≡ Meny
Fotograf Stefan Tell
Johanna Lindbäck, författarporträtt för Lilla Piratförlaget, 2013. Fotograf Stefan Tell

Nu är det dags för tredje (och kanske sista) blogginlägget från min fotografering av författarporträtt åt Johanna Lindbäck och Lilla Piratförlaget (apropå Will it blog?). Dessa porträtt togs på balkongen som omringades av en kringelikrokig innergård med inte så mycket direkt solljus, trots den starka vårsolen.

Ljuset på innergårdar är ofta rätt speciellt, det är skugga och solkatter lite överallt, med fönster som studsar hårt ljus och fasader (kanske gula, kanske gröna) som mjukar upp allt med en märklig färgton. Det var i alla fall det jag såg framför mig när jag upptäckte att de hade en balkong (liten, liten) på förlagets kontor, men det var inte så det blev i kameran utan lite hjälp från studioblixtar.

behind-the-scenes-kamera-genom-öppet-fönster

Såhär såg det ut från kameran position innanför ett fönster vid den lilla balkongen, resten av gården får en massa ljus, kanske för hårt på vissa ställen, men vårt hörn är rätt skuggigt.

_utan-och-med-ljus-på-fasaden

Använd tidigare ljussättning

Eftersom vi precis innan hade klarat av författarporträttet i ”arbetsmiljö” och ljusat upp fasaden lite med en blixt riktad mot balkongen och väggen kring den från ett rum bredvid tänkte jag att den blixten kunde få stå kvar där, den gjorde ju ett bra jobb. Men det räckte inte riktigt eftersom den kom från fel håll.

_behind-the-scenes-beautydishFör den bilden inne i lokalen (se tidigare inlägg) blev det bakgrundsljus, men när Johanna skulle stå på balkongen blev det lite både bakgrundsljus och sidoljus.

Nu var det kanske inte exakt härmat naturligt ljus jag försökte uppnå, men lite åt det hållet. Ljus på innergårdar är som sagt rätt speciellt, så man kommer undan med mycket och det ser fortfarande inte så fruktansvärt fejkat ut.

Huvudljuset tidigare var ju en Profoto D1 med en 150 cm softbox Octa, och för att inte ägna all tid åt att riva ner allt flyttade jag den helt enkelt fram till fönstret så den lös direkt ut mot balkongen. Jag hade flyttat mig och kameran till rummet bredvid, så nu kom det ljuset från höger istället för från vänster i tidigare bild.

Jag hade såklart kunnat flytta huvudljuset till rummet som balkongen hängde utanför om jag hade velat ha ljuset från vänster, och det hade nog också blivit bra, fast på ett annat sätt. Då hade det mer blivit ett ljus från vänster och ett annat ljus från höger, kan funka, men kan också bli lite skuggigt mitt i ansiktet.

Det finns en poäng som jag gillar med att låta delar av en ljussättning bli en del i nästa, det sparar väldigt mycket tid om man slipper börja från början bara för att man byter miljö lite. När det är genomförbart, dvs.

Lite som det där spelet med brickor som har olika många prickar på sig, man kan låta någon blixt stå kvar och förflytta kameran och den andra blixten lite. Vips, en helt ny bild med halva ansträngningen (och hälften så lång väntar för modellen).

blixt-inifrån-fönster-mot-balkong

Här är huvudljuset i all sin prakt, jag minns inte exakt vilken effekt jag körde på, men ett stort ljus på ett hyfsat stort avstånd genom fönster är inte så effektivt.

behind-the-scenes-balkong-ljussättning

Såhär ser det ut inifrån rummet bredvid balkongen, eller innanför fönstren som syns i de färdiga bilderna helt enkelt. Johanna står lutad mot mitten på detta fönster, huvudljuset lyser upp hennes ansikte sett från kameran och den beautydish som finns i rummet över gården kommer från höger och skapar skuggan under hakan som separerar huvudet från halsen, så att säga.

Johanna Lindbäck, pressbild på balkong för Lilla Piratförlaget 2013. Fotograf Stefan Tell

Nu är det inte bara de två blixtarna som sköter all ljussättning i bilderna, kantljuset är egentligen solen som studsar ner på gården om jag ska vara ärlig, och med en slutartid på 1/40 sekund och bländare f/4 finns det mycket befintligt ljus med i spelet. Upplättning kommer från överallt.

testbildSpeciellt glasrutorna gör att det inte direkt blir någon skuggsida i porträtten, bara olika toner som definierar ansiktsformen lite lagom.

Apropå glasrutor hade jag en idé om att fotografera genom dessa gamla glasrutor, men den testbilden ska jag inte ens visa, det blev som speglarna i Lustiga Huset.

Tanken jag hade, eller snarare förhoppningen, var att hitta ett parti i glaset där förvrängningen inte var så stark, men det gick inte. Kameran ville inte ens fokusera, även om mina ögon tyckte att det fanns en tydligt bild där någonstans.

Sånt kanske jag kan experimentera med en annan gång, men ute på jobb kanske man ska försöka att inte göra folks utseenden galna.

Jag gillar slutresultatet skarpt, de här är porträtt som inte riktigt liknar de jag brukar fotografera. Tror jag. Lite mer miljö nära inpå och lite mer blandning av befintligt ljus och blixtljus.

Hade jag en timme till skulle det nog funnits många fler vinklar att utforska. Som ett till svar på en kommentar/fråga jag fick på förra blogginlägget så använder jag sällan färgfilter på blixtarna när jag blandar blixtljus med naturligt ljus.

Men, det är något jag hoppas kunna göra mer framöver när jag ska jobba heltid igen efter pappaledigheten. För att visa ett exempel på hur enkelt det kan bli lite roligare, och sånt jag vill göra mer av lägger jag in en bild jag hade med i blogginlägget om Isol och pressfotografering på Konserthuset för utdelningen av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens Minne.

Här använde jag på kul det orangefärgade färgfilter i hårdplast man får med om man köper en Nikon Speedlight (kanske inte alla modeller, men jag fick det) och bara ändrar vitbalansen så den följer det färgade blixtljuset. Vips blir allt annat blått, eller mer blått eftersom det var på kvällen.

Sånt är ju rätt enkelt om man övar lite, och det tänker jag göra. Ytterligare en punkt att sätta upp på listan över vad jag ska försöka göra mer av när jag börjar jobba igen. Vore ju skönt att ha en plan istället för att bara falla in i gamla rutiner, nu när man har chansen att börja om lite på nytt. Det är nog ett utmärkt ämne för något kommande blogginlägg, apropå Will it blog?