Barbro Lindgren, pressbilder

Fotografera pressbilder är ibland väldigt enkelt, man kanske har gott om tid på sig och kan i lugn och ro planera var man ska vara och presentera någon slags idé för kunden, kanske t om vänta in bra förhållanden gällandes väder och vind.

Eller så är man insprängd mitt i ett schema där man definitivt inte vill dra ut på tiden för att prova något chansartat, man vill gärna ha någon plan för att snabbt kunna göra något varierat så enkelt som möjligt. Och så kanske det blåser jättemycket.

Ungefär så var det på Skeppsholmen när jag fotograferade Barbro Lindgren. Men jag hade tur med vädret ändå, en otroligt fin himmel och det blev de bilder jag nog nästan är mest nöjd med i år.

Först, min nya favoritbild på Barbro Lindgren

Jag kom till Skeppsholmen på morgonen med bil så jag kunde ha med mig lite utrustning som skulle passa bra för fotograferingen. Det var inte speciellt stressigt, men jag vill ändå inte ha för mycket att bära på om man ska hinna byta ”scen” ett par gånger på kort tid. Men bland det bästa jag tog med mig denna gång var ett C-stand.

C-stand är ett rätt så tungt och otympligt stativ, bökigt på massa sätt, men när det blåser är det smidigt. Det, en reflexskärm som även fungerar som diffusionsskärm, en Speedlight med halvtransparent blixtparaply och två kameror. Det fick räcka.

Exponera för bra himmel

Bilden ovan på Barbro Lindgren sittandes i en bil är resultatet av ett ganska snabbt testande av ljuset. Med en så fin himmel det var den dagen kändes det synd att inte få med den på bild. Hade jag fotograferat henne i bilen utan blixt skulle himlen bli kritvit och utfrätt. Nu behövde jag rätt mycket ljus på henne för att få ner himlens ljushet till rimliga nivåer.

Eftersom jag fortfarande kör med Profotos Air-system för att via radiosändare och mottagare lösa ut mina Speedlights är jag begränsad till en slutartid på 1/200 sekund. Har inte experimenterat så jättemycket, men den slutartiden funkar alltid bra.

En tvåhundradels sekund är inte så mycket att jobba med egentligen, jag fick dra ner bländaren till f/16 för att ha lite himmel kvar att jobba med. Baksidan blir att jag behövde köra blixten på full effekt trots att den står ganska nära hennes ansikte.

Nackdelen med Speedlights

Jag har planerat att köpa åtminstone en Profoto B1 under året, nu kanske det får vänta till dess de löst TTL för Nikon när jag ändå dröjt så länge. Just den här dagen hade det varit fantastiskt bra att ha en ordentlig studioblixt med bra effekt.

Bilden ovan visar rätt bra på problemet med kamerablixtar en solig dag. De tar sin lilla tid på sig att ladda upp till full effekt igen efter att ha löst ut. Nu har jag bara standard med fyra batterier, kanske att man kan vinna lite tid genom att sätta dit det femte eller skaffa ett externt batteripack, men då blir det ytterligare utrustning att hantera.

Såhär blev i alla fall ett par av bilderna innan jag såg att de inte hade fått med sig blixten riktigt, så jag drog ner på tempot efter det. Visst, jag hade kunnat öka ISO från 200 till 400 och vunnit mycket, men jag föredrar att ha 200 så länge det bara går.

Ljuskänsliga glasögon

När jag hade ett antal bilder med Barbro i bilen fick hon kliva ut en kort stund för att stå i blåsten. Som var fanns det någon som kunde hjälpa till med att hålla en stadig hand på stativet så det inte blåste rätt in i Barbro, eller bilen. I bilden ovan har jag klonat bort en pytteliten del av blixtparaplyet, den syns i bilden innan, men det hade bara varit konstigt att ha den kvar här som en bit i ett hörn.

Den här bilden fick en extra liten grej av att de små tussmolnen placerade sig bakom hennes hår och ser lite ut som just en hårtuss. Sen är det hennes glasögon. I bilden satt hon i skugga och då är de helt genomskinliga, utomhus reagerar de genast på solljuset och blir ganska mörka.

