefotografering, steg för steg

Fotografera en styrelse är något jag gör löpande, det brukar vara enskilda styrelseporträtt och minst en obligatorisk gruppbild till årsredovisningen. Oftast sker detta på plats hos kunden när styrelse och ledningsgruppen ändå har samlats, och det brukar vara ganska ont om tid.

Gruppbilderna ovan är från Praktikertjänsts årsredovisning, och jag fotograferade deras styrelse tidigare i år. Platsen var deras nygamla lokaler som blivit otroligt fina, dock är inte alltid fint för ögat enkelt för kameran.

En ljus och luftig sal, egentligen…

Så uppfattar nog alla deras sal, eller hall, eller ljusgård, som finns i entréplan med takfönster med ljusinsläpp från gården och öppet en våning nedåt mot matsalen. Men för kameran blir det något helt annat, åtminstone om man vill kunna styra ljuset lite. Och det vill man ju som fotograf, åtminstone jag.

Testbilden ovan är tagen med 1/125 sekund och bländare 5.6. ISO200.

Inte riktigt den där känslan av ljust och fräscht?

Tre studioblixtar som vägg av ljus

Jag har varit i deras lokaler flera gånger, och tillsammans med min kund hittade vi en plats som vi tyckte kändes representativ för företaget, speciellt med tanke på att de nyligen flyttat tillbaka till deras gamla lokaler som renoverats. Det vill man ju visa upp, sen kanske det inte blev så enkelt som jag hade tänkt.

Det var faktiskt något jag tänkte på ganska mycket, hur jag skulle göra. För om styrelsen skulle vara placerad vid staketet och man skulle få med hela rummet i bakgrunden, behövde jag och mina blixtar stå i uppförsbacke.

Från den sittpuffen i förgrunden på bilden ovan sluttar det ner mot fönstren längst bak i rummet. Sluttningen gör att jag inte kan få upp blixtarna till den höjd jag egentligen ville ha dem, så jag satsar på att göra en vägg av ljus istället.

Tre stycken Profoto D1 Air, den i mitten med ett halvtransparent Umbrella XL, de båda på sidorna har paraplyer med silverfärgad insida. Nu orkar jag inte räkna ut ytan på blixtparaplyerna, men de är 185 cm i diameter om jag inte minns fel, så det blir några kvadratmeter ljus på styrelsen.

Det bästa med den här typen av ljussättning, även om den gärna hade fått komma upp en meter till i luften, är att risken för skuggor i gruppen är minimal. Ljuset kommer ganska rakt framifrån mot dem så alla får ungefär samma ljus.

Återigen, ljusdjup

På den här testbilden har jag sänkt slutartiden till 1/80 sekund och öppnat bländaren till 4. Jag står en bit ifrån med en Nikon D800 och ett 24-70/2.8 utzoomat till 29mm. Den slutgiltiga gruppbilden med styrelsen blev till slut på 27mm och den på ledningsgruppen 35.

Jag visste inte exakt vilken utsnitt av bilden som skulle användas, men styrelsemedlemmarna skulle hur som helst vara i mitten, så lite vidvinkel spelade inte så stor roll. Huvudsaken vi fick med så mycket av lokalen vi ville.

Apropå ljusdjup. Avståndet från blixtarna till gruppen var kanske 4-5 meter, och kameran stod precis framför blixtarna, däremot fortsätter lokalen säkert 20-30 meter bakom gruppen, så att försöka lysa upp allt detta med samma ljus kändes omöjligt.

Då hade jag fått ha ett sökarljus långt ut på gården, eller ett kvarter bort, för att ljuset skulle jämna ut sig och belysa allt jämnt.

Speedlights som kantljus

Här tyckte jag nog att jag var rätt listig. För att få lite kantljus på de yttersta personerna i gruppen och separera alla lite från bakgrunden ställde jag två Speedlights på nätta Nano-stativ ute på kanterna.

Ganska skönt att få med sig många blixtar utan att behöva knäcka ryggen, tänkte jag. Sen visade det sig att de var helt onödiga, det lilla kantljus de gav märktes knappt plus att de inte riktigt funkade i det här sammanhanget.

