Pristagarveckan arrangerad av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens Minne avslutades med ceremonin i Konserthuset där 2013 års mottagare, Isol, fick ta emot priset av H.K.H. Kronprinsessan Victoria. Jag var där på uppdrag av ALMA som vanligt för att ta pressbilder till deras bildarkiv av evenemanget.
Med mig hade jag tre kameror, en dator och en lite för tung kameraväska, men det var tyvärr nödvändigt då det ingick bildleverans på plats av ett mindre urval pressbilder så snart det viktigaste var avklarat. Och nu, mitt i natten är allt redigerat och skickat till kunden. Rätt skönt med jobb som är oerhört komprimerade i tid.
Nu är det här femte året i rad som jag har detta uppdrag, och jag börjar kunna rutinerna rätt bra. Mycket har också hänt med den utrustning jag använder. Tidigare var det en Nikon D2X och en Fuji S5 jag använde (DX-sensor i båda), ca 12 megapixlar eller något i den stilen, efter det en D700 (fullformat men inte större bilder direkt). Nu har jag en D800 och en D600, plus en Fuji X100s.
Den här bilden av veporna utanför Konserthuset är tagen med min nya X100s, lätt redigerad i Lightroom. 16 megapixlar som är väldigt lättanvända.
Apropå utrustning igen, första gångerna jag satt på pressläktaren i Konserthuset (eller bara långt bort där de samlar alla pressfotografer) hade jag en 80-200 med skjutzoom, väldigt skarp och bra, men tillsammans med de gamla kamerahuset som inte hade någon vidare hantering av brus så fort man lämnade ISO200 kunde man inte göra så mycket med de filer som inte var jättebra exponerade.
Nu har jag ett kamerahus med 24 MP och ett med 36 MP, onödigt mycket i de flesta fall, men här är det otroligt smidigt. Det räcker med ett 70-200/2.8 VRII för att ha bildfiler man kan beskära rätt hårt för att få bort saker eller komma närmare, och det blir fortfarande rejält högupplösta bilder.
Sen hade jag såklart med mig en blixt, minglet efteråt sker i en jättestor sal där det knappt går att prata om befinligt ljus. Nu tillät inte mitt schema i år att jag minglade så mycket, men några bilder tog jag med D600 + SB-910 och även några med Fuji X100s som på många sätt är oslagbar som mingelkamera då den är tyst och smidig och förhållandevis snabb.
Den kanske viktigaste delen av kvällen är i slutet på ceremonin då jag och två andra fotografer smyger ut och ska ta gruppbilder av årets vinnare plus H.K.H. Victoria tillsammans med kulturministern.
Just den typen av jobb gör jag i princip bara en gång om året, och tar alltid det säkra före det osäkra. Har man en minut eller kanske två på sig experimenterar man inte med ljus eller teknik. Då är det blixtbilder som är säkrast. Tycker jag nog.
Är man sedan tre fotografer får man ha tur om alla kollar in i min kamera samtidigt när det finns några att välja på. Enklaste lösningen är att ta så många bilder man hinner och rensa i kameran direkt efteråt.
Under evenemanget satt vi som sagt långt bort, så det tillåter inte så värst mycket kreativ komponering, eller snarare, det hänger rätt mycket på scenografin. I år var det några trappsteg som kom med i nästan alla bilder, så det var bara att acceptera. Trots teleobjektiv och många pixlar kan man bara beskära så mycket ändå.
Alla bilder kommer från exakt samma vinkel, eftersom jag sitter på exakt samma ställe under hela evenemanget. Det hade varit roligt att kunna ta fler från markhöjd så att säga, men det är väl av säkerhetsskäl man inte ska springa omkring.
Pressfotografen bredvid mig hade en D4 och ett 70-200 likadant som mitt, men en 2x-converter som sades vara väldigt bra. Jag har en 1,7x som jag köpte av någon anledning för några år sedan men knappt använt, men den han hade lät ju bra. Det är ju betydligt billigare än att köpa ett längre tele, men å andra sidan skulle jag nog använda det ganska lite. Men ibland vore det ovärdeligt.
När fotografering med kunglighet, pristagare och minister var avklarad laddade jag inte bilderna i min bärbara (som börjar kännas väldigt gammal och seg, det går utmärkt att arbeta med den när programmen är startade, men allt runtomkring är galet långtsamt).
Det vore en idé att köpa en ny bärbar, men det är samma sak där, jag levererar väldigt sällan på plats och vet inte hur stor nytta jag skulle ha av en ny, men det vore skönt att kunna jobba fortare. Just när man står där mitt i ett jobb och bara väntar på att bilderna ska laddas in, eller exporteras eller laddas upp på nätet, då känns varje sekund och det är inte så kul.
Snabbleveransen gick bra och de snabbfixade bilderna hamnade minuterna efteråt på ALMAs hemsida, blogg och bildarkiv på MyNewsdesk. När man har kunder som använder bilder så aktiv känns det bra, och helt klart värt besväret att släpa med sig mer utrustning och jobba på plats under mindre gynnsamma förhållande.
Sen kan jag nog skriva minst ett blogginlägg, väldigt långt, om hur mycket man omedvetet eller bara oundvikligt, effektiviserar arbetet med upprepade jobb av samma karaktär. Första gången kom jag hem med säkert tusen bilder, nu rensar jag snabbt i kameran när det finns en paus och försöker att inte ta samma bild två gånger.
Men, mer om det en annan gång.
Comments on this entry are closed.