≡ Meny
Fotograf Stefan Tell
Barnfotografering hemma i tillfällig fotostudio med en blixt. Profoto D1 utan ljusmodifierare. Fotograf Stefan Tell

Det här med att fotografera mina barn är något som jag ständigt är dålig på, det blir fortfarande överlägset mest bilder med min iPhone trots att jag gillar min Fuji x100s som borde vara hur enkel som helst att ta fram och ta med sig. För att inte tala om ljussättning, har massor av idéer att göra något med all studioutrustning jag äger men det blir sällan av.

Men, i helgen fick jag en idé att arbeta vidare på ljussättning med bara en blixt. Det funkar inte riktigt att sätta upp en fullfjädrad fotostudio i vardagsrummet med risk för att barnen springer omkull något och slår sig. Ett stativ med blixt kan man alltid förankra i en stol, men mer än så blir bara riskabelt.

Förlaga, en bild från David Bichos ljuskurs ljussatt med bara en blixt.

Jag har använt en blixt på plats hos kunder lite då och då för att mer eller mindre få till ett solljus där det inte finns. Ett av mina senare exempel på detta är med Anna Höglund där jag ”bytte plats på solen”, vilket jag tyckte blev väldigt lyckat med små medel.

Efter att ha gått ljuskurs hos David Bicho blev jag taggad att utforska den tekniken mer, och på ett lite nytt sätt för mig. Bilden ovan var en av de bilder vi gjorde, och det enda som användes för att få till det snygga ljuset var ett blixthuvud hög upp och långt bort.

Gruppfoto av små barn med en blixt och en softbox. Profoto D1 i vardagsrummet. Fotograf Stefan Tell

Fotografera barn är inte min grej, förutom när det gäller mina egna såklart. Men även då (eller kanske trots det) är det ett otroligt jobb att få alla samlade på samma plats. Bilden ovan är en av de få som jag gillade, av kanske 200. Här är det ljussättningen med bara en blixt och en softbox, ganska nära till höger utanför bild, som också ställer till det. Det är liksom inte flexibelt nog.

Ljussättningsdiagram, en blixt utan ljusmodifierare i vardagsrummet. Fotograf Stefan Tell

När jag tröttnat på den ljussättningen tog jag helt enkelt av softboxen från blixten och placerade den så långt bort från modellerna i vardagsrummet jag bara kunde. Högt upp, eller relativt eftersom de sitter på små stolar, uppe vid taket ungefär.

Det blir inte ett så kontrollerat ljus längre, men å andra sidan är inte solen det heller när den lyser in genom fönstren. Nästa gång ska jag placera blixten ute på tomten istället för att se vad det ger, men nu fick den stå i samma rum, kanske 4-5 meter från barnen. Höjden från golvet är kanske 2,5 meter-någonting.

Obeskuren bild från fotostudio hemma med en blixt. Fotograf Stefan Tell

Det fina med det här är flera saker, dels att man får bort blixten från deras område så det inte finns någon större risk att något välter. Sen blir ljusdjupet (en term från ljuskursen som jag nog aldrig tänkt på som en term, men som verkligen har sin poäng att ha koll på) längre/större vilket gör att skillnaden i ljus är mindre relativt sett på ytan där barnen håller till.

Skillnaden på hur ljust det är vid stolarna eller en halvmeter bakom är inte så stor som när jag tidigare hade en softbox knappa metern från dem, då blir det stor skillnad om någon tar ett kliv bakåt.

Hursomhelst, nu var det här ett test med hyfsat osamarbetsvilliga modeller, men skulle man prova detta igen med lite saker som kastar skuggor och hamnar i förgrunden kan det nog bli fint en vacker dag.

Det kanske inte lurar någon att de sitter på solstolar i Grekland, men jag tycker att det genast blir ett roligare ljus med tydligare skuggor och betydligt mer lättarbetat då de kan röra sig lite och anletsdragen blir mer utmejslade.

Blixten var en Profoto D1 utan ljusmodifierare, och den har en inbyggd reflektor, så det blir inte riktigt ”bare bulb” som det skulle bli med ett blixthuvud där blixtröret sticker ut en bit inkapslat av skyddsglas (oftast frostat). Det här blir nog mer likt en blixt med normalreflektor om man skulle jämföra.

Oavsett det studsar ljuset runt ganska okontrollerat som sagt, till vänster står en bokhylla som studsar tillbaka ljus av alla möjliga färger från bokryggarna och golvet är varmbrunt i sin ton vilket också gör sitt till. Fast å andra sidan är det ju precis så som sol genom fönster beter sig också. Ungefär.

Vissa skulle kalla detta för hårt ljus, men efter den där ljuskursen får jag inte det. Relativt smala skuggkanter finns det i alla fall.

Det om det, tryck gärna på någon av knapparna nedan för att dela eller gilla, sånt blir jag fortfarande lika glad av varje gång. Tack.