En Profoto D1 laddar upp sig för en ny blixt på nolltid, ungefär. En Speedlight däremot tar några sekunder på sig för att få upp full effekt. Jag kopplade dem till Profoto Air Remotes, så den delen fungerade bra, allt utlöstes av samma radiosignaler.

Men när jag kollade snabbt på bilderna såg jag att kamerablixtarna inte hann med, så väldigt många av gruppbilderna hade svag eller ingen blixt alls på kanterna. Nu gjorde inte det något för slutresultatet, men för fotograferingar av grupper där man gärna vill kunna ta många bilder i följd för att få några där inte alla blinkar, blev det sisådär.

Ljus och fräsch bakgrund med fusk

Som sagt, lokalen ger ett otroligt ljust intryck, och jag kunde inte få bakgrunden så ljus i en exponering utan att helt sabba gruppen i förgrunden, oavsett hur mycket befintligt ljus jag släppte in genom att förlänga slutartiden.

Men, för att ha något att arbeta med som mål, tog jag några överexponerade, och i vissa fall medvetet väldigt oskarpa bilder utan gruppen. Ett tag tänkte jag använda någon av de oskarpa bilderna som bakgrund för att simulera ett kortare skärpedjup. Tyvärr såg inte det speciellt bra ut, gav bara ett inklistrat intryck, så jag använde mig av en och samma bild för både förgrund och bakgrund.

Men det är annars en bra grej att göra på fotograferingar generellt, ta några oskarpa bilder utan modellen med samma utsnitt, kanske överexponerade, så har du material att arbeta med i Photoshop om det behövs.

Den färdiga styrelsegruppbilden

Såhär blev gruppbilden som den användes i årsredovisningen till slut. Det blev egentligen inte bara en bild, utan denna är ett collage av tre olika om jag inte minns fel. Det är ju det där med att ha elva personer på samma bild som alla ska hålla ögonen lika öppna och inte råka hitta på något annat.

Ibland är det bäst att få det helt rätt i kameran, men just för gruppbilder är jag beredd att gå emot min princip att aldrig säga ”det fixar jag i Photoshop”. Det finns inte alltid tid att gå igenom alla bilder i kameran för att se till så ingen blinkar. Jag lägger hellre den tiden på att få alla engagerade och hålla kvar koncentrationen.

Det är inte så mycket retusch på den här gruppbilden, åtminstone inte på personerna. Jag har tonat ner någon blank panna och lite sånt, men i övrigt var de bra som de såg ut när jag fotograferade dem.

Allt runtomkring däremot har fått mycket kärlek. Efter att ha maskat bort gruppen ljusade jag upp bakgrunden och även golvet lite. Sen var stativet inte helt rakt, så det var några linjer i taket som behövde rätas ut.

Här blev det många vändor med lageropacitet för att inte överdriva retuschen, det kan vara en poäng att låta bilden vila lite i retuscheringen, när man öppnar den igen i Photoshop kanske det genast känns för överdrivet, och då kan det räcka med att gruppera justeringslager med masker och bara dra ner opaciteten lite.

Smart layout lyfter

Karin som skötte formgivningen kom på ett snyggt sätt att få in två liggande gruppbilder på en sida tillsammans med alla namn som också ska vara där. Jag frilade denna gruppbild enligt hennes skiss som kapade bilden precis utanför gruppen men lät lite av möblerna sticka ut, med skuggor och allt.

Nu fotograferades dessa gruppbilder på vintern, och med snö på takfönstren fanns det mest spotlights som stod för ljussättningen i lokalen. Hade det varit på våren eller sommaren kanske jag hade kunnat ta de här bilderna med ungefär samma ljussättning men inte behöva lägga så mycket tid i Photoshop då bakgrunden hade varit betydligt ljusare. Men så är det med allt i det här yrket.

Ett alternativ till den här ljussättningen som jag funderade på var att istället ha två eller tre blixtar bakom antingen ramar med diffusionsduk eller att hänga upp något tunt vitt tyg som de kunde få lysa upp bakifrån. Effekten hade nog blivit snarlik på en grupp, och det här kändes enklare att genomföra, så det avgjorde saken.

