≡ Meny
Fotograf Stefan Tell

Johanna Lindbäck, pressbilder

Johanna Lindbäck, författarporträtt till Lilla Piratförlaget 2013. Pressbild, fotograf Stefan Tell.

Ett av vårens väldigt få fotouppdrag jag har gjort under pappaledigheten var att fotografera nya författarporträtt av Johanna Lindbäck för Lilla Piratförlaget där hennes nya bok Lite ihop ska komma ut senare under året. Hennes första bok på det förlaget.

Johanna har jag fotograferat tidigare, men inte separat. Jag har fått med henne på bild då jag fotograferat evenemang för ALMA och sånt, aktiv som hon är i bokvärlden som bl a del av Bokhora-gänget blir det lätt så.

För denna porträttfotografering sågs vi på förlagets kontor där det fanns flera bra miljöer att använda som kuliss, men just den här bilden tog vi efter att allt detta var avklarat, bara runt hörnet på Artillerigatan i Stockholm.

Jag har länge varit lite besatt av ljus i skugga, sånt som solkatter ger, och den här ovanligt fina, men kalla, vårdag kändes ljuset ute i ljuset lite för skarpt för att det skulle bli bra. Plus att det blåste. Sånt man inte alltid vill utsätta folk för.

Vi hittade lite olika platser, så länge det är mycket ljus ute kan man bara genom att vrida sig lite hit och dit, eller ta några steg uppför eller nedför en gata, få helt olika miljöer. Ã…tminstone känns det så. I skuggan alltså, där ljuset är mjukare.

Solkatter är på något sätt studioljus, eller kanske t om teaterljus fast med naturligt ljus. Man får titta var någonstans det lyser och flytta sig lite för att fånga det som man vill. Kommer ett moln, eller om man väntar någon minut, är det borta lika fort.

Det går i alla fall att göra så otroligt mycket som känns ljussatt med solkatter, det är verkligen som att ha en hård spotlight mitt i verkligheten, och tänker man så kan det användas till ljus från alla möjliga håll, bara att man själv och modellen får flytta och vrida på sig.

Innan man börjar med solkattsexperiment ska man kanske ha informerat den man fotograferar vad man vill uppnå, annars kan det lätt uppfattas lite virrigt eftersom de inte ser det fotografen ser utan bara få direktiv om att flytta sig en millimeter hit eller ändra någon vinkel. Lite som i studion alltså. Fast ute på gatan.

Jag gjorde tidigare ett experiment med reflexskärm när jag fotograferade på ett advokatkontor, men då blev det mer ljussättning som i Saltkråkan.

Övriga bilder var ljussatta med blixtar, men det får bli ett senare inlägg.

2 comments… add one

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.