Förra veckan hade jag lyxen att bli uppringd av en annan fotograf i Stockholm som behövde hjälp med stillbildsfotografering av en evenemang på Handelshögskolan, han skulle själv vara upptagen med att filma intervjuer och allmänt dokumentera dagens föreläsningar och mingel.
Kunden, som i detta fall var Handels även om jobbet gick via fotograf Nicklas Gustafsson, behövde bilder av evenemanget till webbplats och bildarkiv. Mitt jobb var otroligt enkelt, jag behövde bara komma dit med några kameror och objektiv. Att få en otroligt bra brief av en fotograf som jobbat länge med en kund gjorde att mitt uppdrag bara flöt på. Hur lyxigt som helst.
Det blev lite mer än en halv dags fotografering för mig, jag försökte täcka in de olika föreläsningar som hölls i stora föreläsningssalen (där det för övrigt var gigantiska fönster med fantastiskt ljusinsläpp, hur ofta har man det på en föreläsning?).
Ett fotouppdrag som detta kan vara supersvårt eller som det här, otroligt lyxigt. Jag hade med mig två kameror (en D700 och en D800) för att slippa lägga tid på att byta objektiv, och gick runt inne i stora salen, ute i ljusgården och smög även lite i korridorerna och tittade ut genom fönster och från balkongen.
Lika viktigt som det är att få med vissa nyckelpersoner, t ex Michael Treschow (översta bilden), är det att fånga stämningen och få med miljön och atmosfären. Det brukar inbegripa publiken.
Sånt är inte alltid så lätt, folk som lyssnar ser ofta rätt trista ut på bild, och kanske även trötta eftersom evenemanget hade börjat tidigt på morgonen. Så man får peka in med sitt teleobjektiv bland åhörarna och vänta på att någon ser lite extra glad ut.
De behövde som tur var inte bilder på varenda person som var uppe på scen, så jag har stor frihet att göra bilder lite som jag ville, bara det blev en bra bredd på det hela. Tänket var att det skulle bli en dokumentation av dagen, lite som man skulle ha presenterat det i en kundtidning.
Då kan det vara smart att blanda upp de dokumentära bilderna av folk i fokus med lite mer målande bilder, t ex av detaljer här och där.
Just den här bilden på en fin sko blev inte så bra som jag hade hoppats. Sekunden innan var det tre män på rad som hade sina skor stickandes ut i gången, men precis när jag skulle fotografera försvann den betydligt roligare bilden. Men, en bild på en sko kan man säkert ha nytta av någon gång.
Just teleobjektiv är rätt oumbärligt att ha med sig på fotouppdrag som detta, bara att kunna separera någon enskild person från folkmängden gör att en annars halvtråkig bild kan bli lite mer intressant och användbar.
Bilder behöver vara användbara, och till reportage behövs det lite av varje, i en layout är det alltid tacksamt att ha lite generella bilder som utfyllnad, kanske mer i en kundtidning än på webben där det finns mindre plats.
För att dokumentera ett evenemang behöver man se till att deltagarna ser engagerade ut, ungefär som att man kanske vill ha en glad publik på konserter. Den delen av fotograferingen sker oftast när det är lunch eller fikapaus, och då har folk nästan alltid mat i munnen. Så det blir som på föreläsningen, att man får vänta ut de man vill fotografera så de hinner äta klart sin tugga. Mat i munnen är sällan säljande.
Mingel handlar oftast om detaljer, åtminstone när jag fotograferar. Kan man hitta enkla utsnitt som inte känns för röriga blir det oftast en bättre bild, och återigen, då är ett teleobjektiv ovärderligt.
För att göra det hela enkelt för mig tog jag som sagt med mig två kamerahus och tre objektiv. Inget stativ kändes som det behövdes. Behövde jag stöd fanns det alltid något ståbord eller en vägg att luta sig mot.
Jag hade med mig ett 14-24 för lite svepande miljöbilder, ett 24-70 för att vara flexibel och ett 70-200 för att komma närmare eller plocka detaljer. Alla användes ungefär lika mycket men telebilderna känns oftast roligast eftersom de automatiskt känns mest användbara och intressanta.
Jag hade blivit förvarnad av fotografen som anlitade mig att det kanske skulle komma deltagare som ville ha speciella bilder när de såg att det fanns en fotograf på plats, men det var inget som störde mitt arbete.
Snarare är det här ett bra och effektiv sätt att använda en fotograf, att se till att det tas bra bilder när jag ändå är där. Så jag fick t ex fotografera en lärare inne på lektion (kan låta trist men med så sköna miljöer de har där blev även de bra bilder, speciellt när han är ljussatt av en projektor), plus att samma lärare behövde en pressbild att använda som författarporträtt.
Har man tillgång till en trevlig kille, en ljusgård och vita bord att använda som reflexskärm blir det genast väldigt enkelt. Blomman stod där redan och stolsryggarna var gröna och fina. Det enda som blev lite klurigt var spotlightsen som gjorde vitbalanseringen lite svårjobbad. Det såg bra ut för ögat men blandljuset i ansiktet var svårare att få ok i datorn.
Filmfotografen jag var anlitad av heter förresten Nicklas Gustafsson och driver företaget Arctistic, hans bildstil påminner lite om min, eller vice versa, så allt kändes väldigt enkelt och naturligt från start. Han har även en liten men bra blogg och kan skryta med otroligt sköna porträtt med en helikopter i bakgrunden, fotograferad på ett örlogsfartyg utanför Somalias kust. Det kan inte jag skryta med.
Tillbaka till uppdraget, just den här konstellationen av en filmfotograf och en som plåtar stillbilder för att dokumentera ett evenemang känns som framtiden på något sätt. Visst, det är inte gratis eftersom företag måste anlita fler än en för ett tillfälle, men de får en otroligt bra dokumentation av vad som hände och mycket bra bildmaterial att använda i bildbanken till webb och kundtidning.
Hoppas det kommer fler tillfällen, att jobba själv varenda dag är inte alltid optimalt även om det är otroligt flexibelt och smidigt.
Comments on this entry are closed.