Och individuella porträtt såklart…

Ofta när jag fotograferar styrelser och ledningsgrupper brukar man försöka klara av både gruppbilder och enskilda styrelseporträtt vid samma tillfälle. Det brukar sällan finnas tid att be dem sitta ner en stund medan man riggar om, så det är alltid bäst att ha förberett en separat fotostation för detta.

Separata fotostationer

Till höger utanför gruppbilden (till vänster i bilden ovan alltså, du ser pilen) står en fjärde Profoto D1 med en 150 Octa uppställd för just sådana porträtt. Nu skulle jag inte fotografera alla, utan bara de nya styrelsemedlemmarna som det inte fanns porträtt på i samma stil. De skulle alltså se ut som sådana jag hade tagit förut, i deras gamla lokaler.

Totalt tog denna fotografering kanske femton minuter med gruppbilder och individuella porträtt, men ändå kändes det som det tog lite för lång tid. Själva uppställningen av två ”fotostudios” tog faktiskt inte så fasligt lång tid, kanske en halvtimme ungefär från stängda väskor till färdig ljussättning.

Två ljussättningar i en

En av mina Speedlights var dock användbar, varje styrelseporträtt skulle fotograferas med både en vit och en grå bakgrund. Det blir lite löpande band av det hela när så mycket ska klaras av på så kort tid.

Enklaste lösningen var att se till så bakgrunden blev lagom mörk och grå genom val av bländare och avstånd till den vita väggen, sedan vrida en av mina Speedlights som bakgrundsljus för att göra bakgrunden så vit det gick, resten fick fixas i Photoshop. Det enda jag behövde göra när jag fotograferade porträtten var att gå till blixten och stänga av eller sätta på den, plus hålla en lagom takt så den hann ladda upp.

Skärma av takljus

I taket fanns som sagt spotlights överallt, och för att få plats blev det så att en av dem hamnade ganska precis ovanför där vi skulle ta de individuella porträtten. Jag hade inget bra att skärma av eller blockera ljuset med, ända till jag hittade ett raster till en D1 som gick att tejpa upp vid skålen kring lampan. Då blev det bara en smal ljusstråle nedåt som var enklare att undvika så jag slapp oväntat hårljus.

Resa lätt med pirra

Min fotostudio ligger inte många kvarter från det kontor jag fotograferade på, tyvärr lite för nära för att ta en taxi. Jag har inte riktigt mage att ringa en och säga att jag ska åka 400 meter, då blir jag väl portad. Så jag packade ihop det jag behövde och valde utrustning som inte tar så stor plats, t ex paraplyer.

Allt fick plats i två långa Profoto-väskor med paraplyerna utanpå, plus en kameraryggsäck såklart. Då är en pirra väldigt smidigt, min har också luftfyllda gummihjul vilket gör att man skyddar utrustningen lite och får en skönare körning. Sen är den ihopfällbar vilket är smidigt, men kanske aningens kort för att köra bekvämt längre sträckor. Men det är bättre än att bära i alla fall.

Planering, planering, planering

Den här fotograferingen gick smidigt, och det är tack vare en bra genomgång med kunden, möjlighet att ha koll på lokalen så man kan planera och fundera på hur man gör ljussättningen bäst. Sen underlättar det fruktansvärt mycket att ha någon från företaget, i mitt fall min kund, som hjälper till att få bilden som de vill ha den.

Hon såg hela tiden till att alla var nöjda och stämde av så bilderna blev som de var tänkta. Står man själv bakom kameran och ska ge instruktioner till en grupp en bit bort (som oftast börjar tappa intresset och koncentrationen efter en sekund) blir det genast svårare. Så är det något, förutom ljussättning och miljö, som är nyckeln till en bra genomförd gruppbild så är det någon på kundsidan som hjälper till.

Det om det, klicka som vanligt gärna på någon av knapparna nedan för att dela, gilla eller sprida det här till andra som kan vara intresserade. Eller skriv en kommentar om du har tankar, synpunkter eller frågor.