Men, det är så det är, och jag tycker på något sätt de tillför något. När jag fotograferade porträtt av Barbro på Öland blev majoriteten av utomhusbilderna exakt så.

Att stå där i blåsten var inte så jättekul, så efter några lyckade bilden fick hon sätta sig i bilen igen.

För att kunna ta några bilder där hela bilen syns, BMW är en av sponsorerna, flyttade jag bak blixten en bit, men då fanns det ingen kraft kvar i ljuset om det behövde mjukas upp genom ett paraply först. Så jag tog bort det och körde en ren blixt.

Det är förresten imponerande hur många bilar som kör på lilla Skeppsholmen, vi hade ställt oss så Gröna Lund med sina torn fick bara bakgrund, på en helt vanlig liten väg. Trodde aldrig att vi skulle behöva pausa så ofta för att bussar och bilar skulle kunna passera, men så var det. Skönt att då bara behöva flytta på ett stativ.

Efter att ha släppt förbi lite trafik flyttade jag blixten närmare och fick byta vinkel lite så stativet inte skymde bilen. Att retuschera bort ett stativ från en blandad bakgrund är en sak, men att behöva rita om delar av en bil är alltid vanskligt. Det ser lätt lite konstigt ut, men en bakgrund kan ju vara konstig utan att man tänker lika mycket på det, bara det inte finns onaturligt upprepande mönster eller så.

Det här är nog bästa bilden från min setup med bara en ren Speedlight på stativ, jag har några fler som har behövt lite mer arbete i Lightroom och Photoshop, men den här var bra direkt i kameran. Sen har jag justerat lite kontrast och sånt, men i övrigt inte gjort några lokala justeringar eller retusch. Observera glasögonen som återigen är klara.

Val av utrustning

För att täcka in det mesta hade jag med mig en Nikon D800 och en D700 som reserv, sen blev det att vissa bilder som levererades togs med den gamla D700 för att det råkade sitta rätt objektiv på det kamerahuset just då det behövdes.

När det gäller objektiv tog jag för ovanlighetens skull med ett 14-24mm/2.8 för att få med lite omgivning utan att behöva vara så långt bort. Kanske inte det optimala porträttobjektivet, men ibland har det sina poänger.

Sen tog jag nog de flesta av porträtten med ett 50mm/1.4G som jag tycker är ett bra allroundobjektiv på många sätt, även om jag nog gillade fokuseringen på gamla D-modellen bättre. Den kändes mer rejäl och mekanisk.

I vanliga fall brukar jag nog ha 85mm/1.4G som mitt favoritobjektiv för porträtt, men eftersom jag hellre ville komma lite nära idag (syns kanske inte lika mycket på dessa porträtt som de jag tog i naturligt ljus efteråt, men ändå). Är det blåsigt kan det vara svårt att göra sig hörd om man står för långt bort, därav 50mm.

Och som sagt, ett rejält stativ. Nu hade jag tur som kunde få en tillfällig assistent att hålla i det tunga stativet för säkerhets skull, men det hade säkert gått utmärkt om jag hängt kameraryggsäcken på stativet. Men, man ska inte underskatta segelegenskaperna även hos ett litet paraply. Står det en pristagare eller en dyr BMW bredvid vill man helst inte chansa och hoppas på det bästa.

Men, en Profoto B1 hade gjort jobbet betydligt enklare, då hade jag nog tagit en beautydish och kört på den till allt. Kanske med raster för vissa bilder så jag slapp ha en massa stora reflektioner i lacken på bilen som gjorde många bilder oanvändbara. Några kunde jag rädda genom att tona ner eller klona bort blänket, men annars var det smidigast att försöka undvika vinklarna där de syntes.

Det om det, nu återstår bara ceremonin i Konserthuset innan jag är klar med pristagarveckan för i år. Här är alla inlägg om ALMA på min blogg.

Jag har förresten fotograferat tidigare pristagare på ungefär samma ställe på Skeppsholmen, ett porträtt på Shaun Tan som inte alls blev lika bra rent ljussättningsmässigt (trots en Profoto AcuteB) och några bilder på Kitty Crowther utan blixt. Däremot med blåst och lite skugga från en livboj, tror jag